Nya droppar

 Tänk om vi hade en sån fågel att längtansfullt titta efter ….

Avundas andra länders fåglar, så många och så färggranna.

Igår ringde veterinären och sa att de hade hittat var i provet de tog på Watson … kanske kan det hela ändå lösa sig. Nya droppar i örat och så hålla sina tummar allt vad man kan.

Idag får jag snart besök av en vän, det ser jag fram emot … allt prat och alla tankar som kommer flyga som maskrosfrön fram och tillbaka över bordet.

Sen ikväll kommer marsipangrisen hit igen och det kan aldrig vara fel.

Dröm eller mardröm

Morgon på morgon drömmer jag om att Watson och jag är utomlands … någon öppnar dörren och han försvinner. Jag letar och mår så dåligt av att inte hitta honom, oroar mig för att inte orka springa omkring så mycket som jag tror att jag behöver för att hitta honom. Tänker på att folk i detta land inte har känsla för djur, är så rädd att någon gör honom illa eller säljer honom så att jag aldrig får tag i honom.

Jag som sällan drömmer eller minns vad jag har drömt, är det här vad jag får av drömlandet kan det banne mig vara. Är det någon som är bra på att tyda drömmar? I så fall sätt igång, spåna på så att jag får veta varför jag har den här upprepade drömmen. Är så rädd att han är på väg mot hundhimlen när jag drömmer så här.

Idag har farbror frost varit här och målat hela morgonen … det är kallt och grått ute, så skönt. Snart ska vi gå ut och gå Watson och jag i kylan … idag ska jag städa lite här hemma, har slängt badrumsmattorna i tvättmaskinen och småplockar med allt som ligger på fel ställe. Har stickat ännu ett par vantar som jag inte kan foto, kameran glömde jag hos makens nyhittade halvsyster, ska få tillbaka den när de hälsar på oss på söndag.

Nu måste jag sätta fart på dagen …

Öhh, kroppen kom igen

Ännu en strålande dag om än starten var lite molnig. Jag har en kropp som jag gärna skulle ställa i ett hörn och lämna där, inte lyssnade jag på kroppen idag fast den i stort sett vrålade åt mig att stanna hemma ”åk inte och träna”. Klart att jag gjorde …. 😦

Så nu kommer jag nog bli döv när kroppen börjar gapa på mig igen. Jag funderar hela tiden över hur sjutton jag ska få ordning på det här, jag vill ju träna helst tre gånger i veckan, men jag orkar inte ens två gånger i veckan. Men jag gör det ändå, tänker att kroppen i alla fall blir starkare fast jag samtidigt blir svagare några dagar efter träningen varje gång. När jag börjar känna mig lite mer normal i kroppen då är det dags att träna igen. Vad gör man när man har fler sjukdomar som liksom sätter krokben på en? Spelar ju ingen roll hur mycket jag vill när kroppen bara sätter sig på tvären och inte orkar. Jag vill öka upp längden på hund promenaderna mellan träningspassen men orkar ju aldrig det på ett vettigt vis. F*n rent ut sagt.

Första taxichauffören som hämtade mig hade något svart på pekfingret, jag trodde först att det var ett slags plåster, fick ingen mer redig titt på fingret under resan. När jag kliver in i taxin som ska köra mig hem så ser jag ännu ett svart finger och då slår det mig vad det är. Jag säger till taxikillen ”jag åkte med en landsman till dig hit, även han hade röstat”.

Sen fick jag höra om Irak och deras val, jag frågade om de hade gjort det på ambassaden men han berättade att de hade hyrt lokaler på olika ställen i Sverige dit de fick gå och rösta. Det gäller att visa den nuvarande regeringen att de finns folk som stöder dem. Han berättade om alla tidigare översittare som hade tagit makten och missbrukat den. I förra valet, tror han sa att det 4-5 år sedan så fick de som röstade en massa fördelar som de andra inte fick ta del av. Usch, så vanligt folk har de i andra länder. Människan är en riktig skit så fort den kan skaffa sig makt över andra.

Nu skulle jag ha bakat ett matbröd med bakmaskinens hjälp, men jag hittar den inte … maken har städat bort den, jag blev glad när jag hittade ett bröd i frysen. Då kände jag att det var väldigt skönt att slippa baka, jag är så trött.

Hem kom Watson, han är inte riktigt pigg, han fick en skada ovanpå en tå på tassen och slickar ju så hysteriskt mycket att det blir svullet. Nu ska vi duscha honom, det ska maken få göra när han kommer hem för jag orkar inte som jag mår nu. Sen när Watson är ren ska vi tillsammans lägga bandage om hans tass och smörja med en salva som brukar ta bort infektioner om det nu är något på gång. Sen har vi köpt som en lång sockiplast som man drar på tassen när han går ut så att den hålls torr och ren.

Hörde att det ska bli mer snö på fredag, jag har gillat den här vintern men nu får det baske mig vara nog.

