Dammar av både hemma och åsikter

Idag planeras stordåd, dammvippan den omtalade i tv-reklamen ska få dansa runt här hemma och tänka vad man vill om reklam, men vippan är precis lika bra som dammtorkaren till golvet av samma märke. Maken får ta fram dammsugaren, för nog blir det skräpigt med oss två och Frasse på denna lilla yta.

Annars har jag bara tänkt ta hand om mina fötter, sitta i en balja ute med svalt vatten är väl ingen dum ide. Sitta ute i skuggan en stund och fixa fötterna, något blekare än mig får man leta efter, maken ser ut som om han har varit till havs i strålande sol ett par veckor, redigt brun. Minns min ungdom, herregu hur låter inte det?

Kom hem från Mallorca och direkt ut på min favoritnattklubb Racing som startades av Picko Troberg, om jag inte minns fel. Sitter med en kille som var svart som natten och pratar … han tittar på mina ben, lägger handen ovanför knät och känner hettan i dem (från solen samma dag) och säger ”Oh, trodde du hade mörka nylonstrumpor på dig”, han var tvungen att känna efter, så otroligt brun var jag om benen. Så att vara ljusblond behöver inte betyda att man bara blir röd av solen, vissa av oss ljusa, har pigment så det räcker och blir över. Det är sånt jag tänker på när jag ser ner på mina numera bleka ben.

Just nu ser det ut som om hela mitt gäng kommer samlas igen till midsommar, dottern med familj brukar ha annat för sig, men detta år lutar det åt att de kommer hit. Jag tänker att det blir så roligt för ungarna, de leker så in i norden bra ihop. Skallen min är redan igång med planering av ätandet, men alla kommer bidra i denna matglada familj. Matjesilltårta snurrar i min skalle, det gillar alla. Sen får vi se det ska väl vara sill o potäter på längden och bredden. Grillat så klart och inte att glömma jordgubbstårta som i dotterns hand nog blir en stor Pavlova, ni vet hemgjorda marängbottnar med grädde och jordgubbar. Något att dö för.

Dieten går så där, mitt första delmål är imorgon och jag var 6 hg ifrån det när vi var hemma sist. Men det är ingen garanti, för jag lutar mig så lätt tillbaka här i ingentinghänderlandet och tar en glass eller varför inte lite kakor till kaffet. Ja, hopplös känner jag mig, äter så himla bra mat. Det är inte där problemet ligger, varning utfärdas till kvällsfikat, utan något sött känns det så tråkigt. Sen är det väl ett måste med en eller två mackor för att klara alla nattens drömska utflykter.

Midsommar är åter inställt meddelade Hembygdsföreningen, ingen dans runt stången, inga lotter, tombola eller åka traktorsläp med lokala bonden för ungarna. Sorgligt, men passar väl vår regering, vi har ju ingen kultur, inga seder och bruk att upprätthålla enligt dem. Vi är ju så glada åt multikulti, så vi äntligen kan få allt vi har saknat i århundraden. Tänk så mycket kultur vi har fått nu … jag skulle inte ta illa upp om någon berättade, vad för kultur vi har berikats med? Vad fick vi i stället för Midsommar, Påsk, Pingst, Jul, Alla helgon, Kristi himmelsfärd?

Mat … kultur? Behövde vi 2 miljoner invandrare för att laga mat som kultur? Vi har väl ändå lyckats överleva vårt eget släkte med vår egen mat sill och potäter, för det var väl allt? Nää, multikulti är inte kul längre, när man är i ett affärskomplex och inte ser en svensk, då mår jag illa, då har något gått jäkligt fel.

Måndag blir väl lite spänning i huruvida regeringen blir kvar eller fälls. Detta regeringsspektakel borde tackat för sig för länge sedan, att se statsministern dyka upp som gubben i lådan igår, så lägligt med ett lockande erbjudande som tagit 2 1/2 år att dela med sig av till barnfamiljerna, om en veckas extra ledighet. Allt för att locka familjerna att rösta på dem i ett ev nyval. Skämmes ta me faAn.

Drömmen vore ju om pappskallarna vågade tillstå sina tillkortakommande, det blev fel, låt oss vända oss till alla andra partier och gemensamt för vårt folk, vårt land reda ut detta skit vi har ställt till. Då hade inte hopplösheten dansat i varje vrå, politikerföraktet inte varit totalt och vi hade kanske fått det vi som medborgare har rätt till, ett land skött för vårt bästa, inte för alla andras folks bästa eller vad som passar EU, eller vad som passar Löfven, att åka runt som en ekonomisk frälsare i världen.

.Ungefär så tänker jag just nu, kärringen mot strömmen, en viktig uppgift jag har tagit på mig. Ensam är jag inte!

Tungan och jag överlevde ⚜️

Klarade av den lilla operationen under tungan, lite fick de bränna tunna blödande kärl, men den biten gick som jag tänkte mig, utmärkt. Värre var början, undersökningen, ulkandet när hon drog i tungan och kände runt i hela munnen. Det var precis den pärs jag var rädd för. Nu bedövar vi så slipper du ulkandet sa hon och sprayade något som gjorde att jag inte kunde svälja, fick en spypåse att spotta i och pappersnäsdukar. Allt rann, näsan ögonen och saliven, så obehagligt, men som hon sa ulkandet gick över. Trevlig läkare och syrra, så skönt att det är gjort, provsvar om några veckor, ska bli så skönt att höra att det inget är. Det skulle göra väldigt ont sa läkaren, men det klarade jag bra, ibland är det finemang att ha hög smärttröskel, idag har jag inte behövt ta något för värk i tungan, mer i hela kroppen.

Vi var till veterinären kl 13.00 Frasse har förhudskatarr och jag blev instruerad hur jag skulle sköta om det. Sen skulle jag till fotvården, men det gick bara inte. Kroppen la bara av och jag ringde Laura och sa att jag inte kan komma, skickar maken i stället. Så blev det, så nu är han fin om fötterna till midsommar, själv får jag ta fram mina maskiner och fixa fötterna när vi är tillbaka på landet.

