Om det så är det sista jag gör

Jaha så ligger jag här igen och väntar på att kroppen ska släppa taget om mig, låta mig orka vara med igen. Jag är inne i ett skov av trötthet och värkande kropp, blodtrycket ligger mest nere vid fotknölarna och det blir yrsligt värre, men jag hoppas det vänder nu.

Har haft besök av barnbarn och bjudit på våfflor till allas förtjusning, att vara åtta månader och för första gången få en bit våffla med grädde och jordgubbssylt var en höjdare, så pass att han argt skrek rakt ut när det var slut. En riktig sötnöt är han, så glad mest hela tiden.

Nu ska grunden till nya Attefallshuset läggas i helgen, ändrade planer när huset sätts upp blir 1 juni och jag ställer in mig på att stanna kvar på landet, tänker att det är spännande att se när gubbarna lyfter väggarna på plats.

Veckan som gått har jag mest mått skunk och inte fått något vettigt gjort, avskyr den känslan. Avundas dem som inte vill så mycket, inte har hobbys vad de nu än är för sort. Tänk så skönt att vara nöjd med att inget göra, det verkar finnas fler sådana nu för tiden än förr. Oj, jag pratar inte om arbetslöshet nu, bara så ni vet vad jag menar. Nej, egentligen är jag stolt över att ha velat mycket och inte varit för bekväm, det är sånt jag själv gillar att se hos andra. Finns så mycket lust hos vissa och det är väl en gåva att ha med sig i livet.