Böcker och garn samma dag kallar jag lycka

Med posten kom En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström. Hon var Sveriges första Wallraffjournalist anställd på Svenska Dagbladet 1914, fatta hur tidigt hon var ute och vilket nytänk på den tiden. Jag ser verkligen fram emot att läsa inifrånrepotage – hur pigorna på landet hade det.

Fick samtidigt förlagets tidning med många intressanta böcker både nya och äldre. Jag har redan prickat för Helen Keller Mitt livs historia, Laura Restrepo Mörkrets brud, Peter Glas Livets mening är en hägring, Anita Desai Dagens klara ljus sist men inte minst en favorit Fjodor Dostojevskij Spelaren.

Förlaget heter Bakhåll som främst publicerar skönlitteratur och avantgarde och moderna klassiker. Så nu tänker jag beta av några böcker i månaden …

Jag kom nyss in, har hämtat paketet med fyra nystan och boken Sömngåtan Matthew Walker, tänk att man kan köpa garn och annat tillsammans med böcker, det gillar jag.  Den nya forskningen om sömn och drömmar. Den bok min läkare pratade om när jag fick förnyat recept på sömntabletter. Läser på baksidan och tror jag kommer ha nytta av mycket i boken.

På min väg till postutlämningen blev det många stopp, kondis vad är det? Hela tiden träffar jag folk som vill prata, på tredje bänkstoppet fick jag sällskap av grannar jag känner. Mötte en härlig kvinna jag tidigare har bott med på samma våning, hennes barn och mina gick i samma klasser. De kom från Chile och jag minns att jag var ner till källaren och hämtade mattor, lampor och annat som bara stod, de hade inget mer än det som sociala hjälpte till med i början. Sen pratade vi genom åren, de jobbade och slet och ungarna växte, idag har alla partners och barn, det har gått bra för våra ungar. Nu är det hon och jag som suckar över våra kroppar som banne mig agerar svikare. Hon har haft lika stor otur som mig genom åren. Idag såg hon ”tagen” ut på något vis, berättade att läkarna inte hittade något och hon går bara ner i vikt. Jag fick dåliga vibbar, ni vet som man kan känna ibland.

Nää, kan hon inte få leva i harmoni med sig själv och familjen, hon är så go och jag tänker på alla skratt vi har haft tillsammans. Hennes man åkte hem till Chile när hans föräldrar blev sjuka, men kom tillbaka så klart, en gång ringde det på min dörr och där stod han direkt kommen från Arlanda med en enorm bukett med nejlikor till mig. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så stora och kraftiga nejlikor, hans familj hade nejliksodling i Chile. Jag älskar dessa blommor sedan dess och undrar varför ingen odlar dessa stora vackra blommor så att de går att köpa här.

Nu väntar jag på att maken snart ska ringa på väg hem från jobbet. Jag ska då ringa och beställa sushi som han hämtar på vägen hem. Vi har ett ställe där de verkligen kan det där med japansk mat.

Fridens

Inget dunk från fiskebåt

Bilden är från i söndags, vi hade celebert besök av ett Japanskt krigsfartyg, visst är det konstigt att man aldrig berättar om dessa militära besök nu för tiden. Tänk förr, då var det alltid lite uppståndelse när något lands flotta la till i Stockholm.

Som ni vet bor jag mitt emot en hamn med stora, ibland de största kryssningsfartyg i världen som ankrar upp. Undrar just om de gör det i hamn, använder ankaret? Varje sommar händer det att vissa fartyg spelar oftast sunkig musik, så det dunkar ut över nejden. Först kan jag ibland känna att det är störande, men främst undrar jag hur det är att bo på en sån båt som spelar musik så det dånar. Hur kul är det att bo på den båten?

Idag är en sån där degig ”dagen efter” för mig, har man fibromyalgi kan man räkna med en kass dag efter en med stress och mycket görande. Så skönt att inte ha något alls att göra mer än vika in lite tvätt, städat och fint är det, Sandra var här igår och gjorde så fint. Fast vi ännu har rörigt med bokhyllor som är tömda, ingen ide att ställa ordning på det nerpackade, de kommer ju i höst och tapetserar resten och lägger nytt golv i vardagsrummet som också sträcker sig in i balkongrummet. Så vi har en cirkus kvar med möbler som ska flyttas runt varefter hantverkarna jobbar.

Nu är det absolut ljuvligaste tiden med måsarna, de flyger, glider utanför alla fönster och balkongen. Jag bara älskar deras skrattande, de unga som ännu tränar upp sina skrän är kul att höra. Nyss stod jag med bröd i handen som jag bröt och kastade ut, de tar bitarna i farten och allt går åt, plötsligt flaxar mängder av måsar på marken och vips är allt bröd uppätet.

Jag tycker mig höra avlägsen åska, himlen är ljus och mörkgrå, det är ingen garanti för regn. Kommer det inget går jag nog ut och sätter mig på soffan och stickar ett tag. På tal om sticka, igår skickade jag efter mer garn till fler sockor och jag får lite dåligt samvete. Om ni bara kunde se hur mycket garn jag har, så skulle ni förstå att jag inte riktigt vill visa maken ännu fyra nystan. Jag vet att han inte bryr sig på det viset, jag gör ju sällan något ute som kostar, inte köper jag så mycket kläder eller annat. Inte gillar jag att dricka mer än något glas till mat ibland. Jag är med andra ord billig i drift. 🙂

Köper böcker gör jag, böcker och garn, jag köper mycket kläder till mitt äldsta barnbarn. Nyss fick han två nya byxor och två skjortor, ska vara snygg när skolan börjar tänker farmor. De har tre ungar och jag minns från när våra två var små, hur vi aldrig fick någon hjälp med klädköp eller ett paket blöjor, ni vet bara så där, när som helst och vi hade verkligen inte mycket pengar, eller bil, det var ju så då.

