Kategori: Familjefest

Vår midsommar 🍓

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Tänkte dela mitt midsommarinlägg från Facebook. Tiden sprang iväg med en farlig fart och helgen har varit så ofattbart härlig med våra barn och deras respektive + barnbarnen.

Jag hoppas ni alla har haft en skön midsommarhelg. 🌸🍓🌸🍒🌸🍓🌸🍒🌸

Det drar ihop sig, i kylskåpet trängs midsommarens alla tänkbara delikatesser, skallen min surrar av planerna på hur allt ska fixas så trevligt som möjligt imorgon. Taket på paviljongen är nyimpregnerat, allt för att mota eventuella skurar. Där kan vi sitta oavsett väder och äta i lugn och ro.

Nya tävlingar på gång, penna på snöre ner i flaska, spiktävling och ballongstafett. Sen har maken köpt ett nytt krocketset, det gamla har gjort sitt, Kubb finns också i källaren. Själv tänker jag bara sitta på altan och njuta av spektaklet som en riktig smitare. Skulle jag stå på huk och få ner pennan i flaskan lär jag inte stå kvar och står jag kvar på huk så kommer jag inte upp. 😂 Så altanen blir bäst för mig eller inne om myggen tar mig, det är fasligt mycket mygg. Just den där översvämningsmyggan har ju inte vett att hålla sig undan på dagen och lever rövare som värsta kamikazepilot. Vi har garderat oss med myggstift och så lilla maskinen vad den nu heter som brukar ligga under och på bordet, osar lite och skrämmer iväg vad som än inande försöker anfalla.

Detta år blir det två sittningar, lunch med matjestårta, inlagd sill, Skärgårdssill, potatis, kokta ägg, kex och olika fina ostar. Nubbe öl/vatten, läsk och mitt nya citronöl 0% alkohol. Hallontårta till kaffet. Det kan bli mer på lunchbordet, vet inte om Dan har slagit till med gubbröra eller annat. Mätta lär vi bli. Ungarna som inte vill ha sill får grillad korv.

Sittning nr 2 Blir Surf N turf grillad entrecôte, flapsteak, vanliga räkor, Gambasräkor, räkor i vitlök och räkor på spett, rotfrukter i ugn och såser, förbenat många olika såser och sallad. Till kaffet dotterns Pavlova med hemtrampad flädercurd, blandat med grädde och jordgubbar. Ungar som trilskas får dotterns hemtrampade köttbullar. Nog överlever vi.

Kan ju tala om att taket inte blev tätt av impregneringen maken kämpade med, så när störtskuren slog till under en timme, så fick vi dra en pressening över, sen klarade vi oss bra. Men så typiskt män som aldrig lyssnar, ”köp en ny sa jag”. Men nej då, det skulle skuras bort svartmögelprickar med medel, torka i solen och sen sprutas med impregnering. Tror alla medel kostade hälften av en nyköpt paviljong, vilket det nog lär bli snar ändå.

Ps. Inte en tävling blev det, ungarna lekte oavbrutet och vi vuxna njöt av att kunna sitta och prata, umgås som vi alla har längtat efter så länge. Dotterns yngsta är värsta kelgrisen, när jag låg i soffan och vilade knölade hon sig upp och låg på mig, klappade mina kinder, pussade på mina armar och hade precis som sin mamma, min dotter ansiktet typ 10 cm från mitt ansikte. Så mycket minnen från dottern som liten for genom mig. Jag förstår att Gullrumpan är älskad på sitt dagis, en liten buse med glimten i ögat, men sååå mycket empati och kärlek. Tänk hon och sonens yngsta som är ca 6 månader äldre, de har blivit så kära i varandra. De bara leker och leker och längtar efter varandra. Dottern berättade att dagen efter, de åkte hem sent på kvällen, på morgonen grät Gullrumpan av saknaden efter kusinen. Jag har nog aldrig sett två små flickor mellan fyra och fem år, vara så samspelta timme efter timme.

🍒🤍🍒🤍🍒🤍🍒

Längtans famntag

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

A2120863-495A-46C6-A994-40551F575EF4
Idag som dagen efter mår jag riktigt bra, maken stack till Uppsala, här ska handlas ny frys, en modell med dörr att öppna och grillarnas Grill, inte sjutton minns jag vad märker heter. Den gamla har rostat samman efter så många års ständigt grillande, han är iväg med flaket på ”😃manliga ärenden” själv njuter jag av att vara ensam.

Var ingen idé för mig och Frasse att hänga med, sitta och vänta i bilen är inte så kul, så vi häckar här hemma. Ingen riktig lugn och ro för ute håller grannen som ”aldrig är där,” på med både trädfällning och slyröjning. Ett yngre par med ett barn 3-4 år är med och hoppas nu att de ska ta över stället som bara stått tomt i alla år. Kanske barn och barnbarn som tar över. Eller snyggar de till för försäljning?

Jag räknar nu in två flickor 5-7 års ålder hos de som köpte huset en bit längre ner över gatan. Med hopp om ny familj i huset som röjer idag närmast vårt, med lilla grabben, sen barnbarn hos de andra boende runt mig. Tror det kan bli roligt för mina barnbarn i framtiden här. Minns mina egna somrar hur vi ungar lekte från morgon till kväll, barfota rände vi runt, badade, busade, bondgården, sov någon natt i tält, brännboll och allt sånt friska ungar gjorde förr.

Tog en snabb paus, kråkfamiljens överhuvud gick på altanräcket och kraxade på min uppmärksamhet, tursamt hade jag lite bröd ämnat för dem.

Jo, igår var det födelsedagskalas för dotterns äldsta som fyllde sju år,  nu med redig glugg framtill, som jag inte sett tidigare och blev så full i skratt när hon flinade upp sig. Det här att tiden går och i mångt och mycket bjuder på repriser generation efter generation tänker man inte så ofta på. Men sjuåringar med sina gluggar, sparade tänder, tandfebesök, försök att vissla, vickande på lösa tänder, förväntan och spänning. En generationsgrej som är festlig att få uppleva, sin egen, ens barns och barnbarns.

Det var verkligen en mysig eftermiddag, jag kände att det var mina ungar och deras barn jag saknat så mycket, just tillsammans. Vi längtade galet efter att kramas, så vi spritade och tvättade händer, dotter tog fram munskydd till sin familj, stora som små och jag har ju alltid med mig.
Asså det var en starkt känslomässig stund, tror vi krymper utan att ha fysisk kontakt med varandra. Min elvaåring stod först i kön och vi kunde nog stå kvar där till idag, om inte alla andra också behövde kramas med oss och vi med dem.

