Vem kommer dö först av er?

Sånt kan 7-åringen fundera över och fråga om, kan ju vara bra att veta 🙂 Jag visade honom mina fem böcker med mina tankar från denna blogg och sa att dessa kan du läsa när du blir stor om du vill veta hur farmor tänkte om livet. Då kanske jag inte finns längre och kanske kan du då tycka det är spännande att läsa böckerna. Eld och lågor blev han och såg en bild på piller på någon sida, det är ju bilder också inte bara text ”Dina piller vill jag verkligen veta allt om” sa han.

Hahahaha 🙂 han är ju uppväxt med mina stora tablettfördelare och fick mycket tidigt förhållningsorder om att alla piller var mina och mycket farliga för barn.  Han har aldrig rört mina piller, men jag kan lova att jag alltid har gömt den väl när han var liten och mycket nyfiken på tabletterna, kunde ju vara godis rent av.

I helgen har vi haft honom, 7-åriga barnbarnet på besök och övernattning. Är man sju och på glid i ett förstadie av tonårstrots kan det vara skönt att komma bort ett tag och bli sedd dygnets alla vakna timmar av farmor och farfar.

Klart han får godis och önskat bad, de har inget badkar hemma, sen glider det hela över i en spa upplevelse där farfar står för tvätt och schamponering, farmor klipper tånaglar och smörjer pojknariga vinterhänder. Han mår så bra och äter taco till middag och bär med grädde till efterrätt, kvällen blir sen för honom, han lägger sig och somnar bums.

Idag ska vi över till svärsonen och sjunga på hans födelsedag, 7-åriga barnbarnet hämtar vi upp på vägen. Barn behöver träffa sin släkt så ofta det går under uppväxten, slå rot i sitt inre och veta sitt ursprung.

Egentligen händer det saker nästan varje dag, men jag är ur slag när det gäller skrivandet. I veckan var jag till sjukhuset och röntgade bentätheten vilket såg helt ok ut vilket kändes så skönt. Jag vill inte lida av något mer som ska medicineras. Jag åkte buss och tunnelbana både dit och hem, känner mig lika stolt varje gång jag klarar av resandet.

Svag och opålitlig kropp är ingen höjdare att släpa runt på, jag vet aldrig vilken dag jag kommer sväva runt i det silvriga ljuset och känna att jag vilken sekund som helst kan svimma. Det hysteriska letandet efter något att sitta på. I vårt centrum finns det bänkar upp till busshållplatsen, en gång var jag tvungen att dimpa ner på varje soffa för att ta mig till bussen, undrar om någon undrade vad jag höll på med? Det gjorde jag om inte annat. 🙂

Nu ska jag ta tag i dagen …

 

 

image

Om jag blundar …

så slipper jag se min medpassagerare peta näsan i speglingen i tunnelbanefönstret, så lätt vissa har att känna sig ogenerade på allmän plats. Snabbt susar en tiggare förbi och lägger en lapp på sätet framför mig med sin vädjan om pengar … lika snabbt susar han tillbaka och samlar upp lapparna utan napp. Jag trivs på tunnelbanan, doften, ljuden och möjligheten att se på andra passagerare eller trafikanter som vi kallas av SL, trafikanter är ett ord som känns fyrkantigt, underligt ord. Sitter där och funderar på om jag ska åka med till sista stationen som en liten utflykt,  fram och tillbaka , men inser att det kanske inte är så hälsosam slutstation. Byter tåg i Östermalmstorg, bara några steg över perrongen, snabbt går det, jag ilar ut ur och in i ett nytt tåg i ett språng. Pust, vilken tur att det kom så snabbt ……. inser plötsligt att jag i min iver klev på vagnen som tar mig tillbaka dit jag kom från  😉   Korkskalle tänker jag om mig själv och hoppar av vid första nästa perrong. Ännu en tur jag har klarat av, lurat Taxi på nästan trehundra kronor … barnsligt glad att jag orkade och att magen inte konstrade. Nu för tiden har jag inte stora förväntningar på vad som ska hända mig runt hörnet, en tur i tunnelbanan, bussvängen runt ön för att komma till slutstationen hemma är den högsta mentala vinsten. Att det tar kan jag garantera, sover totalt utslagen efter lunchen flera timmar.

Sån puls i rusningstid

Ett möte inne i stan med en Fb kompis… var faktiskt många år sedan jag åkte till stan själv, lusten var stark till detta möte och nog kom jag dit.

En så intensiv och härlig eftermiddag, så vi har pratat och jag har njutit av utbytet av tankar, känslor och samhörighet. Finns väl inget som kan slå ett möte när allt stämmer, vilken kick!

När jag kliver ut upptäcker jag att det är rusningstid, Götapetter jag har inte varit mitt i rusningen på jag vet inte när. Jag trampar ner i tunnelbana och känner mig lite överväldigad av mängden folk och energierna som rusar runt mig. Byter tåg i T-centralen och sitter där på en bänk i mullret från tågen, skriandet från räls, människor som hastar förbi, energierna fullständig överväldigar mig. På tunnelbana igen upptäcker jag att vi har drabbats av ett kraftigt virus i befolkningen, när jag åkte hem från mitt jobb i stan för många år sedan så läste jag och folk tidningar, var och en i sin lilla bubbla. Nu satt alla med ansiktet ner i mobilerna, jag blev faktiskt chockad över hur totalt absorberade folk är av mobilviruset. Insåg att det var väldigt länge sedan jag åkte i rusningen och folk har totalt bytt skepnad sedan jag sist deltog.

Sen slutligen bussen och där var det likadant, mobiler och icke närvarande resenärer, en lite kille i vagn var trött och jag log när jag såg att hans skor satt på fel fot.

Väl hemma ringer en Fb kompis från Norrland och skulle snart besöka hufudstaden, hon undrade om vi kunde ses. Klart vi kan, så hon kommer över på kaffe i början på nästa vecka, ska bli kul att ses för första gången. Vilken härlig dag!