Vem kommer dö först av er?

Sånt kan 7-åringen fundera över och fråga om, kan ju vara bra att veta 🙂 Jag visade honom mina fem böcker med mina tankar från denna blogg och sa att dessa kan du läsa när du blir stor om du vill veta hur farmor tänkte om livet. Då kanske jag inte finns längre och kanske kan du då tycka det är spännande att läsa böckerna. Eld och lågor blev han och såg en bild på piller på någon sida, det är ju bilder också inte bara text ”Dina piller vill jag verkligen veta allt om” sa han.

Hahahaha 🙂 han är ju uppväxt med mina stora tablettfördelare och fick mycket tidigt förhållningsorder om att alla piller var mina och mycket farliga för barn.  Han har aldrig rört mina piller, men jag kan lova att jag alltid har gömt den väl när han var liten och mycket nyfiken på tabletterna, kunde ju vara godis rent av.

I helgen har vi haft honom, 7-åriga barnbarnet på besök och övernattning. Är man sju och på glid i ett förstadie av tonårstrots kan det vara skönt att komma bort ett tag och bli sedd dygnets alla vakna timmar av farmor och farfar.

Klart han får godis och önskat bad, de har inget badkar hemma, sen glider det hela över i en spa upplevelse där farfar står för tvätt och schamponering, farmor klipper tånaglar och smörjer pojknariga vinterhänder. Han mår så bra och äter taco till middag och bär med grädde till efterrätt, kvällen blir sen för honom, han lägger sig och somnar bums.

Idag ska vi över till svärsonen och sjunga på hans födelsedag, 7-åriga barnbarnet hämtar vi upp på vägen. Barn behöver träffa sin släkt så ofta det går under uppväxten, slå rot i sitt inre och veta sitt ursprung.

Egentligen händer det saker nästan varje dag, men jag är ur slag när det gäller skrivandet. I veckan var jag till sjukhuset och röntgade bentätheten vilket såg helt ok ut vilket kändes så skönt. Jag vill inte lida av något mer som ska medicineras. Jag åkte buss och tunnelbana både dit och hem, känner mig lika stolt varje gång jag klarar av resandet.

Svag och opålitlig kropp är ingen höjdare att släpa runt på, jag vet aldrig vilken dag jag kommer sväva runt i det silvriga ljuset och känna att jag vilken sekund som helst kan svimma. Det hysteriska letandet efter något att sitta på. I vårt centrum finns det bänkar upp till busshållplatsen, en gång var jag tvungen att dimpa ner på varje soffa för att ta mig till bussen, undrar om någon undrade vad jag höll på med? Det gjorde jag om inte annat. 🙂

Nu ska jag ta tag i dagen …

 

 

image

Overkligheten lägger sig över livet

Tunga droppar rinner ner för rutan och väderomslagen tycks oändliga i sin nyckfullhet. Jag känner mig inte grå, men kroppen är tung att leva med idag, lågt blodtryck, sus i öronen och den underliga durrtonen nanosekunden innan jag tror att jag ska svimma? Vad sjutton hette han Quasamemo? Han med puckelryggen som hasar sig fram, en kopia av mig idag. Det går nästan inte att gå rak när hela kroppen vill rasa ihop på golvet.

Efter ett par dygn på landet där mina tankar kunde lugna ner sig, samtalade också med dottern i telefonen, då la sig mitt inre till ro. Overklighetskänslan smög sig på, lurig känsla som jag inte kan ta på eller få ordning på?

Ettårsdagen för vår hunds dödsdag kom i samma veva, men flöt rätt smidigt, glad var jag för det. Även där slingrade sig känslan av overklighet in, ett helt år sedan, ofattbart. Som jag har gråtit och sörjt den lilla älsklingen, och ännu gör, ett jäkla bölande här på bana åtta, rätt vad det är, vare sig jag vill eller ej.

Sen dag tre ringer sonen och berättar att han ska gifta sig i sommar, snacka om att kastas mellan förtvivlan och glädje inom loppet av tre dagar. Du som känner mig och sonen får lov att inte berätta det jag nyss skrev. Tids nog berättar de nog för andra vad som är på gång.