Där stod hon, 3 snart 4, farmors lilla aviga, blyga, håll avstånd och ville verkligen kramas med farmor. Hennes val och jag kramade hårt och kände vår längtan att få vara bara hon och jag precis som mellan T och mig. Hon behöver mig, min hjälp att våga blomma upp ur sin blygsel, det ska bli ett nöje att stärka upp henne och hennes tankar, de ser jag fram emot att ta del av.

Att krama, verkligen krama min dotter gjorde mig varm, det var så skönt och efterlängtat, hennes varma omfamnande kärlek. Oftast när man kommer eller går till varandra är det snabba kramar, ungar och andra på plats ska ha kramar och det blir någon slags snabbvariant, med längre ögonkontakt än normalt, mor och dotter.

Vet du, ibland tror jag inte det är mig det handlar om, att jag har hunnit med allt det här ja, gudomliga med att föda två barn, hela deras uppväxt i reafart, deras bildande av sina familjer och kronan på det hela, barnbarnen. Jag kan omöjligt begripa hur allt gick till och så snabbt.

 

 

Mönster kaffeslurk och annat löst

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Idag fick jag kontakt med en skolkompis, så roligt att höra hur livet blev för honom. Vi ska träffas med respektive på en fika på landet i sommar, det ska bli kul. Lite uppåt som jag var plockade jag fram mönster och mönsterpapper, här skulle det fixas, tanken är att sy sommarklänningar till flickorna tre. Asså jag har inte sytt på massor av år.

Upp med mönsterpappersrullen och så mönstret, rita och rita som jag har gjort så otroligt många gånger i mitt liv.
När ungarna var små sydde jag väldigt mycket till dem och till en kemtvätt vars kunder ville ha hjälp. Så jag har varit duktig, sytt bröllopsklänningar, kavaj till maken och sånt man inte ger sig på som nybörjare.
Men hahaha det var då, nu ringrostig och darrhänt. Min tanke var att sy ärmlösa klänningarna av något av alla mina aldrig använda klänningar som bara hänger. Sen finns det så klart mängder av tyger … men var, förmodligen nerpackat i källaren.

Så när jag nästan är klar med mönstret kommer jag på att NU just NU ska jag testa att göra det där kaffet det plötsligt stod om överallt, till och med kvällsprogrammet i SVT hade en som visade hur man gjorde. Vad det heter? Måste kolla minns inte just nu. Här kommer det … Dalgona coffee Koreansk kaffedrink.

Till två personer i en vispbar bunke 4 msk socker, 4 msk snabbkaffe och häll över 4 msk kokande vatten. Vispa av bara sjutton 2-3 minuter, blir tjockt, lite pösigt. I höga kaffeglas, lägg i ett gäng isbitar och häll på 2 dl mjölk i varje glas, toppa med skummet. Det var gott, men jag tycker det var rätt starkt själva skummet, nästa gång ska jag inte ta så mycket ovanpå mjölken och isen.

Min man satt och konfererade med flera på sitt jobb, han jobbar ju hemifrån som alla som kan. Han undrade vad sjutton jag gjorde, vispa på högsta, kastade ispåsen upprepade gånger i golvet för att dela på isbitarna och några satt ändå ihop och kastades på diskbänken några gånger. Jag skulle också undrat vad det var för oljud hahaha!

Tillbaka till att sy, i min kreativa yra tog jag fram kartongen med alla mönster. Tänker sätta mig och drömma lite, tänkte sy mjukisbyxor till femåringen och elvaåringen eller T-shirt. Leta lätta mönster, det blir som att börja om, antar att det är som att cykla, har man en gång lärt sig, så sitter det där det ska, när man prövar. Men vingligt lär det bli, minns inte ens hur symaskinen träs.

Idag ringde en av njurläkarna mig. Oroat mig att jag har en urinvägsinfektion på väg. Tänkte redan i söndags att jag ville kolla det hela, ringde njuravdelningen på söndagskvällen och fick via en sköterska remiss att lämna kissprov. Idag ringde läkaren och provet var ok. Himmel och hav vilken lycka, jag är så skiträdd för UVI, framförallt blir jag så sjuk och det tar så lång tid att bli frisk. Sen väldigt rädd att det ska gå uppåt, har ju bara en njure, donerad av en vän.

Eftervården av min njure har varit så himla bra, jag litar verkligen på dem, hittills har allt fungerat så bra. ❤️

9FFE3E10-B1CD-4020-BF13-262B195BCEFE

Nu planerar sonen och jag för midsommar, han kör förrätten med sill på olika vis och jag det vi grillar och allt runt det. Sen har jag ett recept på en tårta med hembakt botten, lemon curd, grädde och jordgubbar som blir årets midsommartårta. Det är sonen som lagar all mat i deras hem, han är verkligen duktig, dottern likaså. Något jag är väldigt stolt över, att båda blev som mig med matlagning, intresset och lusten att planera och laga mat både till vardags och fest. Bakar gör inte sonen, det gör hans fru så gott. Men min dotter hon kan också baka, där dräller det ut surdegsbröd, tårtbottnar och gud vet allt ur ugnen. Tror hennes yngsta snuffla kommer bli som oss matmänniskor, åt hennes bullar sist vi träffades, så fina, runda med god fyllning och hon är tre år. Det ska börjas i tid … våra stod ofta vid spisen på en stol för att steka mat.

Nej för tusan nu ska jag fixa klart med mönstret.

Fridens!

Kroppslig oro va e de bra för?

~ livsglimtar ~ 13 kommentarer

Vaknar tidigare av mig själv och känner den där inre stressen som betyder att jag ska göra något idag. Ligger där och tänker att ”så här har jag varit hela livet,” vaknat tidigare och varit spänd i kroppen inför det som ska hända under dagen. Inför just alla resor, denna idioti, som ung reste jag min första utlandsresa helt själv, var 17-18 år. Det jag var mest rädd för, har jag alltid försökt beta av, att då vakna och vara spänd var väl inget konstigt. Men att vakna imorse för att maken ska skjutsa mig till landet i kväll, då blir jag verkligen förbenad på mitt knäppa psyke, som har tappat allt förnuft. Det finns delar av att bli äldre som jag gott kunde vara utan, titta bara på kroppen hur den ser ut. Nu har det gått så långt att jag nästan inte känner igen min kropp som min. När jag ser unga friska röra sig, springa, hoppa då minns jag känslan att röra mig så lätt, den kroppsliga friheten som man inte har en enda tanke på genom alla år man har den, det bara är, som att andas.

