Nu sitter jag här utan hiss med en kropp som är som ett utskitet äpple, jag vet inte vad det är som är fel mår inte alls bra. Imorgon ska jag till njurläkaren och det kanske är en bra tidpunkt att gå igenom provsvar och kanske få lite hjälp.
Konstigt att helgerna bara snurrar till så är det vardag igen, lördagen gick åt till att sova, jag mår som sagt inte bra. Igår var vi över till dottern och fästmannen som bjöd på middag, det var en trevlig kväll med väldigt god mat. Hon kan det där dottern med att laga mat vilket jag är väldigt glad för … synd om folk som aldrig lär sig det basala här i livet, jag menar laga mat borde väl alla kunna lära sig under uppväxten och ja, sonen är lika duktig han. Slår mig för bröstet ha ha …
Det här med att ha ”lyckade barn” kan man ju tänka olika om, vad är lyckade barn? För en del är det höga examina och fina titlar, inte mig emot men, viktigare att de klarar av allt det där basala som att serva sig själva, inte vara beroende av någon som tvättar, lagar mat eller vad det nu kan vara som man kan undgå att lära sig, eller smita ifrån. Självgående tänkte jag ofta att jag ville att mina barn skulle bli. Vara lyckliga i det lilla … drömma ska vi alla göra men ändå stå med fötterna på jorden. Många unga nu för tiden verkar helt ha spårat ur … när jag läser vissa ungas bloggar så får jag ofta obehagskänslor, det är tjejer jag följer och de super å de grövsta och jag blir så förbaskat beklämd. Tycker det är så tråkigt att jag inte längre kan vara med där ute och finnas till för de yngre eller de gamla.
Nu för tiden händer det oväntade mest hela tiden … synd att jag inte har Gevalia kaffe och kunde bjuda på. Min balkong på sjunde våningen … det är fem våningar ner till entrén, sen finns det två våningar till under. Men 7 våningar upp har jag nu nästan vant mig vid att män ständigt hoppar över balkongräcket, tänk att jag har blivit en sån läckerbit att de klättrar så högt för att nå mig. Ha ha knappast, hoppas att de är inne på sista omgången nu så att vi kan få tillbaka vår balkong, maken sa igår att det dröjer tre veckor tills han hämtar trägolvet till balkongen från källaren? Vaffö då da sa jag?
Hissen sa han … just det, den står i tre veckor och källaren är 7 våningar ner.
På tal om det där oväntade så har jag nu hissgubbarna på mitt etage eftersom hisstrumman är högst upp, tänkte hämta posten som jag har en hink till stående utanför min dörr för att Watson inte ska skälla när DN dimper ner tidigt på morgonen. Nå, jag öppnar dörren så där halvklädd när jag upptäcker att det är gubbar där ute … snabbt stängde jag dörren och drog på mig en långklänning som är så bekväm att bara dra på sig. Öppnade dörren och tog min post, inte en gubbe i närheten … skönt. Sen långt senare så ser jag att jag har klänningen ut och in ha ha insidan är full av trådar som hänger så det var hugget som stucket att visa sig halvnaken eller med en felvänd klänning på mig, galet vilket som.
Marsipangrisen mår som en prins, aldrig har det varit någon längre lugn stund sedan operationen, han har inte ens klagat på halsont, tror det värsta för hans det var stolpillren han fick mot smärtan i början. Han vägrade att dricka smärtlindrande oavsett om det smakade hallon eller björnbär och då blev det stolpiller. Han har börjat påtala att det luktar en massa och undrat vad det är som luktar … hans körtlar i näsan var visst väldigt stora så tänk om han inte har känt dofter tidigare? 
Nu ska jag lägga mig och läsa Tid att vara ensam av Patricia Tudor-Sandahl, hon är en behaglig kvinna som jag har lyssnat på några gånger när vi ifd StockholmsAstrologerna hyrde in henne som föreläsare.
Livsglimtar 
Det är inte ofta man står beredd med kaffepannan i högsta hugg.
Jag är aldrig redo för oväntat besök… Hoppas provsvaren är bra och att du kan få lite uppiggande tips.
Man får vara stolt om ungarna har ett sunt förnuft tycker jag. Sen är det ju en fördel om de har jobb/utbildning de trivs med och bra boende etc. Gärna kan de bli rika så de kan försörja gamla mor när hon blir gammal! :o)
Jag tycker också att det är skamligt hur en del ungdomar beter sig. Nu anses säkert jag också som en ungdom men jag känner inte igen mig alls i ungdomars beteende. Hur de super sig så fulla att de inte minns vad de heter. Och inte minns de gårdagen, dagen efter heller. Sedan går de å skriver om hur fulla de var. Eller ringer kompisen som var med å beklagar sig över hur jääävla dragen man var igår. Även om de inte minns ett skit.
USCH.
Jag tänker hur jag betedde mig när jag var i partysvängen. Aldrig så. Jag var den som höll mig salongsberusad (oftast) och höll reda på mina kompisar. Höll håret på de som fått i sig för mycket.
Ville försäkra mig om att alla kommit hem.
Jag har bröder som ibland dricker för mycket och jag är som en gnällig morsa på dom! Men jag är hellre det än att bara se på, låtsas som om att jag tycker det är okej.
Nu blir det för mycket för dig att läsa misstänker jag.
Du ska vila nu när du inte har den bästa tiden.
PUSS PÅ DIG!
Det är en mäktig känsla att se ungar man har tagit hand om klara sig fint i livet. Att de upptäcker sitt eget värde, de utvecklas och får fer erfarenheter. Har ju inga egna barn så jag samlar gobitar från de ungar jag träffar ändå. (har ju varit stödmamma i ett antal år). De flesta blir ju som folk även om de trampar ned i gröpper emellan åt.
Turez …Känner igen en hel del av det du berättar om ditt ansvar för andra och att inte själv dricka så mycket.
Jag orkar alltid läsa dina kommentarer goa unge.
Puss tebaka!