Så jag har försökt göra det jag själv saknade som småbarnsförälder. Köpt många kassar med mat, blöjor, kläder, stickar en mängd sockor, ja ni vet hur man är och jag köper väl lite till alla fem ungarna, men har siktat in mig på min nio snart tioåring.

Så skolstart, vinterkläder, skor, vinterkängor, fina reaklipp då slår farmor till. Dotterns barn har en farmor som handlar och handlar gör även dottern. Finns inte ett dugg att handla till de barnen i klädväg, leksaker ska vi bara inte tala om.

 

 

 

 

Stå på huvudet med statens kontroll

Inser när jag plockar undan på mitt nattduksbord att resten av min kartong med sömntabletter ligger på landet, tog bara med mig den karta jag höll på med, suckar för mig själv över den klant jag kan vara ibl … ofta. Ringer till min vårdcentral som hittills varit toppen.

Agneta i VC:s reception, född samma år och dag som mig svarar när jag förklarar mitt behov av ett nytt recept. Jo, det går bra, men från och med idag måste jag komma in och hämta receptet, nya regler, kan jag komma klockan 14.00?

Känner  mig som om jag är narkoman och ska in, kollas och ev få min dos. Jag har haft samma läkare i massor av år, ätit samma sömntabletter i alla år, vilket både njurläkaren och VC läkare är överens om att jag ska äta för att sova.

Det betyder att jag nu på en gång får skaffa mig en ny besökstid hos min vanliga läkare för att garanterat få mina sömntabletter nästa gång de håller på att ta slut, behöver de öka på besöken, får de mer betalt om jag åker dit och hämtar receptet?

Min njurläkare skriver bara ut medicin som direkt är kopplad till njurarna. Resten av det jag behöver får VC skriva ut och det har gått bra att bara ringa och få påfyllning. Men nu krävs ännu ett personligt besök för att få ut sömntabletterna.

Nog förstår jag att det blir svårt att få en läkartid i framtiden, de fixar så mycker trassliga omständigheter hela tiden och förmodligen handlar allt bara om att få in mer besök vilket säkert ger mer klirr i kassan.

En lugn måndag? Städerskan min kära, kommer snart och jag ska kasta mig i duschen så jag kan ta bussen till VC sen. Så onödigt, nog kunde de ha koll på uppenbara missbrukare när det gäller sömnmedel och narkotiska preparat?

Jag som brukar älska måndagar gör inte alls det idag, blir lite för mycket jox för mig.

Fridens

Väder kropp barnvakter

Kroppen är som en väderstation, vid omslag som nu får jag värk i kroppen vilket jag är van vid, så van man nu kan bli av sånt. Men efter denna varma, i stort sett värkfria sommar … bara det att ha mått så pass bra i lederna, har ju varit underbart. Själva värmen fick mig att säcka ihop, men att ha känt igen sin kropp, har ju varit så himla skönt.

Idag har vi äkta svenskt sommarväder och jag jublar av tacksamhet, måtte det nu hålla sig så här. Jag tänker att nästa vecka ska jag börja gå med stavarna, korta turer, allt för att komma igång. Jag ska börja på gymet i höst, så det vill till att börja gå, i denna värme har jag inte rört mig alls och tjockare har jag blivit, så tråkigt, känner mig frustrerad som vanligt över övervikten.

Ingen diet, bara vanlig mat med bra tankar om grönsaker, frukt, fibrer, raps och olivolja, ta bort allt godis och kaffebröd, suck. Jag ska röra på mig sa min njurläkare, inte för att bli smal, inte för att tävla med mig själv. Bara gå en gång i veckan på gym och röra lite med betoning på lite, på musklerna. Tjänar ju inget till att göra så som typiskt mig, kul att träna, här tar jag i och tävlar med mig själv, kämpar på fast kroppen skriker ”tryck på pausknappen.” Jag gör ett nytt försök.

Ikväll ska vi vara barnvakt till dotterns döttrar, bara några timmar medans päronen äter bröllopsmiddag i kvarteret. Tänker på när våra var små, vi hade i stort sätt aldrig barnvakt. Svärföräldrarna blev aldrig den glädje jag hade önskat både oss och ungarna. Svärmor blev tidigt senil och jag fick ta kontakt med mina tidigare arbetskompisar som fick se till att hon fick en plats på hemmet. Svärfar så snäll, så snäll men egensinnig och lite senil även han, men han klarade sig hemma tills han dog.

Mina egna föräldrar fostrade mig och syrran till att klara oss själva. Mamma körde karriärsspåret och då blev det ingen hjälp där inte, några dagar per år under sommaren fick ungarna plus syrrans dotter tälta på landet. Det gillade ungarna, det var ju inget fel på mina föräldrar, mer än att de hade mest tid och intresse för sig själva. Typiskt 40-talister tror jag fast mina föräldrar var lite äldre.

Så att inbilla sig att mina föräldrar skulle hålla sig hemma från landet en lördag för att passa våra ungar medans vi åt bröllopsmiddag ute, fanns inte på kartan. Det fanns inte på kartan att räkna med hjälp överhuvudtaget, de få gånger ungarna fick åka med till landet en fredag för att vi skulle bort, förväntade min föräldrar sig att vi skulle gå upp tidigt nästa morgon och åka en timma mot färjan som gick vid 12-tiden. Om det ibland var lååång kö ner till färjan, så vi fick ta nästa, då var det surt när vi kom fram. Så inte sjutton var det med någon glädje vi åkte ut på landet för att hämta barnen. Om vi nu gick bort på kvällen med god mat och lite att dricka, med betoning på lite, så fick vi inte ens sova ut, var ju värdelöst att ha barnvakt. Därför gjorde vi mest sånt som ungarna kunde vara med på.

