Etikett: Tårta

Här gäller det att

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

passa på att skriva några rader innan vi åker hem.

I veckan som gick ringde en kvinna från kommun och meddelade att min mamma får flytta till sitt permanenta boende i veckan som kommer, det boende vi önskade till henne.

Hallelulja moment minst sagt!
Jag blev så lycklig ringde runt och bara bubblade över av lättnad och glädje. Beställde 16 bitars tårta till personalen där hon har blivit så väl omhändertagen och tränad sedan hon kom dit.
Det blev uppskattat med förstärkning till kaffet, fick en känsla av att de kanske inte så ofta får uppskattning för sitt jobb, de blev väldigt glada för tårtorna.

Så nu gäller det att hålla i hatten nästa vecka, jag vet inte vilken dag de flyttar över mamma, men jag ska ringa på måndag och tacka JA!
Så ska man göra efter tre dagar, tacka ja eller nej. Sen på kvällen ska maken och jag dit och titta hur det ser ut, mäta fönstret och fundera vilka möbler som passar att ta dit. En vecka har man på dig att flytta in mammas möbler, så på onsdag eller torsdag åker vi dit med ett flak möbler, ungarna hjälper maken att bära. Själv kommer jag väl bara springa omkring i tron att jag är arbetsledare.

Efter denna vecka blir det koncentration på att tömma mammas hus som nu är uppsagt, ett radhus i ett område för äldre som kommunen har.
Men hur vi ska få till allt kommer nog bli stressigt, maken ska till Skottland med dottern, present från henne på hans 60-års dag. Sen väntar en räcka av lördagar med fest och jubileum som han är bjuden till.
Jag muttrar om fel årstid att svänga sina lurviga, vi ska ju så på landet och har massor av annat som ska fixas både hemma, landet och mammas hus som ska röjas.

Allt brukar ordna sig och det gör det säkert även med detta. Nu är maken ute och leker såmannen, i slutet av förra sommaren efter att han anla gräsmattan så flyttade en grävling in och grävde som en galning i vår nya spröda gräsmatta.
Verkar som om vi fick iväg grävlingen när vi blockerade en utgång mot vår trädgård.

Vända på kuttingen

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

… har varit nästan hopplöst denna vecka, efter midsommar fortsatte de personliga uppdragen som suger musten ur mig, här inne har tankarna uteblivit.

Sover så länge att jag blir stressad när jag äntligen vaknar, drömmarna har jagat mig under morgonens alla timmar och så mycket som jag har varit med om är det inte konstigt att jag vaknar trött och förvirrad. Det här ”med att sova” tänkte jag skriva om, men det slog mig att det här ”med att leva” inte är lätt och ett bättre område att harva omkring i.

Att läsa tidningar är numera som att vandra i ett minerat område, inget lyfter upp mig snarare trycker de ner mig och jag kan bara konstatera att jag borde varit död för länge sedan.

Mitt midjemått ger en rak plats ner i kistan, min stegmätare ter sig som en död sill utan steg ens i närheten av vad som krävs per dag för att leva. Jösses här ligger jag i soffan i ett dödsförakt mest hela dagen utan att varje halvtimme ställa mig upp och röra på mig, utan uppställning inget liv.

Nu ligger jag illa till, för att inte tala om ätandet, antingen äter jag kolhydratsnålt och fettigt vilket borde ge mig en ståplats i Nybroviken eller så äter jag fettsnålt och kolhydrater och blir fet, ska sjutton vara människa när professorer inte kan komma överens om vad som är rätt eller fel matmässigt. Allt måste jag testa och utvärdera själv med medias hjälp vilket ger nya dieter nästan varje vecka, så något borde ta livet av mig i bara farten.

Socker, den vita döden, låter som rena knarket och det menar nog många att det är. Självklart hukar jag under lasten och prisar tårtor, bakelser och allt med sockerkickar i. Drömmer mig tillbaka till tider när fet och blank var ett rikedomstecken, att äga socker var fint och allt det som en normal mänska gillade var sett som något högt stående och fint. Visst dog de då med, men utan all jäkla ångest som ätandet idag skapar.