Igår tog jag värktabletter när jag kom hem från sjukhuset, gjorde en egen soppa, allt för tungans skull. Men det funkade bra att dricka soppan och även att äta en smörgås, så detta sår läker snabbt hoppas jag. Nu vill jag inget mer gällande sjukvård och min kropp på två tre veckor hahaha! Då är det dags att ta alla blodprov för njuren, var tredje månad år ut och in. Men är allt ok så får jag frist i tre månader.

Så där ja, nu vet ni hur det hela landade. 😀

Jaha, avigt värre 🙊🙈

På väg till mamma med allt möjligt inser jag plötsligt att min klänning sitter bak och fram … och jag som nyss var in på Ica och handlade till just mamma, med den klänningen. Suck, händer sånt här bara mig? Konstaterade att jag inte klarade av att vända på den i bilen, så jag fick vänta till jag kom till mammas boende.

Dörren på boendet öppnas av en av de invandrade kvinnorna och jag skrattar gott och berättar att min klänning sitter bak och fram. Vi skrattar tillsammans och då berättar hon för mig ”att besöka bekanta till henne med för djup urringning går inte, så hon brukar göra just som mig, sätta klänningen bak och fram.” Så vi skrattar tillsammans i korridoren.

Så hemma i stan några intensiva dagar, maken ska få dragkroken till bilen tidigt imorgon och tänk att jag på bara en vecka fick tid till ”tungan” på öron-näs och hals imorgon eftermiddag. Jag kan då inte klaga på mina möten med sjukvården. Men jag ska villigt erkänna att jag är rädd för den lilla löjliga operationen av tungan. Inte för operationen som så utan stället … jag som ulkar så lätt. Tvi vale om de drar för hårt i tungan, eller om det blöder så det rinner ner i halsen. Tvi vale. Rapport kommer,

Sen på tisdag har vi veterinärtid till Frasse som har haft ”snoppedropp” lite för länge och behöver nog någon medicin, passa på och väga honom också. Han har nog gått ner lite i vikt, det är bara bra, önskar att jag kunde säga detsamma.

Inte nog med det, sen fotvården för min del.

Fridens 🐝

Vackra ord som uppvindar, bris, själ och fågelsång 🍋

När jag sitter där i skuggan på altanen, smekt av sommaren bris, med händer som vandrar runt i blomman vars utblommade skrufs, prompt måste bort för att nya blommor ska bildas, det är då jag ser min mammas händer.

Det sorgsna och rörda sveper igenom min själ, mamma min mamma. Du finns, men ändå inte och jag ska snart titta in till dig. Bråkdelen av en stund ser du mig och gläds, sen tappar du fokus och rullar iväg med rullstolen och jag vet inte om jag orkar hålla på så här. Du säger att du har det bra och jag tror dig, fast ledan nog tar sitt kvävande tag från och till. Så mycket som är här och nu, snart har tiden och stunden runnit iväg och känner jag då, ångest över att jag inte orkade nu?

Jag vill bara vara, helst på rygg i soffan med stickningen, boken, tidningen, paddan, mobilen, korsordet på bordet. Är det så här resten av mitt liv kommer vara? Jag har inget emot det, klämmer in annat görande mellan turerna i soffan. Väljer jag detta? Ja, faktiskt, med åren och krämporna har det kokat ner till detta varande. Redan i uppväxten drog jag mig i det längsta hemma på morgonen, inte i sängen, utan inväntande att hela familjen hade gått iväg. Då satt jag i tystnadens kök med en skvätt ljummet kaffe efter mammas bryggda. Jag satt där i tystnaden, lyssnandes på husets morgonljud, klockans tickande och där i det vilsamma visste jag att jag hörde hemma. En evig längtan har bott i mig, att bara få vara.

Visst vet jag, vill jag motionera, men att veta vad man ska och kunna är två olika saker. Min kropp blir sjuk av träning, jag har prövat så många gånger. Kommer igång, tar mig knappt hem, kämpar på flera gånger i veckan, svårare och svårare att ta mig hem. Efter ett tag behöver jag mer än dagen efter för att orka träna vidare, sen ställer jag in ett träningspass av tre i vecka. Ligger all annan tid och mår så dåligt, till slut ger kroppen upp totalt och jag får sluta träna, sen tar det ett halvår för kroppen att må bättre igen. Undrar hur många år minus det blir i mitt liv av att inte ha kondis, hur många minus blir det av att ha en transplanterad njure och andra sjukdomar? Att vara fet helt enkelt och ska man överhuvudtaget bry sig om sin vikt? Hur lång tid extra får jag om jag går ner 30 kilo i vikt, tränar upp ett redigt flås, fast jag blir sjuk av träningen. Vad betyder skapligt välmående på rygg i soffan med god mat, med allt fettbildande som är så gott? Väga för och emot, väger ”må skapligt” tillräckligt mycket, för att övertrumfa några års minus?

Tankar som tar mig med, inte blir jag klokare alla gånger av dem, släppa taget och bara vara i det förbenat flyktiga nuet. Jag vevar vidare i min existensiella livsångest … men mår lyckligt bra oftast ändå. Mannen, barnen, barnbarnen och vänner, hur mycket tror människan man kan få ut av ett liv?

Åska och regn sommaren är här 🎯

Revisorn som sonen döpt räven till slank precis över tomten med ett gäng skränande kråkor efter sig. Måste vara svårt att jaga byte med kråkgänget efter sig.

Asså jag minns inte vad jag skrev sist, hur många dagar det var sedan jag var in här. Nu har jag varit hos tandläkare och fått en ny tand och ett hål som krupit bakom en lagning lagat. Efter det in till läkare och fick kortisonsprutan i tumbasen, var ingen höjdare, men gick snabbt. Verkar fungera, får väl se i längden hur det går. Läkaren sa att det bara var att ringa för påfyllning efter 3,6,12 månader, när det nu behövs.

