Huvudet fullt av allt jag ska göra

denna måndag, men det mesta hakar upp sig och blir fel. Min robotdammsugare bara gnäller och tjatar om charge roomba och jag vet inte vad det betyder eller för den delen hur det stavas. Dammsuga vill den inte och jag blir sur och muttrar långa haranger. Står här med vardagsrummet upp och ner, småbord i fåtölj, prylar upplyfta här och där för lättare dammsugning. Letar på internet och hittar robotens verkstad och frågar vad fanstyget tjatar om hela tiden? Att den ska laddas får jag till svar, men den har laddat i veckor svarar jag. Killen tipsade då om att kolla kontakterna … jag kryper på golvet och sträcker mig in under skåpet där laddarplatsen håller till. Ruckar lite på sladdar och trycker in kontakter … sen funkar allt igen ahhhh!

Första kökslådan utsorterad, urskurad, nu ska undret ske jag ska få ordning på allt denna höst. I ugnen puttrar en kålpudding som ska serveras med vår egen lingonsylt. Tvätten hänger på tork och jag börjar känna mig trött … imorgon ska jag till frissan, slinga och klippa, ska bli så skönt bara det inte blir som förra gången då jag höll på att svimma. Sjukt jobbigt att få dessa lågtrycksanfall när jag är långt från min soffa.

Hösten tränger sig på och jag njuter av svalare vindar och energin som förhoppningsvis följer med årstiden, förr var det alltid min starkaste årstid arbetsmässigt hemma.

Nu måste jag sätta igång igen, bilden på de tovade vantarna har jag precis gjort till en kompis man som snart fyller 60.

 

 

 

 

Lite nya foton

Idag efter att maken och jag hade vinkat och pratat med marsipangrisen med webbkamerans hjälp så dog musen. Jag var glad att maken satt bredvid mig när det hände för om jag hade ringt honom på jobbet och undrat vad som blivit fel så hade han utgått ifrån att det just var ”mitt fel”. Så nu sitter jag här med nytt tangentbord och mus.

I köket väntar vår nya grönsakssvarv på våra första trevande försök att göra spiraler av grönsaker.

Maken håller på att rensa ut allt från husbilen, den ska in i sitt vinteride nästa helg. Jag ska ner sen och torka ur skåp och lådor.

I veckan stal någon makens cykel, han hade ett kraftigt lås, men de slog av det helt med något. Jag antar att de inte var en impulshandling utan väl förberett. Cykeln var så där 6-7 år gammal och lite rostig, fanns mycket finare cyklar att stjäla. Jag hatar den här biten av vårt samhälle … att man stjäl andras saker, förstör  och beter sig svinigt. Önskar att jag bodde på landet i lugn och ro, men det vill inte maken.

 Idag sätter jag  in lite bilder för att visa vad jag har fått till. Ett par nya vantar i julklapp kanske?

Filtade tofflor, stickas som vanligt först fast väldigt stora. Tvättas i tvättmaskin så att de filtar ihop sig, blir väldigt varma.

 Ännu ett par

Fantastisk bukett jag fick av maken förra helgen.

De här vantarna håller jag på med nu, passar på att göra slut på lite restgarner.

Jag har ännu ett par vantar som är klara men de ligger på tork, så dem visar jag nästa gång.

Mina orkidéer blommar hysteriskt, det här är bara några av dem alla. Jag sköter dem inte alls som andra gör utan häller vatten upp i hela krukan och så får de väl sköta sig själv tills det är dags för en ny omgång vatten. Jag har så mycket knoppar och blommor på varje blomma att jag inte tror att det är sant.

Äppel Päppel pirum … tomat

Strålande sol vilken höstdag … har varit ut med Watson och sen hem till paret som hjälper oss med Watson. Kaffe och nybakt äppelkaka med vaniljvisp stoppade jag i mig fast jag inte hade ätit lunch. Har haft det väldigt trevligt, tycker så mycket om det här äldre paret, varma båda två. De är ju så där hjälpsamma och snälla att man själv nästan skäms. Fick med mig tomater i en påse som ska ligga på fönsterkarmen och mogna plus äpplen.

Han berättade för mig en gång att hans bil gick sönder ute i ingenting. Då kom en stor raggarbil glidande och han tänkte väl oj oj eller något sånt. Ur raggarbilen klev en kille och sa att han skulle dra honom till en mack. När de stod där på macken ville Bertil göra rätt för sig och tog fram plånboken, så tacksam över hjälpen han fått. Då sa raggarkillen; Nej, jag ska inte ha betalt … hjälp du någon annan vid ett annat tillfälle så blir det bra.

Sen har Bertil lev efter det och jag tycker precis så jag med och är så glad över att jag har träffat Bertil och hans fru.

Det händer mycket privat just nu som jag känner mig så lättad över, ni vet sånt där som man inte kan gå in på och berätta om för att det handlar om andra.

