En stund efter åttasnåret borras det som vanligt i kåken, suckar, vänder på mig och konstaterar att sova mer går inte. Det som retar mig mest är att ska de borra, om så bara fem minuter denna dag, så är det tidigt på morgonen det ska ske. Jag är minst sagt galet irriterad på den söliga renoveringen i huset. Det jag önskar av mina dagar är i första hand tystnaden, vi är alla olika, men mitt jag fungerar inte i oljud.
Men åk till landet och stäng in dig i tystnaden gnällkärring, som om jag inte vill det, något mer i hela världen. Men varje vecka är det uppbokat läkarbesök och annat vårdartat som jag måste ta mig till. Fullständigt hopplös höst, känner mig som något slags gisslan i ett vårdpaket. Idag ska jag till vårdcentralen och ta bort ett stygn i ansiktet, ditsatt vid undersökning och lite skära av på hudmottagningen förra veckan. Sen ska jag få influensasprutan och lämna blodprov. Nästa vecka ska resten av stygnen tas som sitter utspritt på kroppen och jag ska tappas på blod då Hb:t är för högt samtidigt som järnet är slut i depåerna och förmodligen ska de fyllas på intravenöst. De låter så konstigt så jag lämnar det utan åtgärd, jag är ju patienten, hur det hänger ihop vettegudarna.
En halv dags hopp med snö, ett dygn med grå sörja och idag svart, grått och vått efter nattens regn och starka blåst. Att hoppas på en vit årstid är som att vinna högsta vinsten, ytterst sällsynt, säkert helt omöjligt för oss i mittbältet. Inte flyttar jag upp till kylan och det vita, fast jag borde det, för jag gillar kyla, snö och rejäla snöoväder. Alla årstider har sin tjusning även novembergrått och blött, vår och sommar är som bäst för mig när alla svär över vädret. Det är för kallt och regnar, då mår min kropp som bäst, men inte i själva skiftet av väder, då värker kroppfan och känner sig som ett urskitet äpple och jag vill bara lägga mig ner och dö en smula. Det konstiga är att det gäller alla väderomslag, kallt till varmt, blött till torrt osv. För väldigt många år sedan på den tiden jag var som alla andra en sk frisk människa, ja, redan då kunde jag känna av omslag. Maken ifrågasatte det, men gav sig till slut, spelade ingen roll vad väderleken lovade för väder, jag kunde kvällen innan tala om att det skulle bli omslag dagen efter, fast de lovat sol, snö eller regn. Denna åkomma är inte mycket att ha, en gåva jag gärna gav någon annan så kunde jag känna mig lite friskare året runt. Det bästa oavsett väder är när det hänger upp sig under en längre tid, bara vi inte får vad media kallar subtropiskt väder, Tyskhettan, Rysshetten osv för då vill jag inte vara med längre.
Tänk att vi aldrig hade sånt väder under min uppväxt, då var våren vår, för att inte tala om sommare, hösten och vintern. Kändes tryggare så än när ryssvärmen hotar oss, allt blir stora feta rubriker. Inte ens vädret kan få vara något vi inte ska känna oss rädda för. Rädsla säljer lösnummer, men hur länge kan svensken vara så korkad att den köper ett lösnummer för att tyskvärmen kommer? Undrar vad vi hade för värme före alla andra länders hotande värme!
Livsglimtar 
Du verkar ha det tufft! Jobbigt med alla behandlingar. Just det här med järnbrist har jag upplevt nyligen. Påfyllnaden med järn intravenöst var en sanslös kick! Nu vet jag varför idrottare bloddopar sig.
Håller med om att vädret är jättekonstigt nu för tiden
Jag ser verkligen fram emot både att bli av med blod, då kommer jag må mycket bättre, att sen bli bloddopad med nytt järn lär bli en hit. Jag fick det en gång precis innan jag fick börja med dialys. Jag har en massa fina dagar och upplevelser mellan gnöl och gnäll. Jag är nog lite så att jag luftar ur systemet när jag skriver, så mår jag bättre när allt har runnit ut. Kram
Jobbigt med alla behandlingar! Det skulle inte vara så dumt, vare sig för patienter eller ekonomin, om vården kunde samordna sina insatser en aning.
Vädret ja, det är ju en historia för sig – liksom medias rapportering om det. Egentligen är det lite märkligt som nu när media svämmar över med ”snövarningar”. Va fasiken, det är november i Sverige – snö är faktiskt naturligt så här års! Men visst, när det som – vad jag förstår – vädret är så illa som norröver nu, då kanske en varning är på sin plats (fast nu vet väl alla som bor norröver redan att de inte ska ge sig ut i snöstorm).
Samtidigt tycker jag norrlänningar har en lite märklig översittarstil mot oss i Stockholmstrakten och efter kusten med för den delen. De fattar inte att det är skillnad på snö i inlandet mot i kustbandet. Vi får snorhalka lättare och i en storstad med enorma trafiksystem märks minsta köldknäpp med olyckor och dikeskörning. Där uppe sitter de och slår sig för bröstet i sin kalla torra snö, inte såg det så smidigt ut på nyheterna hos dem nu med all hysterisk snö i drivor. De drabbas ju precis som oss när det blir för mycket snö, men det hör man inte så mycket om från deras håll.
Håller med dig, inte sjutton skrevs det under vår uppväxt så mycket katastrofaktigt om allt vanligt väder som hör till vår del av världen. Jag fattar inte nyhetsvärdet av att slå på trumman när vintern kommer, varför göra katastrof av allt väder. Sen undrar jag varför det mesta fungerade bättre förr, bussar, tunnelbana och tåg. Minns ingen lövhalka på spåren vid tunnelbanan eller allt annat som nu ständigt drabbar den delen av kollektivåkandet. Jag är visst på mutterhumör hahaha!
Man kan bli på mutterhumör i det här vädret. Nog tror jag det kan bli snorhalka där uppe också men jag tror faktiskt att vi här söderöver är lite sämre på att förbereda oss för vintern. Sen – som du säger – en del väder drabbar oss hårt alldeles oavsett vart vi bor.
Nu tror jag att media blåser upp det lite väl som vi varit inne på tidigare. Jag har förstått att många av er som bor i Stockholmsområdet faktiskt inte tyckte vädret var så hiskeligt hemskt som det framställdes i tidningarna häromdagen.
Det är tidningarna som verkar ha mest besvär av vädret. De flesta har sina dubbdäck på och anpassar sig.