Etikett: städa

Ligger här i

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

soffan och ser ett hastigt skimmer i ögonvrån, i den första sekunden tror jag att jag ser något besök från den andliga sfären, men i andra sekunden vänder vattenspridaren och slänger sina pärlande droppar tillbaka åt mitt håll. Maken sliter med blivande gräsmattan, vattnar för första gången.

Jaha, tillbaka till vardagen igen, den ser grå ut och kanske, kanske inte kommer det regn. Säkert är att det är 7 grader och jag som nyss stod ute och skar rester från veckans ost och bröd till fåglarna, frös om mina bara fötter.

Så det blir soffhäng idag med läsning, stickning och bara vara i tystnaden den stund inte svartvita flugsnapparen drillar sin faktiskt ganska vackra sång.
Fågelgalningen är här för tredje året i rad, vaktandes mest hela tomten som sin.

Förra helgen var sonen här med sin familj och besök av god vän med barn.
Det här med städning uppfattas olika om huruvida man städar bra eller slarvar. Hemma hos sig själv får man städa som man vill oavsett vad andra tycker om ens städning, men lånar man moderens hus på landet då får man lägga i flera extraväxlar när det gäller städning.

Hemma i stan har jag ett helt rum för barnbarnen med leksaker och de får leka och dona utan en hysterisk far/mormor, jag är inte så där rädd om inredningen som vissa är. Men på landet, där har min pedantiska ådra fått svälla ut och jag vill ha det fint och rent. Är ärligt talat inte förtjust i att låna ut vårt hus, till midsommar kommer huset vi har byggt till ungarna vara klart.

I bilen på väg hit infinner sig en spänning, jag vill verkligen att huset är lika fint som vi själva lämnade det sist vi var här.
Samma spänning som sonen känner när han i ett mail undrar om städningen var ok?
Stackarn, tror han får göra det mesta i deras hushåll. Efter att jag hade torkat lite och sopat med betoning på lite så hade jag inget att klaga på. Känner mig hemsk, men nu är jag så här, hela min läggning är ordning och reda.

Det verkar ofta omvänt nu för tiden, antingen har familjerna en mamma som trillar köttbullar, städar, lagar mat, bakar mazariner, stryker gardiner, viker tvätt och har enorm ordning hemma, allt under kontroll och listor gör att hon inte glömma någon detalj av glasering av kakor eller så.

Sen har vi den nya typen av mamma som inte har någon ordning alls. Allt huller om buller, dammet sprider sig, fönstren går nästan inte att se ut från, mat äter hon gärna om någon annan lagar den, någon annan ska hålla ordning på allt och lite till. Kläder trycks bara in i lådor och skåp, vika ihop, stryka va e de? Hon har fullt upp med sig själv och sin mobil.
Båda modellerna är ju hopplösa på sitt vis, men jag föredrar den ordningsamma typen, känner mig tryggare med henne. Tror det blir mindre slitningar i förhållandet om var och en gör lite mer och inte bara bekvämt sätter sig ner och överlåter åt den andra parten att göra det mesta.

Nu är det dags för påtår och jag känner mig så nöjd med att få öppna ett nytt paket kaffe, Classic Gran dia, av misstag köpte vi Zoega Skånerost, som sonen med familj och gäst gjorde slut på, tusen tack för det, lite mindre magkatarr till moderen.

Hipp Hurra sex

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

år idag sedan jag fick min nya njure, det ska firas med smörgåstårta och ett glas vitt vin. Njuren har fungerat felfritt alla dessa år och jag hoppas på många, många fler år.

Livet runt om har varit rörigt, en barndomsvän dog och min dotter ligger på sjukhus, dock får hon åka hem imorgon och leta efter sin balans som stack som en avlöning när en förkylning satte sig på hennes balansnerv i höger öra. Hon blev redigt sjuk, fick åka ambulans till sjukhuset, vi trodde det var den där kristallsjukan men det var en annan sort. Men som sagt imorgon kommer hon hem och lär få träna en månad, hjälpa kroppen art hitta tillbaka igen.

Själv håller jag på och städar mig runt i lägenheten, vardagsrum och badrum är nu klara, imorgon blir det sovrummet och riva ur sängarna på en gång. Jag skulle börja träna i roddmaskinen men insåg att städa gott kan inleda mitt tränande, en massa allsidiga rörelser och svettig, flåsig blir jag.