Sen var det hudmottagningens läkare som remitterade vad det nu är under tungan till öron-näs och hals, där de har kirurgisk utrustning ifall alla blodådror som sitter där börjar blöda. Sånt har de inte på hudmottagningen. Jag var så trött när maken hämtade mig i torsdags efter mötet med hudläkaren, vi åkte direkt ut till landet. Maken hade handlat och packat allt inför lördagens kalas som äntligen blev av, under tiden jag tog en taxi till sjukhuset.

12 person blev vi på vårt efterlängtade kalas, att se alla fem barnbarnen sitta i en lång rad vid fikabordet var en så gudomligt skön glädje. Massor av prat och skratt, jag fick fina presenter precis sånt jag gillar. Vacker temugg, te, kakor och marmelad, en trave böcker, en av var som dottern läst i sin bokcirkel, fick nya så klart, ser fram emot att läsa speciellt Caitlin Doughty Will my cat eat my eyeballs? And other questions about dead bodies. Nyfiken är jag på Jag är Malala flickan som fick nobels fredspris 2013 och Kvinnor kan förändra världen av Melinda Gates. Det finns några till, men dessa är förstahandsvalet. Sen ett gäng jordgubbsplantor vilket vi verkligen blev glada över. Jag tänker att de inte behövde ha något med sig, jag är så glad bara de kommer.

Kalaset blev precis så mysigt som jag hade drömt om, dessa ungars kramar och prat är så härligt att vara mitt i. Farmor hit och mormor dit, sen att de trivs så bra att leka, som de lekte och sonen vår ordnade tävlingarna för alla.

Nu regnar det ute, ett stilla sommarregn som jag och Frasse tog sista kissturen i, såg allt för många svarta sniglar. Maken åkte hem, han ska ta sista sprutan imorgon och hämta lite på posten.

Nu ska jag lösa korsord så ha det bra … 😎🐄😎

Tiden, stanna den! ✍🏻

Vi har precis kommit in från en rundtur med Frasse, jag på scootern, åkte efter i lugnt mak. Frasse skäller på hundar och bollar … vi gick genom området, förbi mängder av grillande folk, fotbollsmatch med småttingar med suporters som tjoade, andra barn som sparkade bollar och då tror ju Frasse att det är hans tur att vara med. Frasse speedade upp sig av allt sorl och hojtande hit och dit skällde, morrade och maken, han är väl inte så där snabb att bryta i tid med en levergodis.

Tiden rusar fram och jag har väl inte mått så där bra som en kan önska. Var till tandläkaren och det var inget mer fel än tanden som lossnade förra sommaren. Så nu ska den åtgärdas, hon tog också bild på mitt märke under tungan och skickade remiss till typ privat käkkirurg på Östermalm. Var där igår och säga/tycka vad man vill om privat vård, men så trevligt med bemötandet. Jag önskar jag hade råd med privat vård med alla kroppens behov.

Läkaren tog upp alla uppgifter och gick igenom munnen allt såg bra ut, men märket som inte ser ut att vara något märkvärdigt med, ska bort. Vi började prata och hur som helst ville han inte göra operationen på mig, då jag har så mycket blodkärl just där. Han tyckte att jag skulle be min njurläkare om remiss, hon vet att jag redan har haft helt utvecklad cancer på ett födelsemärke och förstadie på ett annat. Han opererade så gärna, men inte igår på en fredag, ifall jag skulle få blödningar pga blodkärlen. Då kan jag inte få hjälp av dem typ idag, om han hade tagit bort den och jag får problem. Sen var han vänlig nog att påpeka att det skulle kosta många tusen att ta bort den privat. Så det var bättre att ta det på vanliga sjukhuset med alla resurser, eftersom jag redan är inne i den vården och går stadigt till hudkliniken.

Så trodde ni den sjuka delen var avklarad? Icke, jag ringde njurmottagningen om att tappas på blod, den huvudvärken, tröttheten och yrseln stod jag inte ut med längre. Syrran tittade i journalen och undrade om det kunde ha åkt upp så snabbt, sedan senaste provtagningen. Ja, sa jag. Sen ringde min njurläkare och skrattade samtidigt som hon sa ”Säger ”jag” att det är dags, då är det så”. Mycket riktigt för högt Hb, så i onsdags tappades jag på så där 4-5 dl. Resten av den dagen sov jag, vet inte varför det blir så ibland, andra gånger mår jag bara toppen efter.

Så nu har jag tandläkare och sen ortoped som ska ge kortisonspruta i tummen på onsdag, ska också ringa min njurläkare om den där remissen till tungan. På torsdag bär det av till landet och på vägen storhandlar vi till kalaset som äntligen blir av, annat kan jag inte tänka mig och blir det inte av, då ger jag fan i mig upp.

Tankarna tar sig in och jag funderade i veckan på en av dotterns nära manliga vän under uppväxten. Hur går det för honom, vad gör han, bor, hur många barn? Ni vet hur man funderar över folk då och då, så ringde dottern igår med en hälsning från den killen. Av en slump fick de tag i varandra och jag skakade lite på mitt huvud, hur ofta det händer mig precis så där.

Vet inte om ni minns vår fd hundvakt Bertil med sin fru Irene? De ville inte skaffa egen hund, men hade ju Watson så ofta, han bodde hos dem under tiden jag låg på sjukhuset och fick min väns njure. Sen var de så aktiva med att promenera och tog Watson med sig när jag inte var så uppkäftig under njursviktstiden. De hängde med på våra påskmiddagar och till landet några gånger. Irene dog för några år sedan och efter det ville inte Bertil ha kontakt som förut. Han deppade tror jag, som försökte ringa och boka besök, men se det ville han inte ha. Till slut la jag ner, ville inte tränga mig på.

Tiden gick och han blev senil och hamnade på ett hem. Jag fick en del info om honom via fd arbetskompisar på dagvården, där han gick innan det blev tvunget med ett hem. För några dagar sedan tänkte jag på Bertil, vilket jag så ofta har gjort, lever han? Sa till maken frågande ”Undrar hur det är med Bertil”? På vår tur idag mötte vi tidigare grannar till oss och Bertil, han dog förra veckan. Usch, det var sorgligt fast han var över 90 år. En så fantastisk kille, han var rak, ärlig och så hjälpsam, den generation som ofta har något med sig som många senare generationer saknar. Vad jag menar med det får ni fundera på …

Snacka om att jag hade tur igår, hade beställt all min medicin från apoteket och skulle hämta det på eftermiddagen. Frågade när hos plocka ner allt i en pappkasse, ”Har jag fritt ännu”? Tänk att det var fritt sista dagen, så nu klarar jag mig ett bra tag framöver. Sånt borde jag ha koll på, men när jag inte mår så bra och det hela tiden ska åkas till läkare och labb, då snurrar det av stressen i skallen på mig.

