Något färgstarkt rödorange fångar min blick

i eken på tomten. Jag fick för mig att det var en punkterad ballong, efter mina barnbarn, men det var ett envist löv som höll sig fast. Genom höststormar, regn, snö och kyla, imponerande minst sagt.

Jag är inne på min tredje må bra dag här på landet i tystnaden, men med naturens ljud och fåglarna som underhåller som om de jobbade på någon slags sjungande ackord. Inser att jag har blivit ”till åren” när jag ständigt matar och pratar med fåglarna. En Gulsparv fick mig att go bananas, så vacker och länge sedan jag såg en sån i min trädgård.

Anders är ingen kepskille, men idag efter fyra dagars solsken och krattande av fjolårslöv, gödsling av gräsmatta och nysått gräsfrö insåg han att solen tar. Så nu går han runt där ute med det en keps är till för, solskydd. Det här med män som dygnet runt, ute som inne går omkring i keps, vad lider de av? Till och med bakvända kepsar, är det väl diagnos på eller?

Huvudbonader har blivit lite konstigt med åren, det inser jag när min vuxna afrikanska städerska städar med stickad vintermössa på skallen? Men vad är det jag missar, vi har varmt i lägenheten och själva städningen skulle göra mig varm nog och inte vilja svettas extra mycket i en mössa inne. Jo, jag ser dem ibland på TV av båda könen … så kan man kanske inte tänka/skriva längre, är det någon som har koll på hur många kön vi har nu i samhället?

Men de här på TV, in kommer vuxna av alla ”sorter,” är det inkluderande nog för vårt samhälle? Med mössor av olika slag och kepsar inte att förglömma, sitter där och blir intervjuade i Tv-sofforna. Sen har de börjat ha ytterkläderna kvar, kappor, jackor med nedhasad överdel av ytterplagget. Det är kvinnorna som tycker det är extra attraktivt, eller vad de nu tänker med nerhasade kappärmar? Att vara inne är att vara rätt blåst, tänker jag ofta när det gäller kläder, smaken är som baken, jag skulle då inte själv klä mig i korvaskinn eftersom jag är tjock, men sånt är inget hinder för många. På ett vis är det ju befriande att inte bry sig, men jag lider när jag ser dem på TV. Jag har funderat varför det gör så ont i mig, det är ju inte jag som visar upp mig? Någon slags skam jag själv dras med över mitt utseende och kan omöjligt begripa att andra tjocka vill framhäva just det jag helst vill gömma. En svart säck över huvudet för mig . . .

Inte sjutton är samhället inkluderande när det gäller fett, nu har jag aldrig blivit mobbad pga övervikten. Men det kan ju hänga ihop med att jag var supersmal tills jag slutade röka i 30-års åldern, fanns inga signaler att mobba en mager skrana och så är det nog än idag. Men feta barn får nog höra saker om sitt utseende hela uppväxten, borde banne mig vara förbjudet att övergöda sina barn som vissa föräldrar gör. Tänk så de stackars ungarna får lida av det hela sitt liv, för de blir oftast inte smala som vuxna heller.

Men nu drog jag iväg helt av mig själv i fet kontra normalbyggd.

Apropå så ska jag äta ett mellanmål innan eftermiddagen har dragit allt för långt, ett fettsnålt mindre mål, jag kämpar med vikten, det var lätt att sluta röka, jämfört med att hålla ordning på kalorierna. Men skam den som ger sig, ett tag till ska jag kämpa på, göra så gott jag kan. En annan dag ska jag berätta om Aftonbladets Wellobe, som lurade mig så totalt att jag nu försöker klara mig själv. Möjligtvis börjar jag hänga med Viktväktarna, men det vet jag inte än.

Fridens 🌿✍🏻🌿