Nackdelen med att numera kunna hitta sina provsvar på 1177 före läkarkontakten leder bara till hypokondri och oro. Gårdagen var så knäpp att jag bara suckar, golvläggaren kom tidigt och stressen gjorde att jag missade att ta morgonurinprovet. Tänkte att Ok, jag tar ett nytt innan jag åker.
Tar en taxi i god tid till vårdcentralen, upptäcker att det är stängt för lunch, får sitta i trapphuset och vänta i 25 minuter. Där samlas alla vi som kommer i extragod tid, precis före dörren öppnas kommer ett sällskap på 5-6 vuxna människor som enligt vårt lands myndigheter vid brottlig handling, inte har något synligt identitet, mer än svarta kläder, gymnastikskor och luvtröja.
Nå, vi strömmar in och tar våra kölappar. Jag hamnar hos en nyanställd, som inte visste hur formuläret till mina blodprover skulle fyllas i på datorn. Till slut med hjälp från mig och en annan anställd, var det klart, jag börjar rota i min väska efter det där nya urinprovet jag tog. Rotade, rotade och kunde inte tro det var sant, men kvar hemma var det.
Sen ut och göra rätt för mig, betala, sitter i väntrummet tillsammans med två till synes svenskar och så de där utan identitet. Den ena svenska tjejen pratade väldigt högt i mobilen, inga hemligheter där inte. Vad är det med folk, vad får dem att tro att vi andra vill veta alla detaljer? Jag kan strunta i detaljerna, tar inte illa vid mig, men känner mig störd av detta gapande. Ouppfostrat helt enkelt!
Sen börjar teatern, alla i det oidentifierade sällskapet går in till läkare, utom en tjej som sitter kvar. Hon tar fram sin mobil och börjar fota selfies, så totalt ogenerat, som om hon satt ensam hemma på kammaren. Det trutades med extra allt läppar, från höger sida, från vänster sida, rakt ovanifrån. Det skickades förtjusta blickar på sig själv, verkligen uppskattande aaah så vacker, så läcker eller så här, lite axel fram och tittande sexigt över axeln. Men herre min gnu, jag började skratta och hon upptäckte det, skrattade med en kort sekund och fortsatte sen som the sexy, sexy thing hon upplevde sig som. Asså, det är så märkligt denna nya typ av människa, som delar planet med oss få vanliga mänskor. Det måste vara någon slags diagnos på det hela.
Så in till doktorn, min vän. Hon klurar på diagnoser, lyssnar på hjärta och lungor, rusar iväg till labbet och lägger till ett prov bland alla mina blodprov. Vi funderar högt tillsammans, hjärta hit och dit, förmaksflimmer, ME igen, vilket i Sverige är en slaskdiagnos, men utomlands är den en sjukdom och godkänd. Brukar ju vara så i vårt land, de håller emot kunskap de har bestämt inte passar in i vårt diagnossystem, så länge de kan. Men ME betyder ingen ev hjälp för mig, jag kan inte äta de sorters mediciner som hjälper en del av de ME sjuka pga allt med mitt transplantat.
Vi har en plan, först EKG, var normalt, sen något prov på torsdag nästa vecka, spiromentri och eller cykla. Jo, det blir lite rörigt i hjärnkontoret för mig. Efter provsvar och test ev remiss till kardiolog? Ja, vi får se.
Sen kollar jag provsvar idag på 1177 och nu börjar galenskapen, höjda värden på prover jag inte brukar ha problem med, så något är det. Jag har varit inne på förmaksflimmer/kärlkranssjukdom, men sen upptäckte jag förhöjt P- -Paratyrin och är då inne på hyperparatyroidism PHPT tror det är den det är fel på. Jag har ju redan medicin för underfunktion av sköldkörteln. Så, nu slutar jag att leta mer i sjukdomsbeskrivningar, vet ju inte hur sjuk jag kan hinna med att bli, innan doktorn ringer. Hahahaha!
Nog stod mitt urinprov riktigt fint i sin plastpåse på badkarskanten när jag kom hem. Suck!
Det är som vårväder där ute, jag ska nog sätta mig på balkongen en stund i ljuset, om jag får plats med rumpan någonstans, där ute står roddmaskinen, vanliga träningscykeln, barnstolen och annat vi tryckt ut där under golvläggningen. Det blev så snyggt och NU är allt klart, tog nästan två år. Jippi!
Nu ska allt packas upp, sorteras, torkas av, ställas upp, hängas upp, kastas osv.
Fridens
Livsglimtar 
Ja det har nog sina nackdelar att man kan se sina provsvar innan läkaren berättat vad de egentligen kan tänkas stå för 🙂
Det där med selfies är ju en historia för sig, jag har inte förstått grejen och folk sjåpar sig helt ogenerat precis som du är inne på. Förstår inte alls grejen och inte tycker jag det är särskilt kul med instagramkonton med en massa foton på innehavaren heller. Jag är väl för gammal kan jag tro 🙂
Du, då är vi två gamlingar.
🙂
Hos dig blir de i vanliga fall till synes vardagliga händelser sann underhållning när du skriver ner dina berättelser 🙂 Gillar inte att du skall behöva ha det så jobbigt men man ser det du skriver sittandes på din axel och jag fnissar gott emellanåt 🙂 Läste också 1177 när jag började hos neurologen, fattade nada så jag sökte på nätet.. har lagt ner det för det gav panikångest i det redan kaotiska känslolivet med allt som hände. Detta med selfies är nog så tröttsamt, eller vi kanske skulle slå till och börja vi med? 🙂 Då skulle syrrans 18 åring döööööö av skam ha ha. Hennes moster brukar vara lite jobbig emellanåt, bara för att hon kan 😀 N tycker att hon är SÅ ful när man tar kort på henne, hängande mungipor med konstiga skuggor ???.. eh, nej, hon är skitsöt när hon börjar le spontant och det når ögonen. Munplut och ”porrstina”- blicken och plutet är visst bättre. Nu sparar de ju inte sina bilder som de öser ut på Snapchat, men jag är övertygad om att de kommer fasa över hur de hållit på när de blir äldre. Läste någonstans att det är för att man är van att se sig i typ spegeln eller som dem i mobilen och blir man då fotat från annan vinkel så känner man inte igen sig själv. För egen del får jag skrämselhicka när man tittar ner på mobilen och selfieläget är påslaget. Ser man ut så där? 😀 Kom på en sak när jag läste ditt inlägg om väntrummet. Tänk om du hade börjat sjunga ”I’m to sexy for my ……” (Right said Fred) med mörk röst ha ha, Då hade hon nog blivit snopen. Banne mig det måste jag testa på 18-åringen. På tal om pinsam moster, fniss.