Kylt läge

Undrar vad Frasse hittade i min sopkorg igår. Han kräktes två gånger på dagen, fick bara ris till middag. Imorse fick han kokt ris och kokt kyckling. Väl ute så kom nr 2, som inte såg ut som den ska, omöjlig att plocka upp, redigt risig i magen. Måste vara något han käka upp ur sopen, jädrans sopsorterare. Så han är lite slak idag, här ska kokas mer ris och fisk till hans middag. Så är det nog bra till imorgon.

Själv känner jag mig som ett vrak, nu med mer halsont, nyser, hostar och snorar. Men idag har jag mer normal röst, igår var rösten ett skämt.

Asså, så här var det inte förr att bli förkyld. Då på den tiden visste man direkt att kliar det i näsan, halsen känns trång och det droppar snor som vatten. Då var man på väg in i en förkylning, Ibland fick man feber. Mamma tog fram näsdukarna, idag känns ju dessa näsdukar så äckliga. Minns hur kallt blöta de kunde kännas, de låg under kudden när värsta snorkriget brutit ut, lätta att ha till hands. Men i nutid, bevare mig väl att det finns pappersnäsdukar.

Men nu kan det börja precis hur som helst, de med läggning åt att kräkas eller sitta på toa sitter där och undrar om de åt något olämpligt? Sen kan de få frossa, härlig feber, upp och ner, ont i halsen, snorigt värre. Hosta som tar livet av en, gröthosta, torrhosta, slemhosta, hackhosta, attackhosta, nära döden hosta. Bara välj själv när det är din tur att hosta sönder lungorna och resten av inälvorna.

Efter ett tag skriker kroppens alla muskler av hostandet, de i mag och lungtrakten som man inte ens vet finns, får spunk. Man får ta till teknik mot hostan, hålla magen på plats, sitta eller ligga på speciellt vis för att slippa all smärta en attackhosta bjuder.
Samtidigt som snoren rinner eller sitter där den sitter. Det sprutas, droppas, näsdroppar, kortison, annat i halsen och hemgjorda dunderbrygder rörs ihop. Bara man tvingar i sig de äckliga hemmakurerna, så tror en del man blir bra.

Just när man tycker att det börjar finnas hopp om livet så slår snorbacillerna till en sista gång. Då blir man eländigare än eländig, har man tur efter den sista kampen, kan man börja röja upp i snorfanor och medikamenter.

Men Hallå ropa inte hej än!

Nu kan det sätta sig på tvären å de grövsta. Det som fastnat, svällt och haft sig, fixar lätt sånt som bara penicillin tar på. Otit, bihåleinflammation, lunginflammation och garanterat finns det fler elände än jag kan räkna upp som en sista hälsning från en jäkla bacill.

CA63F5BB-7B63-4EDA-B0B1-F9ECE6AFB9E6

Människan kan så mycket i sin iver att vara först, störst och starkast. Att ta sig till månen var ju bara politisk mumbojumbo redan på den tiden. Vi andra med vår romantiska känsla för månen och spänningen i att de kan ”åka ända till månen.” Vi naiva förstod inte spelet bakom ”först till månen” mellan ryssar och amerikaner.
I nutid kan militären se ut ett offer som de kan skjuta ihjäl långt åt helvete bort, mitt i prick.
All denna otroliga teknik, men sätta stopp på snoreriet, de fixar de inte.

Hela min uppväxt var ett pendlande för syrran och mig till öronmottagningen på Danderyds sjukhus. Otit konstaterade Fabbor doktorn och stack hål på våra trumhinnor, syster satt vi i knä på och tjuvhölls på plats. Jag har garanterat varit mest förkylningssjuk av alla du känner, genom hela uppväxten, sen första delen av vuxenåldern och fick en nystart när våra barn föddes. Jippi, då körde jag hela loppet dubbelt upp igen.

Men tröst i nutid är att jag inte blir förkyld så ofta, men sätter det igång tar det oftast tid.

Fredag igen och ni alla ser fram emot helgens ledighet. Det ska ätas och drickas, umgås och ha sig. Själv kommer jag missa T födelsedagskalas imorgon. Inte sjutton går man bort med förkylning inte. Men maken får fira honom, jag ska be att han filmar när T öppnar paketen från oss. Så får jag se det hela senare.
Så fort jag är frisk så får T komma hit och frossa i delikata fiskbullar från Abba. Så jag får krama om honom och så sitter vi i soffan och tittar på Netflix samtidigt som vi plockar i oss något gott. Om vi nu inte har massor att prata om sedan sist vi sågs.

Tänkt på det här med barns kalas, hur viktiga de är i alla växande barns liv, inte bara i vissa barns liv. Barn noterar mer än man tror om vilka som kom eller inte. Att känna sig totalt sedd den där dagen varje år, födelsen och livet ska firas, så länge vi är just barn.
Att firas som vuxen lärde mig en väldigt nära och kär vän. Jag ville förringa min födelsedag, tyckte inte den var så viktig. Men då satte Min vän igång, övertygade mig om min egen betydelse, på min dag.

Jag har nog skrivit om det tidigare. Syrran fyllde 1 maj och jag den 3 maj. Det blev alltid hennes födelsedag som firades, alla var ju lediga den dagen. Visst fick även jag paket och grattades, men jag tror att ”jaget” på något vis kom i skymundan, för det var Tinas födelsedag. Med det inte sagt att jag stod där och kände mig övergiven, ledsen eller så, utan tror mer att det var en inre omedveten känsla att kanske inte vara så viktig. Som sen blommade ut efter att jag hade fått våra barn. Deras födelsedagar var viktigare för mig.

Nämen nu har jag då skrivit flera kilometer …

Massor av kärlek till er alla i helgen, ha det skönt, ring någon som ni borde ringt till för länge sedan. Vi alla vet hur det är med vissa samtal. De tar sån tid att komma till skott, skaver som en sten i skon. Lyft luren, gör någons dag lyckligare.  

Jag och hunden slapp sitta på nedervåningen

I år blev det en annorlunda jul, sonens yngsta fick feber, precis så där som det yngsta släktet ständigt överraskar oss vuxna med, lagom till stora efterlängtade helger. Men vi bestämde att de skulle komma efter Kalle och själva julmiddagen, möta upp när tomten kom på besök. De var efterlängtade när de dök upp, kusinerna gillar att leka tillsammans och jag blir varm i hjärtat när båda ungar med familjer är på plats.

