Gråten befriar

Efter en Allhelgona helg med barn och barnbarn, besök på kyrkogården och gemensam middag, så mycket skratt och kärlek med de jag har närmast hjärtat.
Under kvällen började min fot göra hysteriskt ont igen och jag känner mig så frustrerad över att när jag tror att foten börjar bli bra så börjar det om.

Min son ringde dagen efter och sa åt mig att skaffa en scooter, jag tittade på företagets hemsida och pang i måndags så köpte jag en sån som kommer nästa vecka. Tänk att jag kan åka vart jag vill här hemma, hälsa på sonen oavsett om foten inte går att gå på eller svagheten har tagit mig.

Svagheten är inte bara rent fysiskt just nu, jag vet att det går i vågor upp och ner. Sorgen bor i mig och jag kan inte sätta fingret på vad det är som vill rinna över i tårar. Jag kan sitta här och känna mig så tillfreds med tillvaron, stickningen går i mina händer, kanske TV:n står på eller radions lugnande röster på P1. Plötsligt rinner tårarna och det känns som om jag har en inre fabrik enkom för tillverkning av tårar. Men gråt då tänker jag, böla på så jag kan få vara ifred sen …

När jag värmer lite rester till lunch får jag ont i skinkorna och då vet jag att det är fibromyalgin som jäklas med min kropp och det kan jag tycka saker om, men är van vid. Äsch, en fika som lyfter får jag allt brygga mig och sticka vidare mellan tårarna.

Maktens män och farmor öppnar spa

Farmors Spa

Ikväll blir det premiär för farmors spa … Tim gillar inte att duscha så det blir till att komma över till oss och leka med ankan och tvålen i badkaret.

Nu har jag ränt så många dagar att jag har svårt att komma ihåg vad jag har gjort. Igår kväll drog vi iväg till stan till en affär som har allt man kan tänkas behöva till stöd/värme för kroppens alla leder. Jag sitter här nu med det stöd som min läkare sa att jag skulle ha för att vila handleden. Det funkar fint men det blir nog inget sticka av vilket väl också är bra för handleden, men själv längtar jag efter att sätta stickorna i mina nya vackra ullgarner.
 
Jag har också varit en sväng till min tandläkare, han fick laga en lagning som jag lyckats bita av …1,160 kr som hittat. Men så skönt att äntligen kunna bita normalt på den sidan, jag har nog haft skarp smärta typ värsta ilningen när jag har bitit fel där i säkert två år. Små sprickor kan göra att det blir så och till slut gick det hela sönder och det var väl lika bra så att det syntes var det hela felade.
Handlade lite barnkläder och röjde runt på apoteket efter mer medicin, tvi vale vad jag får stoppa i mig för att överleva.
 
Nu har jag funderat på att långsamt smyga in till mitt syrum som jag har gjort i ordning så fint men som nu göms av alla högar jag inte orkat ta reda på. Jag vill sy igen men tröskeln är hög att ta sig över för att komma igång. Det är det här med högarna … det är tyger och bra gamla jeans som jag har tänkt sy byxor av i barnstorlek. Vet inte var jag ska göra av allt …
 
Ute snöar det rikligt och lär väl eventuellt bli någon slags snökanon med tiden om man får tro tidningarna och det kan man ju inte. Rysskylan, Tyskvärmen osv varje litet väderomslag kräver katastrof rubriker och jag undrar vad det hela handlar om? Brist på intresse för att ge sig ut och intervjua folk om vettiga saker, sånt som är viktigt för oss alla. Jo, väder är viktigt för oss alla men förr var inte vanlig vinterkyla något man skrämde folk med i katastrof rubriker, inte värme heller för den delen eller regn. Undrar alltid vad de ska ta till när det blir katastrof?
 
Visst kan man allt för ofta undra vad tusan vår regering gör? Jag säger bara Malmö! Se till att det som inte sköter sig åker ut och strama upp vapenlagarna på stört, detta mesande lär bli vår död.
 
 

Tid att drömma

En sån strålande dag … jag gör mig iordning för en dag på stranden … 😉

Skulle inte tro det men när man sitter inne och tittar ut så kan man ju få för sig vad som helst.

Stod och tittade i fönstret och såg tre mammor komma dragande på sina barnvagnar upp för ”mördarbacken” jag ofta står och flämtar i … fick så starka minnen från hur det var när även jag drog barnvagn upp i den backen. Stark och alltid på väg med ungar och kassar, likt en Taikon med underredet på barnvagnen fullpackat av ”ev bra att ha saker”.  Jag avundas inte mammorna direkt men kan tänka att man inte fattar att man är mitt i det mesta av livet när man är just där dragandes på barnvagn. Det största som händer är ju barnen och deras uppväxt, fast man ojar sig och klagar över det jobb fostrandet medför så kan jag idag tänka att nu skulle jag haft den flydda orken och få gå igenom allt det där igen. Mycket skulle blivit annorlunda om jag med dagens tålamod och klokhet fick sitta där igen med mina två barn mitt i livet.