B73EE0E3-E58C-4F32-84FC-E7EA5B553A7E

Idag har ungarna sportlovsvecka här och T kommer på lunch vid tolv tiden, så jag ska dra upp tempot för att hinna packa och umgås med honom. Så ett vet jag det blir en trevlig efterlängtad dag, men jag kommer virra till det med packningen som ska med till landet. Det här att fokusera är väl ingen av mina bästa grenar, när det blir ”störningar” runt om, fast störningen T är toppen.

Igår var vi på kalas hos dotterns yngsta som fyllde tre år, hon är mormors yngsta älskade unge, mullgrodan min. Hon önskade sig blå dinosaurs, kan ni fatta att jag hittade en täckjacka med blå botten och massor av urtidsödlor tryckta på tyget. Jag var mäkta stolt över mitt fynd. Jackan uppskattades och kompletterades med en docka Skrollan som de flesta med flickbarn i släkten känner igen. Skrollan blev hennes bebis direkt och matades mest hela tiden, kändes också som en hit.

Nu måste jag sätta igång mig själv.

Fridens

Lyx, blåst, regn och tankar

~ livsglimtar ~ 15 kommentarer

Så är blåst och regn i farten igen, det drar från Värtan upp över berget och rakt på vårt hus, så mycket ljud från fönstren av blåsten och havet. Själv ligger jag bra till, det är stackars maken som har lång morgonpromenad med Frasse.  De har väl båda regnrockarna på och tyngder hängande, så de inte flyger iväg. Jag är så glad att slippa, men dumt att klaga, solen har verkligen varit mer än generös denna vecka och jag satt senast igår med näsan i vädret och bara njöt av ljuset och värmen.

Men vi har konstaterat att helgerna sedan länge bara bjuder busväder, vilket gör mig ledsen å alla arbetares vägnar.

Gårdagen var sol och lyxig middag, skaldjursplatå som jag hade beställt till oss. Så vi njöt och jag sippade på lite bubbel till det hela.

198253A0-7101-4F51-BEE9-0978A9F68D5B

 

Vad väljs att fotas? Så sällan vi äter en sån här platå, försenade bröllopsmiddagen, fick bli denna generösa skaldjurslyx. Men att fota vardagsmat gör ofta ingen glad, det behövs proffs till att fota mat, de fuskar med många saker när mat ska fotas. Sprayer som ger bättre färger eller bra stekyta, fukt som ska få det att se saftigt ut, trix och fix och så en duktig fotograf.

Tycker sällan bilder tagna på mat hemma hos oss vanliga, ser så gott ut som i mattidningar. Sen finns det en annan aspekt av det hela, när och vad man fotar i mat och dryckesväg.  Jag tänker på yta här, hålla skenet upp på mitt lyxiga, lyckliga liv. För visst fotar många glimtar av sitt till synes lyxliv med fina middag, vinprovning, resor och vackra bubblande glas, med dyrt innehåll.
Jag unnar alla både lyx och flärd, men vissa har liksom inget vardagsliv, inga lugna dagar utan intet, ingen stekt falukorv med potatis.. Deras liv serveras alltid med foton på glas med alkohol, det är glasen som symboliserar ledighet, frihet och lyx.

Ok, jag är anti till drickande, inte i lagom mängd då och då. Växte upp med en pappa som blev alkis, om än den skötsamma sorten som skötte sitt jobb, städade, lagade mat och var en lugn man. Men det präglade min barndom detta drickande på en mängd olika vis. Syster min blev som sin pappa med spriten, vi hade olika pappor och jag som mötte min biologiska pappa först i 18-års ålder, inbillade mig att han åtminstone inte drack.

Det var tungt, väldigt tungt att komma hem första gången till min biologiska pappas familj,  han var en riktig alkis. Med fru och flera barn, nedkissade madrasser som stod på tork efter mina oroliga halvsyskons sängvätande. En sorg i mitt hjärta, jag som redan jobbade med familjer via socialen, familjer som hade det så där miserabelt.

Jag fortsatte i mitt unga liv att leta efter en man som inte tyckte alkoholen var nr 1 vid alla tillfällen. Jag ville ha en skötsam man vid min sida, en blivande pappa som hade våra barn och familjen som prio 1. Inte en bakfull man/pappa som var väck varje helg och med tiden all tid. Så mycket vidrig jag såg under de åren som hemsamarit och senare hemvårdarinna. Så skulle mina barn Aldrig få det, om maken blev sån väntade en stor fet spark i arslet på honom, ut ur mitt och barnens liv.

Det ser nog hårt ut, nu när alkoholism klassas som sjukdom, vilket jag personligen inte tycker att det är. Sjukt är det, håller med, men ansvaret att bli drogfri ligger hos den drabbade. Men barnen som skadas för livet av att kvinnor varit för svaga, inte tänker på det friska barnen som ska bevaras så, att de har fler rättigheter än en vuxen alkis.

Min älskade mormor var en av de där riktigt starka kvinnorna en del av oss flickor har turen att växa upp med. Mormors första man var precis en sån där ynkrygg till alkis som sparkade henne i magen när hon var gravid. Han var hennes stora kärlek, men ut åkte han, hon blev ensam med två barn. ❤ ❤ ❤ Så handlar en kvinna med kraft, det klarade inte min mamma av.

Livet är verkligen inte lätt att leva alla gånger, men hela tiden gör vi val av vilken väg vi ska gå. Vi vinglar alla på denna livets väg och tar ibland vad vi tror är genvägar som bara blir senvägar. Att vingla hör till, liksom att ta svåra beslut, det är det som är livet. För mig var valet självklart när det kom till alkohol/droger, jag ville leva med själen vidöppen för allt som kom emot mig. Menar att jag vill leva nyktert så jag inte missar något.

Men nu ska jag hjälpa min man med lite städning här hemma, min fina städerska har jag avbokat på tisdag, då jag kommer vara på landet med Frasse. Maken ska iväg till London i affärer och jag klarar av att gå ut med Frasse på landet alla gånger, om jag är just på landet. Han kan släppas ut på tomten och jag kan ha koll på honom utan att behöva gå långa turer fyra gånger per dag.

Kylt läge

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Undrar vad Frasse hittade i min sopkorg igår. Han kräktes två gånger på dagen, fick bara ris till middag. Imorse fick han kokt ris och kokt kyckling. Väl ute så kom nr 2, som inte såg ut som den ska, omöjlig att plocka upp, redigt risig i magen. Måste vara något han käka upp ur sopen, jädrans sopsorterare. Så han är lite slak idag, här ska kokas mer ris och fisk till hans middag. Så är det nog bra till imorgon.

Själv känner jag mig som ett vrak, nu med mer halsont, nyser, hostar och snorar. Men idag har jag mer normal röst, igår var rösten ett skämt.

