Öhh, kroppen kom igen

Ännu en strålande dag om än starten var lite molnig. Jag har en kropp som jag gärna skulle ställa i ett hörn och lämna där, inte lyssnade jag på kroppen idag fast den i stort sett vrålade åt mig att stanna hemma ”åk inte och träna”. Klart att jag gjorde …. 😦

Så nu kommer jag nog bli döv när kroppen börjar gapa på mig igen. Jag funderar hela tiden över hur sjutton jag ska få ordning på det här, jag vill ju träna helst tre gånger i veckan, men jag orkar inte ens två gånger i veckan. Men jag gör det ändå, tänker att kroppen i alla fall blir starkare fast jag samtidigt blir svagare några dagar efter träningen varje gång. När jag börjar känna mig lite mer normal i kroppen då är det dags att träna igen. Vad gör man när man har fler sjukdomar som liksom sätter krokben på en? Spelar ju ingen roll hur mycket jag vill när kroppen bara sätter sig på tvären och inte orkar. Jag vill öka upp längden på hund promenaderna mellan träningspassen men orkar ju aldrig det på ett vettigt vis. F*n rent ut sagt.

Första taxichauffören som hämtade mig hade något svart på pekfingret, jag trodde först att det var ett slags plåster, fick ingen mer redig titt på fingret under resan. När jag kliver in i taxin som ska köra mig hem så ser jag ännu ett svart finger och då slår det mig vad det är. Jag säger till taxikillen ”jag åkte med en landsman till dig hit, även han hade röstat”.

Sen fick jag höra om Irak och deras val, jag frågade om de hade gjort det på ambassaden men han berättade att de hade hyrt lokaler på olika ställen i Sverige dit de fick gå och rösta. Det gäller att visa den nuvarande regeringen att de finns folk som stöder dem. Han berättade om alla tidigare översittare som hade tagit makten och missbrukat den. I förra valet, tror han sa att det 4-5 år sedan så fick de som röstade en massa fördelar som de andra inte fick ta del av. Usch, så vanligt folk har de i andra länder. Människan är en riktig skit så fort den kan skaffa sig makt över andra.

Nu skulle jag ha bakat ett matbröd med bakmaskinens hjälp, men jag hittar den inte … maken har städat bort den, jag blev glad när jag hittade ett bröd i frysen. Då kände jag att det var väldigt skönt att slippa baka, jag är så trött.

Hem kom Watson, han är inte riktigt pigg, han fick en skada ovanpå en tå på tassen och slickar ju så hysteriskt mycket att det blir svullet. Nu ska vi duscha honom, det ska maken få göra när han kommer hem för jag orkar inte som jag mår nu. Sen när Watson är ren ska vi tillsammans lägga bandage om hans tass och smörja med en salva som brukar ta bort infektioner om det nu är något på gång. Sen har vi köpt som en lång sockiplast som man drar på tassen när han går ut så att den hålls torr och ren.

Hörde att det ska bli mer snö på fredag, jag har gillat den här vintern men nu får det baske mig vara nog.

Ikväll ska jag steka hederliga fläskkotletter och koka potatis till, det blir nog en svampsås för svamp har vi i frysten så det räcker och blir över. Vi älskar att plocka svamp det blir ju en del varje höst.

Ett o två svetten lackar

Jag borde börjat tidigare att träna

Nu känner jag mig så nöjd, kämpade på med träningen så svetten lackade. Träffade också en vän från förr som jobbar i receptionen där, det är alltid lika mysigt att se henne.

Nu ska jag banne mig inte bli förkyld något mer så att jag kan ge järnet på träningen, jag vill så mycket med träningen inte bara komma igång utan även bli av med en massa kilo, så här ska kämpas.
Upptäckte när jag kom hem att det är fredag … jag är helt dagvill nu för tiden. Slet fram några biffar ur frysen och satt in dem i mikro på tining. Är sugen på hummus så jag ska nog göra en sån röra och lite annat plock man kan ha till maten.
Igår var vi över till min mamma så hon kunde få hjälp med datorn som inte gick igång. Som om inte det räckte så hade dosan till tv:n packat ihop och maken ringer suporten på Telia … vilket skämt. De säljer en tjänst de tar bra betalt för men när dosan som mamma för några år sedan fick av dem går sönder, den dosa som man behöver för att kunna få tjänsten man betalar för, då får man helt enkelt köpa en ny dosa själv för 700 kr.
Jag har aldrig varit förtjust i Telia tycker att de är ett jäkla skitföretag, rövargäng. Vet av erfarenhet från en anhörig att de inte hade så mycket respekt för sin personal. Ideliga förändringar och uppsägningar det ena hann inte landa förrän det andra började ändras om. Tänk att företag nu för tiden har så svårt att värna om sin personal, alla vet vi att förändringar tar tid att landa i folk, man börjar inte då om med en ny ordning i en annan ända av företaget. Men det är så de stora företagen gör nu för tiden, finns ingen personal som de värnar om.
Konstigt nog är de yngre anställda helt på det klara med att det är så nu för tiden. Man anställer folk från andra länder, de kommer hit med sin familj och köper ett radhus för att bo i, ett halvår senare säger det stora ”fina” företaget upp personen. Snacka om att de nu för tiden inte har ett dugg framförhållning i sina företag. Det är bara mammon som talar resten skiter de högtidligt i.
Fredag var vi inne på tidigare och jag känner mig som om det är torsdag hela dagen … vad gör ni när ni får för er att det är fel dag? Jag brukar bli allmänt virrig dessa dagar som om tiden är ur led eller något sånt. Tiden ja, vad är tiden egentligen en mätare som människan har skapat för att vad då? Ja, vad har vi tiden till?
Nu är det lika bra att jag slutar, trasslar bara in mig och mitt trött nu inte så snorfyllda huvud. Skön helg till er alla goa vänner.
Ps. Ska bara skriva att jag gör mellanrum mellan mina rader men varje gång jag klicka in inlägget så finns det inga mellanrum kvar. Jag har försökt gå in och redigera och lägga till mellanrum, men det går inte heller. Därför ser det så jäkla tätt ut med raderna.