 

 

Töcken, silverdis och dimma

Mamma fick åka hem från sjukhuset dagen efter med order att inte äta någon fast föda. Sk inflammerade tarmfickor kan bli farligt om det inte behandlas rätt. Hon var pigg och hemma när hon ringde, hade skaffat sig ett förråd av soppor och annat flytande, nu skulle hon ut en sväng i vårvädret. 😉

Jag själv blev lättad och började göra mig iordning för en tur till vårt centrum, använder mig av internetbutiker så mycket jag kan och hämtar då beställda varor i butiken, fraktfritt.

Först slipper jag gå runt i affärer, kan pröva i lugn och ro hemma och göra ev byten i affären om det behövs, men det viktigaste är att ha ett mål att röra sig emot. Denna dag som igår, mådde jag så där sällsynt bra. Planerade min resa till centrum noga, absolut ingen stress, bussen kom, vi åkte iväg. Hämtade mina två paket på Lindex och Hemtex, sitter och vilar på en soffa i centrum i solen och tänker belöna mig med smörgås och te på fiket. Satt där med mitt te när en mamma med ett barn kom in med en väninna, lugnt och trevligt även när barnet i tultålder släpptes ner på golvet.  Snart började det osa och osa, jag är inte kräsmagad, men hur kul är det att sitta där på ett av de där få tillfällen jag sitter på fik och vara som inbäddad i bajslukt?

Till slut var mamman tvungen att ta tag i det fast hon helst hade suttit kvar som om inget hänt. Tycker hon kunde ha fikat hemma med vän och barn …

Sen drog jag mig mot bussen … det är då min kropp börjar balla ur, silver dansar sin sällsamma dans framför mina ögon och jag skyndar mig mot busskurens soffa, satt med huvudet långt framåtlutad för att inte svimma. Övervägde att lägga mig ner på marken, men tycker det tar emot så fruktansvärt, jag ser allt som genom ett silvrigt töcken och svettas kopiöst. Tar mig på bussen och försöker hämta in, vänta in mig själv, dricker vatten ur min ständigt omkringbärande vattenflaska och andas lugnt och djupt. Den lilla promenaden från bussen till vårt hem blev som så ofta en kamp i gungandet och silverdisets plågor.

Resten av dagen och kvällen blir ett jäkla ynk och yrseln tar mig och blodtrycksmanschetten får spunk och lägger av efter många års trogen tjänst och maken får order om att köpa en ny på vägen hem. Ingen som helst ordning på trycket det är högt och lågt och hjärtat passar på med hjärtklappning. Men idag ligger trycket där det ska, nu när jag bara är hemma och inte behöver göra ett dugg, mutter. Tror du att jag får ångest av att ta mig iväg? 🙂 Jag blir inte klok på min kropp, denna gång höll sig magen lugn tills jag kom hem, en får tacke IBS magen för det.

Vaknade väldigt tidigt av dels grannen som badar i ottan vissa morgnar, gamla brusande rör kan få mig tokig, det tar nästan en halvtimme att fylla upp karet. När karet var fyllt började båtarna bröla i dimman, nu skulle man kunna tro att grannen har båtar i karet och dimmigt av allt varmvatten men så är det inte utan det är färjorna som går ut och in som brölar i dimman. Det ljudet låter så ensamt och övergivet och tittar jag ut så ser jag inte ett skvatt, rena mjölken där ute fast klockan blivit nio.

Men ingen minns varför …

Inser att jag har kommit in i ett underlivs stim …. hrmf och det är helt och hållet mina vänner på facebooks fel för det är där jag har hittat alla bilder på senaste tiden, så det så Turez.

Nyss har jag ilsknat till på Lyssnarklubben … fick för mig att jag skulle gå med och lyssna på böcker, så dumt för jag somnar, så det passar inte mig alls. Lovade att köpa tre CD böcker innan jag kunde gå ur. Ringde och hörde att jag hade två CD-böcker kvar att handla och slog denna gång till med två CD-böcker och betalade direkt.

