Fryst tårta

E02B011F-99F5-49C3-8324-C3285C22A979

Ställde klockan på ringning i morse, osäkert när killarna som ska såga itu mulltoan och slänga den på tippen skulle komma, ville inte stå här i nattsärken. Som om inte det räckte skulle sonen med arbetskompis komma och äta lunch, så inte en morgon i min smak, men upp stressade jag.

När jag precis har duschat klart ringer sonen och ber så mycket om ursäkt, han har blivit skickad på ett annat jobb, så han kommer inte på lunch. Så chili con carne får maken och jag ta till middag ikväll. Sen hem till stan igen, imorgon kväll ska jag få besök av sonens snart fem, vi ska på kalas till honom på lördag. Han ska vara hos mig och ev farfar om han hinner hem, under tiden sonen och resten av familjen är iväg och handlar present. Den grabben är så festlig, mamma hans bakar till kalaset och önskemålet från snart fem är julbord. Hahaha! Så saffransbullar, knäck och annat är på gång i tomteverkstan. Hans mamma bakar så gott, så det ser jag fram emot, en tidig saffransbulle kan aldrig vara fel.

Själv skäms jag inte, fast jag borde ha en allvarlig inre dialog med mig själv. Kaffedags och så galet sötsugen minns jag att jag delade upp resterna av pärontårtan och frös ner. Så grävde i frysen tadaaa tårta! Att den kan vara så hårt fryst, var ju en miss i beräkningen, jag hugger mig igenom chokladen, marsipanlocket och resten. Ibland struntar jag bara i kalorier, stänger ner den kloka sidan av mig själv.

Företaget kom i tid och gjorde sitt med mulltoan, de två städade så fint efter sig och var väldigt trevliga, inte en polack i sikte, utan två svenskar med egen firma.

Att bli älkad är bra skönt

Brytbrödet jag bakade på fredagen, blev gott. Självklart skulle tårtan fotas och lika självklart glömde jag bort det.

Sov längre än jag brukar, väcktes av ”medicinklockans” melodi långt borta. Kände mig riktigt utsövd och nästan helt normal, stannar upp och bara mår gott en stund, smakar på tillståndet. Knoppen börjar direkt att ha åsikter om allt jag ska passa på att göra, men sen sansar jag mig. Det får räcka med att tvätta några maskiner och göra ett nytt örtsalt. Men denna gång ska jag vara lite smartare när jag gör saltet, får se om smeten lossnar lättare från bakplåtspappret.

Helgen började redan på torsdag kväll för vår del, vi tog oss ut till stugan. Maken klippte gräs och plockade runt med allt som behövde fixas ute.

Kräftskivan på lördag blev så där trevligt som det blir ibland, alla var vi glada över perfekt väder, vilket hade oroat oss hela veckan. Ingen som helst ordning på åska och regn natten innan, efter en vecka med sol och värme som räckte och blev över.

Min kära morbror lyckades ta sig de få stegen från bilen upp på altanen, sen fick han sitta där en god stund och hämta tillbaka andan. Det är förtvivlat svårt att se honom, blå om läpparna och totalt slut. Han släpar syrgas med sig hela tiden och sonen som alltid har varit så kär i min morbror, blev så ledsen. Morbror har varit så mycket för min son i hans liv, kärleksfull, mjuk, lekfull, berättande om allt och lite till, stark man som byggt hus, grävt och aldrig varit rädd för att ta i. En äkta socialdemokrat med ett brinnande patos för allt det S stod för en gång i tiden. Det jag själv föddes upp i och in i via hela familjen, släkten. Då på den tiden S var som de skulle, går inte att jämföra med de maktmänniskor som fladdrar runt i sossarnas ”makten framför allt,” i nutid.

En stor förebild för min son, och nu se morbror så nedbruten, att känna hur tiden i någons liv, så synligt rinner bort.

Hela helgen var så skön med mina kära, småungars besök i stugan, ut och in, prata, berätta och nu har snart tre bestämt att hon älkar famom och vill vara själv med mig. Det är en befrielse att hon har kommit ut ur sitt blyga skal, hon är så väldigt efterlängtad.

Sjutton jag mår så själsligt bra, visst blev det en panikunge med lite tappat blodtryck och hjärtklappning, när jag fixade tårtan på lördagen. Ett lager med mosade päron blandat med vispad grädde och florsocker, ännu ett lager med grädde och vaniljkräm, allt mellan chokladbottnar. Marsipanlock över hela härligheten och sen smält choklad över marsipanen, avslut med hackade rostade hasselnötter. Men ni vet, värme och stress, då klipper tryckskrället gärna till.

Jag ropade på både svärdottern och maken kom och hjälp mig. Märkligt att jag har blivit så duktig, att jag ber om hjälp, men då hade jag suttit en stund och kämpat, rest mig upp igen och försökt att fortsätta med tårtan, men fick sätta mig igen. Så maken kom, la på locket och hackade nötterna så var det bara för mig att smälta chokladen och hälla på nötterna.

Just nu känner jag mig sur på mig själv, har landat mellan två stolar och kan inte stå fast vid vilken stol jag ska sitta på, + nästan 2 kilo och jag borde så mycket, hämta upp tappad ork, lust att verkligen ta tag i mig själv. Men vill mest bara flyta runt, äta lite brieost, ta mer smör på mackan … blir inte bra alls.

Överfallen av natur-liga känslor

BF4A132F-8B91-4EBA-B971-47BDFA6A42ECMen visst har det varit varmt idag … men jag har mått bra med fläkten som har jobbat hysteriskt större delen av eftermiddagen/kvällen. Sent på eftermiddag kom vi på att vi hade glömt bort att plocka ut lämplig middag ur frysen, så det blev en tripp till Ica Älmsta.

