Suckar för mig själv och över mig själv. Jag lämnade blodprover för en månad sedan och allt var ok, så när som på Hb:t som var högt, men vi skulle vänta lite till tyckte min läkare, innan jag tappas på blod. Vilket gjordes 29/11-17 senast, det blev så här efter njurtransplantationen vilket händer en del med cystnjure efter transplantation, de vet inte varför. Men det lustiga är att min läkare tvivlar på att man känner av detta tillstånd … jag har hört att andra mår som mig och det är inte första gången en läkare talar om hur min kropp mår.
Tänk att jag som har tagit hand om så mycket människor genom åren, små som gamla, har jobbat nära socialkontoret, haft fosterbarn på dagtid, varit en mänska omgivningen har litat på, lutat sig mot. Men när det kommer till mitt kroppsliga mående så har jag mött några läkare utan mina fysiska problem som vet, minsann vet, vad som känns och hur det känns för det har de läst sig till. ”Vi vill ju inte att du ska må dåligt, men vänta ett tag till på blodtappning”. Morsning, ta dig där bak tänker jag som vet att jag alltid till slut tappar ännu en vecka av uselt mående helt i onödan.
Jaha, tänker jag som alltid ska vänta tills jag mår uselt, hela denna vecka har varit ett värkande, flåsande och helt slut i kroppen när jag rör mig och jag glömmer som så ofta bort att det är så här jag mår när Hb:t är för högt.
Igår tog jag mig ner till fotvården, väl färdig gick jag över övergångstället till Ica, handlade lite och höll inte på att ta mig hem. Det är nog svårt för friska att fatta hur man kan pösa ihop så totalt, jag sitter på en soffa inne på Ica, allvarligt funderande på om jag ska ringa Taxi. Löjligt, bara en raksträcka, upp för Icabacken och en raksträcka till. Men klart att jag tog mina kassar och gick hem, satt på varje soffa, helt slut, i Icabackens topp satt jag på en sandlåda. En granne kom och vi pratade, sen släpade jag mig hem den sista biten och var så lättad att jag inte svimmade. Allt detta bara för att min läkare tror att jag ska behöva tappas oftare om Hb:t verkligen inte är väldigt högt.
Jaja, nu blir det blodprov på måndag och så ska det kollas vilken dag jag kan få släpa mig till sjukhuset och tappas. Usch, är trött på den här delen av detta harvande liv …
Men livet går vidare, ett fläsklägg kokar och jag har tänkt mig hemtrampat potatismos i stället för rotmos denna gång. Öppnade nyss porten för sonen och äldsta barnbarnet, överlämnade lite köpta jeans och en jacka till 9-åringen, de stod en bit ifrån och jag räckte dem påsen. Sonens hustru och 3-åringen ligger hemma i spysjukan. Nu brukar inte vi i vår familj få den där äckliga spysjukan, men vem vågar lita på smittande muterade baciller, kanske tar de även mig, min man, son och dotter till slut, sonhustrun hon spyr för oss alla och så 3-åringen då som också verkar mottaglig. Jag håller tummen för 9-åringen, 1-åringen och vår son.
Sen fick jag öppna porten ännu en gång, vi har fått en sån där dosa utanför porten som med tiden ska låta gäster och andra ringa på och bli insläppta av oss via mobilen, men förvaltaren är en sölkorv, så det fungerar inte ännu. Budet från budbee är toppen, snabba pålitliga, han lämnar över mitt paket.
Ibland har man tur, min sjukgymnast är på semester, så jag slipper ringa och säga att jag inte klarar av att träna idag, avskyr verkligen att ringa mig sjuk från livet. Det finns ju folk som inte vill jobba, rättvisast vore väl om de fick en sjukdom, så de slapp jobba. Men det finns ingen som helst rättvisa i världen, fördelning av vettiga kroppar verkar synnerligen opålitlig. 🙂
Fridens på er alla ❤
Livsglimtar 
Varm kram!
