Etikett: taxi

Jag lyfter dig, titta ner, ser du …

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

… fågelungarna med gapande näbbar i en väggaskkopp som sitter på sidan av husets ingång? Åhhh, farmor så gulliga, en gång till vill jag se, lyft mig.

Farmor lyfter och vi pratar sen i munnen på varandra över hur söta de små är, sittande på en soffa väntandes på vår taxi.

Väl framme sitter vi framför Ellas dagisentre’ och får se alla dagisbarnen sjunga pedagogiska visor om var näsa, kinden och rumpan sitter, de små kommer av sig när alla föräldrar, syskon och släktingar i samlad trupp tittar på.

Jag vänder mig om och flyger tillbaka i tiden på en vinge av igenkännande känslor. Ser ut över alla samlade anhöriga, ser deras uppmärksamhet, så intensivt blicka på sina telingar, alla underverk där framme. Så där stod maken och jag och njöt av våra underverk som små, samma känsla generation efter generation, det känns tryggt att något i nutid går att känna igen sig i, glädjen, kärleken.

 

Om jag blundar …

~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

så slipper jag se min medpassagerare peta näsan i speglingen i tunnelbanefönstret, så lätt vissa har att känna sig ogenerade på allmän plats. Snabbt susar en tiggare förbi och lägger en lapp på sätet framför mig med sin vädjan om pengar … lika snabbt susar han tillbaka och samlar upp lapparna utan napp. Jag trivs på tunnelbanan, doften, ljuden och möjligheten att se på andra passagerare eller trafikanter som vi kallas av SL, trafikanter är ett ord som känns fyrkantigt, underligt ord. Sitter där och funderar på om jag ska åka med till sista stationen som en liten utflykt,  fram och tillbaka , men inser att det kanske inte är så hälsosam slutstation. Byter tåg i Östermalmstorg, bara några steg över perrongen, snabbt går det, jag ilar ut ur och in i ett nytt tåg i ett språng. Pust, vilken tur att det kom så snabbt ……. inser plötsligt att jag i min iver klev på vagnen som tar mig tillbaka dit jag kom från  😉   Korkskalle tänker jag om mig själv och hoppar av vid första nästa perrong. Ännu en tur jag har klarat av, lurat Taxi på nästan trehundra kronor … barnsligt glad att jag orkade och att magen inte konstrade. Nu för tiden har jag inte stora förväntningar på vad som ska hända mig runt hörnet, en tur i tunnelbanan, bussvängen runt ön för att komma till slutstationen hemma är den högsta mentala vinsten. Att det tar kan jag garantera, sover totalt utslagen efter lunchen flera timmar.

Att bli lurad gör mig förbannad

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Resten av gårdagen efter blodtappningen var ett utsträckt läge i soffan, både slumrade och hade ont både här och där.

Men idag smyger jag mig fram och känner att jag börjar bli mig själv igen, har satt en vetedeg med surdeg i och den får jäsa många timmar innan den försiktigt ska vikas ihop och trängas ner i bakformar.

Även en kanelkaka ska jag slänga ihop, men det blir efter att jag har luftat mina stavar och den turen blir varken rask eller lång. Gäller att hålla igen, så inte kroppen får fnatt och får för sig att dagsransonen av ork är förbrukad.

Igår väntade jag på taxin i porten, när den kom gick jag direkt ut, såg att mätaren stod på 59 kr och slog över till  60 kr så fort han svängde ut på vägen. Satt sen rester av resan och undrade utan att vilja ta upp frågan då jag blev lite osäker på om det är 45 kr i framkörningstaxa eller hur det hänger ihop. Nästa taxi på väg hem hade 45 kr när jag klev in och jag passade på att fråga henne för det var en hon som körde, ovanligt men så trevligt. Hon blev förbannad när jag berättade och sa att hon hade hört att en del fuskar på det viset. Om jag inte hade gått ut direkt till taxin då tickar den på, men inte om jag kliver ut eller väntar på den på gatan.

Om vi säger att den här invandraren vilket inte alls borde sägas vilket bara spär på rasism och fördomar enligt PK, media  och makthavare … Nå, han har tio körningar per dag och lurar till sig ca 15 kr från varje tur så blir det 150 kr/dag och på en vecka 1050 kr och på ett år … Blir en redig peng.

Lönsamt att blåsa folk, och jag blir så trött på alla som håller på så här så fort de kan luras, lite här och lite där. Men jag har kvitto från hans körning och kvinnans körning som var längre och ändå billigare, de ska jag skicka till taxi Stockholm.

Nu måste jag sätta fart på dagen ….

Vem har rätt till ett boende, inte de unga eller?

