Krax Krax

Så han har kämpat med sin skrällhosta i nu två veckor, men han är ju inte som mig inte, han mår ju bra mest hela tiden och det har ständigt gått åt rätt håll. Nu har det gått åt mitt håll, verkar vara min tur, tur och tur . . . min vanliga otur. Men jag ska pressa i mig astmaspray, slemlösande och kortisonnäsdroppar, var väl själva faAn om jag inte har fått ihop mig till julafton.

Nu när jag var så i farten, har plockat ut alla kokböcker, recept och annat löst i den smala bokhyllan i köket, torkat ur och lagt fina kokböcker i en stor pappkasse till skänks, den ska ner i våra gemensamma bokhyllor med *till skänks* ta vad du vill” i källaren där min skoter vilar sin vintersömn. Tre stora pärmar blev en, så mycket gamla sparade recept till ingen glädje, bara rensa ut och kasta. Att äntligen kommit till skott får mig att titta till på bokhyllan varje gång jag går ut i köket. Du vet den där känslan som när man har bytt gardiner och det känns nytt varje gång.

Sen var det lådorna med mina kläder, allt låg upptill och just de kläderna cirkulerade hela tiden. Nu är det rensat och sorterat, en svart säck ivägskänkt och tänk så många kläder som dök upp av de jag vill ha kvar. Men den här och den här, den här, så glad blev jag. Nu har jag en plan för fortsatt rensande, riktigt längtar tills allt är sorterat och kastat.

Anders är och handlar för första gången på några veckor, min tanke var ju att jag skulle hänga med, men sällan blir det som jag tänker. Lika bra att ligga här i soffan och låta förkylningen dra förbi, för något annat tänker jag inte tillåta. Det bästa som finns är ju att ge presenter, julklappar och att se ungarna öppna och bli glada är bland det mysigaste jag vet. Det där att ge ligger högt på min må bra själv lista, spelar ingen roll vad det är, ge eller hjälpa till. Men nu för tiden får jag leva på tidigare goda gärningar, för i nutid har jag fullt upp med att orka ta hand om mig själv.

Om jag kunde få ett trollspö som fungerade så skulle jag vispa till över hela jorden, så alla människor fick gåvan att hjälpa andra och att dela med sig. Alla kan inte ge, men av sig själv kan man dela med sig i oändlighet och tänk i det lilla, det är i det lilla det ligger. Det ska gå så långt att man inte tänker på att man gör något för någon annan, i farten plockar jag äpplen till mig själv och min vän eller granne. Förvänta dig aldrig något tillbaka, då blir det fel! Det kommer tillbaka, men kan komma ifrån helt oväntat håll.

Jag vill ju så gärna tänka på Karma, egentligen spelar det ingen roll om man tror eller ej, kontentan är att vara en god människa, göra gott så mycket man kan. Bara gå till dig själv och fråga ”hur vill jag bli mött” när det händer allvarliga saker i mitt liv, i andras liv? Gå till dig själv och fråga längst där inne i själen, hur skulle jag vilja bli bemött, när mitt barn som knappt kan sitta i badkaret, lämnas ensam med sin lite större bror några minuter när jag som vuxen skyndar ut och svarar i telefon och det som inte får hända händer. Den lilla hamnar under vattnet och blir gravt skadad.

Vad vill du möta då av omgivningen? Allt hat och folks vrede, ifrågasättande, glåpord, avsky och övergiven av alla? Finns det någon som kunde hata sig själv, mer än den mamman gjorde? Det tvivlar jag på och mötte henne med all kärlek hon behövde, jag fanns där, lyssnande och tröstade. Så skulle jag ha velat bli bemött om det hade drabbat mig, sån oändlig sorg måste vi alla bara finnas för. Alla med barn vet hur otroligt lätt det är att det händer något som inte får hända, när de växer upp. Mamman har i alla år tagit hand om sin flicka i sin rullstol, på en 3-4 årings utvecklingsnivå, vuxen idag till åldern men kvar i sin barndom.

Många år efter att detta hände stod jag där på Ica och berättade för den mamman som jag inte hade sett på lång tid, att jag blivit njursjuk och i framtiden behövde en ny njure, men jag har så knepig blodgrupp att det nog skulle vara svårt. ”Vad har du för blodgrupp” frågade hon och jag sa det och då sa hon direkt ”Du Får Min Njure, jag har samma blodgrupp.” Jag gick hem och grät, var så svårt att fatta. Sen flera år senare, fick jag hennes njure som jag ännu lever med som min. Jag såg aldrig mitt stöttande som någon större insatts när det hände med barnet hennes, det var bara så självklart. Det är så jag tänker på Karma, man gör lite här och där i farten och då får man tillbaka av andras fart. Svårare är det inte. 🍂🕯️🍂

Inte är jag någon gudagåva utan en helt vanlig mänska med fel och brister, men lik förbenat kan vi alla finnas för varandra eller hur?

Nu ska jag titta på efter Fem på tv4 gillar faktiskt det programmet, men de har börjat ösa in så mycket sport och det gillar jag inte. Men så verkar det bli så fort fler programledare är sportnördar.

🤎🤎🥀🥀🤎🤎