Nu blir ju allas våra liv precis som de ska för vi följer skeendet med vårt växande och tillför den kunskap vi under tiden har tillförskaffat oss. Det kan helt enkelt inte bli annorlunda … vi förstår inte bättre än den mognad vi har och kan inte heller tillföra något till situationen som vi inte inser. Alla har vi säkert minnen av tillfällen där vi idag vet att allt blev fel, men ändå rätt efter den mognad vi då ägde. Dyrköpta läropengar för oss alla som barn med de föräldrar vi föds till.

Idag tittar jag varje dag i bloggar med stickning och sömnad med stort behag och lusten att själv producera. När jag var mitt i det där barnvagnsdragandet så var jag samtidigt otroligt produktiv med att sy, satt uppe halva nätterna, njöt av att alla sov när symaskinen spann i tystnaden. Är det något jag avundas dagens unga kvinnor så är det möjligheten att nå ut med sin flit och kunna skapa ett mindre företag med det som man gillar mest av allt.

Jag sydde åt en kemtvätt och till alla andra som sökte hjälp med sånt många inte har varken tid, ork, lust eller kunskap för att ordna. Jag tänker på alla handdukshankar som ska sys fast, allt som behöver lagas, läggas upp och ner in och ut .. så höll jag på mellan kavajsömnad, barnkläder, bröllopsklänningar och annat.  Hallen var full av galgar med kläder som folk lämnade in … gud så jag trivdes med livet. Om det varit idag hade jag också skapat ett företag via internet och sytt kläder och sålt över nätet. Men det är väl bara att sätta igång tänker du som är frisk … just det, jag orkar inte det är dagens sanning och min stora sorg … för jag vet inget jag så ofta tänker på som hur det skulle ha kunna blivit då när jag var stark och frisk.

Nu ska jag och Watson ut i solen jag har ännu en dag med mer kraft än normalt och det gör mig så lycklig … vi ska tänja lite på gränsen och gå längre än igår, dagens nöjda suck.

In i dimman eller?

                                                HALLÅ DÄR UTE I DIMMAN 

Jag stirrar ut i ett ”glas mjölk” dimma lättar oftast under dagen som tur är.

Idag ska vi iväg och handla en tunika modell tält till mig. Vi har blivit bjudna till min farbror på 85 års fest och jag har inte ett plagg jag kommer i som passar på en fest. Egentligen skulle jag sätta mig och klippa ut enkla raka klänningar som passar både med och utan tights, men orken vill sig inte riktigt för att sy.

Jag stickar och kan berätta att min första vante med katter på är klar så när som på tummen. Igår när vi var över till mamma så satt hon fast i en mössa sedan flera år … inte lätt alls, så jag sa spontant att ”den kan jag sticka klar”. Så nu sitter jag här och muttrar över hur korkad jag är som tar på mig hennes stickning när jag har egna halvfärdiga så det räcker.

Här kommer ett foto på min första kattvante som inte är så vacker som andras stickade vantar men jag tränar och tränar, maken till den här lär väl bli lite bättre. Det är det där med att jag inte vet säkert hur man gör vissa saker, det trasslar onekligen till det för mig.

Här kommer fram och baksidan på vanten.

Framsidan

Baksidan med säkerhetsnål där tummen ska sitta.Ser du tassen längst fram på baksidans hand? Ser att bilden blev lite för mörk för att man ska se katterna ordentligt.

Har inte tumme med livet

Suckar högt och tänker att det är typiskt mig … har stickat första mönstervanten och upptäcker att jag inte har gjort tumhålet där jag nu skulle plocka upp maskor och sticka dit en tumme. Jag har gjort allt som man ska, men gjort fel så det gick inte att plocka upp några maskor för jag hade stickat ihop hålet helt. 🙄

Sa till maken att nu ser det ut så här och jag undrar om jag inte har gjort fel. Tänk så klokt jag tänkte då, borde ha kollat upp tumhålet i någon blogg eller i ett stickbok. Kände på mig att det var något galet.

Men nu håller jag redan på med nästa vante och där ska det banne mig bli tumhål så det räcker och blir över.  På bilden ser ni hur det skulle se ut … det är inte mina vantar på bilden.

Maken tog tag i skinnsoffan idag med rengöring och insmörjning, det är så fint när det blir gjort. Äggskalsvit soffa är inte en höjdare när man lever ett vanligt liv med hund som hoppar upp och ner. Tjusigt är det men opraktiskt

Lånat bild av kdblogg.blogspot.com

, ”tänkte inte på de” när vi köpte den. För den delen har jag varit praktisk i nästan hela mitt liv, så det är på tiden att jag hoppar över den biten då och då.

