En stund i mitt liv

Nu tror du att du ska få läsa ett roligt inlägg …. glöm det jag deppar och gnäller, så känner du inte för att läsa om sånt råder jag dig att gå till en annan blogg.

Inser att det är väldigt länge sedan hela familjen var samlad så tidigt på morgonen … starten för dotterns flytt till huset står på ”att göra listan” idag för sonen, dottern och maken. När de gick blev det så tyst och jag kände hur depressionen la sin tunga hand på mig. Jag vill inte sitta här längre och se på när andra lever och gör som de vill, jag ville följa med och flytta vara som alla andra.

Det är svårt att förklara hur trött jag är på att ständigt vara sjuk i kroppen, jag tappar greppet ibland vet inte vad jag ska göra med mig själv. Allt jag planerar planar ständigt ut i ingenting och för er som är friska vet jag att ni aldrig kan fatta hur upplösande och frustrerande det kan kännas.

Det jag oroar mig för nu är odlingssvaret på måndag … vad betyder det om de säger att det är samma bacill som jag nu för 3:dje gånger äter penicillin mot, vad händer då? Får jag starkare dos, annan sort (som inte finns) eller blir det inläggning på sjukhuset? Sen ska jag börja medicinsk yoga på torsdag vilket jag har sett fram emot varje gång jag tror att jag är pigg igen. Men nu vet jag inte ens om jag kommer dit?

Vikten knäcker mig, men det är inte så dåligt att bli redigt sjuk av urinvägsinfektion, jag har gått ner 2½ kilo och nu fortsätter jag att hålla igen. Måste ner i vikt och behöver verkligen gå promenader för att hjälpa min kropp, min ena foten är helt väck vilket jag kanske inte har sagt något om. Vet inte om det är en stukning eller för att jag är för tung eller om det är fibron som för den delen värker i hela kroppen och jag vill inte ta värktabletter för magen tar sån stryk redan av alla piller + penicillet. Det är som om jag springer omkring i ett sånt där hamsterhjul. Hur jag än vrider och vänder så funkar ingenting och jag är sååå trött och deppig på att hålla på så här.

Lite mer smaskiga detaljer … av så mycket penicillin har jag fått svamp i underlivet, har köpt det som behövs för att ta bort det, men dosen tar ju slut före sista penicillinet tar slut så jag får säkert börja om. Astma har jag haft en period när det var så fuktigt vilket gav mig början på svamp i munnen … ja, det får man av kortisonspray om man har otur och allt sån kan vi med lägre immunförsvar lätt få. Så det blev till att sluta med kortisonspray och börja gurgla med vischyvatten vilket har hjälpt då jag upptäckte det så tidigt, hoppas det inte blir värre. Idag är jag gnälligare än gnällig eller hur?

Det händer roliga saker som tur är, min danska faster och jag mailar varandra och det är spännande. I torsdags fick maken ett personligt brev … en halvsyster hörde av sig om ett möte. Så spännande att han har en syster också. Men min reaktion var att bli helt svettig och kritvit i nosen när han sa att hon ville bjuda på middag om några veckor. Kan ni fatta att jag mår så dåligt att en sån trevlig sak får mig att tappa fotfästet? Hur ska jag orka det? Äta bjudmiddag när jag nästan inte kan äta ett dugg pga hur jag mår? Bara att vara trevlig och umgås normalt är lite för mycket för mig just nu, så vad gör man åt sig själv?

Nej, jag hoppar inte ut från balkongen, men det känns ibland som om det vore en utväg. Lite för ofta känns det som en utväg … funderar på att ringa min goa husläkare igen, kanske det är dags för antidepressiva tabletter. Syrran på Huddinge sa att väldigt många transplanterade åt det, men nää, kan man verkligen inte komma till rätta med sig själv utan psykofarmaka? Kan kroppfan aldrig skärpa sig och ge mig lite frist? Det spelar ingen roll hur mycket jag planerar i skallen när kroppen inte orkar ett dugg.

Att hasa runt med hunden ger yrsel och svimkänslor, gung i knäna och kroppen blir samtidigt totalt utmattad som om jag har sprungit ett marathon. Det finns promenadtillfällen när jag skulle kunna lägga mig ner var som helst och bara ge upp. Vad är det för fel på kroppen? Är det meningen att man ständigt ska gråta och kvida för att man inte orkar gå den korta svängen med hunden? Varför måste det vara så här?

4 thoughts on “En stund i mitt liv

  1. Smörbollen skriver:

    Åh, vad jag känner med dig och känner igen mig! Har precis samma tankar som du, alldeles för ofta. Det är väl inte konstigt att man bryts ner då och då när man aldrig får en chans för att kroppen tar ner en hela tiden.

    Trevligt med middagen där, förstår precis vad du menar med att tappa fotfästet p g a det. Oro för hur man ska orka, tänk om man inte alls är i form just den dagen eller just de timmarna det handlar om. Hur ska man orka umgås överhuvudtaget när man inte ens har krafter över till sig själv. Man vill så mycket, för sin egen skull, för andras skull, men blir alldeles för ofta bara en åskådare som får stanna hemma.

    Ja du, har inget trösterikt att säga, men hör dig och förstår dina tankar och känslor…
    Kram!

  2. Znogge skriver:

    Du har varit med om mycket både för kropp och själ. Om då antidepressiva tabletter skulle hjäpa dig att må bättre så tycker jag inte att det är fel. Visst kan man tycka att man borde fixa allt av sig själv men vi är bara människor…

    Hoppas odlingen visar på ovanligt snälla bakterier.

    Kram

  3. Daniel skriver:

    Så hemskt när kroppen säger emot, hoppas allt ordnar sej å hoppas testen visar på lättöverkomliga baciller. Kämpa på!

    Och krama eran dotter från mej. Som oxå haft det jobbigt. När man blivit mobbad så blir livet aldrig sej likt. Endera har man bräckt självkänsla livet ut eller så tvingas med jobba med den. Jag fick jobba flera år professionellt för att stå stolt idag. Och säga Hej, jag är Daniel Fagerholm. Jag duger. Jag är bra- Och inget kan stoppa mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s