Det finns dagar när lusten att skriva pockar på men orden finns inte där i sitt hoppande och skuttande flöde. Mina ord kan ju ta sig till med vad som helst, mitt i ett flöde blir det något helt annat långt bortom det som ursprungligen skrevs.
Idag vill ord om spill, fläckar och tvättad köksmatta ta plats liksom kaffepulver och sopborste. Min kordination har alltid varit mer än god liksom böjligheten och mjukheten i kroppens överledade leder. Men de sista åren är mjukheten och böjligheten sig lik men kordinationen är mer än hopplös. Den uppvärmda portionen av spagetti och köttfärssås hamnar på något vis på min vita tröja, jag har nog fått hål i läppen. Konsten att stänga ett köksskåp och samtidigt slå ut melittan med kaffepulver över nytvättade solgula trasmattan var en konst jag skulle beundrat om det bara inte var mitt kaffepulver och min matta som nu tvättas igen från den svarta mycket finmalda stora fläcken.
Dessa dagar när allt hamnar på tvärs eller på golvet för att jag ska få göra en halv böj och hämta upp än det ena än det andra. Det är inte lönt att ödsla energi och bli arg, sur men det gör jag och luftar alla möjliga och omöjliga svordomar. I min ensamhet kan jag få muttra bäst fan jag vill ingen störs.
Insåg att mannen kommer hem sent vilket betyder ingen middag i tid vilket också betyder att jag dricker eftermiddagskaffe senare än normalt och njutningsfullt äter ännu en biskvi.
Nu har snart hela dagen gått och jag har inte gjort ett vettigt något, imorgon får jag stå på, väntar besök och så ska det städas.
Livsglimtar 
🙂
Hade en sån dag igår… Middan hamnade på tröjan och filten.
Janne blev stressad men jag bara suckade o konstaterade att, fan idag var en bra dag!
Jag hade ju bara klumpat mej 1 gång ju! 🙂
Hade tänkt ringa men telefon har gått röd men tänker på dej gör jag!
KramKram
När det gäller ord vet jag ju bara hur jag själv känner, men de hoppar och skuttar och pockar inuti – precis som hos dig. Om jag inte har tid att skriva just då brukar jag i alla fall slänga ner några rader i en anteckning på datorn eller mobilen. Sen hittar jag – ibland, inte jämt – tråden igen senare, när det är bättre om tid. 😛
Som barn spillde jag aldrig. Nu har jag blivit en riktig spillkråka. Framför allt kaffe när jag ska fylla perkolatorn med kaffepulver… 😦
Den där jädra perkulatorn får maken böka med, den är helt ny och jag avskyr den. Kaffe överallt … Nu har jag sagt att dottern får apparaten och så ska vi köpa en vanlig bryggare som jag inte minns namnet på, den är dyr, men funkar som en vanlig bryggare. Min mamma har drällt på sig i många år och jag som jag aldrig höll på så trodde väl aldrig att även jag skulle få hål i läppen och armar som går som kvarnvingar och händer som aldrig missar att slå till en sked i en kopp/djup tallrik, mat och flytande bara hoppar runt och kladdar till livet.