När man ska på kalas så ska man vara fin, inte sant? Så jag planerade lite klädinköp tidigare i höstas. Fru Olsson en vän inneboende här på wp pratade om kalasbyxor och vi som har haft sådana vet ju precis vad kalasbyxor är.

Vare sig jag har strumpbyxor eller kalasbyxor avskyr jag när benen är för korta och hasar ner i grenen. Redan tidigt i tonåren drog jag ett par tajta underbyxor ovanpå strumpbyxorna för att hålla grenen på plats, trixet hängde med upp i vuxen ålder. Avsky nummer två är när strumbyxmidjan bara räcker till under naveln, obekvämt så det räcker och blir över, de rullar då helst ner sig och ligger som en tjock korv under magen. Jag vet inte hur många strumpbyxor jag har köpt genom åren och svurit långa haranger över fabrikanter som inte har en aning om hur kvinnor ser ut, eller bryr sig.

Så detta år tänkte jag köpa mjuka lite tjockare ”kalasbyxor” efter år utan nyttjande av nylonstrumpor eller annat än tajts, med ljuvlig resår i midjan. Viva resåren! Så jag hittar ett tvåpack ett par svarta och ett par grå, funderade länge innan jag slog till på en redig storlek, så hela jag får plats, plus att de ska gå att dra upp över min obefintliga midja lite ovanför naveln och grenen ska sitta där grenen normalt sitter och inte halvvägs ner vid knäna.

Nog fick jag jag kalasbyxor som var stora nog …

Midjan tog aldrig slut, utan kunde med ytterst lite vilja dras upp över brösten, bara att slopa BH:n denna julafton. Grenen satt där grenen ska sitta, men benlängden var otroligt lång, så klart det som annat med åren dras nedåt och korvade sig vid anklarna. Själva foten överraskade mig om och om igen med hälen roterande upp ovanför foten. Hela kvällen blev ett dragande upp av själva byxben och midjeBH:n och ner med hälarna till sin rätta plats. Det var den korvigaste kvällen på bra länge, tro sjutton det blir tajts hädanefter.

Avd Julklappar gav mig maken en dagsljuslampa som jag tänkte skulle muntra upp mitt gråtyngda jag, ge mig en kvart om dagen sa Arne Tammer, ge mig en kvarting om dagen sa fyllisen, själv nöjer jag mig med klart terapeutiskt dagsljus i en kvart.  Julklappar är roligt att ge och få, böcker jag önskat mig och lite andra presenter gjorde mig glad och nöjd.

Kastade mig ner i sängen och kämpade med mitt nya tyngdtäcke, 9 kilos tyngd är inte det lättaste att dra runt på när artrostummen inte vill hålla i ordentligt utan att göra så ont att jag får en känsla av att jag lika bra kunde hugga av den, kunde inte göra mer ont. Men täcket kommer på plats, lika svårt att somna som vanligt, men sover som en stock när jag väl sover. Men denna julnatt var jag tvungen att direkt börja med efterlängtad julbok, en obducents memoarer. Jag har alltid varit mer än nyfiken på döden, hur de tog hand om kropparna förr, balsameringsteknik läste jag i tidiga tonåren och på den vägen har det varit i hela mitt liv.

För att göra en lång historia kort, så lärde min farfar upp läkarstudenter hur man obducerar ett lik. Så klart jag hittade kartongen med gamla fotografier efter farfar i vår klädkammare och jag tyckte det var så spännande att titta på de bilderna i svartvitt som från förr, med de vitklädda männen som stod runt om de döda. Så kan fascination för något starta, så var det för mig. Om jag inte var så medelmåttig på matte kombinerat med urkänsligt luktsinne, världsbäst på att ulka när det luktar illa, så kunde jag nog ha blivit obducent. En obducent med en tjock lina av Vicks mentolcréme  under näsan, undrar om man inte kan använda de där mjuka lite större öronpropparna, helt enkelt stoppa in dem i näsborrarna?

Glömde att man måste vilja studera också … jag ville ju bara ut, jobba, vara en fri människa. Så jag blev varken obducent, barnmorska eller psykolog, men jag har varit rätt lycklig utan skrytsamt CV.  🙂

0A5E649D-6A7A-4291-9001-84093DAF6BB4

Nu drar det ihop sig till vårt eget lilla julmiddagsbord, denna dag när framförallt jag och Frasse har vilat tätt tillsammans, nog är det väldigt skönt dagen efter julafton. Maken han har haft ett redigt ryck, utfört en massa nyttiga saker här hemma. Själv är jag mest en pösmunk, som ser fram emot att mysa med mat och senare kaffe och saffranskaka/bullar.

På tal om Frasse så var han underbar att ha med sig på julafton, lugn, glad och mycket mjuk och försiktig med alla barn. Var nog bara värden som oroade sig för att Frasse skulle klösa upp deras nya golv med sina klor. Undrade om klorna var nyklippta, tydligen river de upp golv då? Jag erbjöd mig att sitta på nedervåningen med Frasse … men jag skulle inte vara en martyr sa dottern? Någonstans är alltid släkten värst, det var ju så dumt, korkat att jag först helt kom av mig. Dit kommer aldrig Frasse få stanna på besök ensam och sova över, stackars dottern och barnen som så gärna ville låna Frasse vid senare tillfälle. Undrar just hur korken ska göra med sina egna barns alla leksaker som dras med hjul, cyklas på inne? Man borde inte bry sig, men inom mig darrar en sträng av obehag för mina barnbarns skull.

En God fortsättning säger man idag och det menar jag att ni alla ska ha.  ❤ ❤ ❤

 

 

Ungar, hund och kalas

Igår var en ”dagen efter” för mig och jag är väl inte så uppkäftig idag heller. Helgen var urmysig med sonens grabbar, som kom på lördagen och sov över hos oss. Massor av prat, skratt, lek med Frasse som verkar älska ju fler vi är. Det var bubbelbad, hårtvättning, godispåsar och kycklinggryta. På tv hittade jag en teater gjord av ”Fem myror är fler än fyra elefanter.” Den var både roligt och lärorik, ”jag är här du är där” lärde sig femåringen, häftigt att se när de plötsligt begriper. Sen började femåringen krokna, fast vi inte hunnit äta några chips, vilket är väldigt viktigt för L, han bäddades ner med löfte om att älskade storebror kommer senare. Tror han sov innan dörren drogs igen, han är extremt lätt att ha att göra med, som sin bror T. Men T har ju närmast vuxit upp med oss som extraföräldrar, eftersom sonen varit ensamstående med honom.