Jag kan inte fatta att jag inte såg naturen när jag var ung, den fanns ju där runt mig hela tiden. Det åktes skidor i skog och backar, skridskor, varm choklaaa och Jaffa apelsiner, ni ser, allt som hör till vinter. Sen sommar i skärgården, öar, vatten, kluckande och evigt badande. Höstens klara höga luft, regn, blåst, överallt löv och åter löv. Vårens skira spirande, den första ljumna vind som smeker min kind och ger mig den tillhörande vårdeppigheten. Alla dessa är mitt i naturen, jag såg, utan att se.

Idag på väg genom Roslagens ofantliga grönska, jag blir rörd över allt det vackra, de varmt honungsgula fälten med ljust böljande gräs i kanterna. Kan man storkna av alla ljuvliga nyanser som möter min iris! Kan man bli tårögd och rörd av glädjen av få vara med om allt detta sköna?

Jag undrar när jag ”vaknade” och vad som gjorde att jag inte såg tidigare i livet?

Nu har jag börjat planera för torsdagen, maken fyller år och svärdottern har fyllt 30 och ska firas. Nu vet jag inte säkert om de dyker upp, de har ju semester och så mycket att göra i stan.

Men imorgon ska jag baka två kladdtårtsbottnar med vaniljsmak och maräng med hackad mandel eller hasselnötter, står still i skallen just nu vilken sors nötter, sen ska de stå i kylen över natten. Passar så bra att bara dekorera dem med grädde och jordgubbar på torsdag. Jag kommer fuska med köpta bullar och kakor. Finns ju inget bageri i närheten och jag ställer mig inte och bakar mer i denna värme. Ja, och så passade jag på att bjuda in de enda grannar här som vi har träffat en gång hemma hos dem, på middag för flera år sedan, de bor året runt här. Jag har så hopplöst dåligt samvete över att inte ha bjudit in dem tidigare.

Vi har pratat många gånger med dem, om att det är ju faAn att vi inte kommer till skott, maken jobbar ju ännu och har ofta så himla mycket att ta hand om när vi väl är här. Själv är jag livrädd för att hamna i ”min tur att bjuda och sen ska de känna sig tvingade att bjuda igen.” Det har ju bara med min hopplösa kropp att göra, jag vill inte bjuda, för att behöva ringa och ställa in eller ta sig genom något som jag egentligen vill, men inte orkar, men så klart gör ändå.

Men nu ska det bli kalas och jag ringde och bjöd över dem, berättade att vi har två att fira, men att de absolut inte ska köpa ett dugg, bara komma över och äta tårta. Men jag sa att ”jag ville säga att de fyller år,” för det är så konstig känsla att komma bjudna utan att veta att någon fyller år. Men betonade igen Inga Paket! Hoppas de förstår det nu.

På torsdag ska det bli extra varmt hörde jag på vädret, vi ska sitta på altanen under partytältets tak i skugga och jag sa till maken att vi ska ställa ut fläkten, så den kan bjuda på lite svalka.

Stickade en blåturkosrandig socka till sonens snart femåring, han älskar blått. När jag började med den, hade jag ett ullnystan med smutsrosa och ett knalligt rosa och det sa min T att han ville ha randiga strumpor av och jag kunde inte hålla mig, var så nyfiken på hur de färgerna skulle ta sig, så nu stickar jag på hans strumpa. Snart har de en var, önskar ofta att strumpor och vantar bara var just en. Egentligen tar tålamodet slut efter en, men det är ju bara att skärpa sig. Just inget flow i mig när det gäller det mesta sedan några veckor, en bok håller jag på med, en deckare sedan minst tre veckor, den är bra, men jag brukar ju sluka böcker. Sen sockorna bara nr två på alla veckor … här går det undan, not.

 

 

Svenska traditioner är guld värda

53061627-2F0A-4983-A3BD-593E85C1451BVänta nu en sekund, tänkte jag, efter att ha läst ett inlägg om en midsommar som inte lät så glad. Jag själv uppväxt med verkligt firande från alla vuxna runt om mig, alla högtider firades som en stund av glädje, samvaro, med allt det där vi fyller den med, skratt, dans, tomtar, midsommarstänger, påskägg, god festmat och dryck.

För mig som inte varit så mycket för firandet, det där lät säkert konstigt, men jag har gjort allt firande lika ordentligt, som mina föräldrar, så länge mina barn var just barn. Tradition blir bara just tradition, om vi vuxna för små grodorna vidare till nästa generation.

Ja, fy så jag har knäat runt stången med små svettiga händer i mina, flåsande trampat på hälarna på närmsta vuxen. För ungarnas skull, inte för min egen. Min belöning som vuxen var/är att sitta tillsammans med alla runt ett härligt festbord med mat. Nej, den lilla pärlan är verkligen inte speciellt närvarande i mitt hem, vi konstaterade igår att den lilla plastlådan med små flaskor av nubbe har varit fram och tillbaka i källaren i 1 1/2 år. Sill och en klar ev två, punkt.

Men så fort mina ungar blev vuxna kunde jag sluta pynta påskkärringar, midsommarblomster, krimskrams till jul osv. Mitt arbete att föra traditioner vidare var slut, tack och lov.

Hahaha tji fick jag, nu är nästa generation här och de ska ju också få traditioner med sig. Men nu kommer förändringen, jag njuter av mina barnbarns glädje, förväntningar och lusten att uppleva tradition. Själv kan jag ju sitta mitt i, men ändå är det mina egna barn, som nu har ansvaret för det här med traditioner.