Asså, så här var det inte förr att bli förkyld. Då på den tiden visste man direkt att kliar det i näsan, halsen känns trång och det droppar snor som vatten. Då var man på väg in i en förkylning, Ibland fick man feber. Mamma tog fram näsdukarna, idag känns ju dessa näsdukar så äckliga. Minns hur kallt blöta de kunde kännas, de låg under kudden när värsta snorkriget brutit ut, lätta att ha till hands. Men i nutid, bevare mig väl att det finns pappersnäsdukar.

Men nu kan det börja precis hur som helst, de med läggning åt att kräkas eller sitta på toa sitter där och undrar om de åt något olämpligt? Sen kan de få frossa, härlig feber, upp och ner, ont i halsen, snorigt värre. Hosta som tar livet av en, gröthosta, torrhosta, slemhosta, hackhosta, attackhosta, nära döden hosta. Bara välj själv när det är din tur att hosta sönder lungorna och resten av inälvorna.

Efter ett tag skriker kroppens alla muskler av hostandet, de i mag och lungtrakten som man inte ens vet finns, får spunk. Man får ta till teknik mot hostan, hålla magen på plats, sitta eller ligga på speciellt vis för att slippa all smärta en attackhosta bjuder.
Samtidigt som snoren rinner eller sitter där den sitter. Det sprutas, droppas, näsdroppar, kortison, annat i halsen och hemgjorda dunderbrygder rörs ihop. Bara man tvingar i sig de äckliga hemmakurerna, så tror en del man blir bra.

Just när man tycker att det börjar finnas hopp om livet så slår snorbacillerna till en sista gång. Då blir man eländigare än eländig, har man tur efter den sista kampen, kan man börja röja upp i snorfanor och medikamenter.

Men Hallå ropa inte hej än!

Nu kan det sätta sig på tvären å de grövsta. Det som fastnat, svällt och haft sig, fixar lätt sånt som bara penicillin tar på. Otit, bihåleinflammation, lunginflammation och garanterat finns det fler elände än jag kan räkna upp som en sista hälsning från en jäkla bacill.

CA63F5BB-7B63-4EDA-B0B1-F9ECE6AFB9E6

Människan kan så mycket i sin iver att vara först, störst och starkast. Att ta sig till månen var ju bara politisk mumbojumbo redan på den tiden. Vi andra med vår romantiska känsla för månen och spänningen i att de kan ”åka ända till månen.” Vi naiva förstod inte spelet bakom ”först till månen” mellan ryssar och amerikaner.
I nutid kan militären se ut ett offer som de kan skjuta ihjäl långt åt helvete bort, mitt i prick.
All denna otroliga teknik, men sätta stopp på snoreriet, de fixar de inte.

Hela min uppväxt var ett pendlande för syrran och mig till öronmottagningen på Danderyds sjukhus. Otit konstaterade Fabbor doktorn och stack hål på våra trumhinnor, syster satt vi i knä på och tjuvhölls på plats. Jag har garanterat varit mest förkylningssjuk av alla du känner, genom hela uppväxten, sen första delen av vuxenåldern och fick en nystart när våra barn föddes. Jippi, då körde jag hela loppet dubbelt upp igen.

Men tröst i nutid är att jag inte blir förkyld så ofta, men sätter det igång tar det oftast tid.

Fredag igen och ni alla ser fram emot helgens ledighet. Det ska ätas och drickas, umgås och ha sig. Själv kommer jag missa T födelsedagskalas imorgon. Inte sjutton går man bort med förkylning inte. Men maken får fira honom, jag ska be att han filmar när T öppnar paketen från oss. Så får jag se det hela senare.
Så fort jag är frisk så får T komma hit och frossa i delikata fiskbullar från Abba. Så jag får krama om honom och så sitter vi i soffan och tittar på Netflix samtidigt som vi plockar i oss något gott. Om vi nu inte har massor att prata om sedan sist vi sågs.

Tänkt på det här med barns kalas, hur viktiga de är i alla växande barns liv, inte bara i vissa barns liv. Barn noterar mer än man tror om vilka som kom eller inte. Att känna sig totalt sedd den där dagen varje år, födelsen och livet ska firas, så länge vi är just barn.
Att firas som vuxen lärde mig en väldigt nära och kär vän. Jag ville förringa min födelsedag, tyckte inte den var så viktig. Men då satte Min vän igång, övertygade mig om min egen betydelse, på min dag.

Jag har nog skrivit om det tidigare. Syrran fyllde 1 maj och jag den 3 maj. Det blev alltid hennes födelsedag som firades, alla var ju lediga den dagen. Visst fick även jag paket och grattades, men jag tror att ”jaget” på något vis kom i skymundan, för det var Tinas födelsedag. Med det inte sagt att jag stod där och kände mig övergiven, ledsen eller så, utan tror mer att det var en inre omedveten känsla att kanske inte vara så viktig. Som sen blommade ut efter att jag hade fått våra barn. Deras födelsedagar var viktigare för mig.

Nämen nu har jag då skrivit flera kilometer …

Massor av kärlek till er alla i helgen, ha det skönt, ring någon som ni borde ringt till för länge sedan. Vi alla vet hur det är med vissa samtal. De tar sån tid att komma till skott, skaver som en sten i skon. Lyft luren, gör någons dag lyckligare.  

Jag och hunden slapp sitta på nedervåningen

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

I år blev det en annorlunda jul, sonens yngsta fick feber, precis så där som det yngsta släktet ständigt överraskar oss vuxna med, lagom till stora efterlängtade helger. Men vi bestämde att de skulle komma efter Kalle och själva julmiddagen, möta upp när tomten kom på besök. De var efterlängtade när de dök upp, kusinerna gillar att leka tillsammans och jag blir varm i hjärtat när båda ungar med familjer är på plats.

När man ska på kalas så ska man vara fin, inte sant? Så jag planerade lite klädinköp tidigare i höstas. Fru Olsson en vän inneboende här på wp pratade om kalasbyxor och vi som har haft sådana vet ju precis vad kalasbyxor är.

Vare sig jag har strumpbyxor eller kalasbyxor avskyr jag när benen är för korta och hasar ner i grenen. Redan tidigt i tonåren drog jag ett par tajta underbyxor ovanpå strumpbyxorna för att hålla grenen på plats, trixet hängde med upp i vuxen ålder. Avsky nummer två är när strumbyxmidjan bara räcker till under naveln, obekvämt så det räcker och blir över, de rullar då helst ner sig och ligger som en tjock korv under magen. Jag vet inte hur många strumpbyxor jag har köpt genom åren och svurit långa haranger över fabrikanter som inte har en aning om hur kvinnor ser ut, eller bryr sig.

