Äntligen har jag sorterat tidningshögen…två stora kassar blev det, en ska kastas och en ska jag lägga ner i porten. Det är nya tidningar så de brukar försvinna rätt snabbt. Jag funderar ofta på att ta tag i skräplådan och klädkammaren, funderar sa jag…. blir trött bara av att tänka på det. Jag har alltid varit ordningsam, gillar när det är rent och allt ligger där det ska, men kroppen orkar ju inte ett skvatt numera så högarna växer både här och där. Men jag får mina ryck, oftast är det väl mannen som får ryck numera, jag ser på.

En sak har jag tänkt på när det gäller hemarbete. När jag pluggade heltid gick jag hem och skötte hem-barn-tvätt-mat och allt annat som hör till + att jag hade ett företag som jag jobbade med på kvällarna. Då var jag normalt duktig, som det ska vara… men nu när min man får dra ett större lass efter sin arbetstid så tycker jag att han är SÅ duktig och jag oroas över att det blir för mycket för honom.

Varför säger jag att min man är duktig när han vattnar blommor eller sköter om saker här hemma som jag har skött i alla år tidigare? Varför sa han inte att jag var duktig varje gång jag hängde tvätt eller torkade av ett golv. Varför i hela fridens namn är det skillnad?

Varför är en man som tvättar mer beundransvärd än en kvinna som tvättar? Svar mig den som kan! Det retar mig för jag har alltid varit så medveten om att jag inte ville göra skillnad på dotterns och sonen uppfostran till att verkligen klara sig själva. Men ändå sitter jag här och rosar min man för att han gör vad jag har gjort i alla år.

Det är ingen som säger att jag är duktig, var duktig ska jag väl säga. Jag var enormt duktig, flitig som få jag känner. Osvenskt att skriva så om sig själv, men om min man hade gjort samma som jag gjorde i alla år då hade han säkert varit utvald till något häpnadsväckande som årets man eller så. Tuttenutt va! Tänk så en mans flit i hemmet imponerar på oss kvinnor….