Som vuxen blir jag lätt deppig på nyår, inget nytt, fan vet varför. Midsommarstångens dans har förlorat sin glans. Julens stress att få tag i klappar, ena familjen är glad för allt som de får, den andra dikterar mer vad som är passande, inte så kul. Påsk, suck då äts det mest, barn är glada för sina påskägg. Allhelgona, ibland besök vid gravarna i mörkret, uppskattat av lite större barnbarn, sen äts det igen. 🙂

Tappade tråden, son med ungarna kom farande, pratandes, sen ringde mobilen, mer pratande. Så nu tar jag tag i dagen, ha det gott ni alla.

 

Ta en svängom i tanken eller runt midsommarstången

Sitter mitt i midsommarens förväntningar, själva tårtbotten jag bakade igår var för tunn för att delas på, så det blev till att halvera längs med, vilket blev bra, var ju en mindre plåtlängd. Jag gjorde tårtan under tiden resten av familjen var till hembygdsföreningens midsommarfirande. Jag skakade ut alla mynt i min plånbok till T, maken fick 200 kr, tur att någon har kontanter när det vankas lotteri, 5-kamp i stor stil med deltagare från snart tre år till blivande pensionär. Allt T vann var en chokladkaka, vi skrattade gott och konstaterade att han hade fått många chokladkakor om han handlat dem på Ica i stället.

Tårtan till kaffet var min mission och det klarade jag av, men det var inte mer än knappt. Alla sa att jag skulle ta det lugnt, de kunde alla hjälpa till, när de kom hem från midsommartjosan. Men jag vill så förbenat mycket vara till någon slags lycka och glädje. Tårtan var god, min son och T som inte är stora tårtälskare tog båda om, gott betyg.

Nu laddar vi för middagen, på ett stort fat ska jag servera kokt potatis, hela matjesillsfiléer hackad rödlök, dill, gräslök, äpple, kokta ägghalvor, rom, sen smält och brynt smör över det hela. I kylen står en créme fraîche med citronsaft och smaksatt citrussalt. Sist ska jag vrida svartpeppar över det hela. Kall öl och en klar klarar vi nog av till maten.

Sonen har gjort en stor smörgåstårta med räkor och lax och massor av annat gott. Sen fick jag en present från en Fb vän, ett paket med många franska specialostar, kex, torkade jordgubbar, fikonmarmelad, choklad och hemgjort rosévin, hemtrampat från deras växthus. Helt överväldigad och mycket lycklig blev jag och sonen kommer älska ostfatet efter maten. Funderar på att göra efterrätt till ungarna, det som inte blev av sist att äta. Maräng, glass, banan och chokladsås … får nog bli så.

Strålande sommardag har vi haft 23-24 grader och blåsigt tack o lov, myggen är otroligt många i år, så vi bugar för vinden. Myggmaskinen satte vi igång redan igår när vi kom hit, men den behöver gå dygnet runt i säkert en vecka för att bli av med eländet.

Dansa nu runt i tanken eller på riktigt, ät gott, drick gott och ha en underbar Midsommar med eller utan 7 sorters blommor under kudden.

Kram till er alla! ❤

No No Porchetta

D78C674C-DE7C-4FB0-B580-F29C24F5992E

Kalas på gång!

Hej, jag ska hämta 3 kilo beställd fläsksida!

Tjejen letar och letar, hon ringer kollega och frågar om var det förvaras … slutar med att det inte har kommit något. Men så kul, rena uppåttjacket för mig som står med hela vagnen full med allt som hör till denna icke blivande Porchetta. Min festmat på lördag, då hela gänget kommer och firar med lek och tävlingar, goda tårtor och hembakta biskvier. Men just nu svävar middagen i det blå, middag blir det, men vad som blir får vi se.

Suck, ringde Ica i Norrtälje sent igår, kvinnan lovade att höra med köttkillen imorse då hon kom in till jobbet, höra av sig oavsett om det fanns eller ej. Inte har hon ringt och jag fattar om det inte finns, men finns det någon som kan göra det som lovats eller förväntats?

Nu låter jag väl surar än sur, men det började med blommorna jag trodde jag skickade till mamma i söndags, inte fick hon några blommor, fast det ska ha levererats. Så någon snodde hennes blommor. Jag har ringt och pratat med blomföretaget, en supertrevlig man som beklagade, undrade om jag ville få pengarna tillbaka eller nya blommor skickade? Men så visade det sig att de bara hade leverans på kvällstid i det postnummerområdet, undantaget var Mors Dag, så kan det vara när företag är i starten. Så jag valde pengarna åter, vilket är på gång nu enligt Klarna.

Så ringer sonen, de kommer hit till landet senare idag, vi pratar och jag berättar om köttet som inte fanns och min fråga till honom ”vad ska jag köpa för kött?” Han tar med sig från sin frys, lammkotletter, vildsvin och rådjurssadel. Men inte vill jag äta upp hans kött, men det vill han, bättre att det går åt, svårt när det är så stora bitar sa han, stora bitar till två vuxna och tre små barn.

Så nu funderar jag över hur jag ska använda 2 krukor Salvia och allt annat som skulle mosas till en smakfull pasta och smetas på inne i fläskrullen. Det blir nog bra, men besvikelsen är stor, inget går upp mot Porchetta.

Igår fick sonen sin nya bil en Kia hybrid, han ringde så stolt och glad, kom och hämtade mig och T som var hos mig. Jag fick åka med en tur, alla ungarna satt i baksätet. Jag minns som igår när han ringde mig och sa ”Nu kommer jag snart upp för backen”. Där kom han, nytt körkort och första begagnade bilen. Minns hur mitt hjärta svällde av stolhet och glädjen jag kände med honom. Igår, repris på glädjen och stoltheten vi föräldrar gemensamt känner för våra barn när det går bra för dem.