Motion ska vi bara inte tala om, att jag ännu lever är ju ett under då jag blir sjuk av motion. När vänner tycker att vi ska träffas och promenera en bit så blir jag  nervös för den fina promenaden förvandlas snabbt till ett mindre helvete. Är det så att kroppfan tycker att det är ok att gå en sväng kan du ge dig den på att magen som är högsta bestämmande organ i min kropp har något emot att röra sig. Så jag tackar snabbt som ögat nej till allt överdrivet rörande av kroppsdelar. Annars kan det sluta med generande fartränder i byxorna om jag inte hinner hem i tid. Skämt o sidor jag brukar hinna hem men brått är det.

Som ni ser är det inte lätt att leva, men jag framhärdar med om inte sju sorters kakor så en tårtbit här och där bara för att jag kan.

Fridens liljor på er alla.

Men så

~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

… irriterande att inte ha friheten att skriva och sätta in bilder som jag ville i veckan som gick. Flera inlägg hamnade i ”sparade utkast”. Jag minns inte om jag sa att jag hade ont i öronen förra veckan eller för den delen veckan innan, var hos min läkare i måndags och hon konstaterade att det var ett virus. Sjukt långdraget och lite längre tid tar det ju normalt för mig med sämre immunförsvar att bli av med infektioner.

Så gnöl och gnäll och inte mycket verkstad för tillfället. Idag är snickarna och gör det sista på huset, ska bli spännande att kliva in genom dörren och stå där inne nästa gång vi kommer ut. Maken ska börja grundmåla huset så att vi sen kan måla det i falurött med vitt runt fönstren. Det var en mycket trevlig vecka med snickarna, jag har alltid gillat hantverksfolk, rediga svenska killar som det går att umgås med utan konstigheter. Klart jag har bjudit på kaffe med dopp, till och med bakat och värmt deras middag.

I helgen kom dottern med familj, yrvädret fyller två i juli och sånt spring hon har i benen, makalöst energiknippe som rymmer så fort hon kan. Vi åt tårta, firade både nationaldagen och huset, grillade senare och fick en skaplig dag med uppehåll i vädret.

Imorgon ska jag äntligen till tandläkaren, har en tand som inte går att tugga på och den ilar fruktansvärt om jag andas kalluft på den eller dricker kallt eller för varmt. Nu börjar det rassla till i tänderna och hur stort hål i plånboken det blir återstår att se.

Idag fick vi en offert på en avloppstank till landet, behöver en ny toa till gästhuset, ännu en förbränningstoa kostar nog lika mycket med specialpapper och elkostnad som att gräva ner en tank och fixa två vattentoaletter. Men kostar gör det att bygga, måla och allt annat som hör till, det ska gudarna veta.

 

 

 

 

 

 

 

Början som en misslyckad sufflé och slutet som högsta vinsten i livet

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Något utslagen vaknar min knopp före kroppen, tänk så den beter sig nu för tiden. Försöker verkligen somna om, men masar mig upp och sätter på kaffet.

Gårdagen startade med frustration från min sida, det här att passa tiden när man blir bjuden på mat har jag fått lära mig är viktigt. Hur kul är det när gratänger och annat står där i sin värme och torkar in, nu bjuder jag inte på sufflé i denna familj, skulle vara helt bortkastat. Men till slut satt vi där ca 1 1/2 timme senare än beräknat. Jag var nära frostpunkten, men släppte det hela och tinade upp. Jag älskar min familj och det skrattas så mycket och käftar slängs och ungarna hänger med så gott det går. Minsta Häffaklumpen gick ur famn i famn under middagen, den goingen är så glad att det inte är sant. Tvååringen är något i hästväg, tiden står still när hon som en sökande robot far runt och liksom föser det förbjudna hon når, får tag i i farten med sig. Dottern far som en skållad råtta efter henne hela tiden och då ska ni veta att vårt hem är barnsäkrat, och de kan leka de har ett helt rum med leksakslådor, sen en barnsmart lägenhet som man kan springa runt i som i en cirkel. Där smög 6-åringen runt och utförde pangande uppdrag med en Brio Mekano pinne som vapen, eller jagade 2-åringen runt till hennes stora lycka.

