Till helgen flyttar lilla Marsipangrisen in i huset tvärs över gatan, lyckligare farmor får man nog leta efter.
Hoppas han får dagisplats snabbt, men jag har inte så mycket tro på den komunala verksamheten.
Äntligen är helgen slut … tänk att jag skulle tänka så, trodde jag aldrig. Lördagen var ingen höjdare för min kropp, ett besök hos min mamma var inbokat så det var bara att stoppa i sig en Panodil och ge sig iväg. Trevligt var det och inte blev det sämre av att min farbror och faster stod i hallen när vi kom. Farbror har fått tumörer i huvudet och moderstumören sitter i lungan, jag tror inte att det är så lång tid kvar för honom fast de ska stråla och köra hela baletten. Min lilla farbror som har funnits där hela mitt liv … känns tungt i hjärtat, hoppas gör jag att vården på något mirakelvis ska lyckas ta död på cancern, han är en bra bit över 80 och något dör man av till slut.
Igår kom makens syster och man över på kvällen, jag trodde jag skulle självdö under hela dagen, men det var bara att ta sig upp och göra landgångarna klara, kakan bakade maken dagen innan och det var skönt att den var gjord. Gästerna är verkligen urgoa och trevliga så det blev en mysig kväll fast jag skulle ha avstått om kroppen fått råda.
Tänkte på det när vi pratade med våra gäster igår hur lite jag kommer ihåg från förr … vi pratade mycket om skärgården, båtar och resor vi har gjort där. Men jag satt där och kom banne mig inte på vad öarna hette som vi hade varit vid, jag minns så dåligt att jag blir orolig. Jag vet att fibromyalgi kan förändra mycket och så klart att den här njursjukdomen har satt sina spår på både det ena och andra viset. Men skrämmande är det att känna sig som en tom påse i skallen ….
Idag har jag njutit av tystnaden och det grå vädret, värmeljusen brinner här hemma, jag tycker dagen har varit i sitt esse mest hela tiden och kroppen den får bara vara och är nöjd med det.
Livsglimtar 
Så härligt att få ha barnbarnet så nära! (Och så skönt för hans pappa att ha barnvakten så nära 🙂 )
Hoppas du blir piggare nu när du tar det lugnare efter helgen. Sköt om dig!
Härligt med de nya grannarna.
Härligt med besök, mindre härligt att inte ha orken med sig alla gånger.
Men jag tycker du är stark som klarar det ändå.
En ljuspunkt är väl att marsipangrisen snart är din granne. Så himla mysigt 🙂
Kram
Så härligt att få marsipangrisen på så nära håll!
Kram
Det är rätta tackter Maggan. Inte ge upp.
Jag tror inte du är typen som ger upp heller.
Förstår det ska bli gott att få marsipangrisen rakt över gatan.
Jag förstår du längtar.
Gott att allt gick bra med besöket av svägerska med gubbe oxå. Ibland kan det vara så att man känner att man inte orkar, men det går på nått vis ändå.
Man bygger upp en del styrka genom det.
Man har alltid nått litet extra att ge.
Nu får du däremot ta igen dig lite.
Försök vila och ta det helt med ro.
Här blir det en tidig kväll. Ska jobba inatt…
Sköt om dig syster yster.
Kram Synnöve.
Ja, det där med fibron… Jag brukar skylla allt på den, man vet ju inte vad är vad.
Trevlig vecka till dig…
Nej det är just det att man inte vet vad som är vad när man äter en massa tabletter som ger biverkningar och så fibron som konstrar sedan många år.
Kram och en skönt vecka även till dig!
Så kul att få så nära till barnbarnet 🙂
Mindre kul att kroppen ”strejkar” sådär. Hoppas du blir piggare snart!
Skönt att få honom nära, hanär kanske snart stor nog att komma till er som han vill? Eller är gatan för trafikerad?
Så slitigt att inte orka men det är tufft av dig att inte bara bli till en liten hög. Jag vet inte om jag skulle orkat om jag inte …orkat.
Kram!
Tittar in lite här igen, var ett tag sedan sist. Här lever vi utan djur sedan de sista katterna somnade in. Numera är familjen dialysfri sedan några år och frihetten att röra på sig lockar mera just nu men visst kommer det katt eller hund hit igen en dag.