En morgon i ett tidlöst tillstånd där jag lyckas hetsa upp mig själv via TV och bloggen. Jag hör TV hela tiden i rummet bakom mig, Oldsberg var med i en intervju och jag insåg att han verkligen inte är så olik mig i sina tankar. Glädjen i att vara nöjd med att vi lever i vårt land och har alla möjligheter, ja, det där att vi har allt fast vi gnäller så mycket. Mitt favoritämne som ni som följer mig känner igen.
Perspektiv i tillvaron handlar det ju om och var perspektivet har tagit vägen vet jag inte, jag kan ju känna att jag själv fjärmar mig ifrån det när jag har haft mina jobbiga stunder. Men det gäller ju att hela tiden ta sig tillbaka till ett balanserat synsätt på tillvaron. Vad kan man kräva av sin tillvaro, av andra, av samhället?
Man kan inte kräva ett jäkla dugg egentligen utan det är bara sig själv man ska och kan sätta krav på eller hur? Man växer upp och poleras som en tumlad sten, med tiden blir man rundad i hörnen, något slås av och något kommer till i personligheten. Ingen kan ju säga vad som är rätt eller fel i det man får till sig i livet via livets alla kantringar och förtöjningar vid diverse hamnar.
Hela tiden är det man själva som har ansvar för hur personligheten används hur jag bemöter värden. Men många (även jag faller ibland så klart) ner i avgrunden av antaganden att det alltid är andra som är skyldiga oss en tillvaro som är smidigare än den vi tycker oss ha.
Det där upphetsade tillståndet jag skrev om i början är nog en rest från min utbrändhet som aldrig verkar ha vett att försvinna. När jag ena stunden blir lite tagen av sambandet mellan Oldsberg och mina tankar så ser jag samtidigt att Kidneybönan har en spännande film från USA om cystnjurar och läser där med intensiv spänning. Det är då mitt inre kommer i darrning, en utmattande skakande känsla och om jag skulle försöka få er att förstå hur jag upplever den, hur upphetsande det blir inne i mig, så vill jag att ni tänker er att det en dag landar ett UFO framför er och ni står där och blir både rädda, spända och på vakt, ert inre tumlar om så att ni nästan inte kan andas. Är ni med i känslan?
Hur i helskotta ska jag komma vidare i det här nu? Jag har verkligen börjat röra till mina tankar nu för tiden. Min njursyrra kallar det för Nalle Phu tillståndet och tja, varför inte, rörigt blir det och lusten att snirkla mig ut och vidare tar ofta tvärt slut vilket ni nog har märkt ibland när jag skriver. Det är så det är med mig just nu och det får vi överleva..
Livsglimtar 
Kul att läsa och det väcker tankar. Nalle Puh hittade jag även hemma hos Znogge. Kanske är det just nu en Nalle Puh period i livet 🙂
Kram
Ha ha för mig är det definitivt en Nalle Puh period och den kommer vara tills jag blir frisk. Nalle Puh hör till den här sjukdomen i det här stadiet.
Kram tebaka
Men Nalle Puh kan samtidigt stå för ett befriande lugn, enorm klokhet och en förmåga att se det viktiga i tillvaron!
Kramar!
Tänk om du kunde träffa en sån där dr House. Som har botemedel åt allting. Och till de som tjatar om att tänk positivt kan jag bara säga att det är inte så himla lätt det när man mår dåligt. Alla verkar tro att positiva tankar är lösningen på allt. Det är det inte. Om det vore så enkelt, så ingen skulle vara sjuk, ledsen, utbränd, fattig …listan kan göras lång.
Jag önskar dig en dr House.
Nalle Puh, ja han står ju för mycket. Egentligen ingenting negativt -att vara klok och ödmjuk på ett lätt förvirrande sätt, inget fel.
Oldsberg inte heller något negativt att identifiera sig med.
/Margareta G
Antonia så klok du är, jag tänker ofta att det där att folk tror att de ska tänka sig friska eller igenom allt här i livet med positivt tänkande, det skapar bara en massa skuld och skam.
Vem är jag som inte vill bli frisk om jag nu skulle kunna tänka mig frisk? Det är lite lustigt att sk andligt folk håller på med de där tankarna, skuldbeläggandet. Om man är andligt orienterad så vet man att det finns karma och alla karma är till för att lära sig något. Jag personligen tror att jag har varit med och bestämt att jag detta liv ska lära mig speciella saker via den här sjukdomen.
Jag tror på positivt tänkande i alla lägen, men det får banne mig vara någon måtta på allt ansvars som läggs på oss sjuka, halta och lytta.
Hur vore det om alla friska som inte ens fattar att de är just det satte igång med att hjälpa till lite mer i samhället, erbjöd sina starka friska tjänster till hjälp för andra svagare. Det vore positivt både för deras egen karma och för andra.
Puss påre
Nalle Puhtillstånd låter väldigt rart och klokt. Fler skulle behöva vara i det.
Kram
Tänkte på det här med Nalle Puh.. jag är varken så klok eller ödmjuk som Nalle, utan det handlar nog mer om en viss luddighet som infinner sig i skallen när man har njursvikt. Man är ju förgiftad så det påverkar väl kroppen i helhet med olika symtom.
Jag känner mig mer som Ior, alltså trött och gnällig och negativ. Men det går upp och ner som tur är. Nalle Puh är ju härlig; filosofisk, avslappnad och kramgo.
Jag känner igen det där att hjärnan inte orkar med hur mycket som helst, man kan drabbas av någon slags ”information overload”. Jag orkar inte titta på TV eller lyssna på musik så mycket längre, det får räcka med Internet i lagom (?) doser.
Sköt om dig!
Haha det är ju Ior vi är du och jag… den var klockren!
Kram