Men jag har det så bra med allt annat, stickningen är ju väldigt viktig för mig. Jag har precis stickat och tovat vantar till min tandsköterska. Hon har tidigare fått tovade vantar och säger att hon aldrig fryser i dem när hon åker skidor, utför tror jag på vintern. Dottern hennes försöker sno hennes vantar, så får hon ett par till kan ju dottern ta de första. Sen har jag stickat två par sockor till vuxen man. Vilket är till mina barnbarn, när de vuxit upp och så håller jag på med ännu ett par tovade vantar. Har helt snöat in på tovade vantar och vanliga sockor, lätt att hålla i och skapligt snabbt går det.

Nu ska vi äta, ytterfile som är marinerad och har gottat sig i ugnen med potatis och rotfrukter. Idag började jag om med ätandet, jag kan inte vara så här jäkla tjock längre. Gick med i Aftonbladets Wellobe igen, inte med ett rungande Jippi utan mer uppgivet fan också.

Ha det nu bra och njut när sommaren kliver över tröskeln. 🔆

Kunde ge mig på de

Tog mitt Hb blodprov idag och det var allt för högt, kvinnor ligger normalt mellan 120-150 mitt låg på 160, så det blir tappning nästa vecka. Min läkare ringde och bekräfta att jag alltid har rätt, jag känner verkligen av för högt Hb, huvudvärk, yrsel, trötthet och så en känsla av hetta i händerna. Jag har ingen lust att få trombos eller andra konstigheter som döden i blodproppsform någonstans alls.

Vi åkte till metropolen Hallstavik där de har en utmärkt, trevlig vårdcentral, som alltid fungerar så bra och väl där möter jag samma sköterska som sticker mig. Gu så härlig person hon är, önskar att hon fanns på mitt labb.

Sen åkte vi till centrum för maken skulle handla på Ica och jag sa ”parkera så jag ser folk.” Det är skillnad på folk i mindre orter och i stan, det är inte illvilja från min sida, jag har inget emot en enda person, det är mer ett konstaterande, där jag sitter känner jag mig lite som en gapande fågelholk i skogen. Folk ser annorlunda ut i mindre byar, städer, mer praktiskt klädda, typ kamouflagebyxor och annat just bekvämt/praktiskt som de har som jobbar i skogen eller på gården. Tjocka och tjockare, slitna kvinnor, unga som äldre och män med sina jätteskutor gungar fram, kvinnor med slitet hår, oklippt sedan länge, en stor grupp rediga arbetsklädda klev ut från restaurangen och såg ut precis som de gör i hela vårt land, med sina varselvästar. De såg vanliga ut och fina på sitt vis, så kom den äldre vanliga tanten som jag alltid hurrar för, hon gick förbi och såg ut som tanter gör i hela vårt land.

Vad vill jag nu säga med detta? Ser inte så många välklädda, friserade, oslitna människor på den lilla stund jag var där och undrar vad som gör skillnaden så pass stor? Det finns ju precis samma typ av människor över hela landet, men på de mindre orterna ser jag fler av de som dels inte har klädsmak och ser väldigt slitna ut. Jag själv är både fet och mest bara praktiskt klädd, men jämför jag mig i stan med andra så tycker jag att flertalet är relativt välklädda, friserade och kvinnorna är ofta sminkade, vilket inte jag är. Så vad gör att jag kan se att jag är på en mindre ort och handlar? Tycker det är en intressant gåta. Ska väl på en gång skriva att jag själv passar in väldigt bra där i den skaran folk.

Ikväll blir det matjessill, gräddfil och gräslök, i landet har vi gräslök som inte är av denna värld, hög som bara den och tjock. Jag ska klippa ner den och frysa in, vill inte att den börjar blomma.

Fridens 🔆🐄🐂🐑🐏🐎🐐🐖🐓

Bråkdelen av en atom, ett andetag ✍🏻

vårt besök på jorden, mitt i det myllrande livet från minsta kryp till människan finns det stunder vi känner oss ensamma. Vi drömmer våra drömmar, spinner nät att fånga dem i, längtar och väntar att drömmen ska slå in.

Jag har hört så många vänner berätta om hur de har drömt om att olika drömma ska slå in. Själv har jag funderat på det här med drömmar, har inte haft så många medvetna drömmar.

Undrar om andra har nya drömmar hela tiden om prylar, karriär, privatliv? Vad är andras drömmar spunna av?

En klar har följt mig så länge jag kan minnas, jag ville ha barn, innan jag en själv slutat vara barn. Så stark längtan var att få barn, inget har varit i närheten i sin djupa tydlighet.

Jag har rest en del själv, sen med min man och företaget jag hade ett tag. Men jag har aldrig haft resandet som någon stor längtan, av alla länder jag har besök är det Mallorca som är favoriten, ett ställe som kändes som om jag kom hem varje gång. I nutid längtar jag aldrig efter att resa utomlands, längtar jag efter något, så är det friheten husbilen bjöd. Packa ihop och dra iväg till en gärna enslig natur, backa in i spenaten, öppna dörren mot naturen, ljuset och allt som hör skogen till. Jag visste inte att jag trivdes så bra på en så liten yta. Så där ja, husbil drömmer jag om, men vi har ju vårt sommarställe i stället.

Nyss satt jag på altanen, lyssnande på journalister som har en podd Ingrid&Maria.se Plötsligt ser jag ett rökmoln komma genom skogen, det är ju eldningsförbud och visst hajade jag till och i samma veva insåg jag, att det var frömjöl. Makalöst mycket frömjöl i luften detta år, inte så konstigt att jag och andra allergiska behöver både tabletter och spray för att överleva. Ute är allt gult, bilen, altanen, bord och stolar. Vi väntar med att skrubba altangolvet och olja in det, för resultatet blir inte bra.