Söndag var det fart igen, brygga kaffe i stor termos, packa ner allt till mammas kalas, fixa ungarna, hämta smörgåstårtorna och tårtan. Sen bar det av till boendet, vi stormade in, kändes ungefär så i detta rätt stillastående vatten. Ner från andra avdelningen kom mammas favorit och kramade alla och grattade mamma. Han Saied den fantastiske invandrade mannen som har sin familj utspridd över hela världen. Han med största hjärtat jag tror jag har mött, på rätt plats i livet.

34A7B392-9D9A-4196-972C-C619257F1327

Sen tog vi mamma i hissen ner till rummet vi får låna, dukade upp, sen kom resten. Full rulle med alla fem ungarna och Frasse. Vi trängdes runt bordet, 14 personer mamma och hennes bror i rullstolar, ni minns säkert honom, den fina morbrodern med syrgas. Ett redigt kalas.

Dotterns yngsta är fullkomligt förhäxad av, håll i er, armbågar. Hon hjälper till att dra upp ev ärm och sen börjar hon pilla, nypa och kramas med armbågen hahaha, jag ser direkt när hon kommer att nu gäller det att kavla upp ärmen. Efter en omgång leker hon vidare och jag ropar ”nu drar jag ber tröjärmen” Hon svarar direkt ett bestämt ”Nej!” vi skrattar åt älskade tossa.

Både sonen och vi har korg med ostar, kex, 3 flaskor vin, frukt, vindruvor och goda italienska delikatesser och choklad. Så nu kan tanterna ha lite party några kvällar.

Imorgon ska jag till hud och kollas, hoppas ingen cancer har poppat upp sedan förra årets kontroll.

Annars bara lugnt denna vecka, så skönt.

Magknas och kalas

IBS:en slår fullständigt knut på min kropp, hopplöst när det är som värst och jag dessutom har två släng av annat som härjar i kroppen. De sista ger frys och rys blandat med typ känslan av värmeslag och fibromyalgihalsont, hänger lite POTS över axeln, så blir dagen fulländad. Men det är bara att duscha, packa ihop på landet och draga vidare. 7C9BF47C-E0C8-4218-B186-2AABF090C233

Skynda hem med prylarna, hämta alla presenterna till treåringens kalas. Kör ner och sätta sig utanför sonens port och vänta på mamma, som ska komma med färdtjänstbussen. Sån lättnad när hon dök upp, hissen upp och mot oss stormar glada barn och vuxna. Kramar och mycket prat och skratt, kaffe och ett dignande hembakt kaffebord. Dotterns yngsta kom farande och kastade sig i min famn, så vi har längtar. Även äldsta dottern, nu skolflicka ville sitta hos mormor, fasligt rörigt det här att komma ihåg när jag är farmor eller mormor. Mamma var så fin i nya skjortan jag precis har köpt till henne, håret hade hon också fått hjälp med, sänder en tacksam tanke till personalen på boendet. Hon åkte hem med en stor påse blandad frukt och nybakade bullar, upplyft och glad.

Hemma i stan igen, känner mig trött men glad över att jag kunde vara med min kära idag, mår så gott av att träffa dem. T sa att han skulle ringa mig i veckan om han får, han vill nog komma över efter skolan någon dag. Fika och äta middag med oss, så klart han får.

Nu har vi ätit kasslergratäng och kaffet är klart i termosen, jag tänker ta lite glass till kaffet. Njuta av kvällen med stickning och tv med min bästis vid min sida. ❤

 

När andra inte gör det de har betalt för, då blir någon utanför

 

Här mina slarvigt nedskrivna recept till dig Meggie eller om någon annan vill ha.

Gårdagen blev en släng av det bästa och två bottennapp. Det började med att min IBS mage fick spunk, där satt jag och satt på toa tills skinkorna blev som bedövade. Efter den turen skulle jag duscha, men se då slank blodtrycket i botten, blodtrycksmanschetten åkte på och visade 84/51, ingen kaxig Maggan då inte. Låg i soffan och inväntade ett bättre tryck, var så glad över plastbrädan över badkaret, satt fint där och duschade senare.

Först skulle vi på barnkalaset och sen skulle dottern med familj hem med oss på middag och dusch. Det låter lite tokigt, men deras badrum renoveras efter en läcka. Så det var mycket som skulle ordnas här hemma, förberedas så långt det bara gick.

Vi åker ner till kalaset och sitter kvar i bilen för att invänta färdtjänstbussen med min mamma. Då ringer min mobil och en person ringer från mammas boende och undrar vilken adress hon skulle till, han vet inte ett dugg. Vet ni, jag blev så förbannad, vi skulle på ett barnkalas som varar ca två timmar och de har inte beställt färdtjänst i förväg. Jag lämnade lapp med adress och tid redan förra helgen, ringde dessutom på fredagen för att kolla att allt blivit rätt, då de nu för tiden har så många olika timanställda invandrare, som knappt förstår vad man säger. Så där satt min mamma en lördag klockan två, ingen idé att försöka få en rullstolstaxi beställd då. Så jag bad att få prata med mamma som var ledsen, tro sjutton det.

Kalaset var trevligt, men det gnagde i oss alla att mamma inte var med.

Sen lagade jag och maken en ny bjudrätt som blev en hit, det var kokt potatis med skrubbat skal som sen las på en plåt, trycktes ihop med botten på ett glas, olja, salt och peppar på, sen in i ugnen till den var knaprig och hade fin färg. Till potatisen hackade jag några nävar valnötter som fick stekas i olivolja i en kastrull tills de fick färg, sen i med specialbeställd Aleppopeppar och finriven vitlök, det doftade ljuvligt och valnötshacket blev knaprigt.