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

  Ingen kul start på dagen … maken hämtade igår en stor påse med de livsviktiga mediciner jag behöver. För en vecka sedan lämnade jag in recepten … då man sa att allt inte fanns inne det skulle komma in till tisdag denna vecka, vi väntade tills igår torsdag med att hämta så att allt verkligen skulle finnas. Jag gillar inte när de byter sorter på mina tabletter, jag vill ha det jag är van vid och känner igen till namnet, när man äter många sorter kan man lätt bli lite förvirrad om det inte står rätt namn på burken.

Nå, maken ringer från apoteket och säger att inget är iordning damen letar medicin i massor av ouppackade lådor … jaha, är det så det funkar. Sen kommer han hem utan medicinlista, så jag vet inte ett dugg vad jag har för mediciner på recepten kvar, kopiatorn funkade inte. Alla andra gånger jag har varit in så har de glömt att göra en lista, så nu måste jag in dit igen för att få en lista så att jag vet vilka recept jag behöver förnya när jag kommer till läkaren i början på juni.

Som om inte det är nog så har de bytt en medicinsort till en billigare/ny utan att skriva på etiketten vilken de har bytt ut av alla de tabletter jag tar. Usch, fick ringa och fråga deras upplysning … hon var trevlig och skulle framföra mina klagomål, är det så här det ”nya fria” apoteken fungerar så är det ett nedköp för oss konsumenter. 

Har ni märkt att allt som ska bli fritt sk fri konkurrens aldrig någonsin blir till konsumentens godo. Allt som ska bli billigare blir rejält dyrare utan att någon i makten reagerar eller bryr sig. Taxi avreglerades … inte gynnade det oss precis. Apoteken, rörigare och dyrare … elen behöver jag skriva mer? Så fort makten börjar tala om avreglering för att vi ska gynnas av konkurrensen mellan företagen får jag gåshud, deras lögner som vi förväntas svälja. Allt det handlar om är ju att företagen ska kunna pungslå oss in absurdum. Elbolagen har väl gått ihop sig för att gemensamt styra prisbilden som många andra har avslöjats med tidigare. Men nu är ju regeringen medpart så det hela är väl inte så intressant att rota i.

Tänker på hela byggbranschen som är den dyraste i hela europa … fast vi mest  har polacker och östfolk som jobbar nästan gratis. Varför gör inte makten ett dugg åt det hela? Var har de tänkt att våra ungar ska bo i framtiden? Hemma för evigt eller … utom de barn som har rika föräldrar, de köper boende till sina ungar. Det är väl ett jäkla sätt att bemöta växande skaran med … vi vill att de ska jobba och betala skatt så att alla 40-talister ska kunna bli torkade i rumpan inom några år.

Vi vill att de ska betala skatt för alla invandrare som väller in och aldrig får jobb och inkomst, alla dessa barn som komunerna förväntas ta ekonomiskt ansvar för som skickas hit för en bättre framtid av de föräldar som har råd att skicka iväg sina barn.

Ett helt samhälle ska de betala skatt till utan att få en chans till ett boende, men det är viktigare att alla invandrare får boende. Eller att alla med handikap får eget boende/ gruppboende som de bygger mest hela tiden för att inte tala om att det byggs boende för äldre. Men inte viktigt för dem som ska betala för dem, hur sjutton går det här ihop? Lika bra att jag skriver på en gång att jag tycker att alla dessa grupper ska ha boenden … även invandrare, så det är inget rasistiskt inlägg, bara tittar rent kasst på hur det faktiskt ser ut idag.

Dagen är regnig och grå … som mitt inlägg.

Mellan Egypten och Kabul i en blink

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Borde skriva om hur ”glad” jag blev när en syrra från Danderyds njurmottagning ringde vid tiotiden för att tala om att min läkare hade annat för sig än att ta emot mig idag på den tid de har skickat för säkert två månader sedan. En mottagning ska ju ta emot sina tidsbeställda patienter punkt slut … klart att läkaren kan vara sjuk eller vårda barn, men att bara ha något ”annat för sig” duger inte för mig. Så nu är jag tillbaka på Danderyds sjukhus igen … börjar väldigt bra det hela, som om jag inte har tänkt nog mycket tidigare på att byta sjukhus. På Huddinge har aldrig ett besök blivit inställt på över ett år och snacka om jag har varit där ofta.

Jag som hade beställt tid för mammografi samma dag för att slippa åka extra bara för det. På ett vis var det lika bra att det inte blev något på njurmottagningen för mammografiavdelningen var en röra. Fullt av kvinnor satt och väntade i väntrummet och i omklädningsbåsen var det fullt. Det som skulle ta max 20-30 minuter tog en timma, vad är det med Danderyds sjukhus nu för tiden.  De borde skaffa sig en ny sjukhusledning … syrran som skötte röntgen var väldigt trevlig och gjorde ett bra jobb. Så nu är man ihopklämd för ett år framöver tills nästa kallelse kommer.