Dottern är väldigt bortskämd med barnvakt, svärmor hämtar äldsta dottern sedan flera år varje onsdag på förskolan och stannar sedan till middag. Win-Win situation för dem alla och hon ställer väldigt ofta upp, hämtar lämnar, handlar osv i ett evigt flöde. Vi har inte ofta varit barnvakt till deras barn, nu är ju äldsta gärna hos oss, men nu har de den yngsta som är väldigt pipig och det är inte så kul med otröstliga ungar.

Om vi överhuvudtaget kom ihåg vår bröllopsdag blev det en räkmacka och ett glas vin hemma utan krusiduller. 🙂

Genom att sonen blev ensamstående tidigt med sin son blev det mer naturligt att vi ofta var barnvakt till honom. Grabben har varit så mycket med oss i perioder, så att han känns som vår egen unge. Han vill vara med oss och längtar efter oss precis som vi gör med honom. Han har som barnbarn förstföddas speciella plats, precis som jag hade för min mormor och min dottern för min mamma. Alla barnbarnen är min kär på olika vis, de är ju alla olika personligheter.

Fridens

Ångest

Nu lider vi av klimatångest enligt Aftonbladet.
Först hade vi ångest inför semestern och sen för att börja jobba igen. Så ynklig befolkningen har blivit, får psykosomatiska problem av allt nu för tiden. De upplyser ständigt om att det är självklart att må dåligt av allt och ingenting, känsligheten i svenskar slår nog rekord. Jag förstår att det är trångt på psykmottagningarna.

Som SVT och media hysteriskt har lobbat för naturkatastrofer, alltid tillsammans med ordet klimat i negativ mening, så förstod jag att de nu vill flytta fokus i valet från allt annat till klimatångest.

Rent politiskt springer SVT vänstersidans ärenden och de är väl smått hysteriska nu med hotet från SD. Så de har kört stenhårt på klimathotet i varje Aktuellt och Rapport dag ut och in, tidningarna hänger på, säljer extra lösnummer, skrämmer upp folk till ångest.

Nu får de faAn i mig ge sig, vårt lilla land går redan i bräschen både ekonomiskt och med personliga åtaganden, allt för miljön. Inse att vi gör mycket och det inte är fel, men det är fel att köra skrämselpropaganda inför valet förmodligen för att stärka upp MP till valet. Om de blir kvarvalda, kan samma gäng fortsätta fyra år till. Då kan vi snacka om katastrof för vårt eget land.

Sen mår jag rent av illa av detta mixtrande med befolkningens känslor. Undrar vad de tänker att vi i våra stugor ska göra åt tex torkan för visst är det så, att de klart tycker att det mesta i världen är just vårt fel och vi ska leverera både lösningar och ekonomi, som om just vi har större skuld än andra länder och deras befolkning.

Så efter idogt kämpande har nu media lyckats oroa folk till den grad att miljön har glidit upp som nummer två på viktighetsskalan, med endast invandringen före som nummer ett.

Grattis duktigt jobbat! Ironi!

Tituleras numera även portvakt

Men så blev det av igår, invigning av nya soffan på sidan av porten. Där satt jag med min sockstickning och njöt av att vara ute. Tog nog inte mer än 20 minuter så kom en vän L på väg hem och satte sig, vi pratade nog minst en timme och under tiden kom mannen från grannporten och pratade, han mådde inte så bra, deras hund var de tvingade att avliva dagen innan. Så sorgligt och vi pratade om sorgen som blir så total, tystnaden hemma och tron att hunden ska dyka upp som vanligt när man är hemma. Vår hund la sig gärna utanför toadörren när jag duschade och jag smög alltid upp dörren för att inte smälla i honom. Om ni visste så länge jag höll på med det, fast han inte längre fanns. Men jag tror han låg där, fast osynlig.  ❤

Sen dök mannens fru upp och alla gick hem utom jag som fick prata en stund med mannen med hunden, grannen som bor vägg i vägg med oss, deras lilla hund vaffar ibland hör vi, men störs inte av det. Sen satte sig en bekant granne från min port sig ner, vi pratade mycket kroppsligt elände, hon har det inte bra.

Det var verkligen en trevlig bänk att sitta på, vanligt prat, lite sorg, lite upplysande skvaller utan ont uppsåt och skratt så klart. Tänk att pudeltanten bara dog knall fall av  fästingsjuka. Jag har undrar om hon hade bytt bil, den nya stod så rakt parkerad. Det finns tre P platser utanför som är ovanligt breda, trots det var hennes bil parkerad som om hon var full, snett och vint, halvägs ut från parkeringen. Inte trodde jag hon var full, men märkligt var det. Så det är en ny person, som nu har parkeringsplatsen.

Jag blev lite chockad att höra att hon hade dött så knall fall, ingen jag umgicks med, men vi pratade en del när vi också hade hund och hälsade alltid när vi sågs ute. Nog är det ledsamt att alla välkända människor försvinner, de där som jag har nickat hälsande till, sett i omgivningen som namnlösa grannar i 40 år. Som om det inte räckte att de jag har känt dör genom åren.

Sent igår kväll gick jag igenom en massa sparat här inne i paddan, bara måste ju rensa. Till min lycka hittade jag ett presentkort vi fick i present på vår bröllopsdag, ni som minns festen vi hade, våra tävlingar, vuxna och barnbarn. Ett presentkort från dotterns familj på Delicard, det bästa som finns. Vi valde najadlax som kommer levereras till dörren på fredag i kylförpackning.