Två stora fläskytterfiléer stektes till de fick redig färg tillsammans med smör, färsk timjan och vitlök, östes redigt under stektiden, sen in i ugnen. Köttet serverades uppskuren tillsammans med potatisen som las på ett lager av créme fraîche och sen hälldes röran av valnötter/vitlök/Aleppopepparn över potatisen, hackad dill och klyftade citroner.

Efterrätten Banooffe i glas var galet gott, flinar för mig själv när jag tänker på svärsonen som bara åt och åt, djupt försjunken i det goda i glaset. Sen var vi proppmätta.

Ungarna badades, pappan och mamman duschade, sen bar det av hem med ungarna redan i nattsärken med borstade tänder. De bar in de små och bara stoppade om dem, de sov som stockar.

Jag var så nöjd med maten och gästerna, mycket mys med mina småstintor och lång kram med dottern, det blir ju för sällan vi ses.

Men nu denna gråa dag ska vi snart åka till mamma, lämna frukten vi hade köpt till henne igår och bullar från svärdottern.

 

 

 

 

 

Gladare än glad

Tidigare idag satt jag och funderade på om jag redan har skrivit om det här med att niga? Ser ni några flickor niga längre? Jag såg en mer än vuxen kvinna ta i hand och knixa lite, ni vet den där rörelsen som sitter som medfödd i ryggraden på många av oss äldre. Men ska erkänna att det nog var länge sedan jag neg.

Lär man inte flickor att niga längre, jag har nog aldrig sett mitt näst äldsta barnbarn varken ta i hand eller niga, hon är sex år. Har ni koll på nigaläget?

Asså, jag är så glad att jag har en lyckoputtrande känsla i mig och svårt att inte hoppa runt och ropa hurra eller något sånt. Nyss ringde killen från kommun och berättade var jag kunde ha min scooter framöver, i grovsoprummet där jag har berättat för er att jag inte bara kastar kartonger och elskrot, utan också både lämnar böcker och kan ta de jag själv vill ha från bokhyllan vi har ställt där.

Två portar bredvid min port, det blir så bra. Konstigt, jag trodde ett tag att jag skulle stortjuta, den känslan bara sköljde över mig.

Imorgon är det kalas för sonens femåring, mamma hans frågade vad han ville att hon skulle baka? Julbord svarade han! Hahaha, så in i norden typiskt honom, så imorgon kommer vi äta saffransbullar och kola som mamma E suttit och rullat in varje i papper, var jobbigt sa hon, tårta och annat får bli en överraskning.

Jag har bokat färdtjänst till min mamma, så hon får hänga med på kalaset. Jag har dåligt samvete när det kommer till att ta hem henne, först var det renoveringen och allt rörigt här hemma. Sen har hon blivit så trött snabbt, orkar inte med så mycket, som när vi elva i familjen träffas, ungar som leker och är högljudda, vuxna som pratar högt för att höras och hör man dåligt som mamma med sin hörapparat, så kroknar hon i flödet av rösterna och flödet av folk, även andra än närmsta släkten.

Jag pratade med personalen på boendet och kom fram till 1 1/2 timme, sen blir hon hämtad och hemkörd. Jag ska som vanlig handla frukt och lite annat som hon kan ha i en påse i knät på vägen hem.

Nu ska jag roa mig med att hänga tvätt!

Fryst tårta

E02B011F-99F5-49C3-8324-C3285C22A979

Ställde klockan på ringning i morse, osäkert när killarna som ska såga itu mulltoan och slänga den på tippen skulle komma, ville inte stå här i nattsärken. Som om inte det räckte skulle sonen med arbetskompis komma och äta lunch, så inte en morgon i min smak, men upp stressade jag.

När jag precis har duschat klart ringer sonen och ber så mycket om ursäkt, han har blivit skickad på ett annat jobb, så han kommer inte på lunch. Så chili con carne får maken och jag ta till middag ikväll. Sen hem till stan igen, imorgon kväll ska jag få besök av sonens snart fem, vi ska på kalas till honom på lördag. Han ska vara hos mig och ev farfar om han hinner hem, under tiden sonen och resten av familjen är iväg och handlar present. Den grabben är så festlig, mamma hans bakar till kalaset och önskemålet från snart fem är julbord. Hahaha! Så saffransbullar, knäck och annat är på gång i tomteverkstan. Hans mamma bakar så gott, så det ser jag fram emot, en tidig saffransbulle kan aldrig vara fel.

Själv skäms jag inte, fast jag borde ha en allvarlig inre dialog med mig själv. Kaffedags och så galet sötsugen minns jag att jag delade upp resterna av pärontårtan och frös ner. Så grävde i frysen tadaaa tårta! Att den kan vara så hårt fryst, var ju en miss i beräkningen, jag hugger mig igenom chokladen, marsipanlocket och resten. Ibland struntar jag bara i kalorier, stänger ner den kloka sidan av mig själv.

Företaget kom i tid och gjorde sitt med mulltoan, de två städade så fint efter sig och var väldigt trevliga, inte en polack i sikte, utan två svenskar med egen firma.

Att bli älkad är bra skönt

Brytbrödet jag bakade på fredagen, blev gott. Självklart skulle tårtan fotas och lika självklart glömde jag bort det.

Sov längre än jag brukar, väcktes av ”medicinklockans” melodi långt borta. Kände mig riktigt utsövd och nästan helt normal, stannar upp och bara mår gott en stund, smakar på tillståndet. Knoppen börjar direkt att ha åsikter om allt jag ska passa på att göra, men sen sansar jag mig. Det får räcka med att tvätta några maskiner och göra ett nytt örtsalt. Men denna gång ska jag vara lite smartare när jag gör saltet, får se om smeten lossnar lättare från bakplåtspappret.

Helgen började redan på torsdag kväll för vår del, vi tog oss ut till stugan. Maken klippte gräs och plockade runt med allt som behövde fixas ute.

Kräftskivan på lördag blev så där trevligt som det blir ibland, alla var vi glada över perfekt väder, vilket hade oroat oss hela veckan. Ingen som helst ordning på åska och regn natten innan, efter en vecka med sol och värme som räckte och blev över.