Nu ska jag sätta mig och planera ordningen på matlagning och bakande till på lördag. En Prinsesskladdtårta och en jordgubbstårta med jordgubbskräm, lemoncurdfyllning, grädde och massor av gubbar ovanpå. Grillade permesanbröd, stekt kapris ned salvia, vit bönröra, grillade kvisttomater, sparris, potatis på något vis, kött olika sorter. Efterrätt hade jag planerat, men den glömde jag någonstans, så nu blir det nödlösning, glass i stora lass med maränger, chokladsås och bananer. Det går alltid hem.

Fridens

Inställd fest

362C89D0-A6CD-473D-A724-D1B37DBFA42F

Just nu är jag glad att vi ställde in festen imorgon, festen när vi skulle tävla i två lag med våra barn med respektive och barnbarnen. Sitta ute och äta och ha det mysigt och lättsamt. Dottern tyckte det var mer än tråkigt att inte träffas i helgen, ”vi kan väl klä på oss mer” sa hon.

Hoppa säck i 5 cm snö, jaga med potatis i sked, käka kolasnören och lirka ner en kaka från ansiktet med bara grimaser. Nä, tänkte just det, att vi hoppar över den här helgen. Planerar nu för en med mer lämpligt vårväder för utekalas.

Svårt att fatta att vi satt ute förra lördagen, grillade och åt en god middag runt bordet, med parasollet görande sin uppgift.

Dagen har varit så trevlig, telefonen har ring, blombud har kommit och vänner på Facebook har grattar med vänliga tankar och lyckönskningar. Undrar om det finns många som mig, lycklig att få uppleva sin pensionsdag? Det hoppas jag, sen har jag festen kvar att vänta på, den kommer bli så mysigt.

Imorgon ska maken och andra ut på städdag i området, jag är nöjd med att stanna hemma och vakta stugan. På eftermiddagen kommer min älskade morbror med sin sambo, morbror som jag bodde mitt första år med, han bodde ännu hemma hos mormor. När jag blev äldre lärde han mig att sätta smörat hårt bröd fast under bordet. Mormor blev väl inte så glad över bus han lärde mig, men jag skrattade nog allt jag kunde. Världens bästa, snällaste, roligaste morbror. ❤

Idag är han svårt lungsjuk och tar sig fram hjälpligt med syrgas, det går åt fel håll och det känns så orättvist. Livet och åren tar oss till slut, men det är omöjligt att acceptera att folk långsamt ska kvävas. Jag blev så lycklig när de ringde idag och ville komma en liten stund och fika med oss imorgon. Jag har köpt en tårta att bjuda på och hoppas han orkar resa hit imorgon, vet ju själv hur orken lätt kan ta slut när man inte är riktigt frisk. Handlar inte om vad man har lust till, utan vad man klarar av.

Nu är klockan lite över tolv och min dag är slut, men jag är inte slut ännu, ska lägga mig och läsa.

Kram på er alla!

Lite av varje dagarna efter

Hur har ni det i svallet efter julafton?

Jo tack, igår var det en vilodag för kroppen, det som nog plågade mig mest på julafton var soffan, inte min, utan dotterns. Nu för tiden har yngre folk soffor som  ingen kan sitta i, en sittvänlig soffa, vet de inte vad det är, sånt har vi äldre mest kunskap om. En soffdyna ska ha ett visst avstånd till knävecken, så att benen kan hänga ner som brukligt när man sitter i en soffa eller i en stol. Ryggen ska vila mot just ett ryggstöd, det är därför det heter ”ryggstöd”.

I moderna soffor sitter man med benen pekande rakt ut, som små barn, det går inte att böja knäleden för soffdynan är för bred, om du samtidigt vilar din rygg mot ryggstödet. Mina korta strumpor hade konstant hälen på ovansidan av foten, just för att sofftyget var strävt vilket fick hälen att snurra runt, när jag ålade runt i försök att hitta en vettig placering av kroppen. Dotterns svärmor och jag suckade, hon fick ont i ryggen och satt mest på kanten med rak rygg. Själv gnölade jag mest dagen efter jag hade hasat runt i oändligt många varianter av försök till sittande.

Själva julafton var trevlig och oväntat lugn, de små blir äldre för varje år, konstigt nog. Min 2-åring som nyss låg på sjukhus, var en avmagrad variant av sig själv, stod nyvaken rakt upp och ner i sin egen värld väldigt länge. Ingen fick peta på henne och jag ska erkänna att hjärtar mitt var tungt av kärlek till henne och min längtan var så stark att svepa upp henne i famnen och bara trösta, smeka, gunga henne lite, nära mitt hjärta. Om inte ”om” hade funnits hade hon inte stått där, impregnerad i 1900- talets största hit penicillinet, om inte det fanns, fanns hon inte mer.

Nu tänkte jag på julmaten, den goa, generösa som vi alla har hjäpts åt att laga till vår gemensamma måltid. Andras högtider bryts bröd som start på högtid, några äter inte i dagsljus, men festar så fort mörkret lägger sig. Jag har aldrig hört att andra än just vi svenskar ska skämmas för att vi äter vid våra högtider, vi äter för mycket och vi äter fel. Herregud en griljerad julskinka när man ska tänka på miljön och äta en griljerad kålrot.