 

 

Nu sitter vi ensamma

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

… kvar i kåken med städningen när en del av familjen åkt hem. Vi har haft trevligt och ätit otroligt gott, jag känner mig nöjd med helgen, framförallt med kramande på 9-månaders gogrisen som mest bara skrattar med sina två små pliggar i nedre käken. Jag har mosat potatisar med smör och blandat med sylta, imorse var han hungrig och gröten de köper smakar väl bläk, så det blev till att röra ihop äggröra med lite smör och mjölk, sen blev han glad igen.

Tystnaden nu är så givande, nu hör jag naturens ljud igen och jag tänkte i natt när jag gled upp ur sömnen och kände hur hjärnan gick på helvarv när den borde varit mest avstängd, då insåg jag att det påverkar mig att vara mitt i full rulle med vuxna och barn. Nu vill jag mest bara sitta här och göra ingenting, men det är bara att fortsätta städa.

Har det regnat på er i helgen? Vi har inte fått en droppe på oss, de två senaste dagarna har varit  halvsoliga, just nu är det  20 grader ute, maken målar det sista på första strykningen på kåken och grannens två katter turas om att sitta på nedre delen av tomten på jakt efter något som rör sig. Själv ska jag ta tag i badrummet, torka golv och skura av bara tusan och sist men inte minst byta handdukar, sen är jag nöjd.

 

Fångar dagen så gott jag kan

~ livsglimtar ~ 12 kommentarer

Nu gäller det verkligen att fånga dagen …

Min läkare ringde och ändrade penicillinet sa att hon hade pratat med specialist, de hade nu kommit fram till att jag har fått för korta kurer tidigare, vilket jag faktiskt ringde upp och pratade om, men det var ju så bra som de var enligt den läkaren. Det är ju så när man har en mottagning och en avdelning att ringa till om man blir akut sjuk. Naturligtvis blir det många olika läkare och nackdelen är väl att helheten kan försvinna och med den min hälsa.

Men nu har den här läkaren gått igenom, reagerat och tagit bra beslut. Jag ska äta penicillin i tre veckor, måtte skiten vara borta efter det. Enligt henne har jag aldrig blivit helt frisk efter kurerna och det har jag faktiskt känt av.

Igår var jag till min husläkare och pratade, så nu lägger jag antidepressiva tabletter till min samling och det känns som ett bra beslut som jag känner mig nu. Men orolig är jag för magen … magkatarr har jag redan och får ju stävja den så gott det går under den här förlängda penicillin kuren. Inte är det optimalt att börja en ny medicinering just nu, men nu blev det så här.

Tack för tips både från Znogge och Imse om tabletter som man kan ta för att inte få tillbaka urinvägsinfektionen. Ingen läkare har sagt något om den sorten,  kanske hör de till en av alla saker vi med ny njure inte får äta. Jag ska fråga vid lämpligt tillfälle.

Så här blev de turkos/svarta vantarna

Här är nästa par i grått och mustigt orange på gång.

Nästa par blir nog i rosa och lila .. varför inte? Ett par i lila och vitt kunde vara snyggt.

Så lite gör jag, fast det säkert inte låter så. Igår fick jag hem både garn och ett T-shirt tyg med söta igelkottar på. Jag ska sy T-shirt med både kort och lång ärm om tyget räcker till marsipangrisen.

Under min långa sjukperiod så har alla mina sysaker dansat runt, jag har så svårt att hitta instruktionsboken till min symaskin .. det mesta minns jag men hur var det med tvillingnålen, hur gjorde man? Vi vilket i detta fall faktiskt till skillnad mot alla andra fall betyder ”vi” (annars betyder ”vi” maken). Nå, vi håller så sakta på att rensa ut skåp efter skåp och i vårt extra rum ska en syhörna skapas till mig. Så skönt att rensa ur köksskåp och hiva undan en massa onödiga burkar och fan vet vad man har stående ja, just stående i skåpen. Hela hemmet ska rensas igenom och det behövs efter alla år jag inte har orkat med sånt.

Imorgon ska vi på 40 års kalas hos våra tidigare grannar de med alla sönerna, det är alltid mysigt att åka hem till dem det ser jag fram emot. På söndag ska vi träffa makens halvsyster för första gången vilket ska bli väldigt spännande. Vi skulle ha varit där en kväll i veckan men se då blev ju jag sjuk igen och allt ställdes in.

