Jag har fyllt 70 kalaset gick i fåglarnas tecken, flera holkar i present, papper med fåglar och sjal med fåglar, ni ser vänner förstår verkligen vad jag gillar. Min familj skötte det mesta, jag bara minglade och pratade. En ny padda fick jag igår av Anders så det är nytt både här och där som jag ännu inte lärt mig.
Måndagen var en dag jag helst hoppade över men det var bara att glömma. På morgonen till labbet och lämna blodprov, lite röda o vita blodkroppar som hoppade lite för högt upp kollades upp (var ok igen) sen hem en stund för att kl 12.45 åka till ortopeden och få 5-6 sprutor i ryggslutet och ner i vänster skinka. En var kortison, resten bedövning för att slappa av en stenhård muskel. Säger bara Aj aj aj aj aj aj ungefär så, men snabbt gick det och nu mår den delen bättre tack o lov.
Sen direkt till sjukhuset för tappning av nästan 5 dl blod, Hb och EVF galet högt, andra har för lågt, så olika det kan vara för oss människor. Säger bara vingla hem och gissa om det var/är snurrigt, värre än vanligt, men det värsta har lagt sig. Den dagen var ingen höjdare, men nu är det avklarat tack o lov.
Nu är vi på landet igen och Anders är flitig som vanligt, blåst av altanen, det har blåst mycket sista dagarna och björken släpper grenar och tallen kottar. Nu skrubbar han ren grillen vilket verkligen behövs. Snart kommer sonen med familj, nu går yngsta Stintan vid 9 månader, precis som sonen gjorde. Så de kan glömma en vilsam sommar, de kommer få ränna runt efter Elsie mycket mer än de förstår. När de går så tidigt har de liksom ingen hjärna med sig, det är bara benen som pinnar på. 😳🍒😳
Jag längtar så galet efter att vara som förr, med planer inte bara i hövve, utan allt jag ville gjorde jag. Jag vill vakna som förr, ok halvdö har jag ju alltid känt mig som nyvaken, men att komma upp och sen sätta igång dagen, vore något att stilla bedja om. Förr om jag blev sjuk, så låg jag kanske några dagar med feber eller vad det nu var, sen upp och igång igen. Nu spelar inget någon roll längre, för jag blir inte yngre och kondis har jag ingen. Så det är som om det aldrig går att komma tillbaka till det som förr var normalt.
Men ska inte gnälla för mycket, jag har det så bra och är lycklig i mitt lilla liv. Säger bara familjen, sån kärlek och nöje med ungarna de små och ungarna mina de vuxna. Anders är min klippa, vilken fantastisk man jag lever med.
När jag läser om världen alla hörn och folks val av liv typ i stora delar av Canada, USA och kommer mer och mer i Europa, med Fentanylknarkandet, heroin och resten av skitknarket blandat, döden, gatorna, misären, helvetet på många delar av jorden, trots allt självvalt, kontra Indiens enorma slum och annan slum i världen. Att välja är frihet . . . i rika länder där du kan välja livet, kanske fattig, men inte nerknarkad.
Idag vår Nationaldag. Vi kommer fira den på vårt vis med att äta gott, vad har vi inte ännu bestämt, kylskåpet är fyllt med möjligheter, det är ju också lycka och frihet, rikedom med ätandet. Jag håller ännu diet så klart, grönsaker, frukt i mass.
Själv försöker jag hålla min vikt, gick upp två kg av kalaset, jag kunde inte låta bli att äta tre tårtbitar dagarna efter och det blev ingen ordning på ätandet med goda rester från kalasmaten. Så nu tänkte jag ta mig till -10 kilo efter denna helg. Kämpar och drömmer, har så mycket att ta av, men vart ska gummfläsket ta vägen, är det bättre att det fladdrar sk Grevinnegardiner under armarna, hängande ringar under magen, daller både här och där. Äsch det är inte kul att bli äldre på tusen o en vis kroppsligt. Mentalt lugnt och skönt, är som jag är, ingen hets med att vara tjusig eller något annat, bara va. 🤣
Nu måste jag ta tag i dagen . . .
Livsglimtar 
Ja det är lite svårt att acceptera kärringen som ställer sig framför en i spegeln. Att inte vara lika rörlig som innan är inte heller roligt. Men vad fan vi är varken nerknarkade eller döda så det är väl bara att köra vidare i långsam takt.
Vi firar D-day här nere idag och okej då Grattis Sverige.
Jag kör mitt liv i snigeltakt, borde väl vänja mig? Men å andra sidan orkar jag inte med så mycket mer än snigeltakten. Just ja d-day, Anders har alltid läst mycket om den dagen och allt runt om, såg inslag på tv om dagen. Kram 🍒❤️🍒
Livet går sin gilla gång alltså. Vi blir varken yngre eller piggare men vi sitter ändå inte i sjön tack och lov. En klippa vid sin sida, betyder mycket ❤
Trots en gnölig kropp ser jag mig som priviligerad, har det så bra. Finns så mycket elände i världen att det är svårt att inte se sig själv och sitt liv som ett i överflöd. 🍒🐦⬛🍒