Maten blev ok, smaklös potatisgratäng pga utebliven lök och purjolök, allt för att vara snäll mot svärsonens mage som inte gillar lök. Jansson med lök blev god och det Italienska stora fatet med buffédelikatesser plockades det oavbrutet ifrån. Tunnskivad lammstek blev bra till potatisgratängen. Ägg så klart med majjo och räkor. Alla killarna diskade och städade undan i köket medan vi tjejer satt i vardagsrummet, det var en uppskattad hjälp.

Kaffe tårta och Philadelphiabullar, sen var vi alla proppmätta. Äldsta barnbarnet bodde praktiskt taget i sitt påskägg och mulade i sig godis.

Idag plockas det lite i tystnaden, robotdammsugaren ska få ta hand om smulorna efter gårdagen, servisen tillbaka i sitt skåp och vi packar ner och tar en sväng till landet.

Vill prata med famom

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Var igår över och träffade Marsipangrisen, det är så mysigt när han sätter sig nära i soffan och som av en händelse lutar sitt rara huvud mot mig då och då. Vi hade med en tårta för att fira Fars Dag …

Han Marsipangrisen hade blivit dålig under natten, vaknade hela tiden och hade feber när vi kom, så ännu en förkylning.

Imorse så ringde telefonen när jag satt och drack te … ”Han har tjatat hela morgonen om att ringa famom” sa sonen. Klart vi pratade … gud så truten går på honom, jag blir himla full i skratt för han säger så mycket utan att säga ett ord rätt. Men man hör riktiga ord här och där, så lite fattar man vad han håller låda om. Han är en glad och pratig unge vilket betyder släkt med mig och det kommer att glädja mig till dödagar, ha ett barnbarn som gillar att prata samtidig som han är glad. Inte behöver han vara glad hela tiden, men det underlättar att ha den läggningen.

Tror jag är på rätt väg med att ta de flesta medicinerna före sängdags, allt för att slippa lågt blodtryck. Jo, det är fortfarande för lågt, men jag tror att jag mår lite bättre överlag.

Idag regnade det rejält när vi gick vår tur, har en granne med hund som pratar hål i skallen på mig när han får syn på oss. Visst är det trevligt att prata med folk när man går där och luftar sina hundar. Men han är en sån som käften går på oavbrutet och han är helt immun mot de där vanliga signalerna vi alla delar med oss av när vi vill avsluta ett samtal och gå.

Jag har testat allt möjligt på honom, även överdrivna signaler men inget går fram. Till honom får man helt enkelt bara börja gå mitt i en mening för det tar aldrig slut och så säger jag redan på väg att jag måste kila vidare. Det är inte ofta man träffar folk som är så där totalt inne i sig själva och där meningarna aldrig tar slut. Ska jag säga som är duktig på att prata .. 🙂 men jag är väl medveten om när folk vill gå, det tror jag de flesta av oss är.

Efter en helg med sällskap av maken så mår jag faktiskt bättre, det var en redig deppardag sist när jag skrev. Men nu hoppas jag att det ska bli en mer normal vecka. Watsons sår har läkt igen med stor omsorg från husse, här har shamponerats med bakteriedödande, smorts med kortison och bandagerats varje dag. Redan på lördagen hade det mesta gått ihop av såret, som en krater var det först och blödde rätt mycket under fredagen. Men nu ser det helt ok ut och veterinären som varit bortrest och hade sin första dag idag har ännu inte hört av sig och det är helt ok för vår del eftersom vi lyckades läka det hela. Nu får vi se hur lång tid det hela håller, fortsätter det så här så måste de operera bort den där hårsäcken som växer fel på honom.

Nu ska jag ut i köket och snacka med lammkorven … något ska vi väl ha till den och det har jag inte klurat ut ännu.

Nya släktingar dyker upp

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Tänk att livet kan vara så spännande … har syskon som bor runt om i Sverige som jag inte har vuxit upp med, men träffat några gånger. Nu har jag hittat tre syrror och en bror på Facebook och en faster i Danmark,  när jag tittade i fasterns Facebook sida så hittade jag många med samma efternamn som jag själv bar tills jag skaffade pass vid 17-18 års ålder. Då upptäckte vi att jag fast jag var född i Sverige var dansk medborgare och ännu bar min pappas efternamn. Lite spännande att jag liksom inte fanns med det namn min adoptivpappas adoption gav mig.