Jag har själv beställt dessa presentkort till andra, trerätters hem till dörren, det är väl en present som heter duga. Vårt äldre par som hjälpte oss med Watson när jag var som mest njursviktig, de fick trerätters Delicard flera gånger om året, inte ville de ha betalt, de älskade att ha Watson. Då passade det så fint att komma med en blomma till jul, påsk och sommar med detta delikatesspresentkort, de såg så fram emot att välja maten. Hon I dog hastigt och B blev kvar, skruttigare och får nu hjälp, mysigt att veta att han varje vecka blir hämtad av färdtjänst och tillbringar en eller två dagar på mitt gamla jobb. Där får de frukost, lunch och kaffe på eftermiddagen innan fördtjänst kör dem hem. Där umgås det på trevligt vis, dit kommer folk som uppträder, de kan väva, dreja, brodera, sticka osv. Utflykter ordnad och de tas omhand med mycket kärlek, jag var dit och fikade i vintras, när jag testade att träna om ni minns.

Nu ska jag sätta lite fart, sen sätter jag mig nog på bänken ett tag i den svalkande skuggan.

Fridens

Trudelutt självspelande hjärna

Nu skulle jag sitta på bänken utanför porten och njuta, hemma igen efter semestern. Men med min kropp vet man aldrig vad som händer …

Det ringer på mobilen och en hantverkare vill mäta mina köksbänkar, nya ska sättas in. Jag säger välkommen till honom för hemma är jag och så pep jag ut i köket, just denna dag är det disk och mer disk än vanligt på diskbänken. Jag har svårt att bara låta det vara när någon ringer så där direkt och vill komma. Så det blev till att stoppa in i diskmaskin, torka av, snodde runt och undrade vad jag håller på med, det är ju inte diskbänken han ska mäta?

Så ringer han på dörren, den långa, muskulösa, brunbrända, ljushåriga svenska hantverkaren. Suck, finns inget bättre än svenska hantverkare om de kommer i tid eller kommer överhuvudtaget, men det är en annan story. Trevlig kille som gjorde sitt mätande, det blir denna vecka eller om flera veckor beroende på hur det var med beställning av bänkskivorna, mig spelar det ingen roll.

Tänkte på det att min beskrivning av den svenska hantverkaren lät ju som något nazisterna kunde ha rabblat upp. Det var nu inte min mening att kantstöta ömtåliga läsare med livlig fantasi. Det är nog mer bara min personliga uppfattning att just denna hantverkare såg ut just så, om man nu får se svensk ut längre? Som motvikt kan jag beskriva ännu en vacker hantverkare anställd av vår förvaltare. Han är mörkhårig en atletisk skönhet med vackra tänder och mörkbruna ögon, han pratar klingande svenska, fast han inte ser svensk ut och han är verkligen vacker och trevlig. Så där ja, jag gillar hantverkare, har alltid gjort det oavsett var de kommer ifrån, men de pursvenska känner jag mig väldigt besjälad med och än så länge får man väl känna så, hoppas jag.

När jag sitter där och småpratar med hantverkaren som mäter, så börjar jag känna mig märklig, liksom utanför min kropp och jag tänker ”fan också, bara han går snart.” Hur kul skulle det vara att komma hit för att mäta och få en svimmande kärring på halsen? Han var snabbt klar och jag lyckades ta mig till dörren, hej och tack! Sen la jag mig raklång ner på golvet och väntade på att snurras upp. Kände mig lite bättre och tog mig till soffan och blodtrycksmätaren, 84/58 pulsen 93.

Ja, ja det tar sig … snart kan jag nog sätta mig en stund där ute med korsord, men det finns en ny dag imorgon, så det blir nog till att vänta. Jag skulle också behöva gå till någon som kan dra min skalle till rätta, trycka på lite onda ställen och dra ut hela mig. Men sånt brukar jag liksom aldrig komma iväg till, drar mig och drar mig tills det är mer krisartat och då får jag vänta på en tid i flera veckor, om jag har otur. Så korkat, tror det hänger ihop med alla läkarbesök, blodprover, sjuksköterskebesök, allt som hör till njurtransplantationen. Jag drar mig för det där normala som årlig gynundersökning, mammografi, tandläkaren, fotvård. Men det är ju klart att jag gör allt det där, fast med inre suckar om allts jävlighet, men annat som kommer ovanpå vill jag oftast smita ifrån så gott det går, sån jag inte dör av att hoppa över.

Men så underbart med normalt väder, att kunna andas, röra sig utan att det nästan skvätter svett om mig. Nu ska vi få några dagar till av fanstyg till värme, men måtte det bli normalt snabbt igen. Jag hoppas nu att sol och värmegalningarna har fått sitt och lite till. De flesta sådana jag känner har gnölar rätt länge nu på att det är för varmt, jag tror nästan inte det är sant. Vänta in i oktober då börja gnölet om det grå, fukten, kylan som kryper. Men då brukar jag stå upp för årstiden även i november när det blir etter gråare, då njuter jag. Hellre klä på sig och kunna klä av sig när det blir för varmt hahaha! Flera veckor av 30-35 grader som vi har haft på semestern är verkligen olidligt.

Mitt huvud bjuder på konstigheter, när jag lyssnar, ni vet lite extra som man gör när man tycker sig höra något som man inte vet vad det är. Då börjar glassbilens trudelutt inom mig och tro nu inte att den åker runt utanför, ljudet finns i mig, vad ger ni mig för det? Är det hispan nästa eller?

