En kort rundtur med Watson var så händelselös något kan vara, jag såg inget, hörde inget och ville inget. Där har ni mig i ett nötskal, om jag ska vara lite rättvis mot mig själv så är det magens fel. Fick ett pulver av doktorn för att förhoppningsvis stabilisera det hela, men självklart slog allt bakut i min kropp och blev fel i alla öppningar.
Så nu ska jag bara gå i snigeltakt, skulle det vara någon skillnad mot normalt? Nä, just det.
Jag trampar på i den mentala dyn och sjunker stundtals ner till knäna, till skillnad mot i lördags då vi plockade svamp. Där satt jag på min trebenta pall och plockade trattisar i solskenet … det här med tre ben i mossan är inte en höjdare. Plötsligt försvann ena benet rakt ner i mossan och jag följde med i slow motion. Som en strandad val låg jag där på sidan och ylade till maken att dra upp mig. Om jag hade vänt på mig och satt ner ändan så förstod jag att det skulle bli väldigt blött i baken … vi behövde inte åka hem och byta kläder, men vi fick ändå åka hem pga den jävla magen. Nä, jag sätter mig inte och gör nr 2 i skogen, haha då kommer jag väl inte upp igen. En kompis till mig som också fick en njure var ute på träning med sina hundar efter operationen, kissnödig blev hon men kom inte upp.
Jag har som inget krut kvar i benen efter min operation, mår inte så bra att jag någonsin kommer igång med träning, har givit upp efter tre års ständiga försök med både det ena och andra. Någonstans måste jag inse att det är som det är och inrätta mig efter det, så klokt tänker jag när kroppen inte orkar, men så fort den är lite piggare så har skallen fullt med ideér om vad jag kan passa på att göra.
Watsons öra ser avsvällt och friskt ut i min lekmannablick, han äter ännu kortison varannan dag och ska snart tillbaka till veterinären och kolla att det verkligen är som det ska. Jag är oändligt tacksam över att han inte behövde bli av med sin hörsel på högra örat, han verkar höra dålig ändå och fatta också för den delen, har blir 12 år nästa år så lite senil och långsam har han med ålderns rätt rätt att vara.
På tal om rätt … så borde det serveras någon rätt så här vid sen lunchtid … men den här klockan är som en seg deg. Watson har dock fått sitt så han har nu somnat i sin fäll nöjd efter luftning, mat och lek.
Livsglimtar 