Min kära morbror lyckades ta sig de få stegen från bilen upp på altanen, sen fick han sitta där en god stund och hämta tillbaka andan. Det är förtvivlat svårt att se honom, blå om läpparna och totalt slut. Han släpar syrgas med sig hela tiden och sonen som alltid har varit så kär i min morbror, blev så ledsen. Morbror har varit så mycket för min son i hans liv, kärleksfull, mjuk, lekfull, berättande om allt och lite till, stark man som byggt hus, grävt och aldrig varit rädd för att ta i. En äkta socialdemokrat med ett brinnande patos för allt det S stod för en gång i tiden. Det jag själv föddes upp i och in i via hela familjen, släkten. Då på den tiden S var som de skulle, går inte att jämföra med de maktmänniskor som fladdrar runt i sossarnas ”makten framför allt,” i nutid.

En stor förebild för min son, och nu se morbror så nedbruten, att känna hur tiden i någons liv, så synligt rinner bort.

Hela helgen var så skön med mina kära, småungars besök i stugan, ut och in, prata, berätta och nu har snart tre bestämt att hon älkar famom och vill vara själv med mig. Det är en befrielse att hon har kommit ut ur sitt blyga skal, hon är så väldigt efterlängtad.

Sjutton jag mår så själsligt bra, visst blev det en panikunge med lite tappat blodtryck och hjärtklappning, när jag fixade tårtan på lördagen. Ett lager med mosade päron blandat med vispad grädde och florsocker, ännu ett lager med grädde och vaniljkräm, allt mellan chokladbottnar. Marsipanlock över hela härligheten och sen smält choklad över marsipanen, avslut med hackade rostade hasselnötter. Men ni vet, värme och stress, då klipper tryckskrället gärna till.

Jag ropade på både svärdottern och maken kom och hjälp mig. Märkligt att jag har blivit så duktig, att jag ber om hjälp, men då hade jag suttit en stund och kämpat, rest mig upp igen och försökt att fortsätta med tårtan, men fick sätta mig igen. Så maken kom, la på locket och hackade nötterna så var det bara för mig att smälta chokladen och hälla på nötterna.

Just nu känner jag mig sur på mig själv, har landat mellan två stolar och kan inte stå fast vid vilken stol jag ska sitta på, + nästan 2 kilo och jag borde så mycket, hämta upp tappad ork, lust att verkligen ta tag i mig själv. Men vill mest bara flyta runt, äta lite brieost, ta mer smör på mackan … blir inte bra alls.

Överfallen av natur-liga känslor

BF4A132F-8B91-4EBA-B971-47BDFA6A42ECMen visst har det varit varmt idag … men jag har mått bra med fläkten som har jobbat hysteriskt större delen av eftermiddagen/kvällen. Sent på eftermiddag kom vi på att vi hade glömt bort att plocka ut lämplig middag ur frysen, så det blev en tripp till Ica Älmsta.

Jag kan inte fatta att jag inte såg naturen när jag var ung, den fanns ju där runt mig hela tiden. Det åktes skidor i skog och backar, skridskor, varm choklaaa och Jaffa apelsiner, ni ser, allt som hör till vinter. Sen sommar i skärgården, öar, vatten, kluckande och evigt badande. Höstens klara höga luft, regn, blåst, överallt löv och åter löv. Vårens skira spirande, den första ljumna vind som smeker min kind och ger mig den tillhörande vårdeppigheten. Alla dessa är mitt i naturen, jag såg, utan att se.

Idag på väg genom Roslagens ofantliga grönska, jag blir rörd över allt det vackra, de varmt honungsgula fälten med ljust böljande gräs i kanterna. Kan man storkna av alla ljuvliga nyanser som möter min iris! Kan man bli tårögd och rörd av glädjen av få vara med om allt detta sköna?

Jag undrar när jag ”vaknade” och vad som gjorde att jag inte såg tidigare i livet?

Nu har jag börjat planera för torsdagen, maken fyller år och svärdottern har fyllt 30 och ska firas. Nu vet jag inte säkert om de dyker upp, de har ju semester och så mycket att göra i stan.

Men imorgon ska jag baka två kladdtårtsbottnar med vaniljsmak och maräng med hackad mandel eller hasselnötter, står still i skallen just nu vilken sors nötter, sen ska de stå i kylen över natten. Passar så bra att bara dekorera dem med grädde och jordgubbar på torsdag. Jag kommer fuska med köpta bullar och kakor. Finns ju inget bageri i närheten och jag ställer mig inte och bakar mer i denna värme. Ja, och så passade jag på att bjuda in de enda grannar här som vi har träffat en gång hemma hos dem, på middag för flera år sedan, de bor året runt här. Jag har så hopplöst dåligt samvete över att inte ha bjudit in dem tidigare.

Vi har pratat många gånger med dem, om att det är ju faAn att vi inte kommer till skott, maken jobbar ju ännu och har ofta så himla mycket att ta hand om när vi väl är här. Själv är jag livrädd för att hamna i ”min tur att bjuda och sen ska de känna sig tvingade att bjuda igen.” Det har ju bara med min hopplösa kropp att göra, jag vill inte bjuda, för att behöva ringa och ställa in eller ta sig genom något som jag egentligen vill, men inte orkar, men så klart gör ändå.

Men nu ska det bli kalas och jag ringde och bjöd över dem, berättade att vi har två att fira, men att de absolut inte ska köpa ett dugg, bara komma över och äta tårta. Men jag sa att ”jag ville säga att de fyller år,” för det är så konstig känsla att komma bjudna utan att veta att någon fyller år. Men betonade igen Inga Paket! Hoppas de förstår det nu.

På torsdag ska det bli extra varmt hörde jag på vädret, vi ska sitta på altanen under partytältets tak i skugga och jag sa till maken att vi ska ställa ut fläkten, så den kan bjuda på lite svalka.

Stickade en blåturkosrandig socka till sonens snart femåring, han älskar blått. När jag började med den, hade jag ett ullnystan med smutsrosa och ett knalligt rosa och det sa min T att han ville ha randiga strumpor av och jag kunde inte hålla mig, var så nyfiken på hur de färgerna skulle ta sig, så nu stickar jag på hans strumpa. Snart har de en var, önskar ofta att strumpor och vantar bara var just en. Egentligen tar tålamodet slut efter en, men det är ju bara att skärpa sig. Just inget flow i mig när det gäller det mesta sedan några veckor, en bok håller jag på med, en deckare sedan minst tre veckor, den är bra, men jag brukar ju sluka böcker. Sen sockorna bara nr två på alla veckor … här går det undan, not.

