I det otroligt vackra vinterlandskapet med mängder av fåglar som besöker matstationerna, darrar ett stråk av både sorg och uppgivenhet i mig. Det här med att tänka högt, så korkat, man ska vara som de flesta andra, som inte hörs, de som sitter och kniper på sina tankar, åsikter. Har de några som hörs är de väl anpassade till rätt och riktigt enligt gällande PK.
Först vill jag börja med att säga att mina tankar och åsikter är just mina, varken rätt eller fel, men ett infall, anfall, utfall, från en annan vinkel helt enkelt, ett fritt tänkande om än helt åt helskotta galet, enligt vissa. Det där fria tänkandet är farligt, inte bara för samhället, utan även för enstaka medborgare som tar väldigt illa vid sig. Ja, jag blir attackerad, ifrågasatt, beskylld, inte så ofta, men det händer, mest möts obekväma åsikter, tankar, av tystnad.
Samtidigt tänker jag att utveckling aldrig handlar om tystnad, tystnad är stagnation i utveckling. I hela världshistorien är det de som står ut, vågar vara obekväma, har egna idéer, blir uteslutna, fängslade, avrättade, som står för utveckling. Med det absolut inte sagt att jag tillhör de som gör någon skillnad, varken i det lilla eller stora, det har svenska Jante lärt mig.
Men jag föredrar folk som luftar sina tankar, intressant att höra andras vinklar på sånt som andra, även jag är så fast i, gammalt invant.
Om jag bortser från politik så är världen full av ämnen som är tabu, minerad mark att tassa runt i. Massa moral med hög svansföring om att ha rätt, rätt att känna sig både indignerad och kränkt, om någon tänker annorlunda. Då ska man ha på skallen, svärtas ner.
Bara tänk att ha fräckheten att tycka att ett museum bara för judarna som offer, inte känns rätt. 50 miljoner dog under andra världskriget, folkmord på inte bara judar, men det är bara dem vi ska minnas i vårt land. Ska vi ha ett statligt museum för att aldrig glömma förintelsen, så vill jag att andra förintades röster också ska höras på museet.
Samtidigt tänker jag att staten verkligen tjatat i rena rama kommunistisk anda, maniskt proppat mig full, hela uppväxten, vuxenlivet och i nutid med att vi aldrig får glömma förintelsen av judarna. Tycker inte jag heller vi ska göra, ondskan den ofattbara som drabbade alla de olika grupperna av människor, under den hemska tiden.
Finns det några andra länder som håller på så här om just förintelsen av judar, statligTV, filmer, radio, intervjuer, teater, manifestationer, museum, minnesdag osv. År ut och in. Allt detta jag nu skrev är totalt förbjudet att ens tänka, det är som om jag är antisemit, en som inte bryr sig. Spelar ingen roll vad jag säger, har jag tänk dessa tankar högt är det kört. För mig handlar det inte bara om judarna, jag känner samma som dig som förfasar sig över detta ofattbara grymma brott mot judarna, mot utrotningen. Men tänker samtidigt att de inte var ensamma i förintelsen och det verkar vara väldigt tabu i vårt land.
Men det har hänt flera folkmord sedan den tiden, men de verkar inte vara lika viktiga. Dessutom har vi en utrikesminister som är bojkottad av Israel, hon är inte välkommen dit. Hur hänger det ihop med statens arbete för judarnas bästa, som enligt nutida kritik, inte hjälper judarna alls, de känner sig mer otrygga än andra och många flyr Sverige.
Så där ja, nu har jag väl skitit i det blå skåpet igen. För åsikter om detta får man bara inte ha. Då frågas det om 6 miljoner judas död inte betyder något? Tolkning av sånt man läser är ju fri, fast man väljer så klart sin tolkning, ungefär som fan läser bibeln. Tänka fritt och fel är absolut förbjudet.
Alla länder och religioner har sitt rätt och fel. Alla länder i historien har vetenskapsmän som har ”tänkt fel” fast de hade rätt och blivit behandlade som paria, avvisade, förlöjligade osv. Alla budskap som avviker, slås ner obevekligt av de som har rätt.
Livsglimtar 
Har läst din text idag om att tänka rätt eller fel – alla har rätt till sina tankar, och rätt att uttrycka dem; jag har inte samma uppfattning som du om förintelsen, judendom, Israel, Margot Wallström etc – ändå läser jag oftast med nöje det du skriver. Dock inte idag.