Fridens

Mormor är seg

Just nu molnigt ute och AC:n tuggar på för min skull. Ensam hemma några timmar, känns som julafton. De drog iväg med ungarna och Maken till Vikingabyn för ett besök och bad efter. Jag har gjort min första iskaffe med espressomaskinens hjälp och dotterns mans recept, är ju så galet gott. Ska på en gång säga att jag gillar att vara ensam en stund oavsett vilka som är här hos oss på landet. Sen säger jag bara värmen, vem orkar vara sig själv någon längre stund? Nää, menar just det ja!

Det här med relativt nyvaken mormor och barnbarn på besök är både dråpligt och suck, jobbigt. Hon står på altan med en leksakshjälm på huvudet och tittar med stora ögon på mig. Jag låssas inte se hennes längtansfulla blick. Hon knackar försiktigt till att börja med, sen ökar knackningarna och jag möter hennes blick. Avvärjande gest ifrån mig och nej-skakning på huvudet.
Då går hon iväg hela 1-2 minuter, sen börjar hon om, knackningar hårdare och hårdare … går efter väggen mot dörren knackandes. Tillbaka till fönstret och jag vinkar kom in gesten suck, hon vet vad hon vill och är van att få som hon vill. Säger till henne när hon dukar upp barnkaffeservisen att du får leka själv, jag har inte gått upp än.

Men hon pratar och sticker till mig koppar och skedar, tårta och fat. Påfyllning av både det ena och andra, jag suckar … hörrö, lek själv eller gå ut och lek. Men den här damen är så van vid att farmor sitter och leker i timmar med henne och jag är ju mormor och gör inte alls på samma vis.

Jag vill vakna och bara vara på förmiddagen, det är sen när jag har vaknat till, som barnbarnen kan ha någon nytta och glädje av mig. Bäst är jag på att berätta om hur det är här i världen med allt spännande som vi kan leta upp på Google eller som jag själv kan berätta, rita lite och ibland tydliggörande övningar, bjuda på glassar, kakor och annat mer eller mindre förbjudet när man inte har ätit som man ska. Rent av, vilket fördärv med denna mormor.

Hon är söt i sin längtan efter mormor, vi är bara lite i otakt på förmiddagen. Men vi har många dagar kvar, ikväll ska vi grilla i gasolgrillen, då det är tillåtet igen att grilla på egen tomt. Jag blev så himla glad att jag slapp dotterns storpack med kycklingfilé i ugnen, GötaPetter ugnsvärme är jag inte sugen på. Jag har bara haft ugnen på en gång och det var till en citronkladdkaka som jag bjöd Nina med familj på till kaffet när de kom. Inte ett matbröd har jag bakat denna semester, inget kaffebröd, allt har vi köpt, orkar inte med värmen.
Nu ska jag se om det finns något att se på TV eller lyssna på P1 samtidigt som jag stickar.
Fridens

Det ena och andra fladdrar genom knoppen

Vår sista flämtande semestervecka började med purrning tidigt, in i duschen, på med kläder, fylla vattenflaskan och iväg till Hallstaviks VC för ännu ett blodprov. Nu hade den första utmärkta och trevliga nålstickerska gått på semester och där satt en ny, ännu ett rekorderligt fruntimmer med skratt och nål i högsta hugg. Det är något så befriande skönt att sätta sig ner hos kvinnor med kunskap, ålder, skinn på näsan och humor. Imorgon får jag resultatet som för den delen har varit toppen varje provtagning, så min nya medicin ”fungerar bra” och jag har ”mått väldigt bra sedan jag bytte sort”.

Jag tänker att jag inte ska skriva de orden, vågar inte riktigt tro att även jag kan äta en sån medicin och må bra som många andra transplanterade. Sen tänker jag att fibromyalgin dvs kroppsgnället som flyttar sig runt, gör mig trött, ger underliga symtom kanske helt enkelt ligger lågt i värmen.

Det är ju alltid något som pockar på uppmärksamhet. Det här med värme kombinerat med AC och fläkt ger mig ont i nacken och upp i bakhuvudet, lite som nackspärr upp i skallen, fast där bak. Så där ja, lite bara måste det gnällas. Så fort vi sätter oss i bilen går AC:n för kung och fosterland och min nacke brukar passa på att dra sig på fel sätt, tänk nu att jag sitter i fläktars drag eller AC stor del av dygnet. Tro sjutton att nacken hittar på massa skumma saker.

När vi kom hem på förmiddagen åt vi frukost och sen somnade jag och vaknade vid två tiden. Då gick gänget ner till badet och jag är så nöjd att få vara ifred … jag är ändå badkruka först och främst, har ingen passande baddräkt och då menas att jag är för tjock för den jag har. Baddräkt är inget jag ens tänker på att skaffa när våren kommer, möjligen kolla att vassens växer sig hög och att lämplig skrymmande gråsten finns nära strandens skvalp. Där jag lagom gömd kan smyga i böljan utan att känna mig som en sån valrosshanne som fläskar sig fram.

Ikväll tänker jag göra en stor sallad med rökt fisk och surimisticks, ni vet de där fisk”pinnarna” som smakar skaldjur. Jag är väldigt svag för surimi och kan utan problem äta dem bara rakt av. Nu när grillandet gått bort, blir det mycket sallader och kallskuret av olika slag. Igår gjorde dottern en stor härlig paj i ugnen, känner mig stolt över att båda våra barn är väldigt duktiga på allt i köket. Min mormor ❤ ingen kan som hon laga en ugnsomelett med krabbstuvning och tänkt på allt gott hon dukade upp när hon bjöds till bords. Mamma mötte en man som hon gifte sig med som tog matlagningskonsten till nya höjder och dessutom var dukningen viktig för honom. De två mamma och min adoptivpappa, de kunde laga mat så det visslade om det.