Städa, tvätta och packa

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer
Städa, tvätta och packa

Jisses vilken tur att maken är vid god vigör för jag försöker hela tiden smita ifrån allt som ska göras inför semestern. Jag har tvättat … halvpackat och får väl sätta fart om jag ska med på resan.

Idag har vi flängt runt i affärer för att köpa; myggstift, myggspray och hatt med myggnät och som om inte det räcker så har jag köpt ett mindre badmintonracket som man stoppar in ett batteri i och får då ett elektriskt racket som jag kan svänga runt mig och elchocka så många myggor jag bara kan. Maken satte i ett batteri för att testa … jag säger som så att han snabbt tog ur batteriet för att vi inte ska sätta på den av misstag och ta i den, så pass stark var stöten. 🙂 (Han såg lite rolig ut)

Sen har vi handlat en massa andra prylar, hela eftermiddagen bara gick upp i rök. Till min stora lycka hittade jag två stora fleecejackor på Jula, nu menar jag stora som i XXL som en trind kärring som jag får plats i. Imorgon ska jag sticka fram fötterna till min fotvårdare Laura så jag blir fin och slipper rysa när det prasslar om fötterna mellan lakanen.

Ja, vad har jag gjort sedan sist? Tänkt mycket på lycka, den svårfångade konsten att vara lycklig. Det var nog Viktoria och Daniel som så tydligt visade vad lycka gör med oss människor. Tror det var länge sedan ett par så till den grad påverkade så otroligt många människor positivt. Vi är så vana vid att påverkas, men oftast är det otrevliga saker som händer i vår omvärld som sätter spår i oss och stannar kvar lite för länge. Alla känslor och tankar om vad andra sk människor gör mot varandra. Det mördas, hackas och skjuts i evighet amen .. jag är så trött på det världen verkar ha blivit.

Här går jag omkring och fläckvis är så lycklig att få leva i den här otroligt vackra världen, samtidigt som allt för många gör allt för att bara förstöra. Visst verkar det som om världen har fått fler idioter nu för tiden än förr? Eller är det bara vår möjlighet att ta del via media som göra att allt ter sig sämre än förr? Nej, visst är det jävligare än förr … inte sparkade man ihjäl folk förr som vardagsmat eller hoppade på deras huvud eller skjöt vilt omkring sig varje vecka? Nej, tänkte väl det … är det bara jag som vill hoppa av och bosätta mig långt bort med en skog bakom mitt lilla lilla hus? Den lilla lilla gumman i det lilla lilla huset… äsch, inte gick det heller för jag är ingen liten gumma.

Nu måste jag lägga mig är sååå trött …

Surkål mitt i natten

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

En sån där dag när jag storstilat har många planer på allt min make och jag ska göra här hemma. Jag släpar fram stryktvätten, prasslar lite med mina svarta plastsäckar där jag ska ösa ner allt som är för litet för mig att ha på mig sk garderobsrensning.  Fåglarna ska få mat både utanför mitt fönster och nere på gården. Men det slutar bara med att jag ligger på soffan och ynkar mig, sjutton att kroppen är så opålitlig. Jag känner mig taskig som har satt igång med städning och annat som nu får tas över helt av maken.

Men han är ju en pärla så jag behöver egentligen inte tänka så mycket på det hela, inte skämmas för mycket. Men invärtes så bor det en städtant av guds nåde i mig och hon har ju massor av tankar om mitt tillstånd där i soffan med en bok och en kopp kaffe.

Det är hon som går omkring här hemma med kritiska ögon och ser allt som maken har missat. Till hennes stora glädje så satt maken och tog loss vreden till plattorna på spisen för de var så skitiga och behövde verkligen göras rena. Sån gjorde jag ofta förr och skulle väl ha tagit det i andra vevan förra veckan när köket fick sig en duvning. Men även då gick luften ur mig dag två, så det blev lite städning kvar.

Men städkärringen i mig kommer inte vara nöjd förren jag är som förr igen och då kan jag lova att jag ändå har taggat ner från pedant till en vanlig tant som tål lite skit i hörnen, jag har bestämt mig för att stanna kvar i det stadiet. Vilket är bra mycket mer hälsosamt än att vara pedant, sån idioti jag höll på med alla år när barnen växte upp. Dottern har varit som ett läskpapper, man kan äta direkt på hennes golv det är jag övertygad om och det är inget jag rekommenderar att du gör på mitt golv längre.