Tror att svenska politiker har dåligt samvete när det gäller just judarna. Här väller det in muslimer som hatar judar och ser dem som sina värsta fienden. Men Sverige öppnar sina gränser och låter dem komma. Klart att judarna känner sig utsatta och då försöker politikerna döva sina samveten. Tror inte ett museum hjälper någon som varit med om folkmord.
Varför ska svenskar vara så förbaskat präktiga jämt? Nej, sjung ut och detta är din blogg och den som inte vill läsa kan ju strunta i att göra det då.
Tack o BamseKram ❤
Din blogg, dina åsikter – helt okej för mig att du uttrycker dem. Du har så rätt i att det finns så mycket vi inte får prata om om vi inte tycker ”rätt”, tyvärr. Lite synd för, som du är inne på, lite diskussion (dock inte ej produktiva, dissande diskussioner) leder ofta till både nyansering, insikter och utveckling.
Så, kort sagt, fortsätt att uttrycka dig du – jag kanske inte alltid håller med men därmed inte sagt att jag inte respekterar din åsikt som just… din åsikt.
Precis så tänker jag om andras åsikter, läser och funderar. Ibland får andras åsikter mig att både tänka om och tänka nytt eller bara sucka. Självklart har vi alla inte samma åsikter om allt, svårt är det också att vara tillräckligt nyanserad, när det gäller knepiga frågeställningar. Det blir så lätt att trycka till oliktänkande, missförstå, fast man skriver tydligt vad man inte är, antisemit. Hamnar lätt i samma känsla som om jag har ”fel” åsikt politiskt, på defensiven. Typ, mina älsklingsförfattare är judar, jag har läst mycket om deras sätt att tro och tänka. Dottern var god vän med dåvarande rabbins son i Stockholm, vilket var en mycket intressant tid att höra hennes berättelser om deras högtider. Senare trodde jag att hon skulle bli gift och kvar i Israel med en annan jude. Så det gör mig så förbenad att inte få tänka eget, känna sig som anklagad. Tack o Kram
Sen har du väl också rätt i att det är fler som drabbats av både den aktuella förintelsen och andra händelser som liknar den. Tragiskt är vad det är alldeles oavsett vilka som drabbats.
Men, åter till ursprungsfrågan, jag tycker nog att man får tycka vad man vill – till och med rena dumheter. Så länge man inte agerar på ett sätt som är olagligt eller på annat sätt strider mot det mesta så tänker då jag att åsikterna får man ha.
❤
Här kommer mina tankar: Jag är ingen expert, men känner flera överlevande från Förintelsen. Vi försöker just nu hjälpa en 94-åring, som sprider sin kunskap, främst genom att prata med tyska ungdomar. Innan det är för sent.
Det jag uppfattar är speciellt med Förintelsen (där även ex vis romer dog): I ett närbeläget europeiskt land med en kultur vi beundrade, pekar man officiellt ut en grupp medborgare som ”undermänniskor”, som det är fritt fram att jävlas med. När alla vant sig vid att se dem så fortsätter det i små steg: ingen skola, vräkning, tvångsarbete, ingen mat, osv, ända fram till deportation och död.
De utrotas på effektivast möjliga sätt och mycket välorganiserat. Ett otal tjänstemän registrerar, grannar anger dem som försöker smita, delar på det efterlämnade ägodelarna etc.
Detta gjordes av vanliga människor mot andra vanliga människor. Om färre varit så oreflekterat lydiga hade det hela varit betydligt svårare att genomföra.
Det är det vi borde lära oss, att vara medvetna om faran. De överlevande ser nu de små stegen i hela Europa, även här.
(PS: Jag tokhoppas förstås att det inte är någon fara.)
Ja, därför tror jag på öppenhet, att folk får tänka högt, för att medvetandegöra rörelser i ett lands politiska struktur. Alla borde granska maktens turer, det goda är inte alltid just goda och ett land kan snabbt förändras pga politisk kaos som möjliggör kraftfulla förändringar i hela vårt samhälle, vårt sätt att leva.
Som oroande nu sker.
