En liten betraktelse en dyster tidigare dag

Inte alltid man är så glad när man är sjuk, tankar plöjer sig igenom hjärnan som en snöplog och lämnar stråk efter sig som tonar ut i tunga tankar. Livets förgänglighet tänker jag mycket på när jag långsamt går mina promenader och tar del av naturens eviga kretslopp. Nu betyder inte tyngden av mina tankar att jag är självmordsbenägen, nej, mina tankar gör så här lite då och då, dyker vare sig jag vill eller ej. Detta tillfälle som jag inte minns, utan hittade nerskrivet på ett papper, delar jag med mig av.

Allt stort kommer att stå kvar

Grässtrån vajande för vinden

Trädens gungande rörelser och vindens smekningar mot allt den möter

Jag kommer inte att finnas mer

min kropp kommer dela upp sig i de små beståndsdelar

den från början

byggdes upp av och bara försvinna ner i jorden

ner i det eviga stoftets rundgång

 

12 kommentarer på “En liten betraktelse en dyster tidigare dag

  1. Du har alltid funnits och du kommer alltid att finnas. Även om den kostym som är din kropp idag, inte alltid kommer att ha den form den har just nu, så kommer även den alltid att finnas, kanske som ett träd eller en droppe i ett världshav. Kanske som en sval bris mot en feberhet kind, eller en blommas kronblad vända mot solen.

    Allt som är, är allt som finns. Men det kretslopp som innebär förändring i allt organiskt påverkar inte det som är din själ.

    Vi är alla ryttare på en evig resa, vi byter bara häst då och då och landskapen vi besöker förändras utifrån vår innersta längtan efter visdom om oss själva och det ursprung som är källan till allt liv.

    Varm kram från mig till dig!

  2. Nu skriver du så vackert att jag blir rörd till tårar, jaaa jag bejakar livet och tror precis som du skriver att vi byter häst då och då.
    Vi är ju inne på samma tankar det vet jag sedan tidigare och det är sååå skönt att ha sällskap på sin resa.

    Många varma kramar tillbaka

  3. Mycket fint skrivet och jag tror mig veta att man kan ha bättre och mindre bra dagar, dvs. oavsett om man är sjuk eller ej…
    Det finns så mycket elände runt omkring oss som får åtminstone mig att ibland falla in i en nedåtgående spiral och då är det skönt att få skriva eller prata av sig och som ni vet är vi killar inte direkt världsbäst på att prata känslor…
    Jag har elever som blivit av med båda sina föräldrar i krig och de som själva suttit inne eller har en far som gjort eller gör det och det är otroligt viktigt att som pedagog eller rättare sagt medmänniska stanna upp och låta eleven få prata av sig, för om man nu blivit utvald att få elevens förtroende är det ju livsviktigt att löpa linan ut, hur smärtfylld elevens berättelse och liv än kan vara.
    Nu var det absolut inte min mening att spåra ur, men jag gör gärna det då och då.
    Ha en mysig kväll.
    Göran

  4. Ja, alla har vi de där dagarna och det är nog viktigt att vi delar även dem med varandra, för att stärka och visa vår gemenskap i allt vi går igenom. Vi kan vara hur lyckliga som helst, men utan de här stunderna så skulle vi inte uppleva lyckan när den dyker upp.
    Du gör ett fantastisk jobb med dina elever, bara din inställning visar ju vägen så fint för dina killar, härligt att det finns lärare som dig, ni borde få dimplom varje termin.
    Kram

  5. du?…vad är det du flätar med maskorna? *dönyfiken*
    Tänker mig att du stickar flätor upp på raggsockorna… eller nåt? Kan man sticka flätor…*totalt okunnig*
    🙂 *kram*

  6. Maggan! allt det här tråkiga och jobbiga som du går igenom måste vara skit jobbigt. Men jag vet att du har ett ”mission” här på jorden! Du har alltid ett eller flera kloka ord att ge en eller bara att du bryr dig om. Nu vill jag att du ska få din operation så att du kan blomma upp och fortsätta ditt ”arbete” med att bara finnas. Självklart också att du själv ska få må bra och känna att du kan leva som normalt igen. Jag är lite dålig på att formulera mig, men jag hoppas att du förstår vad jag menar.

    Kram

  7. Paljettenq … du är på rätt spår det är flätor på ett par sockor jag kämpar med. Det var så många år sedan jag stickade flätor och mönstret kan ta sig i brasan. Nu har jag med min mans hjälp räknat och donat så att jag får ihop cirkeln med alla maskor rätt till flätor och hela skiten. Gud så jag kan svära när det inte blir som jag vill .. min man har nog fått skavsår i öronen de senaste dagarna men nuuu är jag igång med flätorna.
    Kram

  8. Malin min goa vän .. det är inget som helst fel på dina varma ord. Kärleksfulla ord kan man aldrig säga eller skriva på fel vis, man känner att de tar där de ska.
    Kram goa rosenknopp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s