Om kokt vatten och samhälle i förfall hänger ihop?

Igår sa jag till maken att jag inte ser fram emot vardagen, jag mår så mycket bättre när han är ledig. Som om inte vardagarna är långa nog, vaknade jag redan innan maken gick till jobbet, usch en extra lång håglös måndag och inte ens solskenet dra mig upp. Måndagar har större delen av mitt liv legat på plus, gillade att gå till jobbet, just vardagens rutin och att vara igång igen. Samma under mina sjuka år, att få vara ensam hemma, ladda batterierna efter helgerna var alltid skönt. Men nu har jag nog kommit så långt ner min kropp rent fysiskt kan komma. Muskler i träda skriker när jag står och går för länge och det kan jag säga på en gång, att jag varken står eller går länge.

Dricker mitt kokta vatten, ett stort vattenrör sprack i fredags kväll, lät som en bomb sa de som bodde nära röret. Det akuta vattenteamet lokaliserade platsen och gjorde sitt med eftersatta och trasiga röret, det är tydligen billigare att inte ha koll på gamla rör, vänta tills de brister. Sen behöver man inte heller låta arbetsteamet laga röret i helgen, utan det ska göras idag och först när det är klart kan man ta vattenprov vilket lämnar svar tisdag/torsdag. Under tiden ombedes vi koka vattnet för säkerhets skull. Inget större problem, men så eftersatt allt har blivit i vårt samhälle.

Ingenting av det samhälle jag växte upp i och trodde på fungerar längre som då, kanske har det alltid varit så här fast vi som andra ”kommunistiska” länder fostrades att tro att staten tar hand om allt och vi svenskar är bäst på allt, ett folk av naiva, blinda, oupplysta och därmed okunniga om världens gång. Nu vet vi att staten inte har någon som helst förberedelse för ett dugg. Det må vara vågor som slår in och över hela turistorter, stora skogsbränder, förlista fartyg, invandring som växt oss över huvudet, kriminalitet, nedmonterad sjukvård, åldringsvård, skolor, ev krig, militär, polis …

Känns lite för ofta som vi plötsligt lever i en stor lögn, det undanhålls information, det mörkas och medvetet lurar de i oss skrönor, förgyllda sagor om kommande framtid. Ja, men vi har de ju så bra … jämfört med vissa andra länder, tänker jag med ironin drypande. Varför skulle vi tänka så, jämföra oss med de som inte har haft vett, ork, ekonomi, politisk vilja att se om sitt land och folk.

Varför skulle vi fram till för några år sedan leva vårt normala liv och plötsligt bli av med det. Utan att vi själva har gjort något mer än två politiska val, en borglig seger och en socialdemokratisk/MP/V. Det behövdes inte mer än två val för att montera ner hela vårt eget invanda samhälle. Aldrig kunde vi ana politikernas egen agenda som de inte på något vis gjorde valfläsk av.

Inte är det mig själv jag tänker på där i framtiden, det är mina barn och barnbarn, era barn och barnbarn som kommer få lida för dessa politikers oförmåga att inse att man alltid i ett land måste hålla ihop, ta in de klarsyntas åsikter och låta alla vara med. Inte bara styras av kortsiktiga trindfilar med bara sin makt och personlig härlighet i eget sikte. Man måste ha starka, modiga ryggrader där i styrpulpeten inte som det är nu och har varit snart i åtta år, politisk katastrof.

Om jag fick bestämma så skulle hela politiska byket ut, in med vanligt folk med folkvett, sånt saknar nutidens makt, sånt saknar hela vårt land. Låt oss få folk som bryr sig om hela vårt land, och folk, vi är värda att finnas med vår kultur, för en sån har vi, oavsett va politikerna anser.