Ett dignande Fanny och Alexanderjulbord ska vi skämmas över, titta på SVT och TV4 som ständigt visar tiggande om allmosor till svultna barn, med en stor extra pik av sändningstid vid jul och övriga högtider. Trots att vi är ett av de folk som skänker mest privat och inte bara via skattetvång. Men storebror ser dig och vill att du ska storkna av överflödet, inte slappna av med familj och vänner under en svensk högtid. Svensken ska alltid ha dåligt samvete över världens plågor, över andra som inte har mat, julpaket, tak över huvudet, glädje i huset. Inte nog med miljötalibanerna, nu har vi vegoterroristerna, kläder som i andrahandsterrorister, cykelterroristerna osv i evigt.

Allt som kan omvandlas till något vi har dåligt samvete över, skäms över, glädjen att ge oss själva något, det är fult. På något slags statligt konstigt vis, är vi inte värda att ha våra högtider längre, inte om de innehåller festmat, presenter eller glädje. Det är alltid  någon annan som ska ha dina surt förvärvade pengar. Staten och media försöker ständig göra oss totalt befriade från allt som vi i alla tider trott var vi, vårt gemensamma vi, vårt arv som håller ihop oss.

Men trots allt, firade jag och min familj julafton med glädje över mötet med varandra, ungarnas lidande i sin väntan på tomten, julbordets fröjder, storögda ungar när tomten äntligen kom, julklappspapper i överflöd, ungars glädjetjut, och lugnet som la sig när förväntningarna hade stillats, leken med det nya.

Själv blev jag så överraskad, fick en ny IPad av maken och räknade ut att den gamla som känts sliten, var från julen 2012. Att jag sen fick så efterlängtade böcker som Hans Roslings bok om sitt eget liv och den sista Factfullness, som jag direkt på julnatten fastnade i. Han hade 13 frågor som jag som läsare skulle svara på, det gjorde jag och fick 6 rätt vilket jag själv inte var imponerad av, men förstod sen att det var riktigt bra med min kunskap, jämfört med alla grupper över hela jorden som har fått svara på frågorna. Jaha, ”jag” du är inte så dum som jag ser ut, som vi sa i min uppväxt. En får glädjas åt de lilla. 🙂

Fridens, hur var det med din jul?

 

 

Onda ögat av mormor

Maken lagade middag igår, planka med entrecote, bea och duschesspotatismos. Men färgen på fotot är ju inte i närheten av hur det såg ut. Det var himmelskt gott!

Till mammas boende kom vi igår släpandes på kassar med kaffetermosar, saft till ungarna och allt som hör till ett 85-års kalas. Tiramisutårta till oss, en till personalen och ännu en till mammas mys med sina boendekamrater till idag. Dottern kom med en kartong full av ostar, vindruvor, päron, rödvin, choklad och massor av ostkex. Tanken är att de idag ska äta ost och sippa vin före kaffe och chokladmoussetårtan vid 2-tiden. Jag hoppas de får en trevlig stund med andra smaker på ost än den boendet bjuder, gorgonzola och vällagrad brie är väl aldrig fel.

Mamma satt så nöjd, fin i håret efter besök av frissan, hon njuter av att se oss alla prata och skratta. Det var stor skillnad i år med barnbarnen, förra året var det ett jäkla liv på dem, de skrek, trotsade, lekte och rymde ut i korridorerna, inte en lugn stund. Men igår var de lagom nivå på allt, de blir äldre och lugnare, dottern hade packat ner ritpapper på rulle och färgade pennor, först ritade ungarna, sen satt föräldrarna där och ritade.  🙂

Min morbror med fru kom och det var jag så glad över, vi har inte setts på ett tag, sommarn var ju läskigt varm och många besök och uppgjorda planer grusades. Morbror med syrgas, så tärd av att röra sig, det gör ont i mig, han har varit en sån otrolig kraftkarl, jobbat som få, ställt upp för andra, mer än ni kan föreställa er. Det finns en snällhetsgen i min släkt på mammas sida, morfar var också sån, ”snäll, så han nästan var dum.”

Jag bodde mitt första år hemma hos mormor och morfar, då bodde ännu morbror kvar hemma, så vi har lite mer känsla för varandra, lite bror och syster kan jag tänka mig. Han har bytt blöja på mig, lekt med mig och lärde mig nyttiga saker som att sätta upp hårda smörgåsen med smörsidan som klister upp under köksbordet. Eller varför inte skjuta gröna ärtor med gaffeln ut i köket? Mormor gav oss onda ögat, men jag tror hon smålog när vi inte såg, var väl morbror som fick städa efter oss.

Sonen sa igår att det var dags för middag hemma hos oss eller hos dem med hela familjen och lekar ville han ha, precis som vi hade på vår bröllopsdagsfest. Det här att tävla vuxna mot ungarna är så roligt, kissade nästan på mig av skratt. Det gjorde faktist en vän till mig, kissade på sig, vid värsta tänkbara tillfälle, sittandes på sin mans axlar för att palla äpplen. Hon svajade och skrattade så hon kissade på sig, vilken tur i oturen att det var hennes man. 🙂

Idag har det varit en lång startsträcka för mig, ont här och där och under tiden jag har tyckt synd om mig själv, har maken gått igång som en galning. Målat väggen rakt fram i klädkammaren, planterar nu om blommor, de nya vi köpte har ju bara skit som sk jord. Jo, tvättmaskinen har han satt på och sen ska han måla väggen en gång till. Tack Gode Gnu att jag har ett sånt under till make och tro inte jag har sagt ett ord om det som händer, han är självgående, fostrad av mig hahaha!

Fridens

Ufot har landat

Efter sällskap i stugan i dagarna fyra slits jag mellan tystnaden i mig själv, sommarprataren eller paddan med orden som vill ut.

