Bråkdelen av en atom, ett andetag ✍🏻

vårt besök på jorden, mitt i det myllrande livet från minsta kryp till människan finns det stunder vi känner oss ensamma. Vi drömmer våra drömmar, spinner nät att fånga dem i, längtar och väntar att drömmen ska slå in.

Jag har hört så många vänner berätta om hur de har drömt om att olika drömma ska slå in. Själv har jag funderat på det här med drömmar, har inte haft så många medvetna drömmar.

Undrar om andra har nya drömmar hela tiden om prylar, karriär, privatliv? Vad är andras drömmar spunna av?

En klar har följt mig så länge jag kan minnas, jag ville ha barn, innan jag en själv slutat vara barn. Så stark längtan var att få barn, inget har varit i närheten i sin djupa tydlighet.

Jag har rest en del själv, sen med min man och företaget jag hade ett tag. Men jag har aldrig haft resandet som någon stor längtan, av alla länder jag har besök är det Mallorca som är favoriten, ett ställe som kändes som om jag kom hem varje gång. I nutid längtar jag aldrig efter att resa utomlands, längtar jag efter något, så är det friheten husbilen bjöd. Packa ihop och dra iväg till en gärna enslig natur, backa in i spenaten, öppna dörren mot naturen, ljuset och allt som hör skogen till. Jag visste inte att jag trivdes så bra på en så liten yta. Så där ja, husbil drömmer jag om, men vi har ju vårt sommarställe i stället.

Nyss satt jag på altanen, lyssnande på journalister som har en podd Ingrid&Maria.se Plötsligt ser jag ett rökmoln komma genom skogen, det är ju eldningsförbud och visst hajade jag till och i samma veva insåg jag, att det var frömjöl. Makalöst mycket frömjöl i luften detta år, inte så konstigt att jag och andra allergiska behöver både tabletter och spray för att överleva. Ute är allt gult, bilen, altanen, bord och stolar. Vi väntar med att skrubba altangolvet och olja in det, för resultatet blir inte bra.

Igår låg jag med huvudvärk och sov hela dagen, känns hopplöst och jag undrar var huvudvärken kommer ifrån? Två omgångar samma månad, hoppas det är något tillfälligt. Ska imorgon ta blodprov, kolla mitt Hb, är det högt blir det blodtappning igen.

Jag har fullt upp med kroppen mest hela tiden. Har snart tandläkartid, hon ska fixa tanden/kronan som lossnade förra sommaren. Har tid hos ortoped som ska spruta kortison i min värkande artrostumme. Måtte det fungera så jag slipper värken ett tag, det funkar för en del. Snälla låt det fungera för mig. Ha trodde ni det var slut där? Så ska jag till en mun och käkspecialist som ska kolla ett ”födelsemärke” eller vad det nu är under tungan. Antingen är det inget, jo, något är det, men är det ofarligt skulle det vara skönt, eller så bedövar han och tar ett biopsiprov.

Snart kommer maken hem från golfrundan, så skönt att vara ensam en stund, andas för sig själv behöver vi båda ibland. Igår var han flitig när jag sov, klippte allt gräs plus efter ängen så alla hundägare som vill kan gena den vägen. Han planterade ner blommor och potatis, blandade jord och gödsel runt jordgubbarna och annat. Tvätten gick i källaren, hörde centrifugeringen, fast jag sov. Sån tur att han är lika flitig i nutid som jag var som frisk, är så glad att han är en sån pärla, när jag inte klarar av att vara mitt bästa jag längre.

Nu drar det ihop sig till grillad lax och något mer så klart som jag inte har bestämt ännu. Maken kom nyss hem, så det vankas snart middag. 🐄🐄🐄

Fest ingen fest, fest ingen fest ..

Vi började till påsken, här skulle kalasas och has trevligt, det blev inställt pga väder och Corona. Sen var det till min födelsedag, som ställdes in pga väder, denna gång mest Corona. En försenad planerad födelsedagsfest med tårtor, tävlande, skoj och grillad middag nu på lördag ställs in pga väder och Corona. Men skam den som ger sig, vi siktar på nytt datum … Men erkännas ska att jag tycker det börjar bli tjatigt nu, glad att vi inte har handlat all mat som var tänkt att bjuda på.

Av sju fågelholkar har bara en fått nya hyresgäster, de nya holkarna kom kanske upp lite sent. Som vanligt är det skönsjungande svartvit .. lucka .. 😀 mitt minne är som en såll vissa stunder. Blommorna gör det de är bäst på blommar i våra få planteringar, inga rådjur har ätit tulpaner och annat detta år. Skulle behöva rensa runt i rabatterna men kommer jag ner orkar jag inte så länge, sen kommer jag inte upp själv. Maken drog iväg med golfklubborna, det gjorde han rätt i, så jag får bara vara, med ytterdörren öppen, fågelsången kliver in och jag njuter i min soffa.

I tisdags träffade jag min nya tandläkare, en ung lite försiktig kvinna, noga kollades allt och en äldre kollega hämtades för att diskutera hur det bäst ska göras med tomma platsen där tanden lossnade förra sommaren. Dessutom tog hon foton på undersidan av min tunga, något vitt växer där och jag är rädd att det är cancer igen. Så bild och remiss till en tand/käkkirurg som kommer skära bort den och skicka till labb. Så skönt att få det gjort.

Jag ber om att bara få vara ifred, är det så jäkla mycket att be om? Ränner hela tiden på något som har med kroppen att göra. Urtrött på mina inlägg som så ofta handlar om sjukvård.

Här tappade Wp min text, skriver in lite av den igen.
När jag gick ut från tandläkaren hoppade jag in till grannen, ortopedspecialister med rehab. Ville höra med en vän som jobbar i receptionen, om jag behövde remiss, för att få en kortisonspruta i min ständigt värkande artrostumme? Det fixade hon och trodde inte mina öron när jag fick samma datum som återbesöket hos tabdläkare bara några timmar senare.

