Kunde ge mig den på att kroppen skulle vägra påsk, men det ska vi bli två om. Jag har stekt lammsteken och samtidigt marinerat mina händer i vitlök och rosmarin, Jansson står i ugnen och svettas, äggen är hårdkokta och allt finns framme till potatisgratängen senare idag.
Här ska fjädras och pyntas, tänk varje gång vi ska ha något hemma så packar min kropp ihop, så in i norden svårt att acceptera att det inte funkar som förr. Känner mig som en trotsig fyraåring, vill inte bry mig om kroppskrället. Men kroppen den skakar på och knäna gungar och det susar i öronen och golvet verkar vilja hoppa upp och slå mig om jag inte då och då lägger mig ner lite var som helst. Ja, det är sig likt, inget drama egentligen bara sånt jag lever med, och förbannar mest hela tiden. Men jag har haft som en frist i en hel vecka av bra mående, om jag tar det lugn efter torsdagen så kanske jag kommer igen.
Imorse låg det ett fint brev från maken till mig, så vi är på normal fot igen. Ska bara säga det till dig som inte känner mig så bra att vi sällan, väldigt sällan är osams, lite snäs o fräs till vardags, men som sagt inte ofta och jag brukar inte vara så barnslig som jag blev igår.
Påska på nu så mycket ni orkar …
Livsglimtar 
Underbart!
Ja, vi kämpar väl vidare, som de superdupermorsor/kvinnor vi är!?!
Yes! Bara hämta nya krafter och kämpa vidare! Kram
Så typiskt att kroppen inte vill vara med ytterligare några dagar..men lite ”skyll dig själv” är på plats här! Du gnor på som en iller när kroppen är halv-ok, det straffar sig och det vet du. Jag gör precis likadant, suck.
För att fortsätta med tråkigheter, kan jag berätta att min behandling inte har tagit, fick svar idag. Fler metastaser i levern, så nu väntar en annan, tuffare behandling, så får vi se om den lyckas bättre. Men mitt skyhöga njurvärde har konstigt nog sänkts till nästan normalt, dr fattade inte hur det gått till!
Hur som haver, påsk ska firas här också, 21 personer på långfredag. Men jag har gjort mitt, inlagd sill och citronsill. Resten står tvillingdöttrarna för.
Ta det varligt Maggan, det är ett liv efter påsk också.
Varma Påskkramar o puss på munnen din från mig🐝💛💛
Ja, du och jag och våra starka viljor, men du tack o lov att vi vill och kan fast vi inte kan. Det finns så många som alltid väljer lättaste vägen ut, men det finns stunder när vi inte har ett smack att välja på och då lägger vi oss och säger nej.
När jag läste att det inte fungerade så var det som en tung sten la sig i magen, hjärtat mitt, att det ska vara så tungrott här i livet, fan rent ut sagt.
Jaha, så nu kämpar du med att ladda om, familjen, kärleken omkring dig i påsk kommer i alla fall att ge dig många närande/stärkande gapflabb. Men jag fattar att det är tungt och att det tar på dig.
Men du vi ses väl i kväll i Blåkulla? Jag tänker inte förlita mig på GPS:n som häxan på taket gjorde, äsch nymodigheter är inget mot ren kvastkänsla. Lite träflisor mellan låren är sånt man får ta till Påsk. Söstra mi, vi tar det varligt och livar upp tiden efter påsk! Puss o Kram hjärtat mitt ❤
Kan inte dina barn med familjer stå för påskfirandet istället så slipper du kämpa på så? Vi har bjudit hem oss till morsan i år på påskaafton. Hon blev glad och jag tycker det är jääääätteskönt att slippa för en gångs skull 😛
Glad Påsk och ta det lugnt
Sista åren har vi varit hos dottern både påsk och jul, men de åker iväg och behövde slippa stöket detta år. Sonen? Undrar om han någonsin kommer känna att det är hans tur att dra detta lass, det är väl söners, mäns fördel att många av dem aldrig känner den där känslan av att hålla ihop något, mer än bara sin egen familj. Det är väl nästan alltid kvinnan som håller ordning på födelsedagar, helgmiddagar och annat som håller ihop släkten. Min familjs män vill gärna och lagar mat och donar till fester och grillmiddagar, så de är inte slöa och maken skulle gjort allt igår kväll men jag insåg att det var för mycket som skulle stå länge i ugnen, han behövde sova efter den sorgliga vecka han har haft på jobbet. Så många att ha sorgliga samtal med, sånt tär på oss människor. Men jag har ju dragit ner det mesta av allt stök jag har gjort tidigare som frisk, inser nog också att jag inte borde någonting alls men det är en kamp jag har med mig själv, viljan, lusten att vara normal. Är tjockskallig när det kommer till detta, vet att jag inte borde, men lägger mig platt med jämna mellanrum.
Bäst är att göra allt tillsammans.
Götapetter vad du är aktiv. Glöm inte att ta det lite lugnt också. Kramis
Oftast gjorde vi allt tillsammans men sen jag blev sjuk så har maken gjort det mesta när vi har fest, men denna gång var jag tvungen att tänja mig som det gummiband jag är.