Ordtorkan uppstod när maken nu fyllt 60 och med familjens hjälp har baxats över staketet mot den nu eviga utförsbacken i sikte, med mig vid handen. Dagen efter festen inser jag tacksamt att det var tur att det bara var vi närmaste familjen. Partytältet ligger som ett kraschat ufo över altanbordet i rester av ett regn som fullständigt vräkte ner timma in och ut. En gasoltub tommare än tom står ståndaktigt och blänger, när det är vi som ska blänga, fråga med vilken rätt den lät gasen ta slut mitt i festgrillandet? Jag bara undrar … tur att vi kunde flytta in den hela laxen med chiliflakes, salt, svartpeppar och honung ringlat över sig till ugnen. Tur att vi kunde sitta inne och spela TP och tur att vi trivs med varandra i en liten stuga med tre barnbarn som pockade på än det ena än det andra. Förbannad tur att vi inte slog till med stor baluns, altanen full av hungriga firare.

Igår var vi på Väddö KoSafari med delar av familjen, en höjdardag för oss alla. Ungarna fick träffa smådjur i bur och vuxna kunde sitta ute eller inne och fika. Pannkaka, grädde och sylt åt min fina 6-åring medan 2-åringen inte gav sig utav  ville  ha de vuxnas räkmackor vilket hon också fick, det lönar sig att ligga i. Sen bar det av i skrinda med tak dragen av en traktor ut i kohagen, nyfikna kor kom så nära att vi kunde klia lite. Bonden berättade om gården, djuren och produkterna, ostarna köpte vi så klart med oss hem. Nu ringde dottern och sa att hon hittat en BisamSafari som vi förmodligen också kommer att åka till.

Idag lassades enorma mängder jord ut i en hög på tomten, ska bli grunden till gräsmattan. Maken och vår 6-åriga barnbarn kör ut med skottkärra och krattar av bara sjutton. Maken ska ringa vår granne med grävskopan och höra när det passar att komma, här behövs hjälp.

Tvååringen ni vet, styv kuling var på Kolmården för en vecka sedan, när de klev in i delfinariet började hon klä av sig, hon skulle bada i poolen. Jag ser hela tiden den bilden för mina ögon och så bubblar det av glädje i mig, ungar är så härliga. På tal om de små så sitter 6-åringen i rutschkanan och äter yogurt med havrekuddar och en hårding med ost och gurka. Jag erbjöd honom att komma in på mellis, kunde han få sitta ute på bänken och äta, klart han fick, att sen hans ända ville sitta i kanan spelar roll?

50 kvm brädor

                                                                                 

Hemma igen efter semestern …

Försöker hämta mig mestadels liggandes i soffan … läser … luftar hunden och gör mest ingenting.

På landet snickrade maken och sonen ihop 50 kvm altan med stor hjälp av marsipangrisen som bankade och skruvade på allt han såg. Själv basade jag över köksregionen och det ska gudarna veta att det äts mest hela tiden på landet. Ingen mage som bryr sig om att jag inte orkade … eller ville.

Nu ligger jag i startgropen inför dotterns bröllop på lördag, ännu saknar jag skor … och tights, tre kvartingar med en spets nertill … ska ha en tunika överdel … ett hysteriskt inköp under semestern när jag insåg att det inte blir ett dugg sytt på den klänning jag tänkte mig på bröllopet. Dotterna har gått in på sista hysteriska dagarna, allt har hon fixat själv och är man kontrollfreak så finns det tusen och en saker att bli nervig över inför en sån här stor övning.

Själv har jag skrivit ett tal men vet inte om jag får en tupp i halsen när det väl är min tur att ställa mig upp och tala. Inget jag längtar efter bland alla deras välutbildade vänner som slänger sig med tal som ingenting. Kanske är det så att jag har nått rätt kärring ålder för att slinka undan och ses med överseende, hon morsan där som pratar en stund.

Dagen har varit tuff, har både hälsat på god vän och hämtat marsipangrisen på dagis … klart det blev middag för två extra. Ha ha, middagen räckte fint till mig och Tim så jag sa till maken att han skulle köpa med sig en burk Ravioli på väg hem till sig och sonen. Fina middagen va?

Nu ska jag lägga mig och läsa är så inne i en deckare vilket är det jag mest läser.

Fläsksteken blev en kalkon blev en lammstek

 Glad Påsk!

En konstig påsk … började med beställningen av fläsksteken med svålen kvar för er som hängt med, något sånt kunde inte min handlare skaffa fram fyra dagar före påsk.

Nähä, maken rotar i stora frysboxen och jublar när han hittar en kalkon. Så bra då äter vi upp den till påsk.

Men det gnager i mig, en kalkon … du får ta upp den säger jag och visa mig hur stor den är. Maken tycker att jag mest är besvärlig … men tar till sist upp ”kalkonen” som visar sig vara en redig bit lamm, lagom till en gryta. Hur i hel*ete kunde du tro att det här var en kalkon sa jag med ganska stora bokstäver?

Äru dum eller skojar du???

Så där stod vi igår utan själva middagen inför påskaftonens bjudning. Jag förlitar mig enbart på maken för jag orkar inte, det bara är så. Vi drog iväg och köpte två lammstekar på så där 2,5 kg tillsammans så nu är vi på banan igen. Kokos Pannacottan kan ni glömma, jag gjorde precis som det stod i receptet och fick en kokosdel som gelead flöt ovanpå och undertill kokosvattnet eller vad man ska säga, såg bara äckligt ut så det slängde jag. Ähh, sur blev jag … det blir ostbricka efter middagen.

Man ska inte tro att man kan laga mat om man inte mår bra det blir bara skräp av det hela. Nu har maken tagit över köket och det mesta är snart klart, gode gud att han finns och gillar att laga mat.

Så Påska på NU alla påskkärringar och gubbar!

