Tankar bara just tankar

Passande för mig idag att packas ner i en låda
Passande för mig idag att packas ner i en låda

Här skulle jag kunna sitta i dofterna av den snart griljerade skinkan och rynka på näsan åt ättiksinläggningen till sillen som svalnar på spisen, men det gör jag inte för jag gör inte ett dugg mer än klagar. Jag har varit på ett gräsligt humör större delen av dagen, den delen av dagen som jag inte redan har sovit bort. Gick faktiskt en tur runt huset, halleluja moment när solfan höll jag på att skriva, sken över hela mig.

Nej, det var inte en skön promenad för nu är kroppen mest trött och ynklig, det var med små långsamma steg jag tog mig runt. En fördel fick jag ut av det och det var att jag fick gå på toa när jag kom hem. Det är ju sånt som du verkligen vill läsa om från mitt händelselösa liv.

Jag fick idag en ny tidning från barnboksförlaget, så passande för mig med barnböcker. Till min stora lycka hittade jag en hel sida med barnböcker som handlade om bajs. Min man han skrattade gott och sa att tidningen hade kommit till rätt person. Jag minns våra barns uppväxt och väntade innerligt på den dag bajskorvarna skulle dyka upp …. 49957 Den här boken ska jag köpa vilken skatt.

Men inte blev mina barn ett dugg fixerade vid kiss och bajshumor. Som mamma var jag djupt besviken och minns från min egen barndom hur syrran och jag rullade ordet bajskorv i munnen så pass ofta att pappan fick ett utbrott vid middagsbordet. Han slängde varmkorvarna på våra tallrikar och sa arg ”här ta lite mer bajskorvar” och moset skvätte han runt och sa väl lite andra runda fina ord.

Syrran och jag satt som två fågelholkar i skogen med gapande munnar och sa inte ett ord. Sen dess har jag väntat på mina barns kiss och bajsperiod, de skulle komma som räddare i nöden till sin mamma och låta henne skratta och njuta. Nada blev det av det.

Nu jäklar satsar jag allt jag har på bajsböckerna till barnbarnet, måtte han gossen Tim ha lite mer i skallen än mina ungar hade. frackaste-mini Denna barnbok handlar om en mullvad som en dag får något på huvudet och sen börjar han leta efter den som gjort det. Vi får följa honom runt och se djurens olika bajsmodeller. Jag har redan köpt den här boken till Tim …

Det ringde på dörren och jag funderade över vem som har tid att titta in en sån här dag, dagen före dopparedagen. Ett blombud med något till mig, fick en så fin skål med både blommor, ljus och dekorationer. Åhh tack du söta Klimakteriekärring, du vet vad jag går igång på Du och inte kunde jag känna mig sur och elak efter den suprisen.

Mannen han har fullt upp nu, skinkan ska griljeras, sillsalladen gjorde han igår, affärer ska besökas, lax-& färskostterrinen ska göras och hunden ska ut och vad ska vi äta till middag sa jag? Men så långt hade han inte tänk … nej, det kostar på att bli hushållerska så där helt plötsligt på heltid.

Det kostar på att ligga i soffan och dirigera det hela, arma make. Jag ska nu vara snäll flicka resten av kvällen, försöka kompensera mitt gnäll om det går.

Det där med kärlek

alva_343x2571.jpg                                              

Jag satte mig här för att läsa lite bloggar, då smekte någon mig på bakhuvudet, en fjäderlätt beröring som fick allt hår på armarna att resa sig. Jag blev så rörd och önskade välkommen till vem det nu än var…

Det var så länge sedan jag fick en sån påhälsning och jag känner mig tacksam för de upplevelser jag har fått genom åren och de jag har att se fram emot. Med åren så har ju en del nära och kära gått över till andra sidan och jag märker att med ålder och sjukdom, så dras mina tankar allt mer till de jag saknar.

Konstigt det där med kärlek, när en person dör då först vet man om de har sin plats i ens hjärta. Man kan ju tycka om personer på så olika vis och visst har alla man gillar sin plats i mitt hjärta, det finns gott om utrymme där. Men några speciella har liksom etsat sig in i mitt kärleksminne och det är de personerna jag oftast tänker på när jag saknar.

Jag tänker ofta på det som var… familjen jag växte upp i som inte finns på det viset längre. Alla relationer jag har haft genom livet, människor som har passerat förbi och givit mig kraft och kärlek. Eller en smocka nog så viktig för min utveckling…

Allt som var som jag bär med mig i famnen, hjärtat är fullt av minnen och stunder som vore de konserverade för all min tid i livet.

Jag ser bilder av mig själv som barn i en stor skola med slitna stentrappor, jag minns hur utlämnad jag kände mig, så rädd jag var och världen de vuxnas värld var något jag inte ens kunde kika in i. Man knackade på lärarrummets dörr och väntade på en vuxens vänlighet som aldrig kom.

Jag minns min mormors trygga famn, stora tuttar och bastanta kropp där ett barn fick mycket plats. Minns hur vi satt på en filt med kaffekorgen, mormor hon virkade varv på varv, jag satt där och lekte med hennes garn. Minns hennes hattar och det röda läppstiftet på hyllan framför spegeln i hallen, det enda synliga av fåfänga i hennes liv.

Minnen kan staplas på varandra bli sida upp och ner och ändå skulle jag aldrig kunna fånga alla mina upplevelser av mänsklig kärlek, alla korta sekunder av total kunskap om att jag har ett liv att leva.