Trevlig helg 🔆🐄🔆

Oväntat möte med glädjen

Lördagen bjöd klackarna i taket, glädje som oväntat hälsade på. Min dotter ringer och frågar om jag kunde ta emot en kompis som har vuxit upp i området, som skulle lämna fina målningar som min dotter hade köpt. Va är NN konstnär? Minns att hennes bror blev duktig tatuerare, så självklart finns konstnärsådran hos fler av de fyra syskonen. Så fick jag en länk av dottern, där jag kunde gå in och titta på målningarna. Jag blev riktigt häpen, så vackra målningar och inte fattar jag hur jag har missat detta? Klart jag satte hjärtan vid fantastiska målningar, jag är ju väldigt svag för blommor och njöt av hennes akvareller med blommor.

Så kommer hon med sin lilla hund och en kompis, jag kilar ner och öppnar porten. Så märkligt det är med dessa kvinnor och män som växte upp med oss vuxna runt om sig. Hon gick i parallellklass till dottern, brodern spelade handboll med vår son, med min man som tränare, plus hans egen pappa som hjälptränare. Alla dessa år vi träffades och umgicks på olika vis, allt som hände och ungarna som växte.

Så räcker hon mig en påse med dotterns målningar och drar upp en underbar tavla med blommor som jag nyss satt hjärta på. Hon sa att hon blev glad att jag gillade just blommorna, det var de hon tyckte mest om att måla. Den underbara var till mig, jag blev så rörd, känner så starkt allt det där som finns mellan oss, kunskap om våra tidigare liv och nu står hon där så kapabel i livet med sina fyra egna ungar, gift, socionom och konstnär. Så vi pratar, om mamman som nyss dog så oväntat och tankar, känslor runt våra liv. Jag känner att vi inte är klara där, vi hörs och ska träffas över en kaffe på vår väg till vårt land, då kan vi hälsa på dem på deras landställe. Jag kände så stark glädje efter vårt möte och tankarna flög högt och brett, ungarna hennes behöver raggsockor på fötterna inne i huset på landet, så tänkte jag och ska rota och se hur många jag har att ta med. Med kärlekskänsla kommer som så ofta lusten att dela med mig av något jag har gjort eller ibland köpt, något jag kan göra en annan glad av. Skrattar för mig själv, raggsockor är väl inte det andra tänker på i första hand? 😂

Det är ju så spännande att träffa de nu vuxna ungarna från förr, några har bott eller bor kvar i området.

Nu har jag precis avslutat och börjat på ännu ett par sockor till en av mina barnbarn, killarnas vuxna raggsocker. Ni minns mina lådor, som jag vill ge barnen den dag jag inte finns. Tre tovade vuxenvantar och ett gäng sockor till flickorna. Snygga armband till flickorna, blir nog klackringar till grabbarna … Tiden får visa vad mer som ska läggas ner i överraskningslådorna.

Tjing på er alla, imorgon är det dags för tandläkaren, sen drar vi till landet. I helgen ska vi ha kalaset med alla ungar små som vuxna.

Uppvindar idag

En redigt blå himmel, tärnor och mås glider förbi utanför fönstret, jag känner mig så lycklig över att de är här igen i mängder. Så vacker när de flyger jäms med fönstret eller längre ner, så jag ser deras kroppar ovanifrån, mäktigt.

Vi blev hemma, funderade på att åka till landet, men insåg att jag inte är helt ok än och så ska jag till tandläkaren på tisdag. På tisdag är jag garanterat smittfri om det är Corona, så här ska inga andra smittas.

Igår åkte vi ner till en drive in station där jag lämnade prov, lika bra och kolla om det är Covid eller en vanlig förkylning, en vanlig med konstiga symtom. Alla dessa skyddspåbylsade människor som lämnade ut testet och informerade, timme efter timme. När jag lämnade mitt prov, tackade jag för att de finns. I ur och skur står de där, de som vill finnas, klart de har lön, skam vore det väl annars.

Har faktiskt tittat på inspelningar om Covid från andra delar av världen och tyckt det är hemskt. Men när rapporter började komma från Indien, då brast något i mig, den totala sårbarheten människor hamnade i och i deras system där pengar, som för den delen alltid har förtur till mänsklig vård. Nu visar vilka som får lov att andas, de som har familjer som har råd och möjlighet att skaffa syrgas till sina anhöriga.

Det är något med Indiens framvällande massa, som gör allt så kopiöst ofattbart stort. Som ung skrev jag brev med några indier, det var så spännande när de berättade om sin vardag. Ormarna bodde på taket, inget konstigt alls med det … Ouiiii! Hur de tänkte om livet och sin vardag var jag så nyfiken på. Sen med egen familj tog vi oss till Stockholms enda affär med ”invandrad” mat från världens alla hörn. Där doftade det helt annorlunda, mot svenska affärer och märkvärdiga saker såldes i lösvikt. De hade allt och lite till, vi bunkrade splittade linser, kryddor av okända slag och lagade indisk mat i flera år med ungarna. Det var ett nöje att sätta sig till bords och vi fick våra favoriter.

Senare fick jag en helt annan kontakt med Indien. Som astrolog, ja, tänkas va, så konstigt att jag som inte var en fena på matte lyckades klura ut de matematiska uträkningarna för horoskop och allt som hängde ihop med den kunskapen. Så jag läste, rent av pluggade på engelska till och med, fanns inga böcker om ämnet på svenska. Men i England kunde du studera det hela på universitetet, på mitt bibliotek svarade bibliotekarien på min fråga ”Om de hade något om astrologi? Astronomi? Nej, Astrologi sa jag igen? ”Sånt för vi inte sa kärringen” med nedlåtande ton och min.