När det oväntade händer har jag inte Gevalia hemma

Nu sitter jag här utan hiss med en kropp som är som ett utskitet äpple, jag vet inte vad det är som är fel mår inte alls bra. Imorgon ska jag till njurläkaren och det kanske är en bra tidpunkt att gå igenom provsvar och kanske få lite hjälp.

Konstigt att helgerna bara snurrar till så är det vardag igen, lördagen gick åt till att sova, jag mår som sagt inte bra. Igår var vi över till dottern och fästmannen som bjöd på middag, det var en trevlig kväll med väldigt god mat. Hon kan det där dottern med att laga mat vilket jag är väldigt glad för … synd om folk som aldrig lär sig det basala här i livet, jag menar laga mat borde väl alla kunna lära sig under uppväxten och ja, sonen är lika duktig han. Slår mig för bröstet ha ha …

Det här med att ha ”lyckade barn” kan man ju tänka olika om, vad är lyckade barn? För en del är det höga examina och fina titlar, inte mig emot men, viktigare att de klarar av allt det där basala som att serva sig själva, inte vara beroende av någon som tvättar, lagar mat eller vad det nu kan vara som man kan undgå att lära sig, eller smita ifrån. Självgående tänkte jag ofta att jag ville att mina barn skulle bli. Vara lyckliga i det lilla … drömma ska vi alla göra men ändå stå med fötterna på jorden. Många unga nu för tiden verkar helt ha spårat ur … när jag läser vissa ungas bloggar så får jag ofta obehagskänslor, det är tjejer jag följer och de super å de grövsta och jag blir så förbaskat beklämd. Tycker det är så tråkigt att jag inte längre kan vara med där ute och finnas till för de yngre eller de gamla.

Nu för tiden händer det oväntade mest hela tiden … synd att jag inte har Gevalia kaffe och kunde bjuda på. Min balkong på sjunde våningen … det är fem våningar ner till entrén, sen finns det två våningar till under. Men 7 våningar upp har jag nu nästan vant mig vid att män ständigt hoppar över balkongräcket, tänk att jag har blivit en sån läckerbit att de klättrar så högt för att nå mig. Ha ha knappast, hoppas att de är inne på sista omgången nu så att vi kan få tillbaka vår balkong, maken sa igår att det dröjer tre veckor tills han hämtar trägolvet till balkongen från källaren? Vaffö då da sa jag?

Hissen sa han … just det, den står i tre veckor och källaren är 7 våningar ner.

På tal om det där oväntade så har jag nu hissgubbarna på mitt etage eftersom hisstrumman är högst upp, tänkte hämta posten som jag har en hink till stående utanför min dörr för att Watson inte ska skälla när DN dimper ner tidigt på morgonen. Nå, jag öppnar dörren så där halvklädd när jag upptäcker att det är gubbar där ute … snabbt stängde jag dörren och drog på mig en långklänning som är så bekväm att bara dra på sig. Öppnade dörren och tog min post, inte en gubbe i närheten … skönt. Sen långt senare så ser jag att jag har klänningen ut och in ha ha insidan är full av trådar som hänger så det var hugget som stucket att visa sig halvnaken eller med en felvänd klänning på mig, galet vilket som.

Marsipangrisen mår som en prins, aldrig har det varit någon längre lugn stund sedan operationen, han har inte ens klagat på halsont, tror det värsta för hans det var stolpillren han fick mot smärtan i början. Han vägrade att dricka smärtlindrande oavsett om det smakade hallon eller björnbär och då blev det stolpiller. Han har börjat påtala att det luktar en massa och undrat vad det är som luktar … hans körtlar i näsan var visst väldigt stora så tänk om han inte har känt dofter tidigare?

Nu ska jag lägga mig och läsa Tid att vara ensam av Patricia Tudor-Sandahl, hon är en behaglig kvinna som jag har lyssnat på några gånger när vi ifd StockholmsAstrologerna hyrde in henne som föreläsare.

 

 

Ingen romtoddy men allt annat var på plats

Nu blev det faktiskt ingen äggtoddy på påskafton, minns att min pappa brukade ge syrran och mig ett varsitt glas med äggula och socker, sen vispade vi för kung och fosterland med en gaffel till det hela var vitt och pösigt … pappa nöjde sig inte med det utan hällde i romplit och fick sig en jamare. Fick även vi döttrar när vi hade vuxit upp.

På bordet ligger nu årets skörd av påskägg, Åre strut med choklad, chokladask, blandat godis och NK choklad. Tursamt sa jag till maken att hoppa över det traditionella chokladgodiset jag alltid får från Betsy Sandberg, jag som ska börja ett nytt liv på tisdag har ju ingen möjlighet att äta upp alla de här kalorierna.  Ett ägg har jag sparat till postkillen, jag skulle ge honom ett ägg men glömde bort att torsdag var veckans sista arbetsdag, så han får ägget på tisdag. Han är bara för go som ofta släpar hit paket som jag normalt skulle få hämta på posten.

Gårdagen blev väldigt trevlig med all mat vi hade lagat och bakat, gästerna var uppslupna och glada och vår yngsta familjemedlem var på topp hela kvällen. Tänk att man kan vara lite över två år och så glad och nöjd hela tiden, han charmade alla damer så det stod härliga till. Vi hade köpt en ny lastbil till honom och så senaste Byggare Bob filmen som gick i en evighetsslinga på tv. Att se honom ränna som en en galning fram och tillbaka till påskägg han hade fått, att få tugga i sig så mycket godis på en gång har han nog aldrig gjort tidigare. 

Efter maten så spelade vi det nyköpta Matspelet som låg på en trevlig och lagom svår nivå för oss trött och stinna efter all mat.