Så detta år tänkte jag köpa mjuka lite tjockare ”kalasbyxor” efter år utan nyttjande av nylonstrumpor eller annat än tajts, med ljuvlig resår i midjan. Viva resåren! Så jag hittar ett tvåpack ett par svarta och ett par grå, funderade länge innan jag slog till på en redig storlek, så hela jag får plats, plus att de ska gå att dra upp över min obefintliga midja lite ovanför naveln och grenen ska sitta där grenen normalt sitter och inte halvvägs ner vid knäna.

Nog fick jag jag kalasbyxor som var stora nog …

Midjan tog aldrig slut, utan kunde med ytterst lite vilja dras upp över brösten, bara att slopa BH:n denna julafton. Grenen satt där grenen ska sitta, men benlängden var otroligt lång, så klart det som annat med åren dras nedåt och korvade sig vid anklarna. Själva foten överraskade mig om och om igen med hälen roterande upp ovanför foten. Hela kvällen blev ett dragande upp av själva byxben och midjeBH:n och ner med hälarna till sin rätta plats. Det var den korvigaste kvällen på bra länge, tro sjutton det blir tajts hädanefter.

Avd Julklappar gav mig maken en dagsljuslampa som jag tänkte skulle muntra upp mitt gråtyngda jag, ge mig en kvart om dagen sa Arne Tammer, ge mig en kvarting om dagen sa fyllisen, själv nöjer jag mig med klart terapeutiskt dagsljus i en kvart.  Julklappar är roligt att ge och få, böcker jag önskat mig och lite andra presenter gjorde mig glad och nöjd.

Kastade mig ner i sängen och kämpade med mitt nya tyngdtäcke, 9 kilos tyngd är inte det lättaste att dra runt på när artrostummen inte vill hålla i ordentligt utan att göra så ont att jag får en känsla av att jag lika bra kunde hugga av den, kunde inte göra mer ont. Men täcket kommer på plats, lika svårt att somna som vanligt, men sover som en stock när jag väl sover. Men denna julnatt var jag tvungen att direkt börja med efterlängtad julbok, en obducents memoarer. Jag har alltid varit mer än nyfiken på döden, hur de tog hand om kropparna förr, balsameringsteknik läste jag i tidiga tonåren och på den vägen har det varit i hela mitt liv.

För att göra en lång historia kort, så lärde min farfar upp läkarstudenter hur man obducerar ett lik. Så klart jag hittade kartongen med gamla fotografier efter farfar i vår klädkammare och jag tyckte det var så spännande att titta på de bilderna i svartvitt som från förr, med de vitklädda männen som stod runt om de döda. Så kan fascination för något starta, så var det för mig. Om jag inte var så medelmåttig på matte kombinerat med urkänsligt luktsinne, världsbäst på att ulka när det luktar illa, så kunde jag nog ha blivit obducent. En obducent med en tjock lina av Vicks mentolcréme  under näsan, undrar om man inte kan använda de där mjuka lite större öronpropparna, helt enkelt stoppa in dem i näsborrarna?

Glömde att man måste vilja studera också … jag ville ju bara ut, jobba, vara en fri människa. Så jag blev varken obducent, barnmorska eller psykolog, men jag har varit rätt lycklig utan skrytsamt CV.  🙂

0A5E649D-6A7A-4291-9001-84093DAF6BB4

Nu drar det ihop sig till vårt eget lilla julmiddagsbord, denna dag när framförallt jag och Frasse har vilat tätt tillsammans, nog är det väldigt skönt dagen efter julafton. Maken han har haft ett redigt ryck, utfört en massa nyttiga saker här hemma. Själv är jag mest en pösmunk, som ser fram emot att mysa med mat och senare kaffe och saffranskaka/bullar.

På tal om Frasse så var han underbar att ha med sig på julafton, lugn, glad och mycket mjuk och försiktig med alla barn. Var nog bara värden som oroade sig för att Frasse skulle klösa upp deras nya golv med sina klor. Undrade om klorna var nyklippta, tydligen river de upp golv då? Jag erbjöd mig att sitta på nedervåningen med Frasse … men jag skulle inte vara en martyr sa dottern? Någonstans är alltid släkten värst, det var ju så dumt, korkat att jag först helt kom av mig. Dit kommer aldrig Frasse få stanna på besök ensam och sova över, stackars dottern och barnen som så gärna ville låna Frasse vid senare tillfälle. Undrar just hur korken ska göra med sina egna barns alla leksaker som dras med hjul, cyklas på inne? Man borde inte bry sig, men inom mig darrar en sträng av obehag för mina barnbarns skull.

En God fortsättning säger man idag och det menar jag att ni alla ska ha.  ❤ ❤ ❤

 

 

Ungar, hund och kalas

~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

Igår var en ”dagen efter” för mig och jag är väl inte så uppkäftig idag heller. Helgen var urmysig med sonens grabbar, som kom på lördagen och sov över hos oss. Massor av prat, skratt, lek med Frasse som verkar älska ju fler vi är. Det var bubbelbad, hårtvättning, godispåsar och kycklinggryta. På tv hittade jag en teater gjord av ”Fem myror är fler än fyra elefanter.” Den var både roligt och lärorik, ”jag är här du är där” lärde sig femåringen, häftigt att se när de plötsligt begriper. Sen började femåringen krokna, fast vi inte hunnit äta några chips, vilket är väldigt viktigt för L, han bäddades ner med löfte om att älskade storebror kommer senare. Tror han sov innan dörren drogs igen, han är extremt lätt att ha att göra med, som sin bror T. Men T har ju närmast vuxit upp med oss som extraföräldrar, eftersom sonen varit ensamstående med honom.

Söndag var det fart igen, brygga kaffe i stor termos, packa ner allt till mammas kalas, fixa ungarna, hämta smörgåstårtorna och tårtan. Sen bar det av till boendet, vi stormade in, kändes ungefär så i detta rätt stillastående vatten. Ner från andra avdelningen kom mammas favorit och kramade alla och grattade mamma. Han Saied den fantastiske invandrade mannen som har sin familj utspridd över hela världen. Han med största hjärtat jag tror jag har mött, på rätt plats i livet.

34A7B392-9D9A-4196-972C-C619257F1327

Sen tog vi mamma i hissen ner till rummet vi får låna, dukade upp, sen kom resten. Full rulle med alla fem ungarna och Frasse. Vi trängdes runt bordet, 14 personer mamma och hennes bror i rullstolar, ni minns säkert honom, den fina morbrodern med syrgas. Ett redigt kalas.