Jag kommer nog aldrig begripa vad som gör att någon kan få ta sig rätten att bestämma att någon annan helt enkelt inte skall få finnas bara för att de själva tycker det… detta gäller både folkmord, gängkrig, terrorism mm. Man gömmer sig bakom maktlystnad, arvshat, religion, rädsla för okända saker osv. Ledare som lyckas manipulera undersåtar ser till att de gör skitjobbet åt dem. Människan lär sig inte, det är ju helt tydligt, det slaktas människor genom åren och det har varit många förintelser även om det är olika storlekar på hur många som fått sätta livet till. Religion är ju en stor orsak till att man vill få bort andra. Minoritetsfolk som förpassas och folkslag i samma land som slaktar och våldtar varandra bara för att man är av ”fel” sort. Nej det kommer nog aldrig bli fridsamt här i världen så länge människan lever. Tyvärr.
Visst har man tänkt tanken, att kan ingen knäppa den galningen? , Men då är man ju inte bättre… mer än att man då bara tänker och inte går till handling. Balansgång. Försvinner en tokfrans kommer ju en hel drös efter.
När jag läser nickar jag hela tiden, det är så det är med oss människor. Vad vi har för bevekelsegrund att utföra slakt på andra växlar, pengar, makt, upphöjelse, religion, militär, liten tankeverksamhet dvs outbildat folk, rädsla osv.
Om man tittar på dessa ledare i världen så är det inte så konstigt att det blir som det blir.
Kram
Nedan har jag kopierat ur Wikipedia men troligtvis inte hela sanningen. Jag har inte råd med NE där det sannolikt står mer utförliga siffror om vad som tilldrog sig i Vitryssland och med Stalin som medlöpare. Om detta nämner ingen – inte heller alla de som mördades utanför republiken Tyskland och Vitryssland.
Jag hörde för mycket länge sedan dessa ofantliga siffror av antalet, men det var och är hörsägen.
* Förintelsen i Vitryssland syftar på den fysiska utrotningen av judar, romer, partisaner, politruker och andra, för den nazistiska ockupationsmakten, misshagliga personer i Vitryssland under andra världskriget. Enligt beräkningar mördades omkring 245 000 judar i Vitryssland mellan 1941 och 1945.
Nazisterna deporterade omkring 380 000 personer för tvångsarbete i Tyskland och mördade hundratusentals civilpersoner. Fler än 5 200 byar skövlades och drygt 200 städer förstördes.
Som ett resultat av den tyska utrotningspolitiken och de sovjetiska deportationerna förlorade Vitryssland hälften av sin befolkning under andra världskriget.[1] Befolkningen återhämtade inte sin förkrigsnivå förrän 1971.[2] *
Med det sista ”hälften av sin befolkning”, kanske den otroliga siffran som jag en gång hörde var sann? 20 000 000. Stalin passade på att själv beordra inhemsk utrotning.
Nåväl… om detta är som det är, så kvarstår det att hela sanningen aldrig kommer fram och när den siste överlevande från koncentrationslägren är borta, kommer förmodligen även de att bli glömda.
Vi människor kanske behöver något specifikt att hålla oss till för att inte ”glömma”. Vad Hitler gjorde kan lätt återuppstå igen och någonstans i varje människas inre, behövs denna påminnelse av mördade människor för att i möjligaste mån förhindra det.
Rätt eller fel? Vad vet jag? Ytterst lite i min välordnade lilla avkrok av världen. Omfånget är för stort och jag blir underhållen om nyheter utifrån världen som jag inte litar på till fyllest.
Du satte iaf fart på mina tankar denna måndagsmorgon och håller med om: ”så vill jag att andra förintades röster också ska höras på museet.”
Mycket bra inlägg som jag tackar för, människan är ett rovdjur och upprepar sig i evighet. Visst är det märkligt att det talas så lite om de kopiösa utrotningar som hänt för inte allt för länge sedan, är det inte helt sjukt svårt att förstå vidden av det hela.
Maktgalningar till ledare, religioner, diktaturer, kommunism ska vi inte tala om, är största dräpare av dem alla.
Jag tände också ljus igår som Sverige gjorde för judarnas förintelseoffer, men mitt ljus var för alla som fallit offer för förintelse i dåtid och nutid, oavsett folkgrupp.
Stor Kram
Instämmer helt!
❤ Kram