En krater stor som

en slocknad vulkan dras min tunga till där den allt för ofta möts av en kant vass som värsta kockkniven.
På väg att hämta släpet som tillfälligt bor hos dotter biter jag till i en seg halstablett och vips känner jag hur fel det blir. Plomben längst bak lossnar och följer villigt med halstabletten runt i munnen och ut i min hand.
Lustigt det där att jag alltid vet på en nanosekund att något i tandväg plötsligt lossnats eller bitits av, fast det ibland inte ens hörs ett ljud.

Vi sätter på släpet och packar in dotter med barnbarn i bilen, vi ska hem till mammas hus och hämta möblerna hon behöver i sitt nya boende.
Dottern och mannen bökar ut en mindre soffa till släpet och jag kryper omkring efter sladdar till golvlampor.
Då skriker ryggslutet stopp och hotar med katastrofläge, jag bara svettas och vägrar bry mig om ryggfan. Måste ju hjälpa till, det är min mammas prylar som ska packas på flaket.

Dottern skickas ut på tomten och plockar en ljuvlig bukett till mamma av hennes egna blommor, de blommor hon dragit upp, men aldrig mer får njuta av till våren. I famnen med blommorna i bilen åker vi till boendet mamma kommit till samma dag, jag går med snabba steg i korridoren och möts av en manlig undersköterska som blir så soligt glad när jag presenterar mig så där i farten på väg mot honom. Han berättar att mamma har något slags problem och han var på väg att ringa mig?
Hon hade ramlat ur rullstolen? Näää, säger jag när han frågar om hon har gjort det förr.

Jag går in till mamma som ligg/sitter ovanpå i sin säng, det är som att kliva in i ett getingbo.
Hon är så förbannad, för ingen kommer när man ringer, sen påstår hon att hon har klivit ur sängen över skyddet, kanten för att inte trilla ur sängen. Kravlat runt på golvet i en evighet … All frustration, ilska bara väller över mig där jag står med buketten i famnen.
Hennes första dag på boendet, så oförskämd personal, en sa att ”jag skulle klaga till Löfven om jag hade klagomål på vården”.

Jag förstår vårdarna som var en man kort, svårt att hinna allt i normal tid. Men det där oförskämda vet jag att mamma aldrig skulle ha hittat på, så det får vårdaren stå för. Ambulansen skickades efter, varför fattar jag inte, inte mamma heller hon hade inte brutit något.

Ja, hon skällde, vevade på och på mig rann svetten, inte arg själv, mer bedrövad och trött, så förbannat trött. Bara vid ett tillfälle blev jag förbannad och det var när hon började klaga på att hon inte ens hade telefon. Då röt jag till att hon faktist kommit dit för några timmar sedan och jag kan inte flytta en telefon utan att veta var hon skulle bo, allt har ju gått på mindre än en vecka. Vi kommer med dina möbler nu, hon verkade inte medveten om det i sin ilska.
Dottern lirkade, lyssnade och barbarnet bjöd på sånt en snart treåring gör, skratt och mjuka hjärtan.

Innan vi åkte tittade hon tårögd på mig, hon sittande i sängen och jag i den dit släpade soffan och sa ”Jag älskar dig”.
Det finns stunder när sekunder och minuter liksom hänger sig i tiden, detta var en sån stund. Just då visste jag att hon var min mamma inte jag ”mamma till sin mamma”. Med gråten hängande svarade jag att jag älskade även henne. Hon såg min smärta och jag såg hennes, vi var så i varandra man bara kan, som mor och dotter.

När vi åkte var hon på gott humör, men jag kände mig så beklämd och oron drog igång som en avlöning. Dagen efter blir jag uppringd av en sjuksköterska och vi pratar om mamma och tusen och en saker omkring allt.

Det visar sig att hon har bott där vi bor nu och att vi har jobbat tidigare på samma äldreboende, vi kunde namn på gemensamma arbetskolleger, fast vi inte hade jobbat där samtidigt.
Det hela slutade med att vi ska träffas idag till fikastunden där mamma bor, jag har många idéer till ”underhållning” för de boende som jag tidigare tänkt ut och använt i mitt tidigare jobb med äldre. Hon blev eld och lågor över mina förslag och vill att jag träffar kvinnan som har hand om just den sociala biten.