Igår låg jag med huvudvärk och sov hela dagen, känns hopplöst och jag undrar var huvudvärken kommer ifrån? Två omgångar samma månad, hoppas det är något tillfälligt. Ska imorgon ta blodprov, kolla mitt Hb, är det högt blir det blodtappning igen.

Jag har fullt upp med kroppen mest hela tiden. Har snart tandläkartid, hon ska fixa tanden/kronan som lossnade förra sommaren. Har tid hos ortoped som ska spruta kortison i min värkande artrostumme. Måtte det fungera så jag slipper värken ett tag, det funkar för en del. Snälla låt det fungera för mig. Ha trodde ni det var slut där? Så ska jag till en mun och käkspecialist som ska kolla ett ”födelsemärke” eller vad det nu är under tungan. Antingen är det inget, jo, något är det, men är det ofarligt skulle det vara skönt, eller så bedövar han och tar ett biopsiprov.

Snart kommer maken hem från golfrundan, så skönt att vara ensam en stund, andas för sig själv behöver vi båda ibland. Igår var han flitig när jag sov, klippte allt gräs plus efter ängen så alla hundägare som vill kan gena den vägen. Han planterade ner blommor och potatis, blandade jord och gödsel runt jordgubbarna och annat. Tvätten gick i källaren, hörde centrifugeringen, fast jag sov. Sån tur att han är lika flitig i nutid som jag var som frisk, är så glad att han är en sån pärla, när jag inte klarar av att vara mitt bästa jag längre.

Nu drar det ihop sig till grillad lax och något mer så klart som jag inte har bestämt ännu. Maken kom nyss hem, så det vankas snart middag. 🐄🐄🐄

Fest ingen fest, fest ingen fest ..

Vi började till påsken, här skulle kalasas och has trevligt, det blev inställt pga väder och Corona. Sen var det till min födelsedag, som ställdes in pga väder, denna gång mest Corona. En försenad planerad födelsedagsfest med tårtor, tävlande, skoj och grillad middag nu på lördag ställs in pga väder och Corona. Men skam den som ger sig, vi siktar på nytt datum … Men erkännas ska att jag tycker det börjar bli tjatigt nu, glad att vi inte har handlat all mat som var tänkt att bjuda på.

Av sju fågelholkar har bara en fått nya hyresgäster, de nya holkarna kom kanske upp lite sent. Som vanligt är det skönsjungande svartvit .. lucka .. 😀 mitt minne är som en såll vissa stunder. Blommorna gör det de är bäst på blommar i våra få planteringar, inga rådjur har ätit tulpaner och annat detta år. Skulle behöva rensa runt i rabatterna men kommer jag ner orkar jag inte så länge, sen kommer jag inte upp själv. Maken drog iväg med golfklubborna, det gjorde han rätt i, så jag får bara vara, med ytterdörren öppen, fågelsången kliver in och jag njuter i min soffa.

I tisdags träffade jag min nya tandläkare, en ung lite försiktig kvinna, noga kollades allt och en äldre kollega hämtades för att diskutera hur det bäst ska göras med tomma platsen där tanden lossnade förra sommaren. Dessutom tog hon foton på undersidan av min tunga, något vitt växer där och jag är rädd att det är cancer igen. Så bild och remiss till en tand/käkkirurg som kommer skära bort den och skicka till labb. Så skönt att få det gjort.

Jag ber om att bara få vara ifred, är det så jäkla mycket att be om? Ränner hela tiden på något som har med kroppen att göra. Urtrött på mina inlägg som så ofta handlar om sjukvård.

Här tappade Wp min text, skriver in lite av den igen.
När jag gick ut från tandläkaren hoppade jag in till grannen, ortopedspecialister med rehab. Ville höra med en vän som jobbar i receptionen, om jag behövde remiss, för att få en kortisonspruta i min ständigt värkande artrostumme? Det fixade hon och trodde inte mina öron när jag fick samma datum som återbesöket hos tabdläkare bara några timmar senare.

Trevlig helg 🔆🐄🔆

Oväntat möte med glädjen

Lördagen bjöd klackarna i taket, glädje som oväntat hälsade på. Min dotter ringer och frågar om jag kunde ta emot en kompis som har vuxit upp i området, som skulle lämna fina målningar som min dotter hade köpt. Va är NN konstnär? Minns att hennes bror blev duktig tatuerare, så självklart finns konstnärsådran hos fler av de fyra syskonen. Så fick jag en länk av dottern, där jag kunde gå in och titta på målningarna. Jag blev riktigt häpen, så vackra målningar och inte fattar jag hur jag har missat detta? Klart jag satte hjärtan vid fantastiska målningar, jag är ju väldigt svag för blommor och njöt av hennes akvareller med blommor.

Så kommer hon med sin lilla hund och en kompis, jag kilar ner och öppnar porten. Så märkligt det är med dessa kvinnor och män som växte upp med oss vuxna runt om sig. Hon gick i parallellklass till dottern, brodern spelade handboll med vår son, med min man som tränare, plus hans egen pappa som hjälptränare. Alla dessa år vi träffades och umgicks på olika vis, allt som hände och ungarna som växte.

Så räcker hon mig en påse med dotterns målningar och drar upp en underbar tavla med blommor som jag nyss satt hjärta på. Hon sa att hon blev glad att jag gillade just blommorna, det var de hon tyckte mest om att måla. Den underbara var till mig, jag blev så rörd, känner så starkt allt det där som finns mellan oss, kunskap om våra tidigare liv och nu står hon där så kapabel i livet med sina fyra egna ungar, gift, socionom och konstnär. Så vi pratar, om mamman som nyss dog så oväntat och tankar, känslor runt våra liv. Jag känner att vi inte är klara där, vi hörs och ska träffas över en kaffe på vår väg till vårt land, då kan vi hälsa på dem på deras landställe. Jag kände så stark glädje efter vårt möte och tankarna flög högt och brett, ungarna hennes behöver raggsockor på fötterna inne i huset på landet, så tänkte jag och ska rota och se hur många jag har att ta med. Med kärlekskänsla kommer som så ofta lusten att dela med mig av något jag har gjort eller ibland köpt, något jag kan göra en annan glad av. Skrattar för mig själv, raggsockor är väl inte det andra tänker på i första hand? 😂

Det är ju så spännande att träffa de nu vuxna ungarna från förr, några har bott eller bor kvar i området.