Pruddelutt har skrivit om all den där maten som vi inte gärna skyltar med att vi äter, det som inte anses nyttigt eller fint nog och så avslutade hon med att fråga om vi andra kunde tänka oss att skriva vad vi har för hemligheter när det gäller ätandet.

Skallen går för fullt för just nu är jag inne i ett vettigt flöde av ätande men om jag gräver inte allt för långt in i hjärnans vindlingar så kommer några konstigheter upp.

Surkål rakt ur burken är en svaghet jag har och inte drar jag mig för att ösa upp på ett fat och sittligga i sängen och äta det mitt i natten medans jag läser en bra bok, smakar aldrig så gott som då. Maken han har slutat att förundras över mina nattliga matäventyr, är nog gladast när han sover hårt nog för att slippa höra mig knapra på hårda mackor med gud vet vad som pålägg.

Mitt största och skamligaste är nog att jag älskar att äta på natten eller liggandes i soffan, jag brukar säga till maken att jag garanterat var romare i mitt förra liv. På min lilla (ja, trot eller ej men den är liten) tallrik kan det ligga allt från ett gäng oliver till fina ostar i rediga bitar och så något kallskuret i en hög. Det hela avslutas med en frukt eller i värsta fall choklad och då kan jag banne mig inte bara ta en bit utan det kan gå åt en hel chokladkaka. Sen upp igen och ut med ev rester och så ännu en tandborstning. Varför jag är överviktig undrar jag varje dag? 🙂 Nu skyller jag mest på cortisonet som gör mig hungrigare än normalt, men jag måste lära mig att bemästra det hela. Disciplin helt enkelt, låter lätt när man skriver det men alla som kämpar med vikt vet att det är det svåraste som finns.

Igår sa jag till maken att nu får det baske mig vara slut på detta nattätande. Låg och tänkte att jag skulle börja sätta en stjärna i min 5-årsdagbok för varje natt jag sköter mig och idag har jag första stjärnan där, ska se till att det finns en där varje dag. Måste komma igång med både konditionen och ätandet så att det blir bra till i vår.

Tillbaka till ätandet så erkänner jag att jag har ett pulvermos paket som står i skafferiet, det tar jag till i yttersta nödfall som när jag oavsiktligt hällde ner för mycket mjölk i mitt hemkokta mos, såg mer ut som soppa, då var jag glad att jag hade pulvret som jag kunde hälla i så att det hela liknade mos igen.

Soppa i koppen också ett elände näringsmässigt, fullproppat med kemikalier men förbaskat gott när det är bråttom att få i sig något och faktiskt rätt gott.

Bullar, kakor, tårtor, bakelser, choklad av alla sorter, godisråttan i mig tar stor plats i perioder.

Nu får det räcka med grymma självbekännelser för denna gång, kanske har jag nu skrämt bort er för gott från min surkålsblogg.

Grusad väg och andra små petitesser

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Solen lyser ännu men betydligt mer disigt än när Watson och jag var ute på promenad. Det var tungt idag igen att gå, efter att jag hade klätt på mig själv så var det Watson tur med sitt sele och sin rock, sen var jag helt svettig och slut innan jag ens hade öppnat dörren.

Så vacker bild jag lånade av odla.nu

Jag läste hos Kidneybönan att hon har fått sitt efterlängtade samtal om att få en njure. Så spännande,  jag tänker att hon snart ligger där på operationsbordet och får livet tillbaka. Sänder varmaste kärlekstankar till den som har donerat sin kropp och all tänkbar välgång till dig min lilla böna.

Hon ringer när hon har kryat på sig, så får vi höra hur allt har gått, om nu inget tillstöter som gör att njuren inte är lämplig för henne.

Läste till min stora förvåning och det

                                                                 var ingen tidnings- … anka

att mitt andra namn låg på 3:dje plats på mest populära namn i vårt land. Ella som jag tvingades säga varje terminstart i skolbänken inför alla  andra i klassen som fnissade och hade så roligt på min bekostnad för mitt andranamn. Ella som jag mumlade fram så ickehörbart som möjligt, nu vill många döpa sina döttrar till det.