❤
♥ Du är allt en kämpe! ♥
Men dessa läkare som skall bestämma hur man mår…. gha! Trötta ut dem via 1177, det brukar funka, så får de in det i sina rullar och de måste svara. Har haft känslan när jag var till neurologen och läkaren bara sa jaha, men så kan det vara, när jag satt där och sa att så här tänker inte jag må de komman 35-40 åren eller hur länge man nu har kvar. Hade ärligt tänk ut reservplan…. men med 50 mg extra i kroppen så vände det helt. Ett år i all ära men har man inte börjat få ordning på medicinen inom 6 mån borde man ju fundera på att justera dosen. Blev jag själv som tog tag i det och fick tummen upp av henne – via 1177. Just nu är jag mest orolig för synen… men vi får se vart allt landar. Kanske får bli färdtjänst även för mig.
Då jag jobbat på länstrafiken så tänkte jag direkt på funderingen på om du inte har färdtjänst?? Så du vet att du kommer iväg och hem och inte behöver tänka på att du får pyspunka på orken? Om inte tycker jag verkligen att du skall ansöka.
Ta hand om sig nu och hoppas att orken kommer tebax snart. Kram
Du kämpar du också och inser att omsorgen inte är vad man kan önska eller borde ha rätt till alla gånger i vården. Min njurläkare är annars väldigt bra, ser inte mig som enbart en vandrande njure, som det ska tas prov på. Hon var den första njurläkare som fick mig att känna att jag var en människa med ett liv att leva, inte bara en njure, det är väl bara detta förbannade återkommande blodtappandet som jag tycker hon är svag med. Mest för att hon inte fattar att jag mår dåligt, jag ska ju ringa innan jag mår dåligt. Men inte har jag lust att ringa om remiss för tidigt, för då vill hon inte tappa mig. Fattar du vilket hamsterhjul jag sitter i?
Färdtjänst borde jag verkligen ha rätt till med de kriterier som finns för det, men nu för tiden har de tagit bort många rättigheter för sjukt folk som du vet. Min kommuns biståndshandläggare försökte hjälpa mig så att jag åtminstone skulle ha färdtjänst på vintern, men ärendet går ju vidare till en nämnd, så de flesta kan räkna med avslag, samma för mig. Min mamma fick stroke och det rumsliga, var hon var, var hon bodde gick upp i rök, men fördtjänst fick hon inte. En granne till henne som var i stort sett blind fick inte heller fördtjänst … på deras kommunkontor satt/sitter en kärring som nog har extrabetalt för att neka alla hjälp på alla tänkvisa sätt och vis. Andra stroken hamnade mamma halvsidigt förlamad på ett boende, nu sittande i rullstol har hon fördtjänst. Jag klarar oftast inte av att åka någonstans, maken ställer upp så mycket han kan, annars får jag betala och åka taxi. Körkort har jag inte, vilket jag ångrade när jag blev sjuk. Kram ❤
Gaaahhh blir ju galen på de neddragningar som görs inom social omsorgsverksamhet. Skrev dom fel när dom rekryterade?! Dom sökte socionomer men fick psykopater. Du vet vad jag tycker om allt detta, blir fasen galen. Stor kram på dig!
Kram ❤
Blir så upprörd och förb..d så jag klarar inte av att göra en vettig kommentar.
De som är så pass att de kan förmedla sig får ingen hjälp och när rösterna tystnar så kan samhället kosta på sig att dela ut hjälp som blir ett spel för gallerierna (och för statistiken).
Hurra vad Sverige är bra!
Bhaaaaaaa 😦
Har egen erfarenhet om ohörsamhet vad gäller kroppuslingen, och det är klart, är man som jag var då, inte kapabel att argumentera emot, så blev det att anamma det fantastiska receptet att mot värken gå hem och äta grönsaker. Hurtigt och glatt kunde jag då avskrivas från att snylta på den svenska vården.
Ja du, jag har gått med i mutterföreningen, den växer så det knakar. ❤
Nu har jag fått en remiss, ska snart till labbet och lämna prov. Min njursyrra som brukar tappa mig ska be läkaren ringa efter lunch när provsvar kommit, kanske kan jag få äran att åka egenbetald taxi och bli tappas idag. Men bokade en tid till måndag morgon för tappning, jag orkar nog inte ta mig till dem idag. Min syrra är toppen, hon ska se till att en remiss alltid kommer ligga inne för blodprov så jag kan ta när jag känner att det är dags. Tror mitt Hb låg på 153 sist … biverkan är yrsel, huvudvärk, smärtor i lederna och taskig syresättning, det här flåsandet och hjärtklappningen jag oftare får när jag känner detta. Men nu är det hopp om livet vilken dag som helst. 😉