Men jag fick betala en summa för att få frimärken med stämplar som gjorde mig svensk, ibland undrar jag hur det kunde bli så där konstigt.

Jag har släkt i USA vilket jag visste sedan tidigare, har ett telefonnummer till Florida där en faster bor eller bodde för många år sedan, men jag har aldrig ringt henne. Nu såg jag många yngre personer som så klart är barn till hennes barn. Spännande tycker jag …

Idag har jag beställt en White Lady 10 bitars tårta med vit marsipan fylld med chokladmousse som är bland det bästa jag vet. Min tanke var att jag skulle köpa två 6 bitars moussetårtor med citron och någon annan smak, men de hade inga av den sorten nu, kan ha med värmen att göra. Tårtan ska hämtas på torsdag det är då jag har haft njuren i ett år och det ska bli trevlig att bjuda familjen och min donator på lite fest mitt i veckan. Ska imorgon beställa en smörgåstårta, orkar inte alls göra varken den eller en vanlig tårta som jag mår nu.

Till min donator har jag köpt en berlock som ser ut som en stjärna där det står ”You are my lucky star”. Till den ska jag imorgon köpa själva armbandet som är modell lite kraftigare för dessa berlocker som kommer från Thomas Sabo. Det finns en uppsjö av fantastiska berlocker titta får ni se. Jag tänkte att jag kan köpa en berlock varje år till min väldigt speciella vän. Samma armband med berlock köpte jag till dottern i julklapp vilket var poppis. Så bra när man inte vet vad man ska hitta på i present.

Tårtdags

Den som gapar efter en bit får en hel tårta

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

kgd121a-758419Vi har varit en tur till ett husbilscenter, vi drömmer om olika saker som vi vill fixa i husbilen när det är dags att hämta den från vinterförvaringen, så där i slutet av april. Kikade in i husvagnar som stod uppställda, fantastisk inredning, stort och praktiskt. Det blir lite skillnad på husbil och husvagn det ser jag klart nu. En husvagn är egentligen bättre rustad för boende med en ätdel, sovdel, kök och ”vardagsrumsdel”. Man kan nog få mer om man köper en ännu större husbil än vår 6,30 lång, men den vi har är perfekt för oss två.

Sen åt vi en hamburgare som lunch på vägen hem, kom på att jag inte har ätit en sån sedan vi var ute med husbilen sist.

En sväng in på Ica blev det för att handla det som behövs för nästa veckas matlådor till sonen och oss. Då var jag väldigt trött och mådde lite tjuvtjockt, hade glömt min lilla flaska med vatten i bilen, så jag var försiktig med att inte ta i så illamåendet skulle överraska mig. Mötte en gammal vän och jag ville bara gå orkade inte stå där och ”slösa energi”. Ha ha, jag som förr kunde prata i evighet när jag sprang på någon ute.

Tänkte på det Lasse Wall så vänligt skrev i en kommentar till förra inlägget. Det är väl så det är med bloggvänner man tänker på er alla ofta och undrar hur olika saker i era liv går. När någon tar en paus bli man ofta lite orolig och saknar den som släpper bloggandet för ett tag, man längtar alltid till att allt är som vanligt igen. Just det där att man inte har träffats eller egentligen känner varandra, men ändå så är man väldigt nära varandra. Märkligt fenomen eller hur?

Igår frågade maken mig om jag ville ha något speciellt, något han kunde handla på vägen hem. Efter en stund sa jag en bakelse, vi har en affär som heter PrisExtra, där har de jättegoda tårtor och bakelser väldigt billigt. Det är dit vi brukar åka när det är kalas på gång. Men denna gång ville jag bara ha en bakelse, men maken kom hem med en helt tårta… fanns inga bakelser kvar. Synd nog var det en Schwarzwaldtårta med för lite nötbotten så det var bara grädde. Men en hel tårta, jag som äter så lite själv.

