Väldans grått ute och jag tänker då inte sticka näsan utanför dörren idag. Igår satte jag en rågsurdeg som jag nu ska vårda som en litet barn så att jag kan baka lite gott bröd i veckan som kommer.

Jag längtar efter rutiner i mitt liv, det där vardagliga som gör att tryggheten infinner sig så att jag kan luta mig lite bak och nästan tro att allt är som vanligt.

Med lite sorg i hjärtat konstaterar jag att det från och med inatt kommer att mörkna fortare med vintertiden. Mörker tycker jag faktiskt om, men ljuset är man ju beroende av för sitt välmående, jag är en ”tända ljus person” och tar vilka anledningar som helst att tutta på några värmeljus.

Jag har precis spånat om att ev köpa ett träningskort på Iform här på ön, funderar på om de kan godta att jag köper ett halvårskort som jag får ”låta vila” så fort jag inte pallar att träna mer. Min tanke är ju att jag ska träna av bara sjutton sen när jag har fått en njure och då vill jag aktualisera mitt träningskort igen. Jag undrar om de går med på det?

Pratar med min man som ska hänga med och säger att jag inte avser att träna som normala, utan kanske göra typ 2-3 övningar på de flesta redskapen och inte ha hårt (inget) motstånd alls. Kanske kan jag träna upp mig lite inför operationen, det vore väl bra. Det låter så lockande men jag är lite rädd att det bara blir pannkaka och att jag överskattar min ork … hoppa hopprep går fetbort så är det bara.