 

 

Svenska traditioner är guld värda

53061627-2F0A-4983-A3BD-593E85C1451BVänta nu en sekund, tänkte jag, efter att ha läst ett inlägg om en midsommar som inte lät så glad. Jag själv uppväxt med verkligt firande från alla vuxna runt om mig, alla högtider firades som en stund av glädje, samvaro, med allt det där vi fyller den med, skratt, dans, tomtar, midsommarstänger, påskägg, god festmat och dryck.

För mig som inte varit så mycket för firandet, det där lät säkert konstigt, men jag har gjort allt firande lika ordentligt, som mina föräldrar, så länge mina barn var just barn. Tradition blir bara just tradition, om vi vuxna för små grodorna vidare till nästa generation.

Ja, fy så jag har knäat runt stången med små svettiga händer i mina, flåsande trampat på hälarna på närmsta vuxen. För ungarnas skull, inte för min egen. Min belöning som vuxen var/är att sitta tillsammans med alla runt ett härligt festbord med mat. Nej, den lilla pärlan är verkligen inte speciellt närvarande i mitt hem, vi konstaterade igår att den lilla plastlådan med små flaskor av nubbe har varit fram och tillbaka i källaren i 1 1/2 år. Sill och en klar ev två, punkt.

Men så fort mina ungar blev vuxna kunde jag sluta pynta påskkärringar, midsommarblomster, krimskrams till jul osv. Mitt arbete att föra traditioner vidare var slut, tack och lov.

Hahaha tji fick jag, nu är nästa generation här och de ska ju också få traditioner med sig. Men nu kommer förändringen, jag njuter av mina barnbarns glädje, förväntningar och lusten att uppleva tradition. Själv kan jag ju sitta mitt i, men ändå är det mina egna barn, som nu har ansvaret för det här med traditioner.

Som vuxen blir jag lätt deppig på nyår, inget nytt, fan vet varför. Midsommarstångens dans har förlorat sin glans. Julens stress att få tag i klappar, ena familjen är glad för allt som de får, den andra dikterar mer vad som är passande, inte så kul. Påsk, suck då äts det mest, barn är glada för sina påskägg. Allhelgona, ibland besök vid gravarna i mörkret, uppskattat av lite större barnbarn, sen äts det igen. 🙂

Tappade tråden, son med ungarna kom farande, pratandes, sen ringde mobilen, mer pratande. Så nu tar jag tag i dagen, ha det gott ni alla.

 

Ta en svängom i tanken eller runt midsommarstången

Sitter mitt i midsommarens förväntningar, själva tårtbotten jag bakade igår var för tunn för att delas på, så det blev till att halvera längs med, vilket blev bra, var ju en mindre plåtlängd. Jag gjorde tårtan under tiden resten av familjen var till hembygdsföreningens midsommarfirande. Jag skakade ut alla mynt i min plånbok till T, maken fick 200 kr, tur att någon har kontanter när det vankas lotteri, 5-kamp i stor stil med deltagare från snart tre år till blivande pensionär. Allt T vann var en chokladkaka, vi skrattade gott och konstaterade att han hade fått många chokladkakor om han handlat dem på Ica i stället.

Tårtan till kaffet var min mission och det klarade jag av, men det var inte mer än knappt. Alla sa att jag skulle ta det lugnt, de kunde alla hjälpa till, när de kom hem från midsommartjosan. Men jag vill så förbenat mycket vara till någon slags lycka och glädje. Tårtan var god, min son och T som inte är stora tårtälskare tog båda om, gott betyg.

Nu laddar vi för middagen, på ett stort fat ska jag servera kokt potatis, hela matjesillsfiléer hackad rödlök, dill, gräslök, äpple, kokta ägghalvor, rom, sen smält och brynt smör över det hela. I kylen står en créme fraîche med citronsaft och smaksatt citrussalt. Sist ska jag vrida svartpeppar över det hela. Kall öl och en klar klarar vi nog av till maten.

Sonen har gjort en stor smörgåstårta med räkor och lax och massor av annat gott. Sen fick jag en present från en Fb vän, ett paket med många franska specialostar, kex, torkade jordgubbar, fikonmarmelad, choklad och hemgjort rosévin, hemtrampat från deras växthus. Helt överväldigad och mycket lycklig blev jag och sonen kommer älska ostfatet efter maten. Funderar på att göra efterrätt till ungarna, det som inte blev av sist att äta. Maräng, glass, banan och chokladsås … får nog bli så.

Strålande sommardag har vi haft 23-24 grader och blåsigt tack o lov, myggen är otroligt många i år, så vi bugar för vinden. Myggmaskinen satte vi igång redan igår när vi kom hit, men den behöver gå dygnet runt i säkert en vecka för att bli av med eländet.

Dansa nu runt i tanken eller på riktigt, ät gott, drick gott och ha en underbar Midsommar med eller utan 7 sorters blommor under kudden.

Kram till er alla! ❤

No No Porchetta

D78C674C-DE7C-4FB0-B580-F29C24F5992E

Kalas på gång!

Hej, jag ska hämta 3 kilo beställd fläsksida!

Tjejen letar och letar, hon ringer kollega och frågar om var det förvaras … slutar med att det inte har kommit något. Men så kul, rena uppåttjacket för mig som står med hela vagnen full med allt som hör till denna icke blivande Porchetta. Min festmat på lördag, då hela gänget kommer och firar med lek och tävlingar, goda tårtor och hembakta biskvier. Men just nu svävar middagen i det blå, middag blir det, men vad som blir får vi se.

Suck, ringde Ica i Norrtälje sent igår, kvinnan lovade att höra med köttkillen imorse då hon kom in till jobbet, höra av sig oavsett om det fanns eller ej. Inte har hon ringt och jag fattar om det inte finns, men finns det någon som kan göra det som lovats eller förväntats?

