Maken väcker mig och det

mullrar och vibrerar genom hela stugan och jag känner mig helt snurrig i skallen när jag snabbt glider ur sängen och in i mina fotriktiga scholls.
Utanför står grävskopan redo att sleva upp vår tomt lika lätt som yoghurten glider in i mun vid frukosten.
Nu kom lastbilen med tanken som ska grävas ner, rör ska läggas och rörmokaren ska under dagen göra sitt för att vi senare ska kunna sätta ändalykten på en ny ring, göra vårt och spola ner avfallet i tanken.

Det är en dag av lättnad och glädje, en dag av utveckling, vad får det inte kosta att sitta på rätt tron även på landet.

Det här nya ordet berikare används ofta i samhället och jag håller inte med om dess rykte att saliggöra oss, när jag använder det om grävlingen som har berikat vårt liv med ett redig hål med skit i. Detta hål gör grävlingen inte bara av hygieniska skäl utan också som revirmarkering, en lagom bit utanför ingången till grytet.

Nu fick vi problem, grävlingen förstör vår nylagda gräsmatta, den letar mask och bökar runt och upp med den jord och gräsmatta maken nyligen under väldigt slit har anlagt.
Grävlingen är ett skyggt djur som letar sin föda i skymning och nattetid. Den ser dåligt, hör och luktar desto bättre, han hör maskarna 15 cm ner i jorden, vilket imponerar stort på mig.
Efter tips från grannen som tidigare haft problem med grävlingar skulle vi börja med att köpa Klorin och skvätta runt ingångshålet till grytet, han avskyr tydligen lukten och flyttar. Men jag är inte så säker på det …

Funkar inte klorin så finns det en gubbe i området som har burar så grävlingen kan fångas in och avlivas eller flyttas och då lär man få åka rätt långt bort för att inte herr grävling ska komma tillbaka.

Nu mullrar grävskopan, den stora tanken ligger redan där den ska och rörmokaren kom lagom till kaffet med mazarin. Jag har sagt det förr och gör det igen, hantverkare är för mig riktiga män. Aldrig blir det så trevlig, lättsam stämning som just fikastund med hantverkare, de är ett släkte för sig när det gäller humor.

Men så

… irriterande att inte ha friheten att skriva och sätta in bilder som jag ville i veckan som gick. Flera inlägg hamnade i ”sparade utkast”. Jag minns inte om jag sa att jag hade ont i öronen förra veckan eller för den delen veckan innan, var hos min läkare i måndags och hon konstaterade att det var ett virus. Sjukt långdraget och lite längre tid tar det ju normalt för mig med sämre immunförsvar att bli av med infektioner.

Så gnöl och gnäll och inte mycket verkstad för tillfället. Idag är snickarna och gör det sista på huset, ska bli spännande att kliva in genom dörren och stå där inne nästa gång vi kommer ut. Maken ska börja grundmåla huset så att vi sen kan måla det i falurött med vitt runt fönstren. Det var en mycket trevlig vecka med snickarna, jag har alltid gillat hantverksfolk, rediga svenska killar som det går att umgås med utan konstigheter. Klart jag har bjudit på kaffe med dopp, till och med bakat och värmt deras middag.

I helgen kom dottern med familj, yrvädret fyller två i juli och sånt spring hon har i benen, makalöst energiknippe som rymmer så fort hon kan. Vi åt tårta, firade både nationaldagen och huset, grillade senare och fick en skaplig dag med uppehåll i vädret.

Imorgon ska jag äntligen till tandläkaren, har en tand som inte går att tugga på och den ilar fruktansvärt om jag andas kalluft på den eller dricker kallt eller för varmt. Nu börjar det rassla till i tänderna och hur stort hål i plånboken det blir återstår att se.

Idag fick vi en offert på en avloppstank till landet, behöver en ny toa till gästhuset, ännu en förbränningstoa kostar nog lika mycket med specialpapper och elkostnad som att gräva ner en tank och fixa två vattentoaletter. Men kostar gör det att bygga, måla och allt annat som hör till, det ska gudarna veta.