Jag har precis läst ut en bok som heter Kraftens osynliga väg och den är skriven av Caroline Myss. Jag har läst hennes tidigare böcker, men inte varit så förtjusta i dem, men den här tycker jag om. Jag har ju själv funderat i många år på kraften i att hjälpa och bli hjälpt, det handlar denna bok om. Mirakel, finns det mirakel i våra liv?
Ja, jag anser att det hela tiden sker mirakel, men vi har ett dåligt seende för den typen av händelser och framförallt så letar vi efter fel sorts mirakel. Om jag säger Mirakel till dig vart drar dina tankar då? Antar att du tänker på stora omvälvande saker, sånt som man kan läsa om i tidningarna.
Men jag tänker på små ringar på vattnet… de där vardagliga små sakerna som händer oss alla. Synkronism, det ordet hänger för mig ihop med mirakel. Det sker olika saker som sammanstrålar i ett mirakel för just mig. Här skulle jag kunna berätta om många olika tillfällen som jag räknar som mirakel som har hjälpt mig vidare i livet.
Vi människor söker så ofta utanför oss själv, vi ska bli så mycket med andras hjälp. Verkar som om vi aldrig riktigt förstår att vi ska söka i oss själva, vi är som en oslipad diamant, ett andligt väsen med kraft att finna i oss själva. Det finns en historia med sensmoral som jag tycker om, jag har läst den tidigare i andra sammanhang, men här kom den ännu en gång i den här boken jag nyss har läst..
En gammal hinduisk legend berättar om en tid för länge sedan då alla människor var gudar. Människornas uppskattning av sin gudomliga natur var emellertid så ringa att de andra gudarna bestämde sig för att ta den ifrån dem. Brahma, den högsta guden, ville gömma människornas gudomlighet på ett ställe där de aldrig skulle hitta den och bad de andra gudarna hjälpa honom att finna den bästa platsen.
En föreslog att de skulle begrava människornas gudomlighet djupt i jorden, men Braham trodde att de säkert skulle gräva tillräckligt djupt för att finna den. En annan gud ville sänka den i det största havet, men Brahma trodde att människorna så småningom skulle lära sig att dyka tillräckligt djupt för att hitta den och ta upp den igen. En tredje föreslog att de skulle gömma den på toppen av det högsta berget, men Brahma visste att människorna till slut skulle klättra så högt att de erövrade varenda bergstopp på jorden. Frustrerande slog de församlade gudarna fast att det inte fanns en enda plats på jorden som människorna inte skulle lära känna och erövra så småningom.
Så Brahma själv började fundera på olika sätt att gömma människornas gudomlighet. Han tänkte länge, men till slut sa han: ”Vi kan inte gömma deras gudomlighet på jorden, för de är fast beslutna att äga hela planeten. Men vi tar och gömmer den inom dem själva, för där kommer de aldrig att söka efter den.”Ända sedan dess har vi människor letat efter vår gudomlighet.
Väkommen till min andra blogg http://livsglimtar.wordpress.com
Livsglimtar 
Önskar dig en riktigt God Jul! Kram
Bra skrivet. Läser själv mycket om spiritualism. Det är fascinerande. God Jul ¨på dig!
Önskar dig och Watson en Riktigt God Jul!!Och kattbebisen! 😀
Önskar dig en riktigt GOD JUL nu och vill tacka så mycket för mailet blev jätte glad.Massa massa kramisar Malin
Åh såna här inlägg tilltalar mig =)Sånt är svårt att klä i ord. Häromdagen, skulla jag parkera i parkeringshuset dit alla åker…..körde runt i 20 minuter det var fullt överallt, då kom ja o tänka på en bok jag läste om en man som alltid affirmerade sin parkeringsplats innnan han åkte till den stora staden åh ja förskte tänka samma, jo det fungerade och det gjorde det även dag två…För övrigt tänkvärt inlägg.GOd Jul!
Hej Maggan!Gott Nytt År till er också.Lennarts blogg fick tvärspunk och fungerade inte längre, så han fick överta min bildblogg. Det här är adressen dit: http://blogg.aftonbla…
Vilket underbart inlägg!!