Dotterns yngsta är fullkomligt förhäxad av, håll i er, armbågar. Hon hjälper till att dra upp ev ärm och sen börjar hon pilla, nypa och kramas med armbågen hahaha, jag ser direkt när hon kommer att nu gäller det att kavla upp ärmen. Efter en omgång leker hon vidare och jag ropar ”nu drar jag ber tröjärmen” Hon svarar direkt ett bestämt ”Nej!” vi skrattar åt älskade tossa.

Både sonen och vi har korg med ostar, kex, 3 flaskor vin, frukt, vindruvor och goda italienska delikatesser och choklad. Så nu kan tanterna ha lite party några kvällar.

Imorgon ska jag till hud och kollas, hoppas ingen cancer har poppat upp sedan förra årets kontroll.

Annars bara lugnt denna vecka, så skönt.

Magknas och kalas

~ livsglimtar ~ 13 kommentarer

IBS:en slår fullständigt knut på min kropp, hopplöst när det är som värst och jag dessutom har två släng av annat som härjar i kroppen. De sista ger frys och rys blandat med typ känslan av värmeslag och fibromyalgihalsont, hänger lite POTS över axeln, så blir dagen fulländad. Men det är bara att duscha, packa ihop på landet och draga vidare. 7C9BF47C-E0C8-4218-B186-2AABF090C233

Skynda hem med prylarna, hämta alla presenterna till treåringens kalas. Kör ner och sätta sig utanför sonens port och vänta på mamma, som ska komma med färdtjänstbussen. Sån lättnad när hon dök upp, hissen upp och mot oss stormar glada barn och vuxna. Kramar och mycket prat och skratt, kaffe och ett dignande hembakt kaffebord. Dotterns yngsta kom farande och kastade sig i min famn, så vi har längtar. Även äldsta dottern, nu skolflicka ville sitta hos mormor, fasligt rörigt det här att komma ihåg när jag är farmor eller mormor. Mamma var så fin i nya skjortan jag precis har köpt till henne, håret hade hon också fått hjälp med, sänder en tacksam tanke till personalen på boendet. Hon åkte hem med en stor påse blandad frukt och nybakade bullar, upplyft och glad.

Hemma i stan igen, känner mig trött men glad över att jag kunde vara med min kära idag, mår så gott av att träffa dem. T sa att han skulle ringa mig i veckan om han får, han vill nog komma över efter skolan någon dag. Fika och äta middag med oss, så klart han får.

Nu har vi ätit kasslergratäng och kaffet är klart i termosen, jag tänker ta lite glass till kaffet. Njuta av kvällen med stickning och tv med min bästis vid min sida. ❤

 

När andra inte gör det de har betalt för, då blir någon utanför

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

 

Här mina slarvigt nedskrivna recept till dig Meggie eller om någon annan vill ha.

Gårdagen blev en släng av det bästa och två bottennapp. Det började med att min IBS mage fick spunk, där satt jag och satt på toa tills skinkorna blev som bedövade. Efter den turen skulle jag duscha, men se då slank blodtrycket i botten, blodtrycksmanschetten åkte på och visade 84/51, ingen kaxig Maggan då inte. Låg i soffan och inväntade ett bättre tryck, var så glad över plastbrädan över badkaret, satt fint där och duschade senare.

Först skulle vi på barnkalaset och sen skulle dottern med familj hem med oss på middag och dusch. Det låter lite tokigt, men deras badrum renoveras efter en läcka. Så det var mycket som skulle ordnas här hemma, förberedas så långt det bara gick.

Vi åker ner till kalaset och sitter kvar i bilen för att invänta färdtjänstbussen med min mamma. Då ringer min mobil och en person ringer från mammas boende och undrar vilken adress hon skulle till, han vet inte ett dugg. Vet ni, jag blev så förbannad, vi skulle på ett barnkalas som varar ca två timmar och de har inte beställt färdtjänst i förväg. Jag lämnade lapp med adress och tid redan förra helgen, ringde dessutom på fredagen för att kolla att allt blivit rätt, då de nu för tiden har så många olika timanställda invandrare, som knappt förstår vad man säger. Så där satt min mamma en lördag klockan två, ingen idé att försöka få en rullstolstaxi beställd då. Så jag bad att få prata med mamma som var ledsen, tro sjutton det.

Kalaset var trevligt, men det gnagde i oss alla att mamma inte var med.

Sen lagade jag och maken en ny bjudrätt som blev en hit, det var kokt potatis med skrubbat skal som sen las på en plåt, trycktes ihop med botten på ett glas, olja, salt och peppar på, sen in i ugnen till den var knaprig och hade fin färg. Till potatisen hackade jag några nävar valnötter som fick stekas i olivolja i en kastrull tills de fick färg, sen i med specialbeställd Aleppopeppar och finriven vitlök, det doftade ljuvligt och valnötshacket blev knaprigt.

Två stora fläskytterfiléer stektes till de fick redig färg tillsammans med smör, färsk timjan och vitlök, östes redigt under stektiden, sen in i ugnen. Köttet serverades uppskuren tillsammans med potatisen som las på ett lager av créme fraîche och sen hälldes röran av valnötter/vitlök/Aleppopepparn över potatisen, hackad dill och klyftade citroner.

Efterrätten Banooffe i glas var galet gott, flinar för mig själv när jag tänker på svärsonen som bara åt och åt, djupt försjunken i det goda i glaset. Sen var vi proppmätta.

Ungarna badades, pappan och mamman duschade, sen bar det av hem med ungarna redan i nattsärken med borstade tänder. De bar in de små och bara stoppade om dem, de sov som stockar.

Jag var så nöjd med maten och gästerna, mycket mys med mina småstintor och lång kram med dottern, det blir ju för sällan vi ses.

Men nu denna gråa dag ska vi snart åka till mamma, lämna frukten vi hade köpt till henne igår och bullar från svärdottern.

 

 

 

 

 

Gladare än glad

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Tidigare idag satt jag och funderade på om jag redan har skrivit om det här med att niga? Ser ni några flickor niga längre? Jag såg en mer än vuxen kvinna ta i hand och knixa lite, ni vet den där rörelsen som sitter som medfödd i ryggraden på många av oss äldre. Men ska erkänna att det nog var länge sedan jag neg.

Lär man inte flickor att niga längre, jag har nog aldrig sett mitt näst äldsta barnbarn varken ta i hand eller niga, hon är sex år. Har ni koll på nigaläget?

Asså, jag är så glad att jag har en lyckoputtrande känsla i mig och svårt att inte hoppa runt och ropa hurra eller något sånt. Nyss ringde killen från kommun och berättade var jag kunde ha min scooter framöver, i grovsoprummet där jag har berättat för er att jag inte bara kastar kartonger och elskrot, utan också både lämnar böcker och kan ta de jag själv vill ha från bokhyllan vi har ställt där.