Dottern hjälpte till med diskningen och den sista matlagningen inför middagen, sonen gjorde sallad och maken han surrade runt det hela och drog i många trådar på en gång. Sillen som vi gjorde två helt nya sorter som jag hittade i Buffés senaste nummer var suveränt god. En äppelsill som alla var lyriska över och så den lite mer krämiga pepparrot/kaprissillen var verkligen sorter som jag ska göra om. Men en rätt blev det bara pannkaka av ishavstårtan med räkor behövde mer gelatin, under middagen hade vi roligt åt vad vi skulle ha gjort med den allt för lösa röran som låg på kavringsbotten. Ett förslag var att bara röra ihop botten och allt och servera i småskålar och lådsas att det var en variant på gubbröra 🙂 många skratt när vi spånade vidare.

Idag stack sonen och maken iväg till landet och hämtade husbilen ifrån sin vintervila i ladan. Jag har haft Tim här hela dagen, vi har haft det så mysigt och jag har fått hjälp med det mesta man kan tänka sig. Han har plockat upp ur diskmaskinen för första gången med mig och det var en uppgift som han tog på största alvar. Jag tror att han kan komma att bli min största vapendragare i köket med tiden, han sneglade på äggen och frågade ”vad är det”? Jag sa att han inte fick godis .. måste fråga pappa först. Tror att det är viktigt att man som far/morförälder inte bara kör över föräldrarnas vilja utan rättar sig efter den. Tim får oftast lite mer av både det ena och andra när han är här och det är en far/morförälders privilegium.

Min mamma ringde och tackade för igår och då efter att Tim har pratat med min mamma säger han till mig när det är min tur att prata med mamma ”Jag älskar Tarmor” …. jag älskar Tarmor, två gånger i rad och mamma blev blötdjur i luren för hon hörde varje ord och vad jag blev ska vi inte tala om. Nää, jag gav honom inte påskägget …. men det var nog nära.

Byxorna jag har sytt är för stora till honom så jag har sprättat upp dem i baken måste både sy in dem och klippa av dem.  Rackarns binnikemask till unge och vara smal. 

Njut nu av det sista påsken har att erbjuda, själv ska jag vila mig för nu har jag hållit igång i tre dagar.

Tänk att en tossa kan göra mig så glad

Nu blommar det … verkligen, när jag gick kissturen med Watson så njöt jag av vitsippor och blåsippor en sån rikedom att jag blir tagen. Tänk att jag ännu vid 57 år ålder ännu känner mig upprymd och förvånad över vårens intåg.  Inte kan man tro när snön ligger meterhög att det finns växter som bara vänta på att få blomma igen.

Igår var jag till optikern och blev testad … ”du skelar” sa hon och så fick jag en remiss till en specialist med bättre medel att undersöka just denna defekt jag nyligen har fått, en skelning som inte syns. Så mina nya glasögon får vänta ett bra tag på att bli verklighet … jag funderar efter några år av lila bågar på att köpa turkosa … inte vet jag, vi får se vad det blir. Sen flängde jag runt som en galning, gick ner till vårt centrum, både bibban, apoteket och en bokaffär stod på listan. Jag var så glad över att hitta bebistosser på Lindex … efter tips från en annan matte vars hund har haft samma problem som Watson. Dessa tossor sitter perfekt på tassen när han är inne, skydd måste vi ha på för att han inte ska slicka sönder svullnaden, nu slipper maken varje kväll byta dyrt bandage. Äntligen ser vi att det hela går åt rätt håll och tossan är perfekt, 39 kronor för 2 par istället för att köpa dyrt bandage om och om igen.

Synd att jag inte har lyckats dressera Watson att gå på toa

När maken kom hem åkte vi till stora härliga bullriga familjen vars näst yngsta fyllde tonåring. Som vanligt bjöds det på många skratt, verkligen en trevlig kväll. Jag hade även med mig en peng i kuvert till yngsta sonen och ett par stickade strumpor, tror det var maken som låg på sjukhuset när han fyllde år. Den yngsta med sina vackra bruna ögon som djupa brunnar … mellan oss lever kärleken. Jag fick lova att vi skulle ses snart igen och jag känner att det är så sorgligt att vi inte ses så ofta.

Jag vet inte om ni känner som mig ibland när det gäller en del barn? Det är inte det att han behöver mig för att hans föräldra på något vis brister, näää aldrig i livet utan det är som om vi har ett eget band mellan oss som gör att han/jag har ett behov av att bara vara där lite nära, prata, fantisera, läsa högt och bara mysa.

Att få vara den där vuxna som en period (när han föddes bodde vi grannar) hade lite extra tid att se, tid att lyssna att bara vara, sånt där som man som förälder mitt i smeten inte alls har så gott om tid för. Det är nog det som har bundit ett kärlekens band mellan V och mig. 

Nu har jag lita att pyssla med, ikväll kommer min vän som köpte de första två skåpen och köper även det sista. Tänk att jag kände det när hon var här första gången och hämtade skåpen. Ibland känner jag så tydligt hur det kommer att bli att jag blir lite full i skratt, men det går ju inte att säga till andra hur jag tänker. Allt för ofta har jag siat rätt om både det ena och andra … snacka Saab, bara visste att det där kommer inte att gå. Varför envisas med något som förmodligen redan har gjort sitt och varför slösa med våra pengar på privata ägares problem? Fattar inte varför vi ska gå in och betala allt som börjar halta med våra surt skattade pengar, dem ser vi aldrig röken av sen. Kanske skulle vi öppna bank och gå dåligt så kan staten (vi) betala det hela och vi som bank behöver aldrig betala tillbaka hur bra vi än går framöver.

Nej nu ska jag sätta igång ….