I StockholmsAstrologernas styrelse hamnade jag och det har jag skrivit om förr, en omvälvande tid med spännande människor och deras enorma kunskaper om allt runt astrologi och andlighet. Där dök en Guru upp, inte han personligen, men hans namn Sai Baba, honom som så många vallfärdade till för att möta andlighet. Själv tyckte jag om att lyssna till deras historier om sina resor till Indien, landet jag fascinerades så enormt av, rent av längtade till, men aldrig skulle våga åka till. Jag vill än idag inte åka dit, men älskar alla tänkbara dokumentärer därifrån. För den delen är jag inte mycket för Gurus/andlighet och att åka iväg, sitta utanför ett hus på en stor gårdsplan i timmar, dagar för att kanske få en glimt av den upphöjda. Nej, så funkar inte jag, är väldigt realistisk, stående med båda fötterna på jorden, med min egen personliga närhet till andlighet, befriad från dessa präster och högheter som valt att tolka sin egen närhet till det gudomliga som högst stående och med tolkningsförtur.

Snart sticker maken till en fotbollsmatch med sonen och äldsta barnbarnet som lär vara en begåvning över det vanliga med trasan. Ja, de dyker upp pojkarna, uppmärksammas under några år för att sen kickad åt sidan för nya bättre talanger. Jag är inte så imponerad av männen i männens värld av sparkande. Visst vore det roligt om det verkligen med tiden blev något, om det nu är det han vill. Men så otroligt mycket träning och jävligt slit för att oftast inte bli mer än korpen. Jag gifte mig med en ”begåvning” fast i handboll. Allt snurrade runt honom, träning, matcher och jag satt hemma med barnen, såg honom på tv-sporten ibland på söndagarna. Sen åkte de nattåget upp från Skånes matcher till Stockholm, anlände Centralen måndag morgon. Måndag middag dök han upp, då hade jag inte sett honom sedan fredag morgon.

Nu, måste jag sticka ut innan solen försvinner.

Fyller i fyller ej ✍🏻

Tänker att jag ska skriva en dag när jag mår bra, men gårdagen med lite bättre kraft i kroppen, blev ett dyk i alla mina garner. Håller ännu på med sortering i nyuppsatta hyllor till lådorna garnet förvaras i. Rensar ut till dagis i omgivningen, men det går så långsamt. Orken är inte mycket att hurra för.

Så gryr ännu en dag med tveksamt väder och jag vaknar med denna förbenade huvudvärk och nästäppa igen, börjar tappa dagarna på hur länge jag har hållit på. Mina tankar går lite spretigt, antingen fick jag inga antikroppar nog av vaccinet, vilket de konstaterat att vi transplanterade på grund av medicinen inte alltid får. Sen trasslade livet till sig, när jag hämtar 6-åringen i skolan och har picknick, samma dag som hans pappa tappar lukt och smaksinnet och åker iväg och tar Covidprov. Jo, han hade Covid och senare togs prov på ungarna som pigga till tusen, lite snoriga och hostiga också hade Covid. Asså hur jävligt osannolik är det inte att jag hämtar ungen på elscootern och picknickar första gången på över ett år och samma dag får sonen med familj Covid? Jag har inte gjort något med ungarna eller haft dem nära på all denna tid.

Så antingen blev jag smittad pga för lite antikroppar av vaccinet eller så har jag biverkan från vaccinet? Men oavsett, hur lång tid ska det hålla på så här? Jo, så är det ju med min kropp, att den inte kan avsluta förkylningar och annat på den normala tid som andra lider sig igenom, här tar det evig tid att bli frisk.

Idag ska maken och jag köpa 🍰 ☕️ tårta till kaffet. Jag fyller 67-år idag och jag kan omöjligt fatta att det är mig det handlar om, inte sjutton kan jag vara 67? Vi ska ha kalaset senare i maj pga just Coviden, så att alla är friska., om nu vädret inte är helt hopplöst. De där 70-taggarna är ju så långt ifrån min ålder … not. Asså jag kan inte sätta ord på känslan, fattar inte att jag lever överhuvudtaget.

Nu ger jag mig för idag. 🦤

Skurtant och retsticka ✍🏻

Där for maken iväg, måste köpa en ny tv till mamma, hennes tv är från 2006 eller så och då fungerar det inte längre att se mer än 1:an och 2:an efter digitaliseringen. Jag är lite skruttig, så han fick åka utan mig, dumt att chansa, vill inte smitta henne med något.

Funderar på att ta hink med vatten och rengöringsmedel i och gå ner till scootern, torka av den och sen skura av golvet precis där den står. Har inte bestämt mig ännu, sen kan jag ju fortsätta och städa, rensa bland alla böcker vi har i bokhyllorna där nere.

Jag opererade bort cancerfödelsemärket den 10 februari och ännu har det inte riktigt läkt, kommer lite, med betoning på lite, blodprickar på underbyxan ännu då och då. Jag har sett att tråden hon sydde med kommer upp som pyttesmå ”nystan” det är så litet, men det blir som små hål där resterna av tråden som skulle försvinna av sig själv dyker upp. Helt galet tröttsamt, men jag väntar lite till, innan jag beställer tid till distriktan på vc, för vad kan hon göra egentligen?

Jag har en spegel med två sidor, en vanlig spegel på ena sidan och en med förstoring på andra sidan. Jag vill varna för att någonsin se er själva i förstoringen!

Mitt numera äldre ansikte tappar allt i förstoring, huden jag säger bara huden. Hur ska man kunna älska sig själv när åren går? Nu menar jag bara utseendemässigt, allt dras nedåt och förfulas. Jag kan ju ha hur vacker själ som helst, 🤐 men skalet vill jag banne mig byta ut. Fast andra med äldre utseende störs jag inte ett dugg av, tänker på mina tanter och gubbar jag har skött om tidigare i mitt liv. Dessa små gulliga tanter … jag kommer aldrig bli någon sån gullig tant för någon, det känns verkligen som något omöjligt. Nja, vi behöver ju alla sorters människor, så jag får nöja mig med det.

