Det här med att sätta upp

nya gardiner är som att byta liv. Varje gång jag ser in i rummet med de nya sommarskira gardinerna så hajar jag till och njuter av det ”nya” fina rummet.

Ligger här i soffan och begrundar dagens datum, den 3 maj 1954 föddes jag på Södersjukhuset i Stockholm.
Min mamma var ensam och rädd, på den tiden fick kvinnorna klara sig själva. Hon berättade hur hon låg timme ut och in tittandes på väggklockans visare tick tack tick tack medans värkarbetet ökade.

Min födelsedag firades under uppväxten lite i skymundan då min syster promt skulle födas den 1 maj. Eftersom alla i släkten var lediga den dagen kom de hem till oss och gratulerade framförallt syrran och mig så där i farten. Jag kände inte att jag inte firades under uppväxten, men jag fick nog med mig en känsla av att det inte var så viktigt med just min födelsedag.

Tills jag flyttade hit till ön och mötte kvinnan som skulle bli min bästa vän år ut och in, hon som blev förbannad på mig när jag inte tyckte att min födelsedag var något att fira.
Hon lärde mig att både känna och tycka att det visst var något att fira och det har vi gjort genom åren.

Men det blir inget egentligt firande, för jag orkar inte just nu. Egentligen skulle ungarna med ungarna kommit i lördags på middag, men jag orkade inte och har skjutit på middagen till senare tillfälle.

Strålande sol och min mamma har lånat en telefon och ringer, sjunger för mig, minns min födelsedag. Hon är glad och verkar trivas, där hon är, berättar om högläsning och allt möjligt kul. Jag kan glädja henne med att hon får telefonen kopplad på fredag och vi kommer i veckan med nya telefonen.