Jag har verkligen börjat lyssna på mig själv eller på min kropp ska jag väl säga och kombinerat det med en minskning av en betablockerare som jag tror har varit en jäkla fysisk stoppkloss för mig väldigt länge. Jag mår ”riktigt bra” sedan slutet av förra veckan. Oroar mig bara för att jag på onsdag äter sista penicillintabletten, sen ska jag vänta i en vecka och därpå ta ett urinprov som måste vara fritt från bakterier. OM inte så har jag ätit penicillin i tre veckor i onödan och kommer att läggas in och få häxdropp för att bli frisk. Vill inte !!!

Jag har nu stickat färdigt mina grå/orange vantar ska bara såpatvätta och rugga upp dem, sen ska jag fota både dem och två filttofflor som jag har gjort. Igår började jag med ett par nya vantar ur vantboken, denna gång blir det fyra färger; lila, grått, vitt och turkost. Har beställt lite nya färger, två olika gula och en röd det ska bli lappvantar det.

Helgen blev fylld av sånt jag tycker om … lördag var vi en sväng och handlade mat sen kom mamma och vår son med marsipangrisen. Vi åt taco till middag och tårta till kaffet. Tänk så lite det behövs för att man ska tappa kontrollen … har inte ätit kaffebröd och godis på ett bra tag men de skulle ju komma och då gjorde jag en tårta. Sen har det varit klippt … är sugen mest hela tiden på mest kaffebröd, men har inte köpt något mer irriterande att man bara behöver en dags mumsande så är man tillbaka i suget.

Marsipangrisen han prata i telefonen nu … i söndags ringde ”han” och berättade att han hade varit på brandstationen och suttit i en brandbil. Ha ha, han prata ungefär som Linus på linjen och så hör man plötsligt tut tut tut som en brandbil och sen säger han mitt i röran av eget språk ”brandbil”. Det gäller att hänga med när han snackar .. skitkul låter han. På söndagskvällen tog sonen fram en Toblerone som de hade extrapris på i affären … den var tom när han öppnade den. Jaha sa jag det var väl därför det var extrapris på den. Men sen blev sonen varse vart Tobleronen tagit vägen … Tim satt där helt kletig av choklad och förmodligen mätt. Hann han äta middag undrade jag som visste att sonen höll på med en korvgryta. Nej, blev svaret och jag som redan har duschat honom .. nu fick han duscha lillgrisen en gång till.

Fångar dagen så gott jag kan

Nu gäller det verkligen att fånga dagen …

Min läkare ringde och ändrade penicillinet sa att hon hade pratat med specialist, de hade nu kommit fram till att jag har fått för korta kurer tidigare, vilket jag faktiskt ringde upp och pratade om, men det var ju så bra som de var enligt den läkaren. Det är ju så när man har en mottagning och en avdelning att ringa till om man blir akut sjuk. Naturligtvis blir det många olika läkare och nackdelen är väl att helheten kan försvinna och med den min hälsa.

Men nu har den här läkaren gått igenom, reagerat och tagit bra beslut. Jag ska äta penicillin i tre veckor, måtte skiten vara borta efter det. Enligt henne har jag aldrig blivit helt frisk efter kurerna och det har jag faktiskt känt av.

Igår var jag till min husläkare och pratade, så nu lägger jag antidepressiva tabletter till min samling och det känns som ett bra beslut som jag känner mig nu. Men orolig är jag för magen … magkatarr har jag redan och får ju stävja den så gott det går under den här förlängda penicillin kuren. Inte är det optimalt att börja en ny medicinering just nu, men nu blev det så här.

Tack för tips både från Znogge och Imse om tabletter som man kan ta för att inte få tillbaka urinvägsinfektionen. Ingen läkare har sagt något om den sorten,  kanske hör de till en av alla saker vi med ny njure inte får äta. Jag ska fråga vid lämpligt tillfälle.

Så här blev de turkos/svarta vantarna

Här är nästa par i grått och mustigt orange på gång.

Nästa par blir nog i rosa och lila .. varför inte? Ett par i lila och vitt kunde vara snyggt.

Så lite gör jag, fast det säkert inte låter så. Igår fick jag hem både garn och ett T-shirt tyg med söta igelkottar på. Jag ska sy T-shirt med både kort och lång ärm om tyget räcker till marsipangrisen.

Under min långa sjukperiod så har alla mina sysaker dansat runt, jag har så svårt att hitta instruktionsboken till min symaskin .. det mesta minns jag men hur var det med tvillingnålen, hur gjorde man? Vi vilket i detta fall faktiskt till skillnad mot alla andra fall betyder ”vi” (annars betyder ”vi” maken). Nå, vi håller så sakta på att rensa ut skåp efter skåp och i vårt extra rum ska en syhörna skapas till mig. Så skönt att rensa ur köksskåp och hiva undan en massa onödiga burkar och fan vet vad man har stående ja, just stående i skåpen. Hela hemmet ska rensas igenom och det behövs efter alla år jag inte har orkat med sånt.

Imorgon ska vi på 40 års kalas hos våra tidigare grannar de med alla sönerna, det är alltid mysigt att åka hem till dem det ser jag fram emot. På söndag ska vi träffa makens halvsyster för första gången vilket ska bli väldigt spännande. Vi skulle ha varit där en kväll i veckan men se då blev ju jag sjuk igen och allt ställdes in.