Nu låter jag väl surar än sur, men det började med blommorna jag trodde jag skickade till mamma i söndags, inte fick hon några blommor, fast det ska ha levererats. Så någon snodde hennes blommor. Jag har ringt och pratat med blomföretaget, en supertrevlig man som beklagade, undrade om jag ville få pengarna tillbaka eller nya blommor skickade? Men så visade det sig att de bara hade leverans på kvällstid i det postnummerområdet, undantaget var Mors Dag, så kan det vara när företag är i starten. Så jag valde pengarna åter, vilket är på gång nu enligt Klarna.

Så ringer sonen, de kommer hit till landet senare idag, vi pratar och jag berättar om köttet som inte fanns och min fråga till honom ”vad ska jag köpa för kött?” Han tar med sig från sin frys, lammkotletter, vildsvin och rådjurssadel. Men inte vill jag äta upp hans kött, men det vill han, bättre att det går åt, svårt när det är så stora bitar sa han, stora bitar till två vuxna och tre små barn.

Så nu funderar jag över hur jag ska använda 2 krukor Salvia och allt annat som skulle mosas till en smakfull pasta och smetas på inne i fläskrullen. Det blir nog bra, men besvikelsen är stor, inget går upp mot Porchetta.

Igår fick sonen sin nya bil en Kia hybrid, han ringde så stolt och glad, kom och hämtade mig och T som var hos mig. Jag fick åka med en tur, alla ungarna satt i baksätet. Jag minns som igår när han ringde mig och sa ”Nu kommer jag snart upp för backen”. Där kom han, nytt körkort och första begagnade bilen. Minns hur mitt hjärta svällde av stolhet och glädjen jag kände med honom. Igår, repris på glädjen och stoltheten vi föräldrar gemensamt känner för våra barn när det går bra för dem.

Nu ska jag sätta mig och planera ordningen på matlagning och bakande till på lördag. En Prinsesskladdtårta och en jordgubbstårta med jordgubbskräm, lemoncurdfyllning, grädde och massor av gubbar ovanpå. Grillade permesanbröd, stekt kapris ned salvia, vit bönröra, grillade kvisttomater, sparris, potatis på något vis, kött olika sorter. Efterrätt hade jag planerat, men den glömde jag någonstans, så nu blir det nödlösning, glass i stora lass med maränger, chokladsås och bananer. Det går alltid hem.

Fridens

Inställd fest

362C89D0-A6CD-473D-A724-D1B37DBFA42F

Just nu är jag glad att vi ställde in festen imorgon, festen när vi skulle tävla i två lag med våra barn med respektive och barnbarnen. Sitta ute och äta och ha det mysigt och lättsamt. Dottern tyckte det var mer än tråkigt att inte träffas i helgen, ”vi kan väl klä på oss mer” sa hon.

Hoppa säck i 5 cm snö, jaga med potatis i sked, käka kolasnören och lirka ner en kaka från ansiktet med bara grimaser. Nä, tänkte just det, att vi hoppar över den här helgen. Planerar nu för en med mer lämpligt vårväder för utekalas.

Svårt att fatta att vi satt ute förra lördagen, grillade och åt en god middag runt bordet, med parasollet görande sin uppgift.

Dagen har varit så trevlig, telefonen har ring, blombud har kommit och vänner på Facebook har grattar med vänliga tankar och lyckönskningar. Undrar om det finns många som mig, lycklig att få uppleva sin pensionsdag? Det hoppas jag, sen har jag festen kvar att vänta på, den kommer bli så mysigt.

Imorgon ska maken och andra ut på städdag i området, jag är nöjd med att stanna hemma och vakta stugan. På eftermiddagen kommer min älskade morbror med sin sambo, morbror som jag bodde mitt första år med, han bodde ännu hemma hos mormor. När jag blev äldre lärde han mig att sätta smörat hårt bröd fast under bordet. Mormor blev väl inte så glad över bus han lärde mig, men jag skrattade nog allt jag kunde. Världens bästa, snällaste, roligaste morbror. ❤

Idag är han svårt lungsjuk och tar sig fram hjälpligt med syrgas, det går åt fel håll och det känns så orättvist. Livet och åren tar oss till slut, men det är omöjligt att acceptera att folk långsamt ska kvävas. Jag blev så lycklig när de ringde idag och ville komma en liten stund och fika med oss imorgon. Jag har köpt en tårta att bjuda på och hoppas han orkar resa hit imorgon, vet ju själv hur orken lätt kan ta slut när man inte är riktigt frisk. Handlar inte om vad man har lust till, utan vad man klarar av.

Nu är klockan lite över tolv och min dag är slut, men jag är inte slut ännu, ska lägga mig och läsa.

Kram på er alla!

Lite av varje dagarna efter

Hur har ni det i svallet efter julafton?

Jo tack, igår var det en vilodag för kroppen, det som nog plågade mig mest på julafton var soffan, inte min, utan dotterns. Nu för tiden har yngre folk soffor som  ingen kan sitta i, en sittvänlig soffa, vet de inte vad det är, sånt har vi äldre mest kunskap om. En soffdyna ska ha ett visst avstånd till knävecken, så att benen kan hänga ner som brukligt när man sitter i en soffa eller i en stol. Ryggen ska vila mot just ett ryggstöd, det är därför det heter ”ryggstöd”.

I moderna soffor sitter man med benen pekande rakt ut, som små barn, det går inte att böja knäleden för soffdynan är för bred, om du samtidigt vilar din rygg mot ryggstödet. Mina korta strumpor hade konstant hälen på ovansidan av foten, just för att sofftyget var strävt vilket fick hälen att snurra runt, när jag ålade runt i försök att hitta en vettig placering av kroppen. Dotterns svärmor och jag suckade, hon fick ont i ryggen och satt mest på kanten med rak rygg. Själv gnölade jag mest dagen efter jag hade hasat runt i oändligt många varianter av försök till sittande.

Själva julafton var trevlig och oväntat lugn, de små blir äldre för varje år, konstigt nog. Min 2-åring som nyss låg på sjukhus, var en avmagrad variant av sig själv, stod nyvaken rakt upp och ner i sin egen värld väldigt länge. Ingen fick peta på henne och jag ska erkänna att hjärtar mitt var tungt av kärlek till henne och min längtan var så stark att svepa upp henne i famnen och bara trösta, smeka, gunga henne lite, nära mitt hjärta. Om inte ”om” hade funnits hade hon inte stått där, impregnerad i 1900- talets största hit penicillinet, om inte det fanns, fanns hon inte mer.