Sonens Corona verkar vara av den lättare sorten, om han nu inte fejkar, för att han fattar att jag blir så sjukt rädd att han ska dö. Idag skulle de låta testa alla ungarna, ska bli ”intressant” om de är smittade, ungarna är ju pigga, snoriga, hostiga sedan länge. Jag hämtade ju 6-åringen i skolan förra tisdagen, utan att veta att sonen precis i samma veva tappade smak och lukt i ett nafs och stack och testade sig.

Jag skyller mitt usla mående på omslag i väder, värsta som finns fram och tillbaka. Halsont mer än vanligt, är något jag jag har haft i mänger av år, halsont som ingår i fibromyalgidiagnosen. Allt går i skov och kanske känns det mer pga kortisonnässprayen mot allergin och intag av kortisonspray mot astman? Jag vet så lite nu för tiden med min kropp, den har så mycket för sig, sedan många år och medicinering. Tänker på förr, då visste jag på stunden när mensen kom, hade aldrig fel. Kände min kropp så himla väl, vilket jag fått bekräftat på många vis genom tidigare år. Var hos en som trycker på punkter under fötterna … kan sjutton inte komma ihåg vad de k … zonterapi va? Hon tryckte och jag kände av olika ställen på kroppen, hon hade aldrig varit med om det tidigare. Vi testade, hon gjorde sitt utan att berätta, var jag skulle känna det och jag talade om var det kändes.

Kallas det självhävdelse att berätta goda saker om sig själv? Undrar just var gränsen går för att berätta positiva saker om sig själv? Herre min gnu jag är ju trots allt uppvuxen med Jantelagen, hämmande saker det där. Blanda upp en svensk med en halv uppkäftig dansk, tja det är väl inte det optimala i landet vara ingenting, knyta handen i fickan och tiga. Lagomma fisljumma landet ingenting, som så gärna ger bort allt de har till främlingar. Haha! Nu surnar några till surmjölk, så där får man fan i mig varken tycka eller tänka. Tur att jag och några till tycker så, om alla tyckte lika skulle det inte vara så lätt att känna sig god. Utan mörker inget ljus, utan de onda ingen god, tål väl att tänka på lite i alla fall.

Nää, nu ska jag inte retas mer, nu tar skurkärringen i mig över och går ner och skurar av scootern och städar efter andra i källaren. 🙏🏻

Det stinker av 🍤-skal ✍🏻

I natt läste jag väldigt länge efter en lång stunds klurande med korsord, det börjar kurra i magen och jag suckar. Det är som ett psykologiskt sug, jag somnar inte om jag inte äter något, plus dricker te eller mjölk. Jag har sedan länge slutat försöka smyga förbi Frasse ut i köket, han skuttar upp innan han ens har vaknat, livrädd att han ska missa en ostbit eller annat när jag som ett nattligt spöke i nattsärken drar mig till köket.

Upptäcker i en burk med lock, rester av vår räkmiddag och kokta ägg på samma hylla, räkmacka med ägg är ju inte fy skam mitt i natten. Sätter igång att skala och är noga med att lägga ner alla skal i burken och sätta på locket. Det luktar ju apa av gamla räkskal, tänkte att maken kan kasta resterna på morgonen när han går ut med Frasse. Så burken fick stå i diskhon, klart han öppnar den när han kommer till köket, inte ont anandes. Stackarn!

När jag kliver upp luktar det apa överallt, jag känner vad som stinker och kollar i köket … tom burken utan lock står i vatten och skalen har maken tagit med till soporna. Men du milde så det stinker, stackars maken, jag vädrar hysteriskt. Var väl inte så jag hade tänkt att det skulle lukta en söndagsmorgon. Men jag njöt på natten av mackan, borstade tänderna för andra gången och somnade som en stock. Funkar varje gång.

Nu är maken och Frasse på Gärdet i Stockholm och träffar alla andra ägare med sina Västgötaspetsar springande fritt, hopp, skutt och lek. Jag tror inte de kommer vara lika många denna söndag, grå himmel och enstaka förvirrade snöflingor som knappt hinner landa förrän de försvinner. Jaha nu ringde maken, denna gång morrade och muttrade en del hundar inklusive Frasse, så maken satt i bilen på väg hem. Han tyckte att Frasse blev för upphetsad, lika bra att åka hem. Så tråkigt med den reaktionen, vi vet ju inte så där värst mycket hur han egentligen hade det med två andra Colliehundar i sitt hem, jag har förstått att de rök ihop och Frasse fick nog på nöten. När han kom till oss tappade han tussar av päls runt hela halsen, tror det var bitmärken som gjorde att pälsen lossnade på det viset.

1 februari 1709

Är Woodes Rogers knappt myndig, tar då över sin fars rederi. Han övertalas att ställa fartyg till förfogande i kriget mot spanjorerna. På natten i en vik jag förstod inte var, ankrar de upp och tror sig se fiendens eld på stranden. Visar sig vara en kvarlämnad skotte som nu efter många år fick följa med Rogers båt hem igen. Denna skotte Alexander Selkirk, mannen vars öde att bo ensam på en öde ö under flera år, inspirerade Daniel Defoe att skriva romanen Robinson Crusoe 1719.

Dagboksboken är inspirerande på alla sätt och vis, bara älskar när nyttig eller spännande upplysning glider in lika lätt som min nattliga räkmacka gjorde. De där Aha stunderna är verkligen underbara, synd bara att min något åldrade hjärna har skaffat sig mer teflon med åren. Det glider in och ut lika lätt tänker jag ofta.