Jag låg större delen av uppväxten och läste Bonniers kokbok tung och otymplig i sängen in på nätterna. Jag drömde om krustader, filé hit och dit, bakat, sauterat, kryddor, förrätter, efterrätter och huvudrätter. Gick senare en hushållskola där fröken var grymt imponerad av mina kunskaper och utsatte mig för lite extra svårigheter att bita i matlagningsmässigt. Ska sanningen fram var hon inte så förtjust i mig, jag tror det var för att jag kunde för mycket, har inte haft vanan att bli illa omtyckt av folk jag mött genom åren, men man kan inte bli älskad av alla.

Tänker på det ibland att det var tur att jag, praktiska människan hade gymnastik, syslöjd, hemkunskap och skrivmaskin att få glänsa i och plocka upp de högsta betygen i. Utan dem hade jag nog känt mig som den skit skolan förr gärna gjorde av oss som inte briljerade i matte. Nu har ju just jag något som min mamma sa att min danska farmor hade ”Matjord i fickorna”. Den där matjorden var något fint att ha, min farmor var affärskvinna och gjorde fina affärer. För mig var det nog händigheten som var min matjord. När ungarna var små sydde jag åt en kemtvätt och kunder rände in och ut hos mig. Det mättes och pratades, syddes in och ut, nya kragar, manschetter, las upp och ner byxor, kjolar. Sen när de förstod att jag var duktig på att laga hål i dukar och gud vet vad, så kom de även med sånt och jag trollade.

Tänk om kvinnan som satt i skolan och var sk yrkesvägledare, om hon hade tagit tag i mig och hjälpt mig, så kunde jag med all säkerhet utbikdat mig till att renoverat gamla bonader på museum, kyrkor och slott. Allt tänkbart pillerill var jag verkligen duktig på, med stödlektioner i matte, kunde jag nog tagit mig in på utbildning till just syslöjdslärare. Men nä, det bidde ingenting av mig, som den typ av folk som orienterar sig i samhället med titlar, fina höga examen, anser viktigast.

Men det var jag som tröstade deras dementa pappor, tog hand om deras mammor som inte klarade sig riktigt själva där hemma. Jag städade, tvättade, duschade de gamla, la håret på tanter, vi fikade och pratade, jag donade med räkningarna och redde ut både det ena och andra till deras gagn. Jag var kär i mina gamlingar som jag gick till flera gånger i veckan och de väntade så på mig som kom som en frisk vind med prat och skratt och fick saker gjorda.

Nu kom badgänget så jag måste sluta nu och prata med E som sprang snabbast hem till mormor,

Flyttrenden inget för mig

På småtimmarna vaknar jag av stenhårt regn på taket, åskan rullar runt om och regnets skyfall som lugnade sig och sätter igång igen. En salig blandning känslor och tankar rev i mig, ahhh upp och titta på regnet, ligga kvar och somna om. Jag somnade om, men flöt upp både av mullret från åskan och regnets kraftfulla trummande.

Idag är värmen lägre 26-27 grader, men den känns värre, för nu efter regnet är det fuktig värme. Minns min första upplevelse av kruttorr värme, vi var i USA Arizona. Denna ökenvärme visade sig vara bättre för mig än den värme vi ibland bjuds på här hemma. Visst var det varm och inte alltid skönt, men ändå lättare att leva med än den här fuktiga värmen. Jag skulle aldrig frivilligt bosätta mig i ett fuktigt varmt land, tänk att vakna varje morgon av samma stigande hetta. Inga årstider, sällan regn, bara solens flödande dag ut och in.

Vad skulle jag göra där? Sitta ensam och glo inne året om, längta ihjäl mig efter våra barn och barnbarn, oroas för mamma. Nä, flytta får andra göra, de med lite lösare rötter än vad jag har till både land, bostad och familj. Det här att flytta för gott som är så trendig nu, undrar hur det känns, verkligen känns att sitta där i värmen med allt i livet långt därifrån. Många är ju pensionerade som flyttar, tänker de någonsin på var de ska göra om de blir sjuka? Men klar med EU tänker alla, så går det som smort, men om du blir senil, är det då nya landet som ska ta hand om dig eller gäller rätten att komma hem och ta för sig då? Eller får cancer och sitter på det sluttande taket, med längtan om närhet till släkt och familj.

Har man en bostad kvar i Sverige om man flyttar för gott? Om man nu inte har det, hur går det då med boendet om man vill hem igen. En del säljer sitt boende i Sverige, skaffar en mindre lägenhet i det nya landet och något mindre även hemma. De tillbringar vintertiden i värmen och åker sen hem. Det kan jag förstå, då nyttjar man det bästa av två världar.

Nu väntar vi på dottern med familj, jag har gjort en kladdkaka med citronsmak, men idiotiskt har jag ingen flatbottnad, typ tårtbotten form, den är hemma. Så jag har hällt ut smeten i en sockerkaksform med hål i mitten, så kakan får allt stanna längre i ugnen eftersom den är högre, tar längre tid att få gräddad.

Fridens

 

Y med skopa och maken med raka

Asså denna värme, jag vaknar sent och kikar ut, där kör Y med grävskopan. Rötter och sten ryker och ytan blir sakta men säkert plan, förarbete för en ny gräsmatta. Maken har sedan igår kämpat på i värmen med rötter, jordkocker, sten och allt annat som dyker upp även ett jordgetingbo som gjorde att Y första dagen fick fly in i sin bil och hem.

Nu har maken sprayat så ev kvarvarade jordgetingar tackar för sig.
Denna fantastiska man jag har gift mig med, han ställer alltid upp, sliter som få med allt oavsett vad det handlar om. Idag fick han hjälp av Y att som avslutning få ut all sand som ska ligga som ett lager innan jorden ska delas ut. Jorden beställer vi senare, när det kan sås och vattnas mer normalt.

