Här i min lilla soffa på landet envisas Frasse med att tränga sig in bakom … vad tror ni? Min ända så klart. Vi två i tystnaden, lyssnande till regnet och en del dunsar från de som lägger ner fiber på andra vägen efter vår.
Upp och ut snubblar jag varje morgon med snälla hunden, imorse var allt fras från frost och kyla borta. Senare kastade jag boll och han sprang, ju mer han sprang ju svagare blev jag i benen. Haha låter inte klokt, men jag orkade inte idag, som igår. Så vi fick gå in och kura ihop oss igen.
Det blir liksom inget gjort känner jag, hade tänkt, planerat lite, men det händer inget. Stickar på sista sockan till dotterns yngsta, gjorde ett par med fint mönster till henne, men de var för små, så på söndag när vi träffas på min mammas kalas, kan hon få nya sockor hon också.
Så tomt i bollen idag, kanske alla dagar enligt vissa, men sånt struntar jag i. Ute är det svart som i en säck, regnet trummar, Frasse sover och jag ska snart sätta in en Janssons frestelse i ugnen. Maken kommer om några timmar, imorgon kommer fiberkillarna hit och installerar, bra att maken är här då. Jag är så totalt ointresserad av teknik, det ska bara funka.
Fridens
Livsglimtar 
Vi har två så nu är sängen 180 cm bred istället för 160 cm som vi hade tidigare. 🙂
Förstår att ni behöver stor säng med era stora hundar. Även vi har 180 hemma, men på landet 160 för rummet är så litet.
🤗
Hjärnglapp/trötthet är något jag nog aldrig kommer att vänja mig vid. Man har inget att sätta emot när det drar in. Bra och talande bilder 🙂
Jag vänjer mig inte heller, aldrig någonsin. Svårt när man som person har kunnat ha mängder av bollar i luften och va en jäkel på att planera. Kram