Nu ska jag be att få meddela att alla mina garner ligger fint i stora plastfickor med blixtlås, aha ni anar inte hur mycket garn jag har. En stor kasse garn ska jag skänka till dagis som pyssel om de vill ha. Men idag är det tygerna som ska tas om hand, så det rör faktiskt på sig i vårt kaosartade arbetsrum.

Frågade sonen min med Covid, hur han mådde idag? ”Som en Formel 1 bil i verkstaden! En kungskobra i skogen! Titanic innan hon sjönk!” Tror nog grabben min har fått en lättare variant och jag är så otroligt glad för det, så blir det för de flesta, men man vet ju inte vem som klarar sig och vem som blir dödssjuk.

Nu måste jag ta tag i dagen, maken och Frasse är hemma, lugnet lägger sig.

Baktakt utan ugn ✍🏻

Det här att ha maken hemma förvirrar mig, tror det är helg hela tiden på något knasigt vis. Nu har han fått sin första pensionsutbetalning och vi firar med skaldjur till middag. Inte för att utbetalningen är så stor, utan för att det var hans första. 🥂🍰 🎉

Sonen är pigg, vill jobba, men det går ju inte för sig. 🦠 Han blir flåsig om han anstränger sig och jag vill så gärna dela med mig av min långtidsverkande astmaspray Budesonid som innehåller en av få saker som hjälper vid andningsbesvär och hosta vid Corona. En storsäljare för Astras företag, finns både mer akut spray att ta och så denna med långtidsverkan med kortison. Nu tänker jag på antalet dagar han har varit sjuk, många blir ju jättedåliga fem dagar in och andra 8-10 dagar. Jag kommer inte bli lugn förrän två veckor har gått sedan det började.

Jag har hamnat i någon slags baktakt, tycker inte jag får något gjort. Igår lyckades jag tova ett par herrvantar till ett par typ liten dam eller barnvante. Brukar aldrig bli fel, men sånt händer så klart de där dagarna man inget får gjort. Jag har ju skaffat mig en mission med det här att jag ska sticka till mina vuxna barnbarn, nu är yngsta 4 och äldsta 11, så det är en idé jag vill genomföra och lämna efter mig till dem i framtiden. Vantarna som kympte (det ska stå kympte) var ju så klart ett par i herrstorlek, far och bada de är jättestora, innan de tovades och blev för små. Så det är bara att börja om, gilla läget. 🔆

Maken drog iväg och handlade, kom hem med fina tulpaner och Betsy Sandbergs fina chokladpraliner till mig. Han är nog livrädd att jag ska smalna av i helgen hahaha! Själv har han verkligen slankat av efter nästan två års promenerande med Frasse. Äsch, jag är så fet att jag inte orkar ta tag i det, tur att jag inte är kort i rocken för då skulle jag nog se ut som en fyrkant med rundade kanter, oval eller sälformad kanske är närmare sanningen.

Kram Alla Goingar!

Det här med svanar ✍🏻

När vi åker till och från landet har jag blivit så snopen av att se svanar i åkrarna och inte få heller, ibland har jag inte hunnit räkna dem när vi kör förbi. En översvämmningsvår efter idogt regnande hade naturen skaffat en sjö vid en åker, så många svanar har jag aldrig sett på land och i den lilla sjön tidigare. Jag undrar så ifall de alltid har suttit i åkrarna hela våren och i så fall varför? Maskarna kanske är extra lätta att komma åt, vad vet jag.

Men nu jäklar i min låda läste jag att det har slagits rekord i en ort strax utanför Umeå, ett rekord av svanar hela 8,400 mot tidigare rekord 6,600. Finns det en svansjö där undrar jag, eller sitter de i ortens åkrar och käkar? Vi har ju svanar i havet här hemma i stan, jag blir inte klok på dessa svanar på landet i åkrarna. Fascinerad och väldigt undrande.

Idag har jag storgråtit då sonen blev konstaterad med covid19, jag har tänkt så länge att han varit utsatt på många olika vis via jobb och lite andra saker och att han bergis kommer åka på skiten. Jag blir rädd, han är i den åldern det drabbar många illa och man dessutom, det är ju de som oftast dör. Så nu kommer min själ vara i gungning tills han är frisk igen.

Fantasi om det som inte blev ✍🏻

Hopp i sängen sent i går kväll, korsord, ny tidning och sen boken som fängslar mig just nu, 365 dagar Utdrag ur kända och okända dagböcker av Anders Bergman & Emilie Perland. Berättelserna ett tvärsnitt om allt i vår historia på gott och ont, varje berättelse en dag från någons dagbok. Så det blev sent eller tidigt i natt hur man nu ser på det, när mobilen ringde ville jag inte vara med, tänk att jag tror jag ska smälla av, när det är dags att kliva upp. Men idag hade jag ett uppdrag.

Klockan två skulle jag hämta 6-åringen på skolgården, han skulle få åka, stå framför mig på elscootern, till fiket, där skulle vi köpa tårtbitar och sen sammanstråla med farfar och Frasse i parken. Farfar hade kaffe, papptallrikar och skedar med sig. Där stod jag på skolgården med alla dessa ungar i olika åldrar. 🤪 Hej hej hej hur gammal är du! 67 år sa jag, 47 sa någon, som blev rättad. Hur fort går den här? Får jag åka med, snälla? När vårt barnbarn kom var en del lite avis, andra sprang med, när vi långsamt åkte iväg. Ungar är ju så underbara i sin direkthet, fritidsledare måste ha ett härligt jobb, så meningsfullt och så mycket kul de hittar på. Pratade med två av fritidsledarna, en sa att hennes son skulle vara så sotis att inte han fick åka. 😂

Sjutton så jag känner att jag verkligen borde utbildat mig till lärare/fritidsledare och haft ungar i typ ettan till sexan, bästa åldern. Att ha dessa lyssnande ungar, att få berätta, fånga upp deras intresse, lyssna till deras tankar och veckla in sig i allt mellan himmel och jord.

