Är jag helknäpp eller normal?

Aldrig trodde jag att det var så mycket man behöver till sin husbil, vi handlar och handlar och faktiskt njuter jag av allt planerande. Igår fick vi till det väldigt bra med det mesta vi hade på ”skaffa” listan. En ny stor matta att lägga direkt på marken utanför vår dörr, en billig från Ikea som vi kan kasta efter en säsong om den inte går att använda mer. Efter mycket funderande fram och tillbaka i brist på en ”liten” kaffebryggare så köpte vi en ny hem och tar den gamla till husbilen. Så kan det gå… konstigt att det inte finns bryggare för så där 6 koppar kaffe, små nätta saker.

Watson fick sitt kompostgaller och tro nu inte att vi ska lägga honom i komposten… nej nu ska vi bygga en fyrkant runt vår markis mot husbilen så att han kan vara lös där när vi campar, även ett slags hönsnät ska vi trycka in under bilen så han inte smiter ut den vägen.

En minidammsugare ska göra mig gladare att ha i husbilen, låter ju inte klokt men så otroligt mycket boss och skräp vi + hunden drar in. Vi har krupit runt flera gånger varje dag, sopat och torkat jag är inte så bra på att städa som förr, jag blir flåsig och orkar inte. Så nu jäklar ska här dammsugas…

Mitt nyköpta tjusiga överkast i husbilen är ju så stort att vi ständigt retar oss på att det dels tar plats när man tar av det, men mest för att det måste vikas in så mycket och krypas omkring i sängen så länge för att få det fint, slätt. Så nu köpte vi ett stort vackert påslakan som vi ska trä över det stora extratäcke vi har i bilen. Det täcker sängen men går inte att vika in, men skit samma bara det funkar enkelt som överkast.

Äntligen har jag hittat hörselskydd med radio nu undrar du väl vad i hela fridens namn jag ska med det till? Men det är inte så konstigt alls, jag vet ju att jag kommer att hamna på sjukhus och alla ljud när man ligger inne är inte så roligt att ta del av. Då inbillar jag mig att jag ska kunna sätta på mig dessa lurar och lyssna på radion i stället. Jag försöker kapa en del av min ångest med att ligga på sjukhus, en stor del av ångesten är andras lidande, jag vill inte ta del när andra kräks och sånt jobbigt. Kanske är jag konstig men det får jag väl bjussa på i så fall…

En ny kameraväska hittade jag och jublade, inte ska jag ha den till kameran utan byta bort en gräsligt magväska som jag har haft sedan i vintras. Den är stor och otymplig och får min son att se konstigt ut när han ser mig med den… har jag fått för mig i alla fall. Nu kan jag få med mig allt som är viktigt för mig, ha den hängande över axeln, liten och smidig med min vattenflaska lättillgänglig. Ännu en ångesdämpande sak i mitt nya liv; vattenflaskan som ständigt följer mig och snart startar en ångestattack om jag har glömt den hemma.

Vatten har alltid spelat stor roll i mitt liv… som för alla andra så klart, jag var väldigt bil och bussjuk under uppväxten och fick alltid ha lite vatten med mig för att klara mig lite bättre. En klunk brukar göra att jag lugnar ner mig, sen är det väl skit samma om det ”egentligen” gör något åt själva illamåendet, det funkar psykologiskt för mig och nu när njurskräpet gör att jag ofta mår grymt illa så har jag klarat många stunder med mina klunkar vatten.

Ibland när jag skriver så tänker jag att det ser ju ut som om jag är helknäpp och kanske är jag det? Men livet formar oss människor med små och stora egenheter på gott och ont. Jag har accepterat en del ångest symptom för att jag inte tycker att det skadar mig och jag vet varför jag har tagit till mig trixen.

Åhh, jag bara måste skriva ännu en gång om att jag för första gången i mitt liv på något konstigt vis har taggat ner med hur jag ser ut, jag har stunder när jag vrider mig och känner att jag ser för jävlig ut.. lite för tjock, alla blåmärken på benen, dubbelhakan den avskydda, gäddhänget osv. men oftast nu kan jag gå ut i en klänning som stramar lite om min trinda kropp och känna att JA, varför skulle inte jag få se ut som jag gör när större delen av vår befolkning har rätt till det och dessutom bejakar sina valkar. Så här ser jag ut, det här är jag, allt det här är jag. Det ser futtigt ut men känslan är STOR för mig, tänk att man ska behöva vänta i över 50 år på att bara få vara.

Idag ska mannen och jag ha det lite kul, vårt parkettgolv är helt utslitet och vi ska nu ta och börja flytta möbler. Dra halva möblemanget åt sidan och köra parkettpolish på golvet, är så trött på det slitna, matta och vill få upp lite glans. Sen ska allt dras åt andra hållet och så polisha den andra delen…. sen sträcker sig parketten in i vårt sovrum via en dubbelglas dörr så vi kommer att få fortsätta att flytta även de möblerna fram och tillbaka. Ser ni att jag skriver VI hela tiden, vilket i det här sammanhanget betyder min man, sån har jag blivit. Men jag tänker för mig själv att sånt här har jag gjort själv förr i hela mitt liv, nu orkar jag inte och då får VI göra det.

Nej, nu ska jag sätta P för denna bekännelse stund innan jag gör mig hel omöjlig.

9 kommentarer på “Är jag helknäpp eller normal?

  1. Du är alldeles normal dvs lika knäpp som vi andra! 😉

    Livet är som det är och det är bara att hänga med och göra det bästa av det med diverse tips & trix – det tror jag du gör!