Har ni tänkt på att vi alla får oss en slev av skit via andra under uppväxten, det kan handla om precis vad som helst. Något ord som ständigt kastas mot en som sätter sina spår utan att andra ens tänker på det som sårande eller jobbigt att höra för den som det kastas på. Jag tror att ord kan skada mer än en smocka … en smocka gör ont för stunden och kanske kan man förstå att det rinner över för hetsporrar då och då, glömma och gå vidare. Men de där små orden som ständigt upprepas i hånfulla tonarter har en förmåga att sätta sig fast med hullingar längst in i hjärtat. Man kan som vuxen vara klok och tänka att ”det var barn, de är rätt grymma mot varandra” och inte gråter jag något blod över det hela som vuxen, men det sitter där i alla fall.

Därför blir jag så förvånad när Ella är så populärt namn, jag fick det från min farmor och kände alltid att det var ett speciellt namn eftersom jag inte träffade min danska farmor förrän jag var vuxen. Två gånger hann vi ses innan hon gick vidare till andra sidan. En liten smal mörkhårig kvinna med bruna ögon precis som min mormor. Visst är det konstigt att jag föds så blåögd man bara kan bli? Blått i generna är visst starkare än brunt, jag har alltid tyckt att brunögda blondiner har varit något i hästväg, men det blev jag inte. Jag blev bara blond, blåögt och reslig, låter nästan som tyskarnas rasbeskrivning av sitt högt rankade ideal hrmf.

Jag suckar för mitt golv är så grusigt, de gödslar grus utanför vår port, gruset fastnar i spåren på de kraftiga skosulorna och följer med oss hem. Hallen går under namnet grustaget just nu och jag borde en massa, har börjat med att skaka av köksmattan och slängt den i tvättmaskinen. Nu är det bara dammsugandet, torkandet, dammandet och allt annat kvar som bör göras. Känns redigt tvingande när solen och ljuset långsamt drar fram över min nu allt mer dammiga lägenhet. Jag inser min begränsning och tänker rusa runt med dammsugaren och sen punkmarkera köket. Sen överräcker jag stafettpinnen till min make om jag ens kommer så långt.

Fridens på er alla …

Något urblekt

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Igår blev söndagen en sån där dag när mycket skulle göras, solen sken och vi städade hemma. Började mitt morgonpass som nakefis med att skura ur badrummet. Sen övergick jag till det där eviga duttandet med alla prylar som ska kastas/sorteras osv. Mannen han gick som ett ånglok med dammsugaren och skurborsten rum för rum och tvätt hängdes.

Sen bar det av till Willys och vi plockade på oss en kundvagn i vanlig ordning, men när vi kom till kassa så blev jag nödig och sa till mannen att jag går på kundtoa. Gjorde det jag skulle på toan och såg att tvålen var slut i dosan ovanför handfatet, så jag går ut till det lilla förrum där ännu ett handfat med två dosor finns. En med flytande tvål och en med handcrem. Drar i pumpspaken för tvål och känner att det bränner till i handen, den där tvättande rörelsen vi alla gör med händerna resulterade inte i något lödder så jag drog igen i spaken… luktar konstigt, som hos frissan när man bleker slingor, aj jävlar vad det hettar.

Sen slår insikten till och jag står där med händerna under rinnande vatten… det här är inte tvål. Jag böjer mig ner och ser en liten text som handlar om vätesuperoxid och faran för att få det i ögonen och allt som kan hända och jag tänker; Vad är det här? Har städaren satt fel eller är det någon som vill göra andra illa?

Jag far ut i affären och får med mig en motvillig kille från kassa, som säker en sekund undrar om jag är riktigt klok? Vi står där han och jag, han tar bort skyddskåpan på tvålpumpen och ta me fan sitter det inte en flaska med blekmedel där. Han ser chockad ut och undrar om det är städet som har gjort fel, han skulle verkligen ta tag i det hela. Jag stod där en stund till och sköljde mig om och om igen för de sved så inne i vänsterhanden.  Kanske dags att sätta upp denna varning på väggen till handfaten att bleking inte är tillsatt eller tillåten.