Fixade två träffar med min egen skolklass för en del år sedan, då kom vi så klart att prata om skoltiden och en tjej kom ihåg att jag ville jobba med gamla, hon rös och kunde aldrig fatta hur sjutton jag kunde vilja jobba med gamla? Det gjorde jag också på olika vis under många år, jobbade med äldre, tänker att jag kanske borde ha valt barnen. Vi alla är olika och jag har haft en medfödd läggning att umgås med barn och äldre, något jag inte förstod under många år. Tänk om en skoltrött unge som mig, fått lite mer vägledning, jag hade så tydlig begåvning för tex syslöjd, matlagning och bra med barn, var barnvakt redan som barn. Så något kunde väl syokonsulenten ha hjälpt till med. Slöjdfröken eller hemkunskapsfröken kunde ju också varit roligt. Man kan ju fantisera lite om allt som inte blev.

Nu har vi ätit lax i ugn, tänk jag tycker just lax är så himla gott på alla möjliga vis. Men det ska helst vara färsk lax, de där frysta laxbitarna i plastförpackning är inte riktigt de bästa i min smak.

Igår stickade jag klart ett par sockor till ett barnbarn, vuxen storlek, minns ni att jag tänkte sticka vantar och sockor till dem som vuxna, lägga i en fin kartong som de får när jag inte finns. Jag har ni börjat på tovad vante nr 2 nu blir det rosa toner till en av flickorna.

Kram på er alla! 🕶☀️🕶

Grattis till mig själv

Wp säger att det idag är 14 år sedan jag började skriva här, inte klokt.

Nu har jag spelat Fia med knuff med barnbarnen, jag vann. Lärde yngsta att hålla tärningen i öppen handflata och liksom rulla iväg tärningen. Skrattade gott, hon var så kletig att tärningen satt fast i handflatan, frågade om hon hade lim i handen. 😃 Handtvätt är inte hennes bästa gren.

Maken och sonen handlade fågelholkar på vägen hem från golfandet, gamla holkar ska rensas och nya sättas upp. Vädret briljerar ännu och jag har bjudit chokladbollar stående barfota på trädäcket, det var så härligt att känna de ljumma plankorna under fötterna.

Nu snackar vi mat igen, sonen har köpt rostbiff och vi entrecôte, grillat blir det och vad som ska serveras till får vi se. Igår grillade maken palsternackor och det var väldigt gott, rotfrukter är verkligen något alla borde äta mer av, så gott även i ugn, blandat med andra rotfrukter.

Tingeling, snart ut till mina små skunkar igen. 💛☀️💛

Hejda tidens flykt

Kliver ur bilen och njuter av det vårlika vädret och fåglarna som håller låda i vår trädgård på landet. Tiden har bara rusat iväg och jag inser att jag redan ikväll kan krama mina barnbarn, det ser jag fram emot. Tog sista sprutan i torsdags, så nu får det bli mer liv i livet, maken har en vecka kvar, sedan är det tre veckor sedan hans första dos. Det nya nu är ju att vi ska kunna umgås då med våra nära, men jag kommer ha munskydd och hålla avstånd vid andra tillfällen med okända runt om.

Det är extra rörigt för oss med immunsänkande medicin, verkar inte som om vi får upp stort antal antikroppar efter vaccinering. De testar nu varefter med just vår grupp transplanterade, så allt blir bra. Min läkare ringde igår och sa att de skulle testa just oss i höst för att se om vi behöver ännu en dos. Det är en förvirrande värld vi alla har hamnat i och inte blir det bättre av att lyssna varken på politikerna som skaffat sig en massa tv-tid utan att ha så mycket att säga, som folkhälsomyndigheten att tolka detta virriga, gör en inte trygg precis.

Jag fick redigt påslag av värk och stelhet i kroppen efter första sprutan och CRP 16, oroat mig som sjutton för spruta nr 2 helt i onödan, har bara fått rejält ont i armen efter vaccineringen.

På väg hit åker vi förbi Ländia, fabriken som gör kokosbollar och chokladbollar. Säger till maken att vi kan väl stanna vid macken och handla en stor kartong med kokosbollar … barnbarnen kommer ju ikväll och de kommer gå åt. Klart han hoppar in och handlar, bråttom bråttom … väl framme och packar upp visar det sig att han tog en kartong med chokladbollar. Fatta att han hade ett uppdrag och köper fel sort, irriterande, de kommer att gå åt. Men alla vet hur det är att vara sugen på något, tro sig få det och upptäcker att det inte blev rätt sort.

Veckan som gått har varit knepig, först var det tandläkartiden som blev inställd, antog att tandläkaren fått covid, sa tandsköterskan, ny tid i maj. Fotvården blev av, så skönt för både fötter och själen att sitta i stolen och umgås med min vän L sedan många år, sen igår den sista sprutan. Hemma har vi verkligen rört till i mitt arbetsrum, tömt dessa förbenade kartonger som stått travade och skapat nya högar i rummet. Högar som ska till Myrorna både kläder och prylar, prylar till ungarna om de vill ha, och ännu mer högar med mina tyger, mönster, mönstertidningar, mönsterböcker tar aldrig slut. Problemet är hur jag ska förvara alla mina garner, tyger och allt runt om detta handarbetande. Men nu har vi det så lyxigt med gemensamma tiden, att det känns mest roligt med planerandet av det vi ska förändra både hemma och här på landet.