    Hoppas allt är väl med er allihop – här har vi fortfarande semester och dräller runt med ved, höns, får, bin och diverse annat. Njuter av livet helt enkelt och nu är det 11-kaffe!
    Svar: Hej så kul att höra av dig. Även vi har semester ännu, denna vecka går till fixande här hemma och annat. På måndag bär det iväg igen med husbilen, men denna gång ska vi bara åka till en camping inte långt ifrån oss och njuta av att få vara ute hela dagarna.
    Kan tänka mig att ni har mycket att göra nu med allt runt om… jag ska säga att jag njuter av fårskinnet vi köpte av er, det ligger så vackert i en fin stol och är en njutning för ögat.
    Kram

  2. Det behöver inte bli så hemskt att ligga på sjukhus. När jag låg inne för min operation i slutet av maj hade jag eget rum en natt och delade med en äldre dam följande två nätter. Däremot fixade jag inte att äta i matsalen bland alla människor som hade olika ljud för sig (inte mer om detta…), men det var fint väder så jag kunde ta med mig min bricka ut på en altan och sitta lite mer ostörd.

    Svar: Även jag har ju varit en del gånger på sjukhus och haft tur både med sällskapet och allt annat men inte alltid. Nu får vi se om jag lyckas med stiländringen denna gång… ha ha det tar lite tid för mig.

    Kram

  3. Nja, jag tycker att du verkar rätt normal, som alla ungefär.
    Praktiskt med hörselskydd med radio i. Det finns ju så mycket intressant att lyssna på också.
    Jag undrar också över varför man är så rädd att visa sig som man är. Så många överviktiga som klär sig precis som de vill. Och så är man själv så rädd för att se tjock ut.

    Kram

    Svar: Jag tänker på alla år när jag var tvärtom supersmal, då tänkte jag aldrig på hur jag såg ut men andra hade väldiga problem med smalheten. Skillnaden på smal och tjock är ju att andra aldrig säger att jag är tjock på samma vis som min smalhet alltid påpekades förr. Så jag har varit i båda läger..

    Kram

  4. Du låter lika nojjig och förstörd som resten av mänskligheten dvs fullt normal.

    Kul med inköp till husbil, campade i Falsterbo för några år sedan och det är på gränsen till osannsolikt vad skräp man kan få med sig in på en sådan liten yta.

    Sjukhusmiljön är sällan rolig, har delat rum med riktigt läskiga patienter några gånger och det är aldrig kul. Håller tummarna för att det går bra 🙂

    Svar: Först tyckte jag att vi inte behövde så mycket men sen inser jag att bekvämligheten och tiden visar vad jag har behov av.

    Kram

  5. Jag tycker inte alls att du är helknäpp utan tvärt om förvånandsvärt mänsklig och klok. Med andra ord fullständigt normal för alla har vi väl våra tankar om det ena och det andra. Du är så bra på att sätta ord på dina!

    Jag tycker det låter så mysigt pyssligt och härligt med er husbil. Det vore nog något för Husse och mig en gång i framtiden när Miss E är rums ren och allt förhoppningsvis ordnat sig!

    Kram!

    Åh, du kan skriva svar i inlägget! Hur gör man?

    Svar: Först klickar du på redigera högst upp i personens kommentar. Då kommer du till ett ställe där du ser kommentars rutan längst ner. Där står kommentaren du har fått. Ställ kursern några radavstånd ner ifrån kommentaren så det blir lite luft emellan. Om du vill ha samma svarsstil som jag har ska du nu klicka på ”i” direkt när du börjar, sen skriver du ditt svar och så klickar du på ”i” igen. Sen klickar du på Spara! Färdigt… Jag har lärt mig idag med kidneybönans hjälp.
    Lycka till ska kika hur det går för dig…
    Kram

  6. Hoppsan sa! Rumsren i ett ord tack;-)

    Svar: Ha ha jag har väl aldrig varit rumsren när det gäller stavning så mig gör det inte ett dugg, huvudsaken att vi fattar vad vi menar.

    Kram

  7. Oj, vad ni jobbar och står i! Men låter så mysigt med husbilen, så roligt att fixa och köpa saker till.

    Kram till dig i sommaren:)

  8. Hej
    Va skönt att höra att du kommit över gränsen att de inte har någon betydelse hur man ser ut, de viktiga är ju hur man mår, och känner sej.
    Att vara varm om huvudet har varit omöjligt för mej genom alla år, bara för att jag ser ut som ett pucko i mössa, de är först på senare som jag har satt fart och sticka mössor som är varma och goa, och skita i att alla vänder sej om och skrattar, (om de var de jag trodde innan, ingen bryr sej vad jag har på mitt huvud, eller).

    De där med ”VI”, så har vi de också, jag pekar och tänker, medan maken verkställer mina önskningar =).

    Ha de så gott på dej.

    Vi är färdigflyttade för i dag och ska bara sitta och njuta i skuggan med något gott att dricka, sen är de dags i morgon igen.
    Ha de bra.
    Eva.

    Svar: Visst är det konstigt att man går omkring så länge och tror att allt ljus riktas mot en själv. Världen snurrar ju inte alls runt bara mig och för det mesta så ser väl andra inte mig alls. Tycker det var kanon snygg mössa du hade stickat och jag känner så väl igen det där med vad man ska ha på skallen.
    Nu ska ”Vi” diska efter en underbart god middag som jag har lagat; stekt rostbiff med ugnsbakade potatishalvor/halva vitlökar/citronklyftor/små tomater/flingsalt och färsk rosmarin. Lite kallt rosévin för mig och lite rött för ”Vi”. Jordgubbar att pilla rakt in i munnen som efterrätt… ”Vi” har varit mer flitig än vanligt idag och röjt ur en källare som vi nu med varm hand sträcker över till dottern. Vi är en pärla som jag är tacksam över varje dag.
    Ha det gott vi hörs
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s