Viva vardagen

Ska erkänna på en gång att jag inte vägde mig imorse, men gick in på mitt konto på Viktklubben och segade runt där inne igen med dagens ätande. En vegetarisk lunch, bröd på jäsning och tvätt som snurrar runt och senare idag barnvakt till äldst och yngst. Blev lite mer än jag hade tänk mig och gubben ringde och sa att han blivit bjuden på handbollsmatch ikväll. Där rök extrahjälpen vid barnvakteriet.

Idag blir det inget tänkande alls här inne, jag känner mig som en större tompåse än vanligt, så där konstigt hjärntrött som jag blir ibland. När jag duschade insåg jag att benen nu måste börja tillhöra den förbaskade ritualen att bli rakade mest hela tiden. Det retar ihjäl mig att vi kvinnor ska hålla på så här och raka delar av kroppen, vissa har inte ett strå på kroppen. Helt sjukt, som protest låter jag benen under vintern växa till vilken typ av djungel som helst, rakar dem bara om jag ska ha klänning och strumpbyxor.

En närgången Polly med arraksmak tror jag dessvärre

Efter dietaktigt ätande med Viktklubben sedan januari fick jag värsta suget igår kväll, vi åkte sent till affären vilket redan var bestämt. Väl där gick jag som en robot mot godispåsarna, en med Polly bestämde jag på stört.

Ahhh hem i soffan och mulade Polly, så syndigt, så fel men hallelulja så gott.

Nattuggla som jag är borstade jag tänderna och bytte till nattsärken vid 00.30 tiden, det är nu läsandet tar över mitt liv. Efter några timmar blir jag hungrig och gör en smörgås som jag sköljer ner med te, och ser påsenpolly ligga där på varadagsrumsbordet, ops så slank den med och ned i gapet.

Imorse när jag bäddade låg det en platt brun sak i sängen … förbaskat också jag hade missat en Polly och tagit livet av den under natten.

Där ser man att det kan hända vad som helst i sitt lugna sovrum under natten, skapade merarbete med byte av underlakan och nattlinne.

Nu väntar jag på att ringa en taxi som kan ta mig till sjukhuset på tappningen jag skrev om sist emedan  mina tankar snurrar om detta tröstlösa dietande jag kämpar med. Pollypåsen var det första i godisväg sedan januari, men inte syns det märkbart på vågen att jag inte äter sånt.

Jag kastas mellan att ta till rena svälten för att gå ner i vikt eller skita totalt i det och dö en lite tidigare fläskigare död. Fläsket ja, det är inte kul helt enkelt, som tidigare väldigt smal så blir jag lika bestört varje gång jag ser min spegling i ett skyltfönster eller stora spegeln hemma, HerreGud är allt det där jag? Tycker att jag borde vant mig, men aldrig i livet att jag får ihop fläskhögen med mig själv.

Detta ämne lär dyka upp i olika skeenden vidare i mitt liv, bara så ni vet, här kommer ljuda bjällerklang och klockspel, glädjeyra och djupaste misstro och depressioner … var redo.

Själv blir jag aldrig redo, men det underlättar för er om ni har is i magen, hos mig vet man aldrig vad som kan dyka upp. Kanske göra ett försök med ballong för att lätta?