Sen hemma igen slog den kreativa fen sina lustfyllda stjärnor över mig och jag tog fram ett tyg som jag tror har varit duk i min syrras hem och klippte till en klänning till mig själv. Men det var länge sedan jag sydde någon vilket jag snart fick erfara… tyget skulle ligga åt ett viss håll så att mönstret strävade uppåt, självklart… men inte nu inte. La det som jag trodde rätt och lik förbaskat klippte jag ut det hela fel. Typiskt nybörjar fasoner… sen la jag till för mönstet är för en smal för mig, jag drog till så att jag skulle vara på säkra sidan. Sydde ihop och gjorde allt som det ska göras, men sen blev det i alla fall korvaskinn av det hela när jag skulle pröva. Ok, jag ska sy klar den idag, kanske kan jag ha den här ärmlösa enkla klänningen nästa sommar med lite tur, annars ger jag bort den.

Idag förbereder jag mig inför Viggos besök, grannpojken som är mig så kär, men som jag egentligen inte orkar med längre. Men han drömmer om att få komma hit och han tjatar varje dag om att få gå till Maggan, så vi har bokat denna eftermiddag för besök. Jag ska plocka fram leksakerna och gå ner och handla lite godis för mys ska man få när man kommer hit. Det ska inte vara vanlig vardag utan lite spännande och smaskigt på en gång. Det känns så sorgset att jag inte har orkat med den här killens längtan efter mig, jag har en massa roliga tankar om vad vi skulle göra om jag orkade, men det blir ju inget mer än tankar.

Så idag ska han få komma någon timme den lilla raringen.

Är jag helknäpp eller normal?

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Aldrig trodde jag att det var så mycket man behöver till sin husbil, vi handlar och handlar och faktiskt njuter jag av allt planerande. Igår fick vi till det väldigt bra med det mesta vi hade på ”skaffa” listan. En ny stor matta att lägga direkt på marken utanför vår dörr, en billig från Ikea som vi kan kasta efter en säsong om den inte går att använda mer. Efter mycket funderande fram och tillbaka i brist på en ”liten” kaffebryggare så köpte vi en ny hem och tar den gamla till husbilen. Så kan det gå… konstigt att det inte finns bryggare för så där 6 koppar kaffe, små nätta saker.

Watson fick sitt kompostgaller och tro nu inte att vi ska lägga honom i komposten… nej nu ska vi bygga en fyrkant runt vår markis mot husbilen så att han kan vara lös där när vi campar, även ett slags hönsnät ska vi trycka in under bilen så han inte smiter ut den vägen.

En minidammsugare ska göra mig gladare att ha i husbilen, låter ju inte klokt men så otroligt mycket boss och skräp vi + hunden drar in. Vi har krupit runt flera gånger varje dag, sopat och torkat jag är inte så bra på att städa som förr, jag blir flåsig och orkar inte. Så nu jäklar ska här dammsugas…

Mitt nyköpta tjusiga överkast i husbilen är ju så stort att vi ständigt retar oss på att det dels tar plats när man tar av det, men mest för att det måste vikas in så mycket och krypas omkring i sängen så länge för att få det fint, slätt. Så nu köpte vi ett stort vackert påslakan som vi ska trä över det stora extratäcke vi har i bilen. Det täcker sängen men går inte att vika in, men skit samma bara det funkar enkelt som överkast.

Äntligen har jag hittat hörselskydd med radio nu undrar du väl vad i hela fridens namn jag ska med det till? Men det är inte så konstigt alls, jag vet ju att jag kommer att hamna på sjukhus och alla ljud när man ligger inne är inte så roligt att ta del av. Då inbillar jag mig att jag ska kunna sätta på mig dessa lurar och lyssna på radion i stället. Jag försöker kapa en del av min ångest med att ligga på sjukhus, en stor del av ångesten är andras lidande, jag vill inte ta del när andra kräks och sånt jobbigt. Kanske är jag konstig men det får jag väl bjussa på i så fall…

En ny kameraväska hittade jag och jublade, inte ska jag ha den till kameran utan byta bort en gräsligt magväska som jag har haft sedan i vintras. Den är stor och otymplig och får min son att se konstigt ut när han ser mig med den… har jag fått för mig i alla fall. Nu kan jag få med mig allt som är viktigt för mig, ha den hängande över axeln, liten och smidig med min vattenflaska lättillgänglig. Ännu en ångesdämpande sak i mitt nya liv; vattenflaskan som ständigt följer mig och snart startar en ångestattack om jag har glömt den hemma.