På tal om bröst så fick jag veta att jag har fettvävnad där. Va, sa jag som tänkte att hon menade att jag var fet vilket jag ju gudbevars är? Då förklarade hon att alla de där mjölkgångarna kvinnor har fram till bröstvårtan försvinner tidigt på en del och det är bara en fördel när man röntgar för då ser man lätt om det är något där som inte ska vara där. Det finns kvinnor som hade de där gångarna kvar enda upp i 70-års åldern. Jag såg mina egna plåtar och såg precis det hon berättade om, spännande. Som när jag före transplantationen skulle röntga lungorna och syrran där fick byta till större plåtar för jag hade stora lungor. Tänk så mycket man inte vet om sig själv …

Taxi dit och hem bjöd på invandrad livskunskap som jag alltid gillar, första killen kom från Egypten och vi kom fram till att han var värsta Svennebananen. Vi pratade så klart om Egypten och kom in på magsjuka vilket det landet är väldigt känt för, han sa då att även han numera blir magsjuk när han kommer dit. Klart efter tjugo år i Sverige så blir man en Svennebanan med känslig mage utomlands. Han berättade så kul om hur han kom hit, på sin väg till USA var det ett flygstop på Arlanda. Han såg allt det gröna som växte och solen sken det var så vackert att han bestämde sig för att stanna en vecka. Mötte vackra blå ögon och blev kär … gift och hela baletten. Nej, han är inte gift med samma kvinna utan hittade en ny och fick barn, så nu är han Svensson. Klart vår del av planeten ser grön ut jämfört med Egyptens torra ökenlandskap.

På vägen hem mötte jag vackra Kabul … han kom där ifrån. Jisses så vi pratade om religion och allt möjligt, det här med höjt terroristhot i vårt land pratade vi rätt mycket om. Jag frågade honom om jag skulle vara rädd för honom eller han för mig, kanske är jag en SD-röstare? Jäkla sjukt allt är nu för tiden. Han levde ihop med en polska och berättade att hennes pappa (katolik) boende i Polen inte ville träffa ”Kabul” först för att han var muslim. Där ser man så kärleksfullt det där med religion är. Men han envisades med att åka med till Polen och träffade hennes pappa som nu ringer tre gånger i månaden och vill prata med honom vilket jag lätt kan förstå, han var verkligen trevlig med skallen full av vettiga tankar. Sexton år har han bott i vårt land, haft egen restaurang men det blev för tungt att få ihop 120 tusen i månaden i skatt så nu kör han taxi plus glassbil. Om vi jämför oss med många invandrare är större delen av svenska folket ett slött pack, inte jobbar vi så många timmar som de oftast gör.

Nu måste jag dra mig isäng …

Choklad och vattkopper ingen bra kombination för en del

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Här sitter jag med en EKG kopplad på kroppen, det gick snabbt att ta sig till Danderyd, hem tog jag färdtjänst och mötte en väldigt trevlig taxikille. Vi har pratat immunförsvar och barnsjukdomar, han hade i massor av år jobbat på Karolinska Institutet med mössen som de vad jag förstod gav förkylningsbaciller, så han blir aldrig förkyld. Vi kom fram till att han nog hade haft närkontakt med alla förkylningsbaciller som finns.

Sen berättade han om när han var liten och fick vattkopporna, han svullnade upp enormt på armarna och det kliade hysteriskt. Jourläkaren som kom hem till honom frågade om han hade ätit choklad? Jo, det hade han gjort en sockerkaksbit som vi kom fram till nog var en sån där kärleksmums, ni vet med smaskig glasyr på av choklad. Det kan tydligen bli en allergiskt reaktion med just vattkoppor och choklad för en del. Men allergin går över när man blir frisk, så man kan i fortsättningen äta choklad.

Jag fick mig en tur in till staden då en karl satt i baksätet och skulle lämnas av på en adress där. Men det var bara trevligt för vi pratade så mycket under resan.

Idag ska jag på studentkalas, men jag har bestämt mig för att vänta och åka dit när maken kommer hem. Snart ska jag ut med Watson i det fina vädret. Sen tänker jag klippa till mönster … och somna i soffan under eftermiddagen. Idag är det härligt att leva …

En kula har krympt…inte julgranskulor jag pratar om

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Denna ynkedom jag känner vissa dagar är så bortom allt jag vill ha i mitt liv. Igår var jag till sjukhuset och träffade kuratorn vilket var ett härligt möte. Tänk att möten kan vara så lustfyllda, men hemresor så utmattande. Jag fick vänta en timme på taxin så hem kom jag först vid 17.30 tiden helt slut var jag, då hade jag fått stå ute och svaja i väntan på taxin en kvart extra från den tid den skulle komma. Inte är en timmes väntan på taxi så jobbigt när man är frisk, men som jag mår så är det lite för mycket för kroppen, den blir så slut.