I veckan var vi till mamma med kläder jag har skickat efter till henne, frukt och blommor. Jag stod och ordnade tulpanerna i en vas till henne när maken säger ”där stack hon.” Jag hämtade henne i det gemensamma lunchrummet pratandes med en av killarna som jobbar där. Det funkar inte längre med hennes tankeverksamhet. Jag har ju jobbar med äldre i många år, så jag känner igen det mesta, har upplevt hur det kan vara att bli gammal. Men fan rent ut sagt, nu är det min mamma som rullar iväg från mig när jag är på besök. Jag finns inte mer, jag blir arg, ledsen och besviken känner att det inte är kul att fixa till henne hela tiden, när hon rullar iväg efter 5-10 minuter. I veckan som kommer ska maken och sonen köpa ny TV till henne, de har bytt från analogt till digitalt i hela vårt land och hennes TV är från 2006 och klarar bara att visa 1 och 2:an. Men klart att jag inte anklagar henne för något, bara kände att det blev så jobbigt känslomässigt, jag kämpar så med mitt eget, att orka med mig själv och mitt. Att ta tag i allt runt henne är så ofta mer än jag orkar, men jag gör det.

Nog om det mamma är senil och mer förvirrad varefter tiden går.

Nu ska jag göra en sallad modell råkost, maken grillar fänkål och andra grönsaker + kyckling …någonting, finns så mycket olika sorters file, stek, minut, sjutton minns allt.

Ha en skönt solig Vårhelg 💛🕶💛

Nya tag 💉 tror jag ..

Egentligen händer inte ett dugg efter påsk, vilket är så skönt. Maken fick sin spruta och med den feber, han sov mycket en dag, sen var det över. Själv har nog inflammationen i min kropp fått fnatt efter vaccinet, har som en matta av dov, varm värk från fötterna upp till knoppen. Oroar mig lite, ska ju ta spruta nr 2 nästa vecka och jag vill inte må mer dåligt i kroppen. Just idag skiner solen från en blå himmel, fåglarna trängs i vår fågelmatarstation, Bofinkar i mängder och andra hungriga sötnosar kvittrar förtjust där ute. Jag borde så mycket, men mitt kroppsliga knäppa läge håller mig fången, det krävs så mycket skärpning för att komma till skott. Efter vanlig tvagning, tandborstning och påklädning är jag dessa dagar helt slut. Kastar mig i soffan och flåsar. 🛌

Sen ska utekläder på för att ta mig ut, blåsigt som bara den. Ta ett varv runt på tomten och sen sitta där och njuta av solen i lä, fast jag inte borde med tanke på hudcancerrisken. Maken gör som vanligt allt på tomten, just nu krattar han och trivs med det, själv vill jag, men det är ingen idé att ens försöka kratta, min kropp är just en kratta. Mentalt har jag hållit på så många år med nystart av träning och bantning att jag bara inte orkar mer. De där två jag har haft på axlarna i hela mitt liv, ”sätt igång” ”skit i allt, ge upp” har smält samman i en uppgivenhet. Mer ”gå och lägg dig” du kommer dö för tidigt.” ⛑

Ser och lyssnar på sekunderna som rinner iväg på väggklockan, alla konstiga tankar väller fram. Tankar om träd som kommer stå kvar efter att jag har gått, livet som bara kommer rulla vidare utan mig, precis som efter alla som dött. Låter väl riktigt depressivt, men nej, detta är tankar som jag nog alltid har haft inför evigheten i havets rullande över stränder, solnedgångar, uppgångarna är för tidigt, då sover jag, morgontrötta mänska. Den mörka himlens stjärnvalv och jag med alla andra i evighet som stått så där, med huvudet uppåt, för att ta in det oändliga, stora vackra runt om oss.

Jag tar nu tag i .. en Alvedon och ger mig ut i det dagen bjuder, ska fan sitta här och gnälla längre. 👒

Lägger till några rader. 🕶

Har skrotat runt på tomten, betraktat blåsippor och vitsipporna som nickar i blåsten, satt på ljugarbänken i solen och tänkte tro sjutton jag är gråtmild och pyttelite deppig, det blir jag ju alltid vid denna tid. Vårdepression är inget ovanligt, men tog otroligt många år innan jag fattade att det var det som knep vid denna tid. Det är ju så smärtsamt vackert, allt som liksom tar sats och börjar om att blomstra. Ville bara lägga till dessa rader. ☀️

Vi trotsar påskens kyla

Denna påsk var en lisa för själen, men kylan och behovet av att inte frotteras inomhus, fick oss alla att vara klädda för polarkyla.Vi började med sonens middag på långfredagen med lammstek och lammytterfile, rödvinssås, smörstekt brysselkål och potatisknyten med potatis, lök, morötter och jordärtskocker, gungande i smör. Avslutning med ostar, favorit Gorgonzola och bondost. Jag kan garantera att våra middagar inte är någon bantningskur precis, utan ett möte i gourmandernas paradis.

Påskafton var det maken som stod för maten, själv stöp jag i soffan på eftermiddagen och sov allt för länge. Kroppen kunde jag sälja billigt denna helg, men det går så länge det går, sen går luften totalt ur. Men maken är upplärd och tuktad i matlagningskonsten av sjusovaren.

Förrätten bjöds en Toast Skagen att dö för, sonens insats, sen ägghalvor med laxröra med pepparrot så gott. Så middagen var räddad, Porchetta fyra timmar i ugn. Små potatisar med klyftad rödbeta och lök allt ugnsbakat Fetaostsås till det hela.

Efterrätt, vit choklad smält med varm grädde, citronsaft och citroncest. Den stod i kylen i timmar för att vispas upp före servering i glas med smulad kaka och lite mer cest ovanpå. Det blev helt tyst när gänget tog första skeden av efterrätten. Så gott!