Har kollat busstider idag, imorgon efter att jag har varit ute med Watson så ska jag åka till gynekologen och få mig en rundsmörjning … äh, ni tjejer vet vad som väntar. Lika bra att få det gjort, just nu hopar sig läkarbesök och tandläkaren borde jag ringa och beställa tid hos, men drar mig det är så mycket hela tiden jag ska åka och bli undersökt för. Jag vill bara vara ifred … stackars mig som också har fotvård denna vecka och sjukgymnastik och provtagning. Ynk, pynk stackars mig hö hö!

Kreativ eller?

Precis så är det idag med mig, jag lider verkligen av ett påslag av kreativitet som får mig att släpa fram kassar med garn och mönster som jag lägger i högar samtidigt som jag ska planera för en veckas ätande med böcker och recept som jag också släpar fram och lägger i nya högar. Mitt i allt så får jag för mig att skriva ett inlägg om något som var viktigt, men jag glömde bort vad det hela handlade om hrmf, hjärnan är sig inte lik ännu.

Så ligger en CD-skiva med kundalini meditation och glor på mig och jag låssas inte komma ihåg det infallet från tidigare idag. Just nu är kroppen full av energi och vill göra saker, inte lägga sig och slappna av. Egentligen är det skallen som är full av energi, kroppen vet jag inte var jag har ännu. Den släpar sig runt på hundturen som om den vilken stund som helst skulle lägga sig ner i snön och bara ligga kvar. Men det där utspelar sig bara i min skalle, jag segar mig hem med hunden och flåsar väldigt när jag äntligen kan slå ner ändan på en stol och bara sitta en stund.

Watson han tittar på mig när jag flänger runt här hemma och skapar nya högar, han ser ju att matte har blivit mer bananas än vanligt.

Sniglar vidare

Tankar, bara tankar

nkcfs6cajdyf8fcau715qycakjk8zjcapkfs6ucaxosz1vcahwjjq8cae3w8e8cap9qd15ca7ok49hca5l99lscasbm3xmca97o6mycatvaz82cahtctp5caddardpcatk21r9caxc2f0rcaack807.jpgKaffe Fassett är en favorit som stickar och broderar så att man tappar hakan. Ikväll har jag suktandes bläddrat sida upp och ner, lystet tittat på kreativa människors stickningar och virkningar. Jag längtar så in i norden efter det som var mitt kreativa liv, när jag fick mina ryck och rotade fram mönster och tyg, eller tråd, garn, brodyrnålar och allt som jag fick lust till. Undrar just hur många kvällar och nätter jag har suttit och sytt kläder till ungarna, mig själv och min man?

Kompisens bröllopsklänning, alla man har hjälpt med lagningar och visat på hur man gör, om jag inte har gjort det åt dem. När ungarna var små så fick jag allt från en kemtvätt som skulle ändras, sys in, upp, ner, sprättas upp och sys om, hela hallen var full av kläder som behövde mig. Jag vändsydde dyra älskade skjortor till trevliga herrar och fixade nötta manschetter som nya.  provdocka2.jpgDamernas kjolar las upp eller ner och klänningar trixade jag med så de passade. Knapphål flyttades och kragar vändsyddes…

Det finns inte mycket jag inte har prövat på att laga, gubbar som kom med sina brallor med små hål som cigarettglöd hade gjort, då fick jag leta tråd som var så likt materialet i byxorna det bara gick och sen sätta igång och göra som en lagning lite som man lagade strumpor förr fast mycket tunnare. Även tanter kom med sina dukar med hål, när de hörde att jag var så duktig på sånt där smått fixande. Det var så kul när kunden kom och inte såg var hålet hade varit, då var jag nöjd.

Idag längtar jag efter att skapa en syjunta igen, en gång i månaden vore så roligt. Men jag drar mig för jag är så rädd att jag inte ska orka med att jag genast sätter igång och har så där höga förväntningar på mig själv. Visst kan man köpa en längd och bjuda på men i mitt hjärta så vill jag helst baka något gott. När ska man annars få något hemlagad gott..

Sen börjar min hjärna spinna på allt vi ska göra och jag blir trött bara jag tänker på det hela…fast jag vet att det inte behöver vara så märkvärdigt alls. Men jag har nog inte hittat mitt nya jag där ännu. Jag menar förr var jag så fartfylld och idé fylld när jag ordnade något och inte mycket fick mig att ligga på latsidan inför en grupp som skulle komma till mig en kväll.

Jag har ju haft andligt inspirerade grupper som kom hem till mig och då ville jag att alla de andra skulle trivas, få något gott hembakt till kaffet, lite frukt, något att pröva på andligt och mycket tankar och prat om andliga ting. Det har suttit många runt mitt bord genom åren…