Vatten har alltid spelat stor roll i mitt liv… som för alla andra så klart, jag var väldigt bil och bussjuk under uppväxten och fick alltid ha lite vatten med mig för att klara mig lite bättre. En klunk brukar göra att jag lugnar ner mig, sen är det väl skit samma om det ”egentligen” gör något åt själva illamåendet, det funkar psykologiskt för mig och nu när njurskräpet gör att jag ofta mår grymt illa så har jag klarat många stunder med mina klunkar vatten.

Ibland när jag skriver så tänker jag att det ser ju ut som om jag är helknäpp och kanske är jag det? Men livet formar oss människor med små och stora egenheter på gott och ont. Jag har accepterat en del ångest symptom för att jag inte tycker att det skadar mig och jag vet varför jag har tagit till mig trixen.

Åhh, jag bara måste skriva ännu en gång om att jag för första gången i mitt liv på något konstigt vis har taggat ner med hur jag ser ut, jag har stunder när jag vrider mig och känner att jag ser för jävlig ut.. lite för tjock, alla blåmärken på benen, dubbelhakan den avskydda, gäddhänget osv. men oftast nu kan jag gå ut i en klänning som stramar lite om min trinda kropp och känna att JA, varför skulle inte jag få se ut som jag gör när större delen av vår befolkning har rätt till det och dessutom bejakar sina valkar. Så här ser jag ut, det här är jag, allt det här är jag. Det ser futtigt ut men känslan är STOR för mig, tänk att man ska behöva vänta i över 50 år på att bara få vara.

Idag ska mannen och jag ha det lite kul, vårt parkettgolv är helt utslitet och vi ska nu ta och börja flytta möbler. Dra halva möblemanget åt sidan och köra parkettpolish på golvet, är så trött på det slitna, matta och vill få upp lite glans. Sen ska allt dras åt andra hållet och så polisha den andra delen…. sen sträcker sig parketten in i vårt sovrum via en dubbelglas dörr så vi kommer att få fortsätta att flytta även de möblerna fram och tillbaka. Ser ni att jag skriver VI hela tiden, vilket i det här sammanhanget betyder min man, sån har jag blivit. Men jag tänker för mig själv att sånt här har jag gjort själv förr i hela mitt liv, nu orkar jag inte och då får VI göra det.

Nej, nu ska jag sätta P för denna bekännelse stund innan jag gör mig hel omöjlig.

Jag har en plan

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Jag har en plan för dagen och det är ju ovanligt… till att börja med är det duschen, hundpromenaden och lunchen som gäller. Sen om jag orkar ska jag gå ner till vårt centrum, där har det öppnat en drop in och jag funderar på att låta dem tvätta och klippa mitt hår.Bara tanken på att sätta sig där och få håret tvättat får mig att njuta. Igår var det Watsons tur att bli klippt och tvättad, hem kom en liten bäbis, korthårig och doftande av nytvättad päls. När mannen har köpt nya batterier till vår kamera ska jag foto honom så ni får se hur han ser ut nu utan allt lurv han gömde sig i tidigare.

Just nu vet jag inte hur jag ska hinna allt som jag har planerat till idag…Som ni säkert förstår blir det lite högar och rörigt när jag oftast inte gör ett dyft hemma utan sitter här och skriver/läser eller lägger mig och sover i soffan. Så nu är det dags för

städning och så minns ni väl svarta säcken som ligger framför garderoberna. Ungefär så är det i dagsläget, men det finns sockerkaka kvar om någon vill ha en slurk kaffe även idag och en sockerkaksbit. Kom gärna och stör mig så att jag kan skylla på det när högarna ligger kvar.

Jag är svag för streptocarpus

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Nu sitter jag här och myser, min man har fått pysselfnatt och jag känner mig så nöjd med att han har planterat om blommorna och nu håller på och städar i lägenheten. Vi drog ner till blomsteraffären och handlade lite penseér till balkongen, 2970_2006-0254s.jpg den inglasade balkongen ska få sig en duvning nu i helgen, så att vi sen kan möta våren där ute. Jag hoppas stort på det varmare väder som vädergubbarna pratat om, mina stolsdynor ska tas fram och rutorna ska tvättas. Jag sa till min man att ta du bara ner rutorna så tvättar jag dem, men då blev han sur på mig för sånt ska inte jag hålla på med. Äsch säger jag, det går men långsamt, men det kom inte på fråga, så nu får han väl tvätta dem själv då. Det finns en gardinkappa som jag skulle kunna stryka och sätta upp på balkongen…något kan jag väl hjälpa till med.