Ringer och talar om att jag vill gå ur klubben men får då höra att jag bara har köpt två CD-böcker? Va, säger jag som har tagit fram alla fakturor för att ha ordning på allt. Jag talar om att jag har köpt tre böcker och vilka datum jag har betalat. Hör då henne säga att man ska köpa tre böcker vid tre olika tillfällen … men hallå, jag ringde för att höra hur jag skulle göra och säger då att jag ska köpa de sista två på en gång, så att det är klart. Inte ett ord sa mänskan om att jag behövde beställa dessa två vid två olika tillfällen. Snacka om hårklyveri, sånt gör mig bara förbannad för de försöker luras.

Nu sa kvinnan att hon skulle ta bort mig, antar att hon tyckte det var det pinsamt eller så blev hon bara trött på mig.

Watson mår bra efter operationen igår, han har nu två stora fyrkanter bort rakade på var sida om kroppen. Inte är det vackert, men det ser helt ok ut med såren och det är väl det viktigaste. 10-14 dagar tar det att få provsvar om det är ofarligt eller tumörer. Igår blev det knasigt för vi fick hämta hem Watson redan vid lunchtid istället för vid middagstid. Maken skulle ändå åka hem och hämta mig, vi skulle till banken och skriva det sista ekonomiska för husköpet. Så han hämtade Watson på vägen, inte var det lätt att åka ifrån h0nom, men det blev ju bara någon timme och nog var det bättre för honom att vara hemma än att ligga hos veterinären.

När jag sen kom hem var allt bra men han pep som en fågel och knorrade mest hela dagen och halva kvällen.

Idag har jag ”rena snurren dagen” … blev rädd flera gånger när jag var ute med Watson. Trodde jag skulle svimma och hamna på backen … väl hemma mätte jag blodtrycket och nu är det sjukt lågt igen. Har haft så här tidigare så det går väl över men undrar varför?

                                                                                                                                            Vi hundägare ett släkte för sig.

Se så fint jag avslutar denna gång inget snusk alls ha ha.

Hela jorden snurrar och jag svimmar

På väg till Willys sa jag utanför vår port att jag ska hålla i dig för det ser halt ut. La min hand på makens axel för jag vill inte halka nu och få ännu ondare än vad jag har i nederdelen av ryggen på vänster sida. Självklart halkar jag till och greppar då tag om makens axel, samtidigt så smäller det i överarmen, det gör så jävla ont att jag skriker rakt ut och så höll jag på att svimma. Står där lutat mot maken och vet inte vart jag ska ta vägen, väntar på att smärtan ska lindras och snurret i kroppen lugna sig. Men inte sker det inte utan vi går mot porten, jag siktar på en pall som finns där inne. Tänkte sitta där och snurra upp så att säga …

Sitter en stund och blir inte bättre, maken baxar in mig i hissen, jag minns inte ett dugg, han säger att han höll mig uppe i ett hörn och sen när jag svimmade så fick jag sitta på hans knä. Jag vaknade när jag låg halvvägs ut ur hissen på golvet, det var kallt, blött och snurrigt. Men jag sa till maken att jag tar mig upp själv, men den onda överarmen kunde jag inte använda så jag fick snurra runt ett varv och ställa mig på alla fyra, kröp in i vår hall.

Upp och in i soffan … maken klädde av mig skor och annat … va, sjutton ska jag ha sån otur för hela tiden och kroppen jag säger bara det den är helt jävla slut, jag kan inte annat säga. Jag rör mig ständigt på gränsen och har ju många snurriga stunder, det är min vardag men att jag skulle svimma av för att jag gjort mig illa har aldrig hänt förr. Så nu har jag ont i ryggen och i armen allt på vänster sida min sk feminina sida. Tror det är en muskelsträckning jag har fått i överarmen, det är väl bara att vänta ut. Får ringa hundvakterna och höra om de kan ta Watson imorgon.

Men helgen har förövrigt varit väldigt bra jag har sorterat och kastat papper och verkligen fått en hel del gjort. Idag har maken packat ner julen och jag har bakat ett bröd med aprikos och nötter. Nu blir det nog inte mer gjort utan jag får sätta mig i soffan …. tror snart att jag växer ihop med soffan.