Igår trodde jag verkligen på våren, då solen så generöst bjöd på sig själv. Vore det inte för blåsten som tog i mer och mer efter tiden gick, kunde vem som helst tro på vår. Sonen åkte hem med familjen och vi var alla så nöjda över vår mysiga men kalla påsk. Jag har ljugit ungarna fulla med berättelser om livet, här har djupa saker avhandlats. Min mammas stroke, varför kan hon inte gå och varför är hennes arm så svag?

Vi kastade oss in i hjärnans vindlingar och lät blodproppen fastna i den del som styr kroppens rörelser. Hjärnans inblandning i allt som sker, så spännande att prata om. Vad händer om proppen sätter sig i den del som styr talet? Afasi, jaha, det är så det hänger ihop.

Frågor om min morbrors död tog L upp, L, han som kände på sig att det var dags för min morbror att gå. Döden döden, så mycket att prata om, fundera på, som människan gjort i alla tider.

Äntligen satt vi där ungarna och jag pratandes om allt i livet, aldrig lever jag så intensivt som när jag ser deras stora intresse över allt märkligt farmor berättar. Högsta vinsten av tillfredställelse, att kunna skapa detta totala varandet i nuet i en 6-åring och en 11-åring. Syrran har ännu inte ron i kroppen, så lillsyrran fick stöka med sitt.

I morse när jag vinglade upp och in på toa, ser jag snön som yr, vitt på marken och inser att maken och Frasse är ute i aprilvädret. Snabba kast mellan aprils väderlekar, vilket jag faktiskt älskar. Mardrömmen vore att sitta i ett land med evig värme och sol, så fantasilöst. Vår kommande sommar ska tuktad med AC inomhus för första gången. Så denna sommarvärme känner jag en något nyfiknare längtan efter, när den kan tuktas med AC när min kropp smäller av.

Snart ska vi packa ihop och draga vidare, maken får sitt första vaccin imorgon, så lika bra att åka hem idag och tillbaka efter sprutan. Hoppas ni alla har haft en skön påsk med möten, god mat och vila.

Vaccin menyer och annat

Jag lyckades fråga Svenonius, högsta chefen för region Stockholm, ”om det inte var så att min man som bor med mig skulle få sina sprutor i samma veva.” Jo, sa hon och sen börjades läsandet runt, samtal till vårdcentralen och nu har han fått en tid till vaccin nästa vecka.

Suck, så onödigt trassligt, om vårdsektorn hade läst på, så hade alla vi transplanterade i Stockholm inte behövt ringa runt och störa i onödan. Om jag satt som sköterskan på Danderyd och tog emot folk som förväntade sig att få ett papper som bevis till sammanboende om deras rätt att vaccinera sig i förtur på vårdcentralen. Om hon var jag, hade jag gått högre upp och ordnat det hela, jag har svårt att förstå hur folk är så oföretagsamma, där kom person på person och frågar om samma sak och hon bara sitter kvar i båten. Dessutom lyckades andra sjukhus vaccinera både den transplanterade och dennes medboende.

Läste precis om forskning från USA på människor med medicin som sänker immunförsvaret för att transplantatet ska stanna kvar i kroppen. Första vaccinsprutan verkar inte ge något skydd alls, det forskas vidare och som tur får jag ännu en spruta. Redan innan vet de att annat vaccin på oss, inte tar lika bra som på friska. Så där 20% mindre effekt på oss.

Idag är dagen allt händer, maken åkte och hämtade nya bilen, sen till sitt jobb för att bli avtackad på jobbet, han går äntligen i pension. Jippi! 🍾🥂

Sen ska vi handla blomma till dottern och åka en snabbis över med påskägg till deras ungar. De är förkylda, så vi kommer bara lämna över våra påskgåvor och åka hem igen. Får med oss påskägg till sonens ungar från dottern. Sonen med familj firar ju gärna helger med oss, så vi ska äta och ha det trevligt på landet. Klart vi sitter utomhus, regnar det får vi flytta bord och stolar till under taket över ingången och upp med stort solparasoll. Allt går, det har vi lärt oss under denna period.

Vi planerar sonen och jag, handlade gjorde maken redan igår vid 21-tiden på kvällen, allt för att slippa trängsel. På påskafton kommer morbrors fru, hon som blev ensam när min morbror dog i vintras. Pälsa på dig sa jag till henne, vi ska bjuda på förrätt: Toast Skagen och ägg med laxröra. Varmrätt Porchetta med små potatisar, klyftade rödbetor och gul lök i ugnen, till det creme fraishe med fetaost och kryddor som sås och så sallad. Till kaffet blir det antingen en marsipantårta eller en citronfromagetårta, vi ska äta tårta till kaffet även på fredag, så jag vet inte vilken jag känner för att göra.

På fredag bjuder sonen på middag, lamm med rotfrukter, rödvinssås och brysselkål. Må Påsken komma vi är redo 🐣🐥🐣🐥🐣🐥🐣🐥

Men så skönt att vara hemma ensam en lite längre stund, inte för att jag på något vis vill vara utan min gubbe, men lite luft ensam några timmar, mår jag bra av. Jag har hunnit med en hel del, inklusive rastat Frasse. Vi hade ju besök av hans fd ägare förra helgen och det var kram och pusskalas, hon satte sig på ändan på gräsmattan, det gick hett till av glädjen att se varandra. Så mysigt att se deras kärlek och sen var Frasse liksom klar och ställde sig mellan maken och mig helt lugn. Fd ägaren och jag har mailat om mötet och tänkte samma sak, Frasse har det bra, när han var färdig med hälsandet, visste han vilka han nu hör ihop med. Vi tänkte samma tanke där, hon sa att hon såg att han var så lugn och mådde psykiskt så bra, hon är så glad att han får bo hos oss. Snacka om att vi är lyckliga som fick honom.

Kram på Er Alla önskar er en riktigt skön och vilsam helg.

Glad Påsk 💚🐥💚