När jag firar vet man aldrig

hur det hela slutar, att promenera ner till vårt fik kan vara en prövning, jag ser framför mig en bakelse och kaffe.

Tar mina stavar och går långsamt ner för backen, över axeln en tunn kasse i ett glatt material med vattenflaskan, plånbok, mobil och nycklar.

Handlar på apoteket till mamma och köper en skvallertidning av värsta sorten till mig själv. Ser mig sitta där med bakelsen och kaffet, ömsom läsa skvaller ömsom studera folk.

När jag har valt ut en hallonbakelse så glider min väska med en smäll ner i golvet, jag tar upp den samtidigt som jag håller kaffemuggen och bakelsen. Flickan i kassan säger att hon ”precis har torkat av de skinnaktiga sofforna, om det ser blött ut, bara så att jag vet”.

Jag sätter mig och tänker, ”Oj, så blöt jag blev, är det hål i soffans skinn, har jag satt mig där det är jättevått”?

Det är då jag upptäcker att min vattenflaska sprack när väskan föll i golvet. Jäklar, det var en 1/2 liter vatten i flaskan som nu skvalpade i väskan som läckte som ett såll. Mammas kartong med medicin, mjuk och halvt upplöst, mobilen la av, tidningen buntade ihop sig till en enda tjock sida, plånboken klarade sig skapligt, men nyckelbandet dröp det om. På mattan, soffan, mina byxor, hur mycket kan en halvliter blöta ner?

Vad tror ni om min mysstund med läsandet och kikandet på folk?
Jag hämtade papper, torkade och torkade, slängde i mig bakelsen som inte var så god som jag tänkte mig, kaffet kallnade, det tog tid att torka alla prylar.

Läste någon gång att man ska lägga sin blöta mobil i en påse med ris. Jag har nu gjort det, vi får se om det funkar, annars blev det en jäkligt dyr bakelse.

Så kan det gå när inte haspen är på …

12 kommentarer på “När jag firar vet man aldrig

  1. Kan verkligen se det framför mig, gott kaffe, bakelse och en skön stund för sig själv med tidning och kolla på folk. Å så går det åt skogen, det blir inte alls som man tänkte sig. Så tråkigt när det blir så. Hoppas att telefonen klarar sig.
    Ibland när det händer mig så tänker jag att nästa gång, nästa gång kan det ju inte gå sämre än så här. Nästa gång kan jag sitta å le å tänka på den gången allt bara blev skit. Hoppas att du får en riktigt bra lugn å skön fikastund nästa gång.

    1. Mobilen ligger där i riset, jag har ingen aning om den klarar sig? Undrar just hur länge den behöver ligga i riset? Just nu känns det mest som en lång jäkla suck, men om risbehandlingen slår till så skulle jag inte bli ledsen om man säger så. 🙂

    2. Förstår dig även om det inte är någon tröst. Har du tagit ur batteriet och sim-kortet? Skall vara bra har jag läst. Låt mobilen och batteriet ligga över natten i en påse med ris. Förhoppningsvis så fungerar det. Lycka till

    1. Näää, inte ens bakelsen var god, eller så tappade jag smaken av allt torkande. Nästa gång jag får för mig att tårta till det, tar jag en annan sort. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s