Första stora gräsmattan fick han kratta ut sanden själv då Y blev sjuk. Sen kratta ut jorden, så, vattna, gödsla, så, vattna, gödsla. Jag hade hoppats att han denna gång skulle få hjälp av sonen, men denna värme har försenat det hela med Y i månader och sonens semester är ju inte evig och så har han tre barn att ta hand om.
Nu på söndag ska dotter med familj komma, om inte värmen blir för jäklig.

Maken tänker att sanden ska krattas ut tills regnet kommer imorgon, regnet packar då sanden. Om nu regnet kommer, igår fick vi rediga skurar, det grå tog över och värmen stöp ner till 21 grader från 32.

Själv har jag bäddat och plockat lite med betoning på lite. Tog en Resorb och känner mig vederkvickad, såg till att maken fick en när han var in och drack.
Jag tror aldrig jag har haft en så stilla semester, denna värme klarar jag inget vidare, har mest suttit inne och häckat i närkontakt med AC:n.

Fridens

Joråsåatt

Skulle överdriva om jag sa att jag var pigg idag, blir ju alltid som utslagen dagen efter, om jag gör något, vad som helst dagen innan. Så jag blir väckt av maken till min senaste ta ”medicintid”. Jag har sovit så tungt och drömt en massa förvirrade drömmar, som naturligtvis slank ur medvetandet mitt som en avlöning, när maken la sin hand på mig för väckning. Jag har ännu en stark känsla av att det var något viktigt med drömmarna, något som skulle upp och ut ur det undermedvetna.

Förbenade värme, nu går AC:n igen och jag är så glad att den gör sitt jobb, men ljudet gör mig så trött. När vi stänger av den ringer ljudet ännu i öronen och det märkliga är när den är på, så hör jag liksom andra ljud i oljudet.

Joråsåatt, jag har hört både musik och folk som pratar i detta brusande, susande. Fick mig i början av värmegalenskapen att tro att det stod folk och pratade på tomten, tänkte att grannen satt ute med musik på, men icke, så snart kommer de kanske och hämtar mig för inläggning. 🙂

Så ännu en dag med över 32 grader, jag är minst sagt skittrött på solen och den urlakande värmen. Vår semester blev/är en innesittning med AC:n, maken har så klart fällt lite träd och byggt ett mindre avslutningsdäck efter entrétrappan. Sen vattnar vi det lilla vi har planterat, potatisen i en pallkrage är nog klar att dra upp.

I tisdags när vi kom hem blev jag så lycklig, vår förvaltare renoverar nu alla uppfarter till vårt avlånga 7-våningshus. Alla portar fick fina stenplattor närmast porten och som ”kullersten” därefter. En mycket stilig soffa vid varje port, så snygg och bekväm att sitta på. Det ska bli tjusig utomhusbelysning och nytt i alla rabatter.

Jag för min del kommer ta hissen ner med en kudde till soffan, en termos med kaffe, vatten och en korg med stickning. Framsidan har sol tidigast på morgonen, så resten av dagen är det skuggigt, så svalt och skönt.

Nää, nu måste det bli fart på mig … tar tag i nya sockstickningen, hahaha idag blir det snigeltakt.

Fridens!

 

Kulturtanten smäktar i fläktens virvlar.

Hem en sväng, vattna blommor och titta över posten, jag slank in hos frisörerna på torget med drop in och sa ”tvätt och klipp tack”. Jag har ju min frissa som jag oftast går till, men tjejerna på torget har varit min livlina under de år jag var sjuk. Går banne mig inte att boka in ett dugg, när man inte vet från dag till dag hur man mår och drop in är verkligen toppen då.

Så nu blev jag korthårig, typ kort page med tvärklippt lugg, urtypen för en svensk kulturtant passande i ”Gudruns” generösa, färgstarka kläder och rediga doningar på fötterna. Nja, sandalerna är rediga och blå av fotriktiga typen, men Gudrun lyser med sin frånvaro i min garderob. Inte riktigt sant, några ärmlösa klänningar har jag, men de är inte lätt med den här tunnan min mage har blivit. Det är nog mer passande med ett lakan med ett hål att stoppa huvudet i och två till armarna. Kanske skulle börja köpa kläder på tältavdelningen, usch, det är inte kul det här med kläder.

Förrut hade jag något som förkortas pd vilket betyder påsdialys, de flesta har hört talas om bloddialys. Pd är en i mitt tycke enklare dialys, en slang opererades in i magen och så fyllde man magen med en dialysvätska som är en sockerlösning. Den lösningen med sockermolekyler som drar till sig orenheter i urinen, vilket inte mina njurar klarade att göra. Sen la jag en tom påse på golvet, öppnade slangen på magen och kopplade in den tomma påsen. Det som rann ur mig var urinen.

Sen när det var tömt så fyllde jag på med en ny påse sockerlösning, hängande från en droppställning, in i magen igen. Tömma och fylla i fyra, fem ggr per dygn höll mig vid liv. Men med detta ville jag bara berätta att magen aldrig blev sig lik efter det, många liter 4-5 att tappa i och ur varje dag. Sen gå upp i vikt på det, ser ständigt gravid ut.

På tal om garderob har jag nu till min lycka hittat … hur konstigt låter inte det, hittat? Men det är precis det jag har gjort, hittat en mörkblå klänning som passar min numera tunnliknande kropp. I värmen har jag rotar runt och funderat över vad sjutton jag ska ha på mig imorgon.