Nu har jag precis avslutat och börjat på ännu ett par sockor till en av mina barnbarn, killarnas vuxna raggsocker. Ni minns mina lådor, som jag vill ge barnen den dag jag inte finns. Tre tovade vuxenvantar och ett gäng sockor till flickorna. Snygga armband till flickorna, blir nog klackringar till grabbarna … Tiden får visa vad mer som ska läggas ner i överraskningslådorna.

Tjing på er alla, imorgon är det dags för tandläkaren, sen drar vi till landet. I helgen ska vi ha kalaset med alla ungar små som vuxna.

Uppvindar idag

En redigt blå himmel, tärnor och mås glider förbi utanför fönstret, jag känner mig så lycklig över att de är här igen i mängder. Så vacker när de flyger jäms med fönstret eller längre ner, så jag ser deras kroppar ovanifrån, mäktigt.

Vi blev hemma, funderade på att åka till landet, men insåg att jag inte är helt ok än och så ska jag till tandläkaren på tisdag. På tisdag är jag garanterat smittfri om det är Corona, så här ska inga andra smittas.

Igår åkte vi ner till en drive in station där jag lämnade prov, lika bra och kolla om det är Covid eller en vanlig förkylning, en vanlig med konstiga symtom. Alla dessa skyddspåbylsade människor som lämnade ut testet och informerade, timme efter timme. När jag lämnade mitt prov, tackade jag för att de finns. I ur och skur står de där, de som vill finnas, klart de har lön, skam vore det väl annars.

Har faktiskt tittat på inspelningar om Covid från andra delar av världen och tyckt det är hemskt. Men när rapporter började komma från Indien, då brast något i mig, den totala sårbarheten människor hamnade i och i deras system där pengar, som för den delen alltid har förtur till mänsklig vård. Nu visar vilka som får lov att andas, de som har familjer som har råd och möjlighet att skaffa syrgas till sina anhöriga.

Det är något med Indiens framvällande massa, som gör allt så kopiöst ofattbart stort. Som ung skrev jag brev med några indier, det var så spännande när de berättade om sin vardag. Ormarna bodde på taket, inget konstigt alls med det … Ouiiii! Hur de tänkte om livet och sin vardag var jag så nyfiken på. Sen med egen familj tog vi oss till Stockholms enda affär med ”invandrad” mat från världens alla hörn. Där doftade det helt annorlunda, mot svenska affärer och märkvärdiga saker såldes i lösvikt. De hade allt och lite till, vi bunkrade splittade linser, kryddor av okända slag och lagade indisk mat i flera år med ungarna. Det var ett nöje att sätta sig till bords och vi fick våra favoriter.

Senare fick jag en helt annan kontakt med Indien. Som astrolog, ja, tänkas va, så konstigt att jag som inte var en fena på matte lyckades klura ut de matematiska uträkningarna för horoskop och allt som hängde ihop med den kunskapen. Så jag läste, rent av pluggade på engelska till och med, fanns inga böcker om ämnet på svenska. Men i England kunde du studera det hela på universitetet, på mitt bibliotek svarade bibliotekarien på min fråga ”Om de hade något om astrologi? Astronomi? Nej, Astrologi sa jag igen? ”Sånt för vi inte sa kärringen” med nedlåtande ton och min.

I StockholmsAstrologernas styrelse hamnade jag och det har jag skrivit om förr, en omvälvande tid med spännande människor och deras enorma kunskaper om allt runt astrologi och andlighet. Där dök en Guru upp, inte han personligen, men hans namn Sai Baba, honom som så många vallfärdade till för att möta andlighet. Själv tyckte jag om att lyssna till deras historier om sina resor till Indien, landet jag fascinerades så enormt av, rent av längtade till, men aldrig skulle våga åka till. Jag vill än idag inte åka dit, men älskar alla tänkbara dokumentärer därifrån. För den delen är jag inte mycket för Gurus/andlighet och att åka iväg, sitta utanför ett hus på en stor gårdsplan i timmar, dagar för att kanske få en glimt av den upphöjda. Nej, så funkar inte jag, är väldigt realistisk, stående med båda fötterna på jorden, med min egen personliga närhet till andlighet, befriad från dessa präster och högheter som valt att tolka sin egen närhet till det gudomliga som högst stående och med tolkningsförtur.

Snart sticker maken till en fotbollsmatch med sonen och äldsta barnbarnet som lär vara en begåvning över det vanliga med trasan. Ja, de dyker upp pojkarna, uppmärksammas under några år för att sen kickad åt sidan för nya bättre talanger. Jag är inte så imponerad av männen i männens värld av sparkande. Visst vore det roligt om det verkligen med tiden blev något, om det nu är det han vill. Men så otroligt mycket träning och jävligt slit för att oftast inte bli mer än korpen. Jag gifte mig med en ”begåvning” fast i handboll. Allt snurrade runt honom, träning, matcher och jag satt hemma med barnen, såg honom på tv-sporten ibland på söndagarna. Sen åkte de nattåget upp från Skånes matcher till Stockholm, anlände Centralen måndag morgon. Måndag middag dök han upp, då hade jag inte sett honom sedan fredag morgon.

Nu, måste jag sticka ut innan solen försvinner.

Fyller i fyller ej ✍🏻

Tänker att jag ska skriva en dag när jag mår bra, men gårdagen med lite bättre kraft i kroppen, blev ett dyk i alla mina garner. Håller ännu på med sortering i nyuppsatta hyllor till lådorna garnet förvaras i. Rensar ut till dagis i omgivningen, men det går så långsamt. Orken är inte mycket att hurra för.