Jag kom på att jag har totalt gått ner 7 kilo och det är jag så nöjd med, 5 kilo sedan jag var hos transplantationsläkaren som sa att jag inte fick gå upp mer och jag sa nä, oro dig inte jag ska ner. Jag visste att jag skulle hamna i den här fasen av självsvält… matleda med naturlig viktnedgång. Det är väl alla småtjockisar dröm att inte vilja äta, men det är banne mig inte så kul när man ingen direkt hunger känner och när god mat bjuds så vill man inte ha.

Jag skrattade för mig själv en dag för till lunch blir det A-fil, kokta katrinplommon 😉  för magen du vet och så Kalaspuffar, det mest onyttiga man kan äta, det är vad jag äter till lunch. Men socker är också energi och äter man inget annat så duger det gott med Kalaspuffar. Minns i min  uppväxt att syrran och jag sällan fick de där åtråvärda puffarna, för dyrt sa mamma, tror inte man då var så medveten om sockerhalten i saker. Det var på den tiden vi alla åt husmanskost med smör och fläsk och drack läsk bara när det var fest. Läsk var något man längtade efter och fick sugrör, det var väldigt poppis när jag var barn, man fnissade så man fick upp läsken i näsan och det var läbbigt kan jag säga när kolsyran bubblade runt där i snoken på en.

Nu ska jag sätta mig i soffan en stund med en kaffelatte … blev lite sur på Ica, såg att de hade baristamjölk och tänkte att det är ju bra för mig. Den är fet och lättvispad, passa fint till min enda kaffelatte per dag, så är det bra med lite extra fett när jag äter dåligt. Kom hem och såg att idioterna självklart gjort en lightvariant av baristamjölken bah, sur jag blir det är bara 0,9% fett i den. Helt bortkastade pengar tycker jag.

Snacka om deg

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

När vi stod där på Coop så blev jag så sugen på tårta, tror det var Znogges kalas igår som fick mig att falla för en ….

Prinsesstårta med choklad i
Prinsesstårta med choklad i

 Coop retar jag mig alltid på, en bra affär men dyrast av dem alla, här pratar vi inte ören utan hur många kronor som helst dyrare på det mesta. Var det det som var meningen med coperativet att skinna de som är med? Därför går jag sällan eller aldrig in dit, idag hade jag en sån där återbäring på 50 kronor som jag säkert har fått handla i ett år för att få.  Då har man även bokaffär och andra teknikaffärer som är kopplat till deras lilla återbäring. Tacka vet jag ICA där får jag en check varje månad.

När jag kom hem så tog jag tag i min vetesur som bubblade så fint med lite rågsurs hjälp. Jag satte igång och mätte upp allt med vågen så inget skulle felas, men degen blev för hård och min bakmaskin kämpade och slog hela tiden av sig själv. Jag fick böka med den där degen så jag blev helt slut, nu ligger den på jäsning och där kan den ligga och glo skitdegen i massor av timmar. Har svårt att tro att just den här degen kommer att ta mig till några höjder.

Här snackar vi degmaskin
Här snackar vi degmaskin

Jag undrar om inte min Electrolux håller på att tappa stinget i motorn, vilket inte förvånar mig. Jag fick pengar till den när jag fyllde 25 år och den har verkligen fått jobba med allt genom åren. Här har stoppats korv, mosats äpplen och bakats på längden och bredden. Jag har haft mina aningar om att den håller på att ”ta slut” den lilla raringen, när jag känner så brukar det inte vara så mycket kvar av mina maskinser. Så min surdeg blev inte knådad tillräckligt länge och jag orkar inte banka skiten ur den för hand, så vi får se hur det hela blir.

Maken fick en ny tid hos optikern, de nya glasögonen var inte som de skulle i ena glaset. Nog blir man förbaskad när det gör en undersökning och tar hutlöst betalt för allt och sen är det fel glas. På tal om glasögonen så tycker jag inte riktigt om dem som maken valde, jo, jag var med men han måste ju få välja själv. Men man vänjer sig väl med tiden…
-Ikväll blir det hamburgare till middag, ska göra egna av köttfärs, köpte goda hamburgerbröd på Coop, sånt äter vi nästan aldrig men jag fick ett ryck när vi gick där och funderade över vad vi skulle äta till middag.
Nu ska jag lägga mig en stund i soffan, är lite trött och yrslig så det blir väl till att vila en stund.