Väl hemma så var det bara att göra sig iordning för nästa tur, min hund har blivit sjuk och skulle till efterlängtat veterinär undersökning. Det började i tisdags med att han fick värsta anfallet av ”grissjuka”, han snorklar in så det inte låter klokt och jag tänkte direkt att nu har han fått noskvalster igen och beställde en tid till vetten. Men snorklingarna har mer övergått i nysningar, harklingar och ett snörvlande så förkylning gissade jag på. Veterinären började sin undersökningar med att säga att Watson bara har en kula kvar? Va? Det är ju inte julgranskulorna jag prata om utan det som dinglar där bak på hunden.

Nu är inte det något vi behöver bry oss om, det blev så efter testikel infektionen han fick för två år sedan. Men det visste ju inte vi,  jag klämmer inte honom på ballarna så det var ju något nytt. Watson har något som kan liknas vid halsfluss… penicillin och en kur mot noskvalster ifall snörvlandet fortsätter efter penicillinkuren. Det var skönt att få det gjort, jag blir alltid lika orolig när han är sjuk som när barnen var sjuka eller för den delen om de blir sjuka även idag.

Så gårdagen gick bort, jag orkade inte varken läsa eller skriva… det är väl lite si och så med orken nu mera. Den slänger fram och tillbaka och har jag något att uträtta så blir det inget mer sen. Så ta inte illa upp om responsen från mig är svag eller obefintlig vissa dagar.

På lördag får vi en trevlig flytt för vår dotter. Äntligen är hennes lägenhet färdigbyggd och klar för inflyttning. Det ska blir så härligt för henne att få eget boende och sonen är nog också nöjd nu med att hon flyttar ut från honom. Jag kommer inte att hjälpa till men ska ner och titta hur det ser ut och det ska bli så kul. Funderar på att baka bullar imorgon och ta med kaffe till flyttgänget. Men det får jag se då hur jag mår och vad jag orkar… förr hade jag självklart gjort något sånt utan att tänka på det.

Som om inte presentation av lägenheten är nog så kommer min dotter nya kärlek att vara med och flytta. Ska bli så trevligt att få kika lite på honom, stackarn han är nervös för det har jag hört.

Men nu står tredje advent för dörren och jag har inte gjort ett dugg här hemma. En favorit tomte har fått ta plats på skänken och jag har planterat vita hyacinter med mossa runt om i min fina Valdermarsuddekruka, den som kostade en förmögenhet. Jag njuter och näsan blir bara snorigare och snorigare….jäla allergier. Men jag har sagt till mig själv att bara en jul måste jag få ha det jag vill i den krukan, skit samma med doften och allergin.

Vem vill lukta illa?

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Här sitter jag och känner mig så nöjd med dagen, har varit hos kuratorn och sen njurläkaren och allt gick så fint. Lite trött känner jag mig men hänger faktiskt ihop rätt bra ändå.

Vet inte hur jag ska skriva om det här men jag har åkt en del taxi nu fram och tillbaka till sjukhuset och flera chaufförer har luktat illa. Jag har alltid haft svårt för sånt och blev lite snopen när jag fick flera olika chaufförer på raken som luktade ofräscht.

Tror ni inte att jag fick en till sån idag på väg till sjukhuset? Men tack o lov fick jag en ny duschad kille som körde mig hem. Sånt har jag så svårt för, bara tanken att lukta illa så att andra skulle må dåligt av att stå nära mig. Nä, tvi vale! 

Det finns ju tillfällen när vi alla luktar lite skit och det överlever jag, men när man ibland sitter på bussen och det kommer in folk som aldrig har tvättat sina ytterkläder. Fy farao vad det kan lukta illa…. Jag menar jag har ju jobbat i vården med äldre sjuka personer så lukter har jag väl varit med om. Men att friska, arbetande personer inte håller sig rena där går gränsen för mig.

Jaha, njurmässigt så har jag blivit lite sämre sedan sist. Nu ligger jag på 13% funktion så det är inte så mycket kvar. Min läkare sa att först ska jag vara färdig undersökt och gå ner lite till i funktionen, sen får jag åka till Huddinge och träffa och godkännas av transplantationsläkare. När det är gjort så börjar man med alla undersökningar av min vän som ska donera till mig.

En anledning att de väntar så länge det bara går är ju för att de tänker på den tid som det nya organet räknas med att fungera i min kropp. Ju längre jag klarar mig med det jag har nu desto äldre hinner jag bli innan den inopererade njuren packar ihop. Man får ju vara realist och inse att som det är nu hankar det sig fram och jag har ju några procent kvar innan det är kört. Vem vet jag kanske klarar mig ett tag till?