Tingen förändras inte; vi förändras
Henry David Thoreau
Men det vet vi, att det är så, med tidens tand som ständigt nöter, filar, blåser, regnar, snöar och tär på oss. Inte går det att leva år ut och in utan personliga förändringar, fast ibland tror åtminstone jag att jag är mig lik. Tänker mig och även dig för den delen, att vi har en inre kärna, med vårt ursprung, vår naknaste personlighet utan omgivningens påverkan.
Den ligger där som en glänsande opal och gnistrar hela vårt liv, så fort den får tillfälle att gnistra till, så säger eller tänker andra runt om ”typiskt Maggan”. Det är när de känner igen mig, som jag tänker mig, att jag är i min mest rena form. Det där som ingen tidens tand har rått på.
Personligheten, det där som gör att jag fastnar för just dig. Undrar vad det är som får mig att bli förtjust i vissa personligheter. Jag tror att vi alla vet på ett ungefär vilken typ av människa vi oftast tycker om. Fast jag har en brokig samling vänner genom åren, så kan jag ändå särskilja vissa personligheter.
Oftast sociala, lätta att komma nära, öppenhet, humor och skrattpersoner, som mig själv då. Men knepiga personligheter gör sig gärna besvär, det är ju så spännande med introverta personligheter, när jag verkligen får jobba för kontakten, lusten att hitta deras Alladinflaska och låta dem knäppa upp korken. Det där att vara så lättsam att andra slappnar av och vågar vara sig själva. Med det menar jag inte att jag är som ett stort flabbaha, utan bara är tillåtande, låta andra vara på sitt vis. Nog känner jag var gränserna går och respekterar dem.
Det bästa som finns är ju att träffa någon som har tänkt på saker och både vill dela med sig och få till ett härligt fram och tillbakasamtal, då jublar min själ. Samtalet mellan personer är nog det finaste vi har, alla nivåer är lika viktiga. Tycker det är synd att ”prata väder” är så nedvärderat i vårt land. För det där väderpratet är ju som manna från himlen för väldigt många, inte bara för den ensamma granntanten/farbrorn som pratar en stund i porten. Vädret leder samtalet vidare in på viktiga saker att få lufta, du kan ju själv styra ett väderprat till ett djupare samtal om du vågar.
Nu börjar det dra ihop sig till middag och jag inser att falukorven som köptes för några dagar sedan blir just middag. Det finns ju så mycket gott att göra av ringen, men jag är lat idag, det blir stekt korv, kokt potatis och vita bönor i tomatsås.
Tjillivippen
Livsglimtar 
Tror att vi känner igen oss, apropå vad som drar dig och mig till andra, till varandra. Maggan är ju också jag…
Ja, det är du och jag, Maggorna. 🙂 Jag heter också Margareta, men det är nog bara min mamma som kallar mig så. Jag är så mycket Maggan att jag ibland funderar på att byta till mig det namnet för gott. Ja, jösses nog känner vi igen varandra, i både sprallet och det tungsinta malandet om livets varande. Du är en go kompis att komma in till och läsa hos. Kram
Jag brukar beskriva mig som en socialt begåvad ensamvarg. För jag gillar att vara själv men klarar också alldeles galant en Nobelmiddag. Intressant med dina aspekter på hur man är och förändras.
Jag tror det finns en massa varianter av oss alla, kombinationer av ensamvarg och socialt duktiga. Tror vi som är ”smarta” isolerar oss, tankar energi i ensamheten för att sen kunna blomma ute med andra. Då har man väl lyckat maximalt. 🙂 Men som sagt det finns så många varianter, folk som isolerar sig helt men lever sina liv och mår bra på sitt vis. Tur att vi är olika och kan finnas i varandras liv, skulle vara trisst om alla var lika.