Inte bara en sjukling

2273214095

 

Så ligger han nu i sin säng och snarkar mest…det är skönt att han är hemma. Fyra kilo har han gått ner i vikt,  han säger att det är klart inför beach 2009, själv ska jag hålla mig i vassen fast även jag går ner i vikt. Nej, det var väl inte sant, jag ska mysa i husbilen i sommar, drömmer om den nästan varje dag. Maken har sakta men säkert antagit vanlig hudfärg, den drar ännu lite åt det gula men går inte att jämför med hur han såg ut i söndags. Han hann ju duscha sig i Hibiscrub  flera gånger och håret ser för kul ut. Framtill står det rakt upp,  jag tycker att han liknar Buddy Holly nu när han har den frissan och sina nya glasögon.

Det grå ger sig inte och  i leken har nu snöoväder blandat sig, inte ser det inbjudande ut och jag sitter nöjd här inne. Watson har precis blivit hämtad av hundvakten och det är en stor befrielse att veta att Watson får vara ute på långa promenader för det är så våra hundvakter är, de är räddande änglar och jag kan inte nog tala om hur mycket de betyder för oss båda just nu.

Igår vet jag inte vem som var tröttast av oss vi sov mest hela dagen och la oss tidigt så fort jag hade gått en liten kisstur med Watson på kvällen. Det finns ingen extra energi över för att hantera saker som händer i familjen. Just nu kräver jag att alla är friska och inget händer överhuvud taget, här ska bara vara vanlig vardag utan överraskningar

Jag har nu tappat så mycket muskelmassa att det är väldigt jobbigt att resa sig från hukande ställning. Jag har ingen kondis och dålig matlust gör att jag inte bygger upp min kropp som normalt. Jag dricker nu en näringsdryck om dagen så att jag vet att kroppen får mer av det den behöver. Fick ett helt lass med näringsdrycker i måndags från dietisten, lite som milkshake med olika smaker för att gömma den äckliga smaken av nyttigheterna, vitaminerna, mineralerna och allt vad det nu är. Nu ska jag skaka om er lite och berätta att jag har dykt i träningslådan, hämtat upp gummiband och träningshäfte.

Tanken levde väldigt starkt i mig igår framför tv:n, jag såg mig själv sitta där och dra i det gula bandet för att stärka upp den utarmade kroppen. Så det gäller att vara snabb för dessa tankar har en förmåga att ila och gömma sig när jag ska komma till skott. Men nu sitter jag här med bandet och boken så nu har jag ingen utväg mer än att sätta fart ikväll framför tv:n.

När man bli så här svag och ynklig så blir man samtidigt rädd för att utsätta sig för ansträngningar för man blir så sjukt, flåsande utpumpad. Ni vet när ni går er första tur efter att ni har överlevt influensan. Knäna darrar och man tror ofta att man inte ska orka ta sig upp för backen, trappan och hem. Svettig, skakig och helt slut tar man det väldigt försiktig, det är väl inte ett träningsgym man direkt tänker bege sig till i det läget.

Där har ni mitt dagsläge … men jag ska försöka öka upp lite på konditionen, det kan man fast man är rätt sjuk. Små trix får man ta till som ett gummiband i soffan.

Idag ska jag steka en stek, bara vända den om i grytan, fräsa den i smör, sätta en termometer mitt i härligheten, så sköter den sig själv. Tänkte mig stek, sås, potatis och gelé till middag. Sen är det så bra med en stek för det blir alltid rester över, så man lätt får ännu en god middag utan stort besvär.

Mer än så blir det inte idag …

Tänka kan man väl få göra

 Väldans grått ute och jag tänker då inte sticka näsan utanför dörren idag. Igår satte jag en rågsurdeg som jag nu ska vårda som en litet barn så att jag kan baka lite gott bröd i veckan som kommer.

Jag längtar efter rutiner i mitt liv, det där vardagliga som gör att tryggheten infinner sig så att jag kan luta mig lite bak och nästan tro att allt är som vanligt.

Med lite sorg i hjärtat konstaterar jag att det från och med inatt kommer att mörkna fortare med vintertiden. Mörker tycker jag faktiskt om, men ljuset är man ju beroende av för sitt välmående, jag är en ”tända ljus person” och tar vilka anledningar som helst att tutta på några värmeljus.

Jag har precis spånat om att ev köpa ett träningskort på Iform här på ön, funderar på om de kan godta att jag köper ett halvårskort som jag får ”låta vila” så fort jag inte pallar att träna mer. Min tanke är ju att jag ska träna av bara sjutton sen när jag har fått en njure och då vill jag aktualisera mitt träningskort igen. Jag undrar om de går med på det?

Pratar med min man som ska hänga med och säger att jag inte avser att träna som normala, utan kanske göra typ 2-3 övningar på de flesta redskapen och inte ha hårt (inget) motstånd alls. Kanske kan jag träna upp mig lite inför operationen, det vore väl bra. Det låter så lockande men jag är lite rädd att det bara blir pannkaka och att jag överskattar min ork … hoppa hopprep går fetbort så är det bara.