Vem skiter körsbärskärnor?

Något jag saknar sedan förr är spänningen och väntan när jag gick till kiosken för att höra om mina framkallade foton hade kommit.
Minns ni när man öppnade kuvertet och bläddrade i bilderna, för att slutligen titta på negativen om det var någon bild som inte hade framkallats.
Nu känns det inte lika spännande när bilder tas och direkt kan beskådas. Men kvalitén är högre nu än förr och möjligheten att välja både till och framförallt bort dåliga bilder är ju en stor framgång. Förr satt jag där med en del usla kort, men vad att göra bara klistra in i albumet.

Tror det var på Hötorgets tunnelbanestation det fanns en affär som framkallade foton på löpande band. Där stod jag ibland och fantiserade om vad som fanns på alla bilderna som for förbi i en rasande fart. Tänk allt det där är borta som födkrok nu.

Vi har ett stort körsbärsträd nedanför vår balkong och skatorna håller riksdag, antar att de varnar varandra och andra från att närmas sig de goda bären, ett evigt kraxande.
Minns för många år sedan att jag inte fattade var alla körsbärskärnor kom från under gatlamporna. Tills jag såg måsarna sitta där uppe och skita kärnor.

Det bästa ljudmässigt vid denna tid är måsarna och tärnorna, bor man så nära havet och högst upp så får man sällskap när de svävar runt där ute. Mäktigt att se dem flyga precis utanför fönstret och lyssna på deras sällsamma ljud.
Ingen sommar utan måsarnas skrik och skrän, jag saknar dem när vi är på landet.

Nu ska jag duka till middag, kycklinggryta allt i ett och maken kommer snart.

I väntans tider

Finns det något värre än att vänta, att ha en bestämd tid att passa. Det är tiden jag sitter här hemma och bara är som avstängd, får inget gjort och bara längtar till jag kan låsa dörren och dra iväg.

Så här har jag varit i hela mitt liv, hopplös med andra ord.
Inte spelar det någon roll om det uppgjorda mötet är en kul sak eller typ tandläkaren, spelar ingen som helst roll, ska jag iväg, vill jag iväg NU!

Undrar hur många gånger jag har åkt för tidigt till saker bara för att jag inte stod ut att vänta in rätt tid att åka.
När jag väl sitter där på bussen, tåget, båten, flyget då slappnar jag av och trivs med resandet. Men väntar tar livet av mig …

Krage eller bandage

 Visst är hon fin Watsons mamma Galanta. Börjar i slutet på dagen med att berätta att vi nyss kom hem från veterinären med Watson. Han har som svarta födelsemärken på två tassar och har på sista tiden gnagt på ett så att det har svullnat och ser inte alls bra ut. Vi lät operera bort ett sånt där födelsemärke på honom för en del år sedan för vi ville veta att det var ofarlig, vilket det visade sig vara, men vi skulle hålla ett öga på dem sa veterinären. Jag har haft dåliga vibbar om de där födelsemärkena hela sommaren och kikat på dem med jämna mellanrum, när han började gnaga blev jag orolig.

Så nu har vi varit där och fått en avsvällande gel att sätta på och sen är det bandage runt benet eller krage runt halsen tills han ska opereras om 14 dagar när penicillinkuren har gjort sitt och tagit ner svullnaden. Jag kan inte annat än hålla tummarna att det inte är någon slags cancer, jag hatar cancer och orkar inte med att det ska hända vår hund något nu. Orkar inte med att det händer ett dugg överhuvudtaget i livet som det är nu, jag vill bara vara utan oroande influenser, händelser.  Lite på sne med go ändå.

Mannen har varit hemma idag och följde mig till njurläkaren. Hon gick igenom prover och så här ligger det till nu, jag är plötsligt lite stabilare har lite bättre värden, kan ju ha med att jag kan andas att göra, underlättar i alla fall för mig i mitt liv. Nå, nu ska vi fortsätta att vänta in provsvaret på benmärgsprovet som kan ta upp till en månad. Sen ska hon samla ihop provsvaren som transplantationsläkarna vill ha, skicka dem över till dem och efter det är gjort så sätter de igång och undersöker min donator. Vilket blir mot jul till, skulle tippa att Lucia är det dags för det. Så vad som än händer så händer det inte ett smack med mig förren nästa år, skulle gissa mars, april som det ser ut efter denna dags information. Men ingen vet säkert, jag kan tappa sista njurfunktionen tvärt av en infektion och då blir det dialys akut i vilket fall som helst. Det bästa är ju att det går i en långsam takt nu på slutet så att allt hinns med och blir så bra som det kan bli helt enkelt ett planerat ingrepp.

Vi pratade om att jag är tröttare än vad jag borde vara och det var rätt skönt att hon pratade om min andra sjukdom, jag har fibromyalgi och det är nog den som spökar när jag går ner för räkning så där total för det är så fibro är till sin natur. Men med den här cystnjuren så har väl fibron fått stå bak eller hur jag ska skriva, jag orkar bara inte med att hålla på och dela upp mitt mående i det ena och andra, utan det flyter väl mer ihop till en smet.

När vi kom hem åt vi en räksmörgås och sen var det som att dra ut en propp… jag sov i nästan tre timmar och var helt väck när jag vaknade. Huvudvärk… ont i kroppen apropå fibron tack för den du. Så var min dag .. hur har din varit, jag har inte varit runt och läst hos er ännu.