Så gryr ännu en dag med tveksamt väder och jag vaknar med denna förbenade huvudvärk och nästäppa igen, börjar tappa dagarna på hur länge jag har hållit på. Mina tankar går lite spretigt, antingen fick jag inga antikroppar nog av vaccinet, vilket de konstaterat att vi transplanterade på grund av medicinen inte alltid får. Sen trasslade livet till sig, när jag hämtar 6-åringen i skolan och har picknick, samma dag som hans pappa tappar lukt och smaksinnet och åker iväg och tar Covidprov. Jo, han hade Covid och senare togs prov på ungarna som pigga till tusen, lite snoriga och hostiga också hade Covid. Asså hur jävligt osannolik är det inte att jag hämtar ungen på elscootern och picknickar första gången på över ett år och samma dag får sonen med familj Covid? Jag har inte gjort något med ungarna eller haft dem nära på all denna tid.

Så antingen blev jag smittad pga för lite antikroppar av vaccinet eller så har jag biverkan från vaccinet? Men oavsett, hur lång tid ska det hålla på så här? Jo, så är det ju med min kropp, att den inte kan avsluta förkylningar och annat på den normala tid som andra lider sig igenom, här tar det evig tid att bli frisk.

Idag ska maken och jag köpa 🍰 ☕️ tårta till kaffet. Jag fyller 67-år idag och jag kan omöjligt fatta att det är mig det handlar om, inte sjutton kan jag vara 67? Vi ska ha kalaset senare i maj pga just Coviden, så att alla är friska., om nu vädret inte är helt hopplöst. De där 70-taggarna är ju så långt ifrån min ålder … not. Asså jag kan inte sätta ord på känslan, fattar inte att jag lever överhuvudtaget.

Nu ger jag mig för idag. 🦤

Skurtant och retsticka ✍🏻

Där for maken iväg, måste köpa en ny tv till mamma, hennes tv är från 2006 eller så och då fungerar det inte längre att se mer än 1:an och 2:an efter digitaliseringen. Jag är lite skruttig, så han fick åka utan mig, dumt att chansa, vill inte smitta henne med något.

Funderar på att ta hink med vatten och rengöringsmedel i och gå ner till scootern, torka av den och sen skura av golvet precis där den står. Har inte bestämt mig ännu, sen kan jag ju fortsätta och städa, rensa bland alla böcker vi har i bokhyllorna där nere.

Jag opererade bort cancerfödelsemärket den 10 februari och ännu har det inte riktigt läkt, kommer lite, med betoning på lite, blodprickar på underbyxan ännu då och då. Jag har sett att tråden hon sydde med kommer upp som pyttesmå ”nystan” det är så litet, men det blir som små hål där resterna av tråden som skulle försvinna av sig själv dyker upp. Helt galet tröttsamt, men jag väntar lite till, innan jag beställer tid till distriktan på vc, för vad kan hon göra egentligen?

Jag har en spegel med två sidor, en vanlig spegel på ena sidan och en med förstoring på andra sidan. Jag vill varna för att någonsin se er själva i förstoringen!

Mitt numera äldre ansikte tappar allt i förstoring, huden jag säger bara huden. Hur ska man kunna älska sig själv när åren går? Nu menar jag bara utseendemässigt, allt dras nedåt och förfulas. Jag kan ju ha hur vacker själ som helst, 🤐 men skalet vill jag banne mig byta ut. Fast andra med äldre utseende störs jag inte ett dugg av, tänker på mina tanter och gubbar jag har skött om tidigare i mitt liv. Dessa små gulliga tanter … jag kommer aldrig bli någon sån gullig tant för någon, det känns verkligen som något omöjligt. Nja, vi behöver ju alla sorters människor, så jag får nöja mig med det.

Sonens Corona verkar vara av den lättare sorten, om han nu inte fejkar, för att han fattar att jag blir så sjukt rädd att han ska dö. Idag skulle de låta testa alla ungarna, ska bli ”intressant” om de är smittade, ungarna är ju pigga, snoriga, hostiga sedan länge. Jag hämtade ju 6-åringen i skolan förra tisdagen, utan att veta att sonen precis i samma veva tappade smak och lukt i ett nafs och stack och testade sig.

Jag skyller mitt usla mående på omslag i väder, värsta som finns fram och tillbaka. Halsont mer än vanligt, är något jag jag har haft i mänger av år, halsont som ingår i fibromyalgidiagnosen. Allt går i skov och kanske känns det mer pga kortisonnässprayen mot allergin och intag av kortisonspray mot astman? Jag vet så lite nu för tiden med min kropp, den har så mycket för sig, sedan många år och medicinering. Tänker på förr, då visste jag på stunden när mensen kom, hade aldrig fel. Kände min kropp så himla väl, vilket jag fått bekräftat på många vis genom tidigare år. Var hos en som trycker på punkter under fötterna … kan sjutton inte komma ihåg vad de k … zonterapi va? Hon tryckte och jag kände av olika ställen på kroppen, hon hade aldrig varit med om det tidigare. Vi testade, hon gjorde sitt utan att berätta, var jag skulle känna det och jag talade om var det kändes.

Kallas det självhävdelse att berätta goda saker om sig själv? Undrar just var gränsen går för att berätta positiva saker om sig själv? Herre min gnu jag är ju trots allt uppvuxen med Jantelagen, hämmande saker det där. Blanda upp en svensk med en halv uppkäftig dansk, tja det är väl inte det optimala i landet vara ingenting, knyta handen i fickan och tiga. Lagomma fisljumma landet ingenting, som så gärna ger bort allt de har till främlingar. Haha! Nu surnar några till surmjölk, så där får man fan i mig varken tycka eller tänka. Tur att jag och några till tycker så, om alla tyckte lika skulle det inte vara så lätt att känna sig god. Utan mörker inget ljus, utan de onda ingen god, tål väl att tänka på lite i alla fall.