Två portar bredvid min port, det blir så bra. Konstigt, jag trodde ett tag att jag skulle stortjuta, den känslan bara sköljde över mig.

Imorgon är det kalas för sonens femåring, mamma hans frågade vad han ville att hon skulle baka? Julbord svarade han! Hahaha, så in i norden typiskt honom, så imorgon kommer vi äta saffransbullar och kola som mamma E suttit och rullat in varje i papper, var jobbigt sa hon, tårta och annat får bli en överraskning.

Jag har bokat färdtjänst till min mamma, så hon får hänga med på kalaset. Jag har dåligt samvete när det kommer till att ta hem henne, först var det renoveringen och allt rörigt här hemma. Sen har hon blivit så trött snabbt, orkar inte med så mycket, som när vi elva i familjen träffas, ungar som leker och är högljudda, vuxna som pratar högt för att höras och hör man dåligt som mamma med sin hörapparat, så kroknar hon i flödet av rösterna och flödet av folk, även andra än närmsta släkten.

Jag pratade med personalen på boendet och kom fram till 1 1/2 timme, sen blir hon hämtad och hemkörd. Jag ska som vanlig handla frukt och lite annat som hon kan ha i en påse i knät på vägen hem.

Nu ska jag roa mig med att hänga tvätt!

Fryst tårta

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

E02B011F-99F5-49C3-8324-C3285C22A979

Ställde klockan på ringning i morse, osäkert när killarna som ska såga itu mulltoan och slänga den på tippen skulle komma, ville inte stå här i nattsärken. Som om inte det räckte skulle sonen med arbetskompis komma och äta lunch, så inte en morgon i min smak, men upp stressade jag.

När jag precis har duschat klart ringer sonen och ber så mycket om ursäkt, han har blivit skickad på ett annat jobb, så han kommer inte på lunch. Så chili con carne får maken och jag ta till middag ikväll. Sen hem till stan igen, imorgon kväll ska jag få besök av sonens snart fem, vi ska på kalas till honom på lördag. Han ska vara hos mig och ev farfar om han hinner hem, under tiden sonen och resten av familjen är iväg och handlar present. Den grabben är så festlig, mamma hans bakar till kalaset och önskemålet från snart fem är julbord. Hahaha! Så saffransbullar, knäck och annat är på gång i tomteverkstan. Hans mamma bakar så gott, så det ser jag fram emot, en tidig saffransbulle kan aldrig vara fel.

Själv skäms jag inte, fast jag borde ha en allvarlig inre dialog med mig själv. Kaffedags och så galet sötsugen minns jag att jag delade upp resterna av pärontårtan och frös ner. Så grävde i frysen tadaaa tårta! Att den kan vara så hårt fryst, var ju en miss i beräkningen, jag hugger mig igenom chokladen, marsipanlocket och resten. Ibland struntar jag bara i kalorier, stänger ner den kloka sidan av mig själv.

Företaget kom i tid och gjorde sitt med mulltoan, de två städade så fint efter sig och var väldigt trevliga, inte en polack i sikte, utan två svenskar med egen firma.

Att bli älkad är bra skönt

~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

Brytbrödet jag bakade på fredagen, blev gott. Självklart skulle tårtan fotas och lika självklart glömde jag bort det.

Sov längre än jag brukar, väcktes av ”medicinklockans” melodi långt borta. Kände mig riktigt utsövd och nästan helt normal, stannar upp och bara mår gott en stund, smakar på tillståndet. Knoppen börjar direkt att ha åsikter om allt jag ska passa på att göra, men sen sansar jag mig. Det får räcka med att tvätta några maskiner och göra ett nytt örtsalt. Men denna gång ska jag vara lite smartare när jag gör saltet, får se om smeten lossnar lättare från bakplåtspappret.

Helgen började redan på torsdag kväll för vår del, vi tog oss ut till stugan. Maken klippte gräs och plockade runt med allt som behövde fixas ute.

Kräftskivan på lördag blev så där trevligt som det blir ibland, alla var vi glada över perfekt väder, vilket hade oroat oss hela veckan. Ingen som helst ordning på åska och regn natten innan, efter en vecka med sol och värme som räckte och blev över.

Min kära morbror lyckades ta sig de få stegen från bilen upp på altanen, sen fick han sitta där en god stund och hämta tillbaka andan. Det är förtvivlat svårt att se honom, blå om läpparna och totalt slut. Han släpar syrgas med sig hela tiden och sonen som alltid har varit så kär i min morbror, blev så ledsen. Morbror har varit så mycket för min son i hans liv, kärleksfull, mjuk, lekfull, berättande om allt och lite till, stark man som byggt hus, grävt och aldrig varit rädd för att ta i. En äkta socialdemokrat med ett brinnande patos för allt det S stod för en gång i tiden. Det jag själv föddes upp i och in i via hela familjen, släkten. Då på den tiden S var som de skulle, går inte att jämföra med de maktmänniskor som fladdrar runt i sossarnas ”makten framför allt,” i nutid.

En stor förebild för min son, och nu se morbror så nedbruten, att känna hur tiden i någons liv, så synligt rinner bort.

Hela helgen var så skön med mina kära, småungars besök i stugan, ut och in, prata, berätta och nu har snart tre bestämt att hon älkar famom och vill vara själv med mig. Det är en befrielse att hon har kommit ut ur sitt blyga skal, hon är så väldigt efterlängtad.

Sjutton jag mår så själsligt bra, visst blev det en panikunge med lite tappat blodtryck och hjärtklappning, när jag fixade tårtan på lördagen. Ett lager med mosade päron blandat med vispad grädde och florsocker, ännu ett lager med grädde och vaniljkräm, allt mellan chokladbottnar. Marsipanlock över hela härligheten och sen smält choklad över marsipanen, avslut med hackade rostade hasselnötter. Men ni vet, värme och stress, då klipper tryckskrället gärna till.

Jag ropade på både svärdottern och maken kom och hjälp mig. Märkligt att jag har blivit så duktig, att jag ber om hjälp, men då hade jag suttit en stund och kämpat, rest mig upp igen och försökt att fortsätta med tårtan, men fick sätta mig igen. Så maken kom, la på locket och hackade nötterna så var det bara för mig att smälta chokladen och hälla på nötterna.

Just nu känner jag mig sur på mig själv, har landat mellan två stolar och kan inte stå fast vid vilken stol jag ska sitta på, + nästan 2 kilo och jag borde så mycket, hämta upp tappad ork, lust att verkligen ta tag i mig själv. Men vill mest bara flyta runt, äta lite brieost, ta mer smör på mackan … blir inte bra alls.