Nu tänkte jag på julmaten, den goa, generösa som vi alla har hjäpts åt att laga till vår gemensamma måltid. Andras högtider bryts bröd som start på högtid, några äter inte i dagsljus, men festar så fort mörkret lägger sig. Jag har aldrig hört att andra än just vi svenskar ska skämmas för att vi äter vid våra högtider, vi äter för mycket och vi äter fel. Herregud en griljerad julskinka när man ska tänka på miljön och äta en griljerad kålrot.

Ett dignande Fanny och Alexanderjulbord ska vi skämmas över, titta på SVT och TV4 som ständigt visar tiggande om allmosor till svultna barn, med en stor extra pik av sändningstid vid jul och övriga högtider. Trots att vi är ett av de folk som skänker mest privat och inte bara via skattetvång. Men storebror ser dig och vill att du ska storkna av överflödet, inte slappna av med familj och vänner under en svensk högtid. Svensken ska alltid ha dåligt samvete över världens plågor, över andra som inte har mat, julpaket, tak över huvudet, glädje i huset. Inte nog med miljötalibanerna, nu har vi vegoterroristerna, kläder som i andrahandsterrorister, cykelterroristerna osv i evigt.

Allt som kan omvandlas till något vi har dåligt samvete över, skäms över, glädjen att ge oss själva något, det är fult. På något slags statligt konstigt vis, är vi inte värda att ha våra högtider längre, inte om de innehåller festmat, presenter eller glädje. Det är alltid  någon annan som ska ha dina surt förvärvade pengar. Staten och media försöker ständig göra oss totalt befriade från allt som vi i alla tider trott var vi, vårt gemensamma vi, vårt arv som håller ihop oss.

Men trots allt, firade jag och min familj julafton med glädje över mötet med varandra, ungarnas lidande i sin väntan på tomten, julbordets fröjder, storögda ungar när tomten äntligen kom, julklappspapper i överflöd, ungars glädjetjut, och lugnet som la sig när förväntningarna hade stillats, leken med det nya.

Själv blev jag så överraskad, fick en ny IPad av maken och räknade ut att den gamla som känts sliten, var från julen 2012. Att jag sen fick så efterlängtade böcker som Hans Roslings bok om sitt eget liv och den sista Factfullness, som jag direkt på julnatten fastnade i. Han hade 13 frågor som jag som läsare skulle svara på, det gjorde jag och fick 6 rätt vilket jag själv inte var imponerad av, men förstod sen att det var riktigt bra med min kunskap, jämfört med alla grupper över hela jorden som har fått svara på frågorna. Jaha, ”jag” du är inte så dum som jag ser ut, som vi sa i min uppväxt. En får glädjas åt de lilla. 🙂

Fridens, hur var det med din jul?

 

 

Onda ögat av mormor

Maken lagade middag igår, planka med entrecote, bea och duschesspotatismos. Men färgen på fotot är ju inte i närheten av hur det såg ut. Det var himmelskt gott!

Till mammas boende kom vi igår släpandes på kassar med kaffetermosar, saft till ungarna och allt som hör till ett 85-års kalas. Tiramisutårta till oss, en till personalen och ännu en till mammas mys med sina boendekamrater till idag. Dottern kom med en kartong full av ostar, vindruvor, päron, rödvin, choklad och massor av ostkex. Tanken är att de idag ska äta ost och sippa vin före kaffe och chokladmoussetårtan vid 2-tiden. Jag hoppas de får en trevlig stund med andra smaker på ost än den boendet bjuder, gorgonzola och vällagrad brie är väl aldrig fel.

Mamma satt så nöjd, fin i håret efter besök av frissan, hon njuter av att se oss alla prata och skratta. Det var stor skillnad i år med barnbarnen, förra året var det ett jäkla liv på dem, de skrek, trotsade, lekte och rymde ut i korridorerna, inte en lugn stund. Men igår var de lagom nivå på allt, de blir äldre och lugnare, dottern hade packat ner ritpapper på rulle och färgade pennor, först ritade ungarna, sen satt föräldrarna där och ritade.  🙂

Min morbror med fru kom och det var jag så glad över, vi har inte setts på ett tag, sommarn var ju läskigt varm och många besök och uppgjorda planer grusades. Morbror med syrgas, så tärd av att röra sig, det gör ont i mig, han har varit en sån otrolig kraftkarl, jobbat som få, ställt upp för andra, mer än ni kan föreställa er. Det finns en snällhetsgen i min släkt på mammas sida, morfar var också sån, ”snäll, så han nästan var dum.”

Jag bodde mitt första år hemma hos mormor och morfar, då bodde ännu morbror kvar hemma, så vi har lite mer känsla för varandra, lite bror och syster kan jag tänka mig. Han har bytt blöja på mig, lekt med mig och lärde mig nyttiga saker som att sätta upp hårda smörgåsen med smörsidan som klister upp under köksbordet. Eller varför inte skjuta gröna ärtor med gaffeln ut i köket? Mormor gav oss onda ögat, men jag tror hon smålog när vi inte såg, var väl morbror som fick städa efter oss.

Sonen sa igår att det var dags för middag hemma hos oss eller hos dem med hela familjen och lekar ville han ha, precis som vi hade på vår bröllopsdagsfest. Det här att tävla vuxna mot ungarna är så roligt, kissade nästan på mig av skratt. Det gjorde faktist en vän till mig, kissade på sig, vid värsta tänkbara tillfälle, sittandes på sin mans axlar för att palla äpplen. Hon svajade och skrattade så hon kissade på sig, vilken tur i oturen att det var hennes man. 🙂

Idag har det varit en lång startsträcka för mig, ont här och där och under tiden jag har tyckt synd om mig själv, har maken gått igång som en galning. Målat väggen rakt fram i klädkammaren, planterar nu om blommor, de nya vi köpte har ju bara skit som sk jord. Jo, tvättmaskinen har han satt på och sen ska han måla väggen en gång till. Tack Gode Gnu att jag har ett sånt under till make och tro inte jag har sagt ett ord om det som händer, han är självgående, fostrad av mig hahaha!

Fridens