Nää, nu ska jag inte retas mer, nu tar skurkärringen i mig över och går ner och skurar av scootern och städar efter andra i källaren. 🙏🏻

Det stinker av 🍤-skal ✍🏻

I natt läste jag väldigt länge efter en lång stunds klurande med korsord, det börjar kurra i magen och jag suckar. Det är som ett psykologiskt sug, jag somnar inte om jag inte äter något, plus dricker te eller mjölk. Jag har sedan länge slutat försöka smyga förbi Frasse ut i köket, han skuttar upp innan han ens har vaknat, livrädd att han ska missa en ostbit eller annat när jag som ett nattligt spöke i nattsärken drar mig till köket.

Upptäcker i en burk med lock, rester av vår räkmiddag och kokta ägg på samma hylla, räkmacka med ägg är ju inte fy skam mitt i natten. Sätter igång att skala och är noga med att lägga ner alla skal i burken och sätta på locket. Det luktar ju apa av gamla räkskal, tänkte att maken kan kasta resterna på morgonen när han går ut med Frasse. Så burken fick stå i diskhon, klart han öppnar den när han kommer till köket, inte ont anandes. Stackarn!

När jag kliver upp luktar det apa överallt, jag känner vad som stinker och kollar i köket … tom burken utan lock står i vatten och skalen har maken tagit med till soporna. Men du milde så det stinker, stackars maken, jag vädrar hysteriskt. Var väl inte så jag hade tänkt att det skulle lukta en söndagsmorgon. Men jag njöt på natten av mackan, borstade tänderna för andra gången och somnade som en stock. Funkar varje gång.

Nu är maken och Frasse på Gärdet i Stockholm och träffar alla andra ägare med sina Västgötaspetsar springande fritt, hopp, skutt och lek. Jag tror inte de kommer vara lika många denna söndag, grå himmel och enstaka förvirrade snöflingor som knappt hinner landa förrän de försvinner. Jaha nu ringde maken, denna gång morrade och muttrade en del hundar inklusive Frasse, så maken satt i bilen på väg hem. Han tyckte att Frasse blev för upphetsad, lika bra att åka hem. Så tråkigt med den reaktionen, vi vet ju inte så där värst mycket hur han egentligen hade det med två andra Colliehundar i sitt hem, jag har förstått att de rök ihop och Frasse fick nog på nöten. När han kom till oss tappade han tussar av päls runt hela halsen, tror det var bitmärken som gjorde att pälsen lossnade på det viset.

1 februari 1709

Är Woodes Rogers knappt myndig, tar då över sin fars rederi. Han övertalas att ställa fartyg till förfogande i kriget mot spanjorerna. På natten i en vik jag förstod inte var, ankrar de upp och tror sig se fiendens eld på stranden. Visar sig vara en kvarlämnad skotte som nu efter många år fick följa med Rogers båt hem igen. Denna skotte Alexander Selkirk, mannen vars öde att bo ensam på en öde ö under flera år, inspirerade Daniel Defoe att skriva romanen Robinson Crusoe 1719.

Dagboksboken är inspirerande på alla sätt och vis, bara älskar när nyttig eller spännande upplysning glider in lika lätt som min nattliga räkmacka gjorde. De där Aha stunderna är verkligen underbara, synd bara att min något åldrade hjärna har skaffat sig mer teflon med åren. Det glider in och ut lika lätt tänker jag ofta.

Nu ska jag be att få meddela att alla mina garner ligger fint i stora plastfickor med blixtlås, aha ni anar inte hur mycket garn jag har. En stor kasse garn ska jag skänka till dagis som pyssel om de vill ha. Men idag är det tygerna som ska tas om hand, så det rör faktiskt på sig i vårt kaosartade arbetsrum.

Frågade sonen min med Covid, hur han mådde idag? ”Som en Formel 1 bil i verkstaden! En kungskobra i skogen! Titanic innan hon sjönk!” Tror nog grabben min har fått en lättare variant och jag är så otroligt glad för det, så blir det för de flesta, men man vet ju inte vem som klarar sig och vem som blir dödssjuk.

Nu måste jag ta tag i dagen, maken och Frasse är hemma, lugnet lägger sig.

Baktakt utan ugn ✍🏻

Det här att ha maken hemma förvirrar mig, tror det är helg hela tiden på något knasigt vis. Nu har han fått sin första pensionsutbetalning och vi firar med skaldjur till middag. Inte för att utbetalningen är så stor, utan för att det var hans första. 🥂🍰 🎉

Sonen är pigg, vill jobba, men det går ju inte för sig. 🦠 Han blir flåsig om han anstränger sig och jag vill så gärna dela med mig av min långtidsverkande astmaspray Budesonid som innehåller en av få saker som hjälper vid andningsbesvär och hosta vid Corona. En storsäljare för Astras företag, finns både mer akut spray att ta och så denna med långtidsverkan med kortison. Nu tänker jag på antalet dagar han har varit sjuk, många blir ju jättedåliga fem dagar in och andra 8-10 dagar. Jag kommer inte bli lugn förrän två veckor har gått sedan det började.

Jag har hamnat i någon slags baktakt, tycker inte jag får något gjort. Igår lyckades jag tova ett par herrvantar till ett par typ liten dam eller barnvante. Brukar aldrig bli fel, men sånt händer så klart de där dagarna man inget får gjort. Jag har ju skaffat mig en mission med det här att jag ska sticka till mina vuxna barnbarn, nu är yngsta 4 och äldsta 11, så det är en idé jag vill genomföra och lämna efter mig till dem i framtiden. Vantarna som kympte (det ska stå kympte) var ju så klart ett par i herrstorlek, far och bada de är jättestora, innan de tovades och blev för små. Så det är bara att börja om, gilla läget. 🔆

Maken drog iväg och handlade, kom hem med fina tulpaner och Betsy Sandbergs fina chokladpraliner till mig. Han är nog livrädd att jag ska smalna av i helgen hahaha! Själv har han verkligen slankat av efter nästan två års promenerande med Frasse. Äsch, jag är så fet att jag inte orkar ta tag i det, tur att jag inte är kort i rocken för då skulle jag nog se ut som en fyrkant med rundade kanter, oval eller sälformad kanske är närmare sanningen.

Kram Alla Goingar!