Överfallen av natur-liga känslor

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

BF4A132F-8B91-4EBA-B971-47BDFA6A42ECMen visst har det varit varmt idag … men jag har mått bra med fläkten som har jobbat hysteriskt större delen av eftermiddagen/kvällen. Sent på eftermiddag kom vi på att vi hade glömt bort att plocka ut lämplig middag ur frysen, så det blev en tripp till Ica Älmsta.

Jag kan inte fatta att jag inte såg naturen när jag var ung, den fanns ju där runt mig hela tiden. Det åktes skidor i skog och backar, skridskor, varm choklaaa och Jaffa apelsiner, ni ser, allt som hör till vinter. Sen sommar i skärgården, öar, vatten, kluckande och evigt badande. Höstens klara höga luft, regn, blåst, överallt löv och åter löv. Vårens skira spirande, den första ljumna vind som smeker min kind och ger mig den tillhörande vårdeppigheten. Alla dessa är mitt i naturen, jag såg, utan att se.

Idag på väg genom Roslagens ofantliga grönska, jag blir rörd över allt det vackra, de varmt honungsgula fälten med ljust böljande gräs i kanterna. Kan man storkna av alla ljuvliga nyanser som möter min iris! Kan man bli tårögd och rörd av glädjen av få vara med om allt detta sköna?

Jag undrar när jag ”vaknade” och vad som gjorde att jag inte såg tidigare i livet?

Nu har jag börjat planera för torsdagen, maken fyller år och svärdottern har fyllt 30 och ska firas. Nu vet jag inte säkert om de dyker upp, de har ju semester och så mycket att göra i stan.

Men imorgon ska jag baka två kladdtårtsbottnar med vaniljsmak och maräng med hackad mandel eller hasselnötter, står still i skallen just nu vilken sors nötter, sen ska de stå i kylen över natten. Passar så bra att bara dekorera dem med grädde och jordgubbar på torsdag. Jag kommer fuska med köpta bullar och kakor. Finns ju inget bageri i närheten och jag ställer mig inte och bakar mer i denna värme. Ja, och så passade jag på att bjuda in de enda grannar här som vi har träffat en gång hemma hos dem, på middag för flera år sedan, de bor året runt här. Jag har så hopplöst dåligt samvete över att inte ha bjudit in dem tidigare.

Vi har pratat många gånger med dem, om att det är ju faAn att vi inte kommer till skott, maken jobbar ju ännu och har ofta så himla mycket att ta hand om när vi väl är här. Själv är jag livrädd för att hamna i ”min tur att bjuda och sen ska de känna sig tvingade att bjuda igen.” Det har ju bara med min hopplösa kropp att göra, jag vill inte bjuda, för att behöva ringa och ställa in eller ta sig genom något som jag egentligen vill, men inte orkar, men så klart gör ändå.

Men nu ska det bli kalas och jag ringde och bjöd över dem, berättade att vi har två att fira, men att de absolut inte ska köpa ett dugg, bara komma över och äta tårta. Men jag sa att ”jag ville säga att de fyller år,” för det är så konstig känsla att komma bjudna utan att veta att någon fyller år. Men betonade igen Inga Paket! Hoppas de förstår det nu.

På torsdag ska det bli extra varmt hörde jag på vädret, vi ska sitta på altanen under partytältets tak i skugga och jag sa till maken att vi ska ställa ut fläkten, så den kan bjuda på lite svalka.

Stickade en blåturkosrandig socka till sonens snart femåring, han älskar blått. När jag började med den, hade jag ett ullnystan med smutsrosa och ett knalligt rosa och det sa min T att han ville ha randiga strumpor av och jag kunde inte hålla mig, var så nyfiken på hur de färgerna skulle ta sig, så nu stickar jag på hans strumpa. Snart har de en var, önskar ofta att strumpor och vantar bara var just en. Egentligen tar tålamodet slut efter en, men det är ju bara att skärpa sig. Just inget flow i mig när det gäller det mesta sedan några veckor, en bok håller jag på med, en deckare sedan minst tre veckor, den är bra, men jag brukar ju sluka böcker. Sen sockorna bara nr två på alla veckor … här går det undan, not.

 

 

Svenska traditioner är guld värda

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

53061627-2F0A-4983-A3BD-593E85C1451BVänta nu en sekund, tänkte jag, efter att ha läst ett inlägg om en midsommar som inte lät så glad. Jag själv uppväxt med verkligt firande från alla vuxna runt om mig, alla högtider firades som en stund av glädje, samvaro, med allt det där vi fyller den med, skratt, dans, tomtar, midsommarstänger, påskägg, god festmat och dryck.

För mig som inte varit så mycket för firandet, det där lät säkert konstigt, men jag har gjort allt firande lika ordentligt, som mina föräldrar, så länge mina barn var just barn. Tradition blir bara just tradition, om vi vuxna för små grodorna vidare till nästa generation.

Ja, fy så jag har knäat runt stången med små svettiga händer i mina, flåsande trampat på hälarna på närmsta vuxen. För ungarnas skull, inte för min egen. Min belöning som vuxen var/är att sitta tillsammans med alla runt ett härligt festbord med mat. Nej, den lilla pärlan är verkligen inte speciellt närvarande i mitt hem, vi konstaterade igår att den lilla plastlådan med små flaskor av nubbe har varit fram och tillbaka i källaren i 1 1/2 år. Sill och en klar ev två, punkt.

Men så fort mina ungar blev vuxna kunde jag sluta pynta påskkärringar, midsommarblomster, krimskrams till jul osv. Mitt arbete att föra traditioner vidare var slut, tack och lov.

Hahaha tji fick jag, nu är nästa generation här och de ska ju också få traditioner med sig. Men nu kommer förändringen, jag njuter av mina barnbarns glädje, förväntningar och lusten att uppleva tradition. Själv kan jag ju sitta mitt i, men ändå är det mina egna barn, som nu har ansvaret för det här med traditioner.

Som vuxen blir jag lätt deppig på nyår, inget nytt, fan vet varför. Midsommarstångens dans har förlorat sin glans. Julens stress att få tag i klappar, ena familjen är glad för allt som de får, den andra dikterar mer vad som är passande, inte så kul. Påsk, suck då äts det mest, barn är glada för sina påskägg. Allhelgona, ibland besök vid gravarna i mörkret, uppskattat av lite större barnbarn, sen äts det igen. 🙂

Tappade tråden, son med ungarna kom farande, pratandes, sen ringde mobilen, mer pratande. Så nu tar jag tag i dagen, ha det gott ni alla.