Orangegrå, bränd orange och grått kan det vara något?

Tänk så olika man kan känna sig från dag till dag, igår var hela jag som förlamad till både kropp och tanke, idag känner jag att nu jäklar vänder det.

Förmiddagen slank iväg som ett halt sidentyg, väntade att dottern skulle dyka upp för att gå ut med Watson vilket hon generöst erbjöd igår kväll. Klockan 11.30 räknade jag ut att det var dags för Watson att luftas då husse skulle på besiktning med husbilen imorse och gick första kissturen så tidigt som 07-tiden.

Men inte kom hon inte … när klockan var över tolv då gick jag själv ut med honom och inte mötte jag henne på vägen heller. Klart jag blir sur, jag tänker på Watson som inte ska behöva hålla sig så länge bara för att det inte passar någon att komma den tid som är bestämd. Det är inte jag som lider av att negligeras, jag blir mest förbannad å Watson vägnar. Men ungar … de har mest sig själva i skallen oavsett ålder verkar det som.

Nu har jag beställt mer ullgarn, tänkte mig grå vantar med bränd orange och orange grått mönster … senare blir det nog något i lila och rosa. Jag är snart klart med första vanten i olika turkosa färger med svart botten, härliga färger. Ska fota lite senare.

Idag är det en njutbar svensk sommardag, frisk efter allt regn och lagom varm, inget att klaga över.

Nu har jag fått första tiden i oktober till Danderyds njurmedicinska, jag har fått den läkare jag hade precis på slutet av kontakten med dem och det blir  bra. De ska hålla koll på mig genom åren, men blir jag sjuk så är det Huddinge som har huvudansvar för mig och det gör att jag vågar gå kvar på Danderyd. Inte för att jag misstror den läkare som jag har fått, men så trygg som jag har känt mig med Huddinge har jag inte gjort med Danderyd på alla år de höll kollen på hur njurarna försämrades.

Nu ska jag sätta mig i soffan och sticka några varv till och ta en kopp java.

Kebabrullen slank nästan ner men pizzasalladen hamnade i soporna

Sitter här däst efter en kebabrulle, halva fick jag i mig sen tog det stopp. Maken har spelat golf idag och kom hem tittade på mig och sa ”kan vi inte köpa något färdigt till middag idag?”. Jag var inte alls svår att övertala, ju mer jag har läst dietprogram desto svårare får jag att hålla mig på en vettig nivå av ätande. Lika hysteriskt som när jag skulle sluta röka för över tjugo år sedan, sista kvällen kom jag aldrig i säng, skulle ta en sista cigg och en sista cigg … så där höll jag på till fram på småtimmarna. Klart jag slutade röka när jag väl hade bestämt mig, men velig som f*n kan jag vara innan jag är klar med vad jag verkligen vill. Men det är en sak att sluta med en drog en annan att ”sluta” äta.

Ni vet de där små burkarna man får med sig med pizzasallad från pizzerian, de var dåliga ugh, så illa de luktade och smakade … jag ringde pizzerian och talade om att de var tvungna att ta bort salladen. Han öppnade en och luktade … men inte luktade den dåligt enligt honom. Nä, sa jag då fick jag väl de två äldsta som stod längst fram … men en del killar har inget luktsinne, så jag tror vad jag vill. Nu har jag i alla fall gjort vad mitt samvete krävde av mig. Hoppas ingen blir magsjuk …

Nu stickar jag på ett nytt vantmönster i två gråa färger och svart det blir fint … har ringt och beställt tre olika färger turkost och svart ullgarn till nästa vantpar.

På torsdag bär det iväg först till Huddinge på läkarbesök, mitt blodprov var prima (krea på 94) och det är lika skönt varje gång det är bra. Sen ska vi en snabbis in på IKEA, tänkte hitta en present där till dottern. Hon och maken fyller år samma dag den 25:te, vi ska fira det på torsdag med grillning hemma hos dottern med fästmannens släkt och så vår familj. Dotter och fästmannen ska till Portugal till det fina huset i bergen med den härliga poolen som hennes polare och mamma äger. Så nu blir vi blomvattnare och kattvakt de sista dagarna då ”första” kattvakten har annat för sig. 

Vad jag ska köpa till maken är en plåga varje år, han är en sån som aldrig önskar sig något. Undra om jag kan erbjuda lite rumling i höet? 😉  

En passande säsong då det är prasseltorrt ute … finns väl hur mycket hö som helst? Nej, jag får hitta på något trevlig (are) … vi går ut och äter på söndag tror jag … tapas är jag alltid sugen på, undrar om maken kan tänka sig en sån sittning?

Såsar mest runt

Äntligen är mina vantar Rhodos2 klara.

Maken har jag också stickat ett par till. Här har jag tagit mönstret från Kalixvantarna och gjort en annan resår än det som står i    mönstret. Nu stickar jag ett par sockor med små halva flätor.

Vad som händer idag? Inte ett skvatt, har bara dragit ur lakarna ur sängarna och tvättat lite. Såsat runt med Watson ute och tänkter inte göra så mycket mer nyttigt idag.