Med en roddbåt i arslet, vilken otur jag har

Vägde mig imorse, bara för att njurläkaren nästa vecka kommer att vilja  se vikten på pappret. Suck, stavar i blick och roddbåt i arslet. 🙂

Vad i hela friden gör man med sig själv när man inte vill, gå ner i vikt vill jag, men att ta ansvar för att det hela sker, verkar så långt bort att jag nog är både död och begraven innan jag kommer dit. Synd att man inte går ner i vikt av stickning, då hade jag nog sett anorektisk ut sedan länge.

Jag har sedan fyra dagar slutat med vanlig mjölk och allt med laktos i i ett desperat försök att få hejd på min krånglande mage. Magen håller på att knäcka mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om det är IBS som är väldigt vanligt hos oss med fibromyalgi. Just IBS vet de inte varför man får eller har något bot för heller för den delen, det är väl en sån sjukdom där ”gilla läget” gäller. Jag vill inte alls vara laktosintolerant, men nog skulle det vara skönt om jag kunde påverka magen med att välja bort laktos. Bara måste pröva det hela.

Tiden är som ett flöde som sköljer över mig allt för snabbt, jag hinner inte det jag vill och hinner jag så orkar jag inte, helgen blev inte alls som vi hade tänkt, det där ovädret snöade bort lördagens resa till Ikea och landet. Men skit samma för min del jag sov nästan hela dagen,  en sån där hopplös dag, spelar ingen roll om det är helg eller vardag.

Söndag bar det iväg med hyrt släp, Ikea är sig likt allt fanns utom madrasserna, för mig är det samma service som om Ica några dagar var och varannan vecka inte har mjölk hemma. En madrass i det där mellanläget som nog de flesta väljer, inte för dyr inte för billig. Undrar vad de har all uppdatering till, när de inte i god tid kan lägga in en order om påfyllnad. Teknikens under som skulle hjälpa och avlasta oss alla så mycket, vilken bluff.

På vägen till landet funderade vi på om vi fick in madrasserna i vanliga bilen? När maken plötsligt sa vi kör till Uppsala, okej, Uppsala, där fanns allt som tur var. Många timmar försenade kom vi till landet, maken började skruva ihop sängen och det höll han på med tills det var dags att åka hem. Det sista vi gjorde var att lägga på madrasserna och bäddmadrasserna, så skönt att det är klart. Men jag tror att jag var dum som tog den fasta madrassen, enligt min vikt är det den jag ska sova på, men tyckte den var som en planka att provligga.

Landet bjöd på två skilla, kan det vara allt som har planterats under alla år huset har stått där? Ska bli kul att se vad som ev dyker upp senare i vår.

Idag har jag planterat om alla pelargoner, tack och lov att det hela är klart nu.

Veckan som kommer ska sonen till Barcelona med dottern, hon bjuder honom dit på 30-års resa, vi håller med fickpengar och får leva med marsipangrisen tills pappan kommer hem igen. En hopfällbar gästsäng, köpte vi också till marsipangrisen i går på Ikea, ska bli roligt att ha honom här. Imorgon ska jag göra fyra papper med collage, en för varje dag som ”pappa hans” är borta. Tänkte att tiden för honom skulle kännas mer hanterbar om vi tar bort ett collage för varje dag och sista dagen är det ett flygplan på. Vi ska hämta ungarna på Arlanda, tror det blir en höjdare för marsipangrisen.

Tid och längtan är inte lätt när man är barn om det viktigaste man har reser bort ett tag, därför ska jag göra dessa collage till honom.

Nu är det dags att laga middag.

Varför jaga mig med min vikt?

vinnare.jpgSe så lycklig jag känner mig när jag med hjälp av min man har vunnit två matcher i frågesporttävlingen vi deltar i varje vecka. Sista frågorna vann vi på tid och då jublar vi som två barnungar framför datan. Nu ligger vi tvåa i en oändligt lång serie och hur långt det är upp till den totala segraren struntar vi i.

Dotterns lägenhet var en dröm av tjusighet… det kommer att bli så fint när hon har fått allt klart. Det är alltid trevligt att träffa hennes vänner och få kramas lite och hänga med till pizzerian och få sin pizza i en doggy bag, för jag äter ju inte så mycket längre. Det var stort pådrag med A-laget som julkör, de gjorde allt för att förstärka sina röster, sjöng rakt ner i de halvfulla ölglasen för att öka djupet i sina spruckna röster. Rena julmyset hihi…

Den nya pojkvännen var snygg, trevlig och banne mig om det inte klingade en klocka inom mig som talar om att denna gång kan det bli såååå rätt för dottern.

Ni vet hur jag har hållit på med min vikt för att njurläkaren alltid får mig att känna att jag är för tjock och att jag borde så mycket med min vikt. Nu kan jag tala om att den verkliga matledan har satt in, vem behöver äta? Jag rasar i vikt och kan verkligen förstå att jag kommer att ha gått ner ohälsosamt mycket tills jag ska till doktorn nästa gång. Men jubel och klang så lycklig hon ska bli när det på pappret står en låg vikt!!! Sen hur jag mår spelar väl ingen roll,  med i stort sett inget protein i kroppen äts mina muskler upp vilket leder till en viktminskning. Så enkelt är det med det hela och att kroppen utarmas får jag nog bjuda på…. Nu vet jag att det här inte alls är bra, men det är så typiskt mig att bli så förbannad och envis och inte be om det man behöver. Just nu skulle min kropp behöva näringsdrycker att ta till för att ge kroppen det den har rätt till, sen finns det essentiella aminosyror vilket är tabletter för det protein kroppen inte själv kan tillverka.

Ser att jag ter mig dum men det får banne mig vara så här, jag överlever. Det som gör mig så förbannad och envis är att jag hela tiden har tänkt att varför jaga mig och mina kilon när jag vet att alla njursjuka slutar äta när de kommer på slutet. Viktnedgången verkar komma naturligt eller hur? Så varför under alla dessa år jaga mig med min vikt?