Det blir bra, allt ordnar sig med tiden, på Valborg kom unga volontärer till boendet, tog med mamma ut i solen där de satt och pratade. Så mamma var nog glad både åt sällskapet och utesittandet.

Idag åker vi över med nystrukna gardiner i soligt gult på en kopp kaffe med mamma och sjuksystern, ska bli så trevligt.

Fyllborg

Slänger ihop en smulpaj och tänkte blanda fryst mango, äpple och banan, låter ju spännande tills jag inser att det inte fanns mango, bara frysta röda krusbär i frysen. Så det blev smuldeg, krusbär, banan, vaniljsocker, lite rivet citronskal och Chiafrön måste testa dem. Inte vet jag om det blir gott, tänkte servera pajen med glass ikväll till kaffet.

Fint väder har vi haft hela dagen, men det blåser rejält och bor man på ett högt berg vid havet så blåser det hårt rakt in. Vid lunchtid hämtade min son mig och visade lägenheten de flyttar in  i i helgen. Ljust, helt nytt och så fint, en liten knubbsäl kröp omkring och skrattade när han fick syn på mig, yngsta barnbarnet.

Valborg, tänk så spännande den helgen var i tonåren, kallades för fyllborg och jag är övertygad om att det nog är likadant nu som förr. Själv dricker jag lite smuttande, ett halvt glas vin till maten eller kanske en skvätt rödvin i glaset och fruktsoda hela vägen upp. Jag har nog aldrig varit så mycket för att dricka, reste utomlands ensam tidigt och då kan man inte vara onykter utan kunna ta hand om sig själv. Samma när jag gick på nattklubbar, 15 år var jag när jag insåg att glädjen i livet var att dansa på nattklubbar. Inte behövde jag dricka för att våga varken det ena eller andra och finns det något jobbigare än fulla människor. Men klart att även jag har hört till de fullas skara, men jag har aldrig vaknat av minneslucka eller inte vetat var jag är, sånt skulle jag inte må bra av att uppleva. Idag är det min njure som är viktigast att vårda och då blir det inget fyllborg, det kan jag lova.

Valborg i soffan

Igår låg jag inbakad som en kåldolme i en säng på skönhetssalong, ansiktsbehandlingen var gudomlig och jag fick massage på överkroppen och händerna under behandlingens gång. När jag lite yr i bollen gick ut ifrån behandlingen så satte jag mig direkt i hårsalongens ”tvätta håret stol” och fick hårvård. Nämen dra mig på en kärra vilken start på Valborg. Ut kom jag med nyfönat tjusigt hår och avslappnad kropp…

Handlade lite fläskfilé med hem till middagen, lagade till filén och gjorde en sås med grönmögelost och små röstis i ungen, till det en stor härligt sallad med både böner och vanliga sallader och majs.

Där någonstans stöp min man i säng… förbaskade gallstenar. Han var och tog ett ultraljud häromveckan och fick en remiss till Ersta som är magsjukhus. Antar att han får gå igenom en titthålsoperation för att bli av med smärtorna och stenarna så klart. Så kvällen blev tråkigt lång och ensam för mig som satt i soffan när han sov. Han har fått några tabletter som ska hjälpa men det tar ju tid och ont gör det..

Sen senare på kvällen så klädde jag på mig och gick ut med Watson som blev helt skräckslagen för just då skulle de naturligtvis börja smälla med fyrverkeri. Jag slet honom ut på trottoaren och sa KISSA men han slet mig hela tiden tillbaka mot porten. Här skulle inte kissas inte, han ville bara springa och gömma sig. Men han har sovit hela natten och är nu ute med husse som är pigg igen…

Idag ska vi åka och handla både mat och annat så det blir väl en dag när jag till sist hamnar i soffan helt slut. In till stan och byta nyköpta skorna som var för små… in och handla kaffeampuller till espresso maskinen, frityrmaskin måste vi hitta en, middag till på lördag och så tårtan så klart. Nu kom mannen in och upplyste mig om att det inte är fredag idag, så vi får väl spara en del inköp till imorgon när affärerna är öppna, det underlättar.

Så är fyllborg över för denna gång och sicken tur att det kom lite regn på kvällen, tråkigt för alla skötsamma som ville njuta av elden, men lugnande för alla fyllskallar.