Provtagning en prövning ibland

SJUKVR~1
Löpande band på provtagningen

Veckans förhoppningsvis sista provtagning  och äntligen lämnade jag fram sista pappret som de ska fyllas i för att jag ska kunna lämna ett extra blodprov till forskning.

Oturligt nog fick jag en provtagnings kvinna som jag har haft tidigare och hon kan inte sticka. Jo, hon får in nålen men i så konstig vinkel att det gör skitont. Har man ett kärl som börjar bli känsligt efter åratals provtagningar, så blir man inte glad när man får dessa klantskallar med nål i högsta hugg. Så nu har jag ännu ont i armvecket och det var likadant förra gången jag fick den här kvinnan. Alla andra är helt fantastiska på att sticka, känns inte ett dugg när det gör sitt jobb, får jag den här kvinnan en gång till ska jag be att få en annan.
Sitter och väntar på att klockan ska bli 9.45 då är det dags att ta mina tabletter, tidpunkten är viktig de ska tas med samma mellanrum varje dag. Sen tänker jag lägga mig i soffan och sova några timmar, varje natt före provtagning så ligger jag där oförskämt pigg och kan inte sova.
Igår bakade jag en äppelkaka som fyllde en hel ugnsplåt och den blev väldigt god, hälften åkte raka  vägen ner i frysen. De äpplen jag nu har kvar ska jag göra ännu en äppelkaka av men denna ska jag fylla med en röra av äpplen, smör, kokos, socker och rivet skal av citron. Igår så satt jag här och slickade på slickepotten, upptäckte långt senare när jag fick syn på mig själv i spegeln att jag hade en mustasch av smeten på överläppen. Just då var jag väldigt glad att jag redan tidigare på dagen varit ute min promenad, annars hade jag nog gått ut så där med smeten väl synlig och intorkad.
Nu är det dags för medicinering ….

11 thoughts on “Provtagning en prövning ibland

  1. Angeli skriver:

    Tänk att det snart gått 3 månader!!! 🙂

    Jag fattar inte att det finns provtagare som misshandlar ådrorna som en del gör?
    Jag tycker ju att de måste bli proffs med tiden men vissa kan bara inte lyckas!

    Kramen

  2. cattis skriver:

    Hej Maggan!

    Så härligt att kika in hos dig igen och se hur det går för dig. Det låter som att det är en hel del jobb även sedan du fått din efterlängtade njure. Det är bara att hålla tummar och tår för att du till slut får uppleva att du kommit ut på andra sidan. På något sätt har du ju ändå gjort det värsta och nu kan det bara bli bättre och bättre. För bra kommer du att bli. Så det så 🙂
    Du är ju en riktigt fighter och jag känner fortfarande igen din sköna humor från förr. Att man sedan blir känslig och irriterad i vissa situationer då man varit dålig så länge. Det är väl bara mänskligt. Du är nog tapprare än de flesta trots allt.

    Sänder dig så många kramar som du bara kan behöva!
    /Cattis

    Men hallå där nu blev jag glad över att se dig här inne hos mig. Jag plockar fram kaffe och hembakad äppelkaka så kan vi fika ihop ha ha!
    Det är ett kämpande men precis som du skriver mår jag bra och det går åt rätt håll fast jag har lite bråttom, vill ösa på med mera liv men det går ju inte ännu. Jag är en envis oxe, var inte du också oxe? Det är bra att vara envis för det mesta men ibland är jag rätt korkad i min envishet och det kan trassla till livet för mig då och då. Maken skakar på skallen och ojar sig över min envishet men jag tänker ändå att man har nytta av att försöka lite till fast man kanske hade lättare att lägga sig på soffan och vila sig i stället.
    Massa kram tillbaka

  3. cattis skriver:

    ps. tror att sköterskor som sticker illa från början kommer att fortsätta att göra det hela tiden…
    Men visst är det toppen när man får en som har sådant där toppenhandlag och sticker utan att det känns. Ds

  4. ann skriver:

    Det finns dom som lärt sig fel från start,och dom kommer aldrig att kunna lära sig sticka bra!Har dåliga njurar sedan jag var 16år,är nu 50+. Följer ditt liv med stort intresse och med masssor av hopp om att du snart ska kunna leva ett lugnt och skönt liv utan massa prover och oro.Kram Ann

    • livsglimtar skriver:

      Hej och välkommen, då är vi jämnåriga för jag är också över 50, ska jag vara ärlig så är jag väl snart övermogen med mina 55+. Du har nog helt rätt när det gäller analysen av dåliga stickare, den här har nålen stående väldigt rakt upp och jag tror att hon nästan går igenom venen får en känsla av att nålen snart kommer ut ur armen undertill ha ha. Alla andra har ju nålen liggande rätt plant och då känner jag inte ett dugg. Du vet när man får gå två gånger i veckan och ta prov i tre månader på en ven som redan är välstucken sedan många år. Har man en som är kanon så är det ju den alla dyker på och själv tänker man ju inte på att den ska slitas ut med åren.
      Du får gärna kika in igen och berätta mer om din njursjukdom och hur du har haft det genom åren.
      Kram tillbaka

  5. ann skriver:

    Jag är en syrra.Har varit en tänkande och analyserande person, vilket jag lärt mig att inte vara!Är just nu väldigt glad över hur jag har det ,och hur jag mår.Kramar i massor av mormor

  6. moniqas skriver:

    Hallå i stugan! Här doftar gott av nybakat!! 😉
    Ja det är då skillnad på stick och stick….ibland kan det kännas som de kör i en virknål och drar runt med och ibland så märks ingenting!!?.. vet när jag var blodgivare så tyckte de alltid att jag hade ett så bra kärl som alla ville sticka i MEN det var så segt så de knappt kom in där….lurigt det där.
    Hoppas du kommer ihåg att städa läppen nästa gång du går ut *hihi* Må så gott *kram*

  7. turez skriver:

    Usch ja. Inte alls roligt å bli stucken helt fel. Men det bästa är ju att säga till henne att det gör ont när hon sticker å att hon har gjort det förr på dig å det kändes lika. Så att hon har en chans att ändra sin teknik.

    Värst vad du bakar då 🙂 Då kan ju jag få smaka lite 😉

  8. imse skriver:

    Jag använder alltid en liten butterflynål när jag sticker folk. Den är pytteliten och verkar inte kännas alls.

    Du, det är gott att slicka kaksmet!

    Kram

  9. pruddelutt skriver:

    Jag är väldigt svårstucken och brukar tala om det innan någon börjar på att försöka. Det är inte alltid jag blir lyssnad på…En gång suckade den som försökte för fjärde gången utan att lyckas och sa att det var förfärligt svårt. Själv låg jag nästan avsvimmad i stolen så jag fick knappt fram ”jamen jag sa ju det……” när kallsvetten rann efter kinderna. Hu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s