Maken kör mot ett bestämt mål och på vägen dit säger jag, ”här skulle inte jag vilja bo”. Så mycket stora vägar och biltrafik överallt, ”men säger maken, vänta ska du få se något annat, småstadsaktigt fint”. Så rätt han hade, där var myset och plötsligt förstod jag det fina med Sundbyberg. Alla små affärer, trevligt och just småstadskänslan som vibrerade.
Hittade affären och köpte en väska till billigt pris, i höst ska jag dit igen och köpa en ny. Det här med väskor är ju en stor grej, just ordet ”stor” är viktig, jag har ju halva hemmet med mig när jag går hemifrån. Bra att ha prylar och gärna stickningen nertryckt.
Misstänker att väskan har för lite stadga i sig och jag kommer gräva som värsta grävling och svära över allt som liksom bara förflyttas runt i botten på väskan. Men plötsligt i affären var det en röd väska som bara ropade på mig, tänkte att den är sladdrig men då fanns bara vill ha, vill ha!
Veckan som gått vet jag knappt vad jag har gjort, rullatorn har jag luftat några gånger och det känns tryggt. Men än har jag inte mött någon jag känner och inte har jag tagit den varken till affären, fotvården eller frissan, en liten bit i taget.
Fick mitt första nummer av Allers, prenumererar lite då och då på några tidningar med bra korsord. Har nu legat två nätter i sängen med korsord, insett att jag behöver tränas upp igen till sommarens korsordsrace. Det här att korsord ska hålla igång hjärnan tror jag på, men å andra sidan, skriver man som jag mycket och läser väldigt mycket, så hålls nog vindlingarna igång även av det.
Jag har groddat böngroddar som snart är uppätna, himla gott.
Bakade igår ett surdegsbröd, denna gång ljust med aprikoser, russin, pumpafrö och solrosfrö. Maken som kan, käkade för oss båda, så gott sa han, men klart att jag också äter, men ska jag ner i vikt så är det inte med hjälp av smörgåsar. Jag hattifnattar på mitt -5 kg, men det får ta tid, fast jag blir sur när det händer för lite på vågen. Har mätt i midjan den obefinliga och där har det minskat så pass, att jag tänkte att jag måste ha mätt fel från början.
Nu håller tvättmaskinen på och tovar ett par torgvantar till T, snart kommer sonen och han hit. Sonen har redig borr från jobbet med sig och ska borra upp en hylla, hjälpa oss med lite sladdar som ska dras genom väggar fram till TV:n. Det är viktigt att T kommer och själv sätter på sig de tovade vantarna blöta, så de formas efter hans händer. Jag håller ännu på och sorterar garn och hittade ännu en korg med färdig tovat som jag kan skicka med sonens ungar, när de ska åka skidor i Norge i påsk.
Dotter ringde nyss och ville, verkligen ville fira påsk med oss, efter tre år med svärsonens familj. De är så välkomna till oss på påskafton, ska bli så mysigt och efterlängtat. Det blir ju så där ibland med firandet, förr som i frisk, då firades allt här hemma med buffé och allt som tänkas kan behövas för att fira helger.
”Nu kommer han me borren”
Livsglimtar 