En favoritblomma för mig är Kornettblomman även kallad streptocarpus streptocarpus_hybrid.jpg 

Jag har en sån mörkrosa som står i en kruka som är knallrosa mycket dekorativt, den jag köpte idag är lilarosa och fullproppad med fina blommor. Det är så här att min mormor jämt hade dessa blommor och jag fick en sån efter henne som jag vårdade i åratal tills den inte ville vara med längre. Idag har vi planterat om och vårdat alla våra blommor, jag tittade över mina orkidéer och slängde två som såg för taskiga ut. Det var efter kattens besök som de började se fula ut, han tuggade på allt som hängde och det var väl inte så bra för blommorna om jag säger så.

Innan vi åkte iväg till blomsteraffären så gick vi ner på baksidan av vårt hus och matade alla fåglar. Nu fyllde jag upp fågelmatarna med de sista solrosfröna och satte upp säkert 10 bollar. Det kvittrar och kvirrar enormt där nere på dagarna och jag njuter av fågellivet, här finns väldigt många hackspettar och ugglor, det sista har min son tydligen sett ofta. Kan inte fatta att inte jag har sett några ugglor.. det enda som hoar är ju duvorna.

Igår fick jag ett ryck och skurade av badrummet, oj så jag flåsade och stod där på knä för att orka göra klart. Mannen blev arg på mig för att jag inte kan låta bli, men herregud säger jag hur mycket damm och skit kan man stå ut med? Det är ju jag som går omkring här hemma hela dagarna. Jag är rätt nöjd med veckan som gått för jag har bakat matbröd flera gånger, igår bakade jag bullar med mandelmassa i till kaffet.  Jag är väl lite knasig men jag känner mig alltid mer hel och nöjd när jag bakar och lagar mat. Dels så får man ju god mat och bröd, det ligger en stor tillfredsställelse i att vara huslig. Egentligen gillar jag att skura golv och städa också, nästan så man inte vill säga det högt. Kanske längtar jag mer efter sånt för att jag inte orkar med det något vidare. Igår dammsög jag och det var slitigt och jag blir så flåsig att jag skulle kunna börja jobba med telefonsex. blomma308.gif

Tuttenutt va en man kan

~ livsglimtar ~ 23 kommentarer

Äntligen har jag sorterat tidningshögen…två stora kassar blev det, en ska kastas och en ska jag lägga ner i porten. Det är nya tidningar så de brukar försvinna rätt snabbt. Jag funderar ofta på att ta tag i skräplådan och klädkammaren, funderar sa jag…. blir trött bara av att tänka på det. Jag har alltid varit ordningsam, gillar när det är rent och allt ligger där det ska, men kroppen orkar ju inte ett skvatt numera så högarna växer både här och där. Men jag får mina ryck, oftast är det väl mannen som får ryck numera, jag ser på.

En sak har jag tänkt på när det gäller hemarbete. När jag pluggade heltid gick jag hem och skötte hem-barn-tvätt-mat och allt annat som hör till + att jag hade ett företag som jag jobbade med på kvällarna. Då var jag normalt duktig, som det ska vara… men nu när min man får dra ett större lass efter sin arbetstid så tycker jag att han är SÅ duktig och jag oroas över att det blir för mycket för honom.

Varför säger jag att min man är duktig när han vattnar blommor eller sköter om saker här hemma som jag har skött i alla år tidigare? Varför sa han inte att jag var duktig varje gång jag hängde tvätt eller torkade av ett golv. Varför i hela fridens namn är det skillnad?

Varför är en man som tvättar mer beundransvärd än en kvinna som tvättar? Svar mig den som kan! Det retar mig för jag har alltid varit så medveten om att jag inte ville göra skillnad på dotterns och sonen uppfostran till att verkligen klara sig själva. Men ändå sitter jag här och rosar min man för att han gör vad jag har gjort i alla år.

Det är ingen som säger att jag är duktig, var duktig ska jag väl säga. Jag var enormt duktig, flitig som få jag känner. Osvenskt att skriva så om sig själv, men om min man hade gjort samma som jag gjorde i alla år då hade han säkert varit utvald till något häpnadsväckande som årets man eller så. Tuttenutt va! Tänk så en mans flit i hemmet imponerar på oss kvinnor….