Ikväll ska jag steka hederliga fläskkotletter och koka potatis till, det blir nog en svampsås för svamp har vi i frysten så det räcker och blir över. Vi älskar att plocka svamp det blir ju en del varje höst.

Jag gör inget vad gör du?

Tänk att en rädisa kan hypnotisera Watson

Vad jag gör? Flyter mest omkring idag och fjuttar lite med det ena och andra utan att så mycket kommer ut av det. Av mina igår framdragna högar har jag lagt ännu en med träningsgummi band med handtag på och ett instruktionsark. Nu gäller det att ta tag i sig själv och sätta igång med dragandet …

Ännu en dag med rimfrost i alla träd, jag går runt och bara suger i mig allt det vackra. Tänkte att jag skulle fota, men jag glömmer alltid kameran och så har jag ju fullt sjå med att klä mig själv för vargavinter och sen ska Watson få sin ”rock” på sig och kopplet ska träs igenom ett hål i nacken på rocken och när allt är klart är jag helt slut och svettig utan att jag ens har kommit utanför dörren.

Ikväll ska vi ta en repa ner till Willy´s och handla lite igen, jag har ju planerat ätandet för några dagar. Nä, nu sätter jag mig och drar i gummibandet annars blir det aldrig av.

Ska sjutton va pigg

Ska f*n vara pigg
Ska f*n vara pigg

Gårdagen var en pigg dag, kvällen lurade mig att göra sånt jag för jämnan gjorde förr. Fick ett ryck och började flytta tavlor och böka, klockan drog iväg och när jag kom i säng måste jag ju läsa och boken är så bra och tiden rann undan. Sen kunde jag inte somna fast jag tog ett piller.

Så idag är det inte mycket att skryta med, allt går långsamt och jag saknar gårdagens energi i kroppen. Dagen är ju grå, men efter det långa snöfallet igår är det ändå lite ljusare ute. Ser att ungarna åker pulka i backen och det gör mig alltid lika glad att se varje vinter. Det är där ungar ska vara .. ute och röra på sig, andas frisk luft  få motion och leklusten tillfredställd.

Dagen bjuder motstånd i hela kroppen och jag som måste göra mig iordning snart och gå ut med Watson. Tror inte att de har hunnit ploga trottoarerna, så det blir nog till att kämpa på i högarna. Watson kommer att ha snöbollar runt hela sina ben, det blir duschen för honom så fort vi kommer hem, till hans fasa.

Idag ska jag inte göra ett vettigt handtag .. så brukar jag börja dagen med att tänka, men något blir det ju alltid varje dag. Minns nu att jag igår sent i min pigga kropp gjorde en lista på vad som ska ske idag. Men det var ju igår det.

Kan disken vara meditativ?

  Ibland saknar jag diskandet, visst är det rogivande att stå där för sig själv med händerna i baljan. Diskmaskin i all ära så smidigt och bekvämt, men visst stjäl den en liten möjlighet av meditation. Vid alla större festligheter i närmaste familjen så har jag oftast strategist ställt mig med händerna i diskhon efter middagar. Vilsamt på något vis och de andra torkar ju disken och pratar på bakom ryggen på en, väldigt trevligt sätt att både umgås på och vila i sig själv en stund. Men nu var det ju ett tag sedan jag stod där i med händerna i baljan, då kan man väl kosta på sig att vara lite drömmande om något som många hatar och svär över varje dag.

Insåg för ett tag sedan att det var dags att köpa en ny telefonbok, vi har flera med många år på nacken och nu tänkte jag rensa ut namn och adresser så att den nya boken innehåller det som är aktuellt. Men så märkligt det blev att sitta och bläddra i de gamla telefonböcker. Många olika delar av mitt liv flyter upp med sidorna jag bläddrar i. Gamla vänner som bara försvann och ryska pojken vi var stödfamilj till, arbetskamrater som jag nästan inte minns och mängder av namn på kontakter där jag pinsamt inte minns ett dugg ifrån.

Kom att tänka på den där novellen om ett helt liv som satt på en telefonlista på väggen vid telefonen. Det var mannen som överlevde den unga frun och man fick följa med på hans resa via de han ringde, sjukhuset, prästen, begravningsbyrån o.s.v. Var det inte Strindberg som skrev den novellen?  

Men idag ska jag upp och ut med Watson, han ligger i sin korg och snarkar jag tror att de här två dagarna har varit jobbiga för honom. Han har haft det väldigt bra det är vi helt övertygade om, men det tar ju på krafterna att vara borta som vi alla vet.

Jag känner mig lycklig just nu för cortisonet har tagit bort mjölksyran jag har haft allt för länge i kroppen. Eller rättare sagt jag syresätter mig igen och rör mig mer normalt här hemma och det ska bli spännande och känna hur det känns att promenera med Watte idag. Jag har t.o.m skrivit en göra lista för mig själv, så lite kraft har allt kommit igen, men jag ska ta det väldigt lugnt.