Imorgon fyller min man och dottern år, dottern fyller 40 och jag kan bara inte begripa det, vart tog åren vägen? Vi ska träffas hemma hos henne, närmaste släkten och äta tapas och umgås. Sen ska vi dra iväg till kvarterskrogen med bokning för utesittning, som tur är och det lär finnas tak över borden. Ska bli kul med alla barnbarnen,  finns en lekhörna för dem, fint som snus, så behöver de inte sitta till bords så länge.

Vad vi har köpt till dottern kan jag inte skriva om, hon snokar här inne ibland. Tji fick dottern! Maken ska få en vedklyv av mig, men han får välja, handla en själv så det blir en han vill ha.

Dottern ska ha en större fest för alla vänner i augusti, då kommer en food truck som serverar mexikansk mat, om hon inte har ändrat på menyn. Den ska stå på uppfarten till deras hus, så himla praktiskt att slippa mat och stök, alla hämtar sin mat själva. Hoppas bara värmen är mer normal då, jag kan nästan inte skriva, skallen glömmer ord, stavar fel och har sig. En fläkt vevar på, men det är inte mycket i 30 gradiga värmen. AC:n är kvar på landet och vi har bestämt att köpa ännu en och ha här hemma till nästa kvävande värme lägger sig över landet. Skitväder!

Fridens

 

 

En efterlängtad grå och blöt dag

Vaknar av trummande regn, så efterlängtat och njutbart, på samma gång som jag vill ligga kvar och bara njuta av ljuden och känslan av att äntligen, äntligen regnar det, samtidigt vill kroppen skutta upp och titta ut. Får höra av sonen som kom och hämtade  Besserwisserspelet, det blir nog inget bad idag, att regnet började 01.30 inatt, de vet som satt ute och umgicks på altanen.

Inte vet jag hur mycket som kom ner, maken, slarvern glömde att ta in regnmätaren så den sprack i kylan i vintras. Min högsta önskan är att regnet öser ner där elden far fram över vårt land. Jag blev så berörd, tårögd när jag lyssnade på intervjuer med folk som evakuerades från sin by, sina hem. Naturens makter kan man inte göra något åt, åska och blixtnedslag, men de som tuttar på, pyromaner, de njuter väl nu. För min del skulle de vara livstidsinlåsta för allmänhetens säkerhet och ekonomi.

Tänker på den där läbbiga gryningspyromanen, han blev väl dömd nu till tre års fängelse? Tre år, driver de med oss, lås in fanstyget för gott. Men klart i vårt land, så har ju minoriteter mest att säga till om, så klart att det ska ha sin frihet till mordbrand med jämna mellanrum, inte får man inskränka på någons frihet inte, att personen sen eldar upp K-märkta hus, vanliga hus och lite folk som ryker i farten, det är smällar majoriteten får leva med. Bäst jag skriver ironi här!

Tänker på alla människor som verkligen sliter med bränderna, alla dessa frivilliga som utsätter sig för fara varje stund i kriget med elden. Tänker på större delen av Europa som har skickat vattenbombningsplan och folk till vår hjälp, de förstår att Sverige inte är säkert när de brinner, de förstår att våra makthavare har struntar i att se till landets säkerhet vid brand. Kanske känns det skönt för Polen att skicka både många män och brandbilar till det humana landet hahaha, landet som vill bestämma över alla andra, tala om hur saker ska skötas. Heja Polen!

Att igår se Löfven stå där och käbbla med den där Eliasson igen, de va ba fö mycke. Där borde riktigt, redigt folk som vet vad de talar om stått och berättat om läget. Vårt land har egentligen brunnit som aldrig förr i många år nu, förskolor, skolor, bilar, HBT-hem, allt som kan tänkas fyras på har brunnit och brinner. Men media och makten verkar inte så intresserad av att gå till botten med eldandet. Tänk att Svensson har blivit en så fullfjädrad pyroman de sista åren, märkligt. Ironi här igen!

Fridens

Kan själv

Målsökande robotar har jag många i mitt hem, ska något tappas i golvet, så är det mina fötter som ska ta första stöten. Det hela började när vi flyttade in i den lägenhet vi nu bor i, ett hörnskåp skulle baxas in i lilla badrummet. Jag bad maken, men vi har så olika uppfattning om när saker ska utföras att jag oftas gör saker själv, ”själv är bäste dräng” som jag fick höra i uppväxten.

Så jag kämpade på för att få in skåpet och tappade det rakt ner på vänster fot, ni vet när det gör så ont att man knappt kan andas in syre, allt är ett sammelsurium av ajajAJAjNejNejFanOOO!

Det här med, ”kan själv, själv är bäste dräng, min dräng hade också en dräng och bägge vore de lata”, alla dessa påträngande mantran min mamma hängde på mig under uppväxten har gjort mig självständig och med mycket ”ska fan inte be om hjälp, inte låna grannens man för att spika, måla, lägga in heltäckningsmatta. KAN SJÄLV!

Men det fattar väl alla hur dumt det är att tro att man inte behöver andra, tog många år att först inse att man visst kan be om hjälp, fast jag har haft många fina vänner genom åren, har jag nog likväl inte riktigt bett om hjälp. Det är nog mest jag som har varit till andras hjälp. Jag fattade inte det på många, många år.

Ytterst tror jag det handlar om att inte vara till besvär, syrran kröp in i föräldrarnas sovrum, försökte ta sig upp i föräldrarnas säng, men dit var hon inte välkommen. Själv minns jag inte att jag blev bortmotad från deras säng, första året var min mamma skiljd/singel och bodde hos min älskade mormor.

Att inte vara till besvär har nog präglat hela mitt liv.

Nu fick jag besök av nio snart tio som vill prata.

Fridens