Vem är jag?

Tänk att jag har blivit hela 64 år, fort har det gått, en kvinna i sina bästa år med två stycken luvar i över 40 år med samma pappa som jag för den delen fortfarande efter över 40 år sliter på dagligdags.

Vem man är? Jag se det undrar jag ofta? En glad mänska med tendenser till navelskådning, men det är väl mest ludd jag hittar där. Luddigt är livet och syftet inte alls så klart som jag trodde när jag var tonåring.

Efter många misstag i ungdomen som var fostrande mötte jag mannen i mitt liv, prästen sa direkt att de tu skola bli ett och där är vi fortfarande fast vi blev fyra rätt snabbt. Barnen fostrades och matades med allt det unga släktet kan behöva för att stå på egna ben. Den första som föddes var dottern så efterlängtad och namnad sedan jag själv var barn, fyra år senare dök grabben upp som enligt mig var en dotter till. Hon skulle heta Hanna, mormor sa att jag kunde döpa honom till Hannibal, men jag hoppade över det namnet. Efter en viss tid slutade jag vara snopen när jag bytte blöja på honom och insåg att det faktiskt var en med snopp jag hade fått. Vännerna sa att jag var urtypen för en killmamma och jag förstod inte ett dugg. Hur är man då?

Duktig mamma var jag till två och hemmet städades till det blänkte för det var det arv jag fick med mig från mamma och mormor. Baka, laga mat och sköta om allt det där som mammor gör blev jag fena på och gillade verkligen att vara hemma.

Yrke … lite av varje, sekreterare, hemvårdarinna, idag sjukpensionär. Sk New age har betytt väldigt mycket för mig genom åren. Jag har jobbat med astrologi, healing, hypnos och haft många grupper hemma där jag har försökt dela med mig av det jag har lärt mig.

Vem jag är … tja, glad, kreativ, pratsam, problemlösare, envis, följsamt uppkäftig, egensinnig, läsare, tänkare, omsorgsfull, ansvarsfull, ensamvarg, sällskapssjuk, tystlåten, humoristisk, glappkäft, finkänslig, orädd, försiktig, smidig, klumpig elefant i en tulpanrabatt, ingen matematiker men bra på att uttryck mig både i ord och skrift, lite höjdrädd, fast jag säkert skulle hoppa fallskärm om jag måste visa att jag törs, bra på att fostra barn, njursjuk, transplanterad aug -09, tålig, organiserad, virrig mitt i det ordningssamma osv osv… tar ju aldrig slut.

Idag lever jag ett bra liv med min man och Watson (som dog i maj 2014) vår Carinterrier som luftade mig varje dag och gav mig kärlek och en del bekymmer. Försöker att njuta av stunden och inte tänka så mycket på det som är framför mig med behovet av en ny njure. (Njuren som jag fick 26/8-09 av en vän).

Jag har haft turen att leva ett lyckligt liv med mycket kärlek, men inte har jag klarat mig ifrån livets knöligheter. Jag har sannerligen fått smällar så det räcker och blir över, men det lärde mig mycket om ödmjukhet under resans gång.

Jag skulle vilja avsluta med några rader hämtade ifrån ”The how of happiness” av Sonja Lyubomirsky. Dessa rader lär göra oss lyckliga och jag lever efter dem alla efter förmåga.

Idag har sonen fru och två söner 8 år och snart 3 år plus en dotter på 8 månader. Dottern är gift och har en dotter som blir 4 år i sommar och en flicka till som är lite över två månader.

 

  • Uttrycka tacksamhet
  • Odla optimism
  • Göra snälla saker
  • Vårda sociala relationer
  • Utveckla strategier för att handskas med svårigheter
  • Lära sig förlåta
  • Njut av livets glädjeämnen
  • Sträva mot att uppnå dina mål
  • Praktisera religion och andlighet
  • Ta hand om din kropp

Välkommen in i min blogg och tyck gärna och mycket, här hos mig är ordet fritt.  🙄

51 reaktioner på ”Vem är jag?

  1. Mikaela skriver:

    Hejsan!

    Kul att du kommentarde min blogg …alltid lika uppskattat att folk läser och kommenterar!
    Jo, efter 2 timmar komm jag dit med en resa som ska ta typ 30-35 min om jag tar den resvägen …fick ta tåget och då måste jag byta i centralen! 🙂

  2. Anki skriver:

    hej! det var intressant att läsa om dig..på denna blogg…och själv har jag låga blodvärden…och ont i ryggen..och trött o orkeslös..sköldkörtelproblem..tar levaxin sen tidigare…
    och undrar vad rotskidecysta är för något..är det någon som kan berätta det..för jag hade det, efter jag hade fått röntgensvaret ..så jag undrar..?? Och vill gärna veta symtomen på problem med njurarna..?

  3. livsglimtar skriver:

    Hej Anki ..

    Jag läste att rotskidecysta är en vätskefylld cysta som kan finnas var som helst på kroppen. Antar att den inte sitter på något ställe som skapar problem bara att de såg den på röntgen, du får väl fråga din läkare var den satt och vad det kan betyda för dig.
    Du kan be samma läkare att ta ett blodprov som visar om du har något problem med dina njurar.
    Jag för min del hade inga som helst problem under de första åren efter att de tog det där blodprovet som visade för högt kreatininvärde. Sen tog det många år att bli njursviktig, hur man mår då kan du leta upp information på internet om eller läsa lite i min njurblogg.
    Kram o lycka till

  4. Shirin skriver:

    Hej!
    Jag skriver just nu ett arbete om njursjukas situation i samhället. Jag undrar om du är intresserad av att ställa upp på en intervju, och därmed besvara några av mina frågor.
    Skulle bli oerhört tacksam om du hörde av dig till mig mail- adress.

    Med vänliga hälsningar,
    Shirin

  5. Eva skriver:

    Hej Eva heter jag och jag har läst din blogg och andras svar och inlägg här och jag skulle vilja kommentera Lindas fråga.
    Jag har cystor på njurarna och lever och fått konstaterat att de är förstorade. Ska tack o lov snart till Uppsala och njurmottagningen där.
    /Eva

    • livsglimtar skriver:

      Visst sjutton är de punkterna himla bra, jag försöker leva efter dem och tror att alla skulle må bra av dem. Jag gillar att skriva och lättast är väl att gå till sig själv.

  6. gittans chansons skriver:

    Vill så gärna önska dig en HÄRLIG SOMMAR

    Jag njuter av din blogg och dina vardagstankar, trots att jag inte kommenterar så ofta..
    Men jag vill att du skall veta att dina ”vanliga” tankar värmer och tröstar ❤
    Många Varma Soliga Kramar!!!

  7. Maria skriver:

    Det är väl livets knöligheter som gör oss till de personer vi är? Jag hade kunnat vara utan en del knölar men i efterhand inser jag att jag trots allt lärde mig något på vägen fast min inlärningskurva är lite långsam ibland 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s