Vända på kuttingen

… har varit nästan hopplöst denna vecka, efter midsommar fortsatte de personliga uppdragen som suger musten ur mig, här inne har tankarna uteblivit.

Sover så länge att jag blir stressad när jag äntligen vaknar, drömmarna har jagat mig under morgonens alla timmar och så mycket som jag har varit med om är det inte konstigt att jag vaknar trött och förvirrad. Det här ”med att sova” tänkte jag skriva om, men det slog mig att det här ”med att leva” inte är lätt och ett bättre område att harva omkring i.

Att läsa tidningar är numera som att vandra i ett minerat område, inget lyfter upp mig snarare trycker de ner mig och jag kan bara konstatera att jag borde varit död för länge sedan.

Mitt midjemått ger en rak plats ner i kistan, min stegmätare ter sig som en död sill utan steg ens i närheten av vad som krävs per dag för att leva. Jösses här ligger jag i soffan i ett dödsförakt mest hela dagen utan att varje halvtimme ställa mig upp och röra på mig, utan uppställning inget liv.

Nu ligger jag illa till, för att inte tala om ätandet, antingen äter jag kolhydratsnålt och fettigt vilket borde ge mig en ståplats i Nybroviken eller så äter jag fettsnålt och kolhydrater och blir fet, ska sjutton vara människa när professorer inte kan komma överens om vad som är rätt eller fel matmässigt. Allt måste jag testa och utvärdera själv med medias hjälp vilket ger nya dieter nästan varje vecka, så något borde ta livet av mig i bara farten.

Socker, den vita döden, låter som rena knarket och det menar nog många att det är. Självklart hukar jag under lasten och prisar tårtor, bakelser och allt med sockerkickar i. Drömmer mig tillbaka till tider när fet och blank var ett rikedomstecken, att äga socker var fint och allt det som en normal mänska gillade var sett som något högt stående och fint. Visst dog de då med, men utan all jäkla ångest som ätandet idag skapar.

Motion ska vi bara inte tala om, att jag ännu lever är ju ett under då jag blir sjuk av motion. När vänner tycker att vi ska träffas och promenera en bit så blir jag  nervös för den fina promenaden förvandlas snabbt till ett mindre helvete. Är det så att kroppfan tycker att det är ok att gå en sväng kan du ge dig den på att magen som är högsta bestämmande organ i min kropp har något emot att röra sig. Så jag tackar snabbt som ögat nej till allt överdrivet rörande av kroppsdelar. Annars kan det sluta med generande fartränder i byxorna om jag inte hinner hem i tid. Skämt o sidor jag brukar hinna hem men brått är det.

Som ni ser är det inte lätt att leva, men jag framhärdar med om inte sju sorters kakor så en tårtbit här och där bara för att jag kan.

Fridens liljor på er alla.

4 thoughts on “Vända på kuttingen

  1. Inger WN skriver:

    Det är med ett leende i fejset jag läser din otroligt sanna dagbok idag! Det är även mina tankar som du förstår.
    Överdriven rörelse skapar tryck även hos mig, fast lite framåt liksom. 7 minuter klarade jag idag, på gatan utanför huset, sen var det snabbt på ”huset!” Mina fötter sväller av kortisonet och morfinet, vattendrivande hjälper föga. Suck.
    Nåja, vi lever och har oss det bästa vi förmår Söstra mi!💕

    • livsglimtar skriver:

      Nu har vi kommit till landet och ätit grillad kyckling och så kaffe och White Ladybakelse, börjar känna mig proppmätt och ett behag sprider sig i kroppen.
      Trodde väl aldrig att jag skulle bli så fysiskt nergången, tänk så jag har dansat förr i mitt liv, tänka på sånt jag gjort är det som är kvar, men som du säger vi lever och har oss bäst vi förmår. Puss Söstra mi! ❤

  2. Tofflan skriver:

    Du… jag känner igen mig SÅ i dina tankar och ord! Jag älskar att äta gott och kaloririkt, men hatar motion/idrott/sport i alla dess former. Hälsporrarna har gjort/gör att jag inte har kunnat gå längre promenader på flera år, den enda rörelse jag kan tänka mig. Sen tröstäter jag för att tillvaron är så tung och trist…

    Samtidigt… jag är TJOCK. Jag är VÄLDIGT TJOCK numera, till och med. Och det är inte bra, verkligen INTE! 😦

    Nej, nu ska jag ut i köket och kolla om där inte finns nån chokladbit!

    • livsglimtar skriver:

      Haha bara älskar avslutet på din kommentar, klart vi alltid letar efter något sött att runda av livet med. Jag inte bara tröstäter, jag äter även onyttigt när jag mår kanon, då finns det alltid tillfällen att fira.
      Men jag äter rätt vettig mat som om det nu skulle hjälpa när jag tuggar i mig så mycket söta kalorier före, mellan och efteråt.
      Tjock? Vem är inte det, rent av tjocksmock, verkligen helfet men tursamt nog rätt lång som tur är.
      Kram påre ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s