Farmor ställer inte upp

Igår ringde jag till vår son …

Gud så svårt samtal. Jag har ju redan berättar att jag är väldigt rädd för coronaviruset. Nu på lördag var det meningen att vi skulle passa alla tre över natten och jag har ångest och en massa tankar om viruset. Min T går ju i skolan och i vårt område bor det mängder av snorrika människor som ständigt åker utomlands på alla tänkbara lov och Italien var ett stort resmålen.

De två första dagarna efter sportlovet saknades det många barn sa T, men sen kom de tillbaka. Sen har jag funderat fram och tillbaka,  vad gör man med sin oro när man som jag både har astma och nedsatt immunförsvar? Jag har aldrig varit så rädd någonsin för någon sjukdom tidigare. Jag vet ju att många njurtransplanterade ständigt hamnar på sjukhus för sånt andra klarar av hemma. Men jag har klarat mig, fast det var nog bra nära när jag fick magsjukan.

Jo,sonen förstod mig på ett vis sa han, men hur tänker jag framöver i sommar? I sommar? Jag har fullt sjå med nutiden … vi kan väl träffast ute säger jag, för han menar på landet. 

Men de som har smittats i Italien har ju varit ute och blivit smittade, sa han då. Snacka om att göra livet surt för mig. Känns som om han vill trycka ner mig, inte förstå eller egentligen vara rädd om mig, få mig att må sämre, jag är en dålig människa känslan ger han mig, jag ska ifrågasättas.
Jag ska liksom stå till svart för att asiaterna äter en massa skit och staplar djur på marknader. Vad ska jag säga, vad förväntar han sig?

Så jag säger, ”men kom över med ungarna på lördag” (för, helvete tänkte jag,  bara du känner dig nöjd.)

Men det ville han minsann inte ha på sitt samvete om jag dog. Han skulle fixa en annan barnvakt. Jag drog till med att pappa kan ju komma ner och passa dem. Då höll han på att smälla av över hur inkonsekvent jag tänker, det gör jag för jag hukar under rädslan för att dö och skyldigheten/lusten att passa mina barnbarn, skyldighet för att jag har lovat passa dem.

Skit samma med kärringen, bara jag får uppmärksamma henne på alla logiska feltänk hon har och hur menar hon, ska vi aldrig träffas? Det här kan ju dra ut på tiden.

Så urbota korkat att jag inte har något svar på när influensan går över, att jag inte har mer än min larviga, säkert otroligt överdrivna barnsliga rädsla, att dö.

Ingen kan som han få mig att känna mig så värdelös, den där ilskan, jag duger så sällan. Att alltid bli ifrågasatt när jag säger nej till något eller inte håller med, det har skapat en ovilja att ringa om annat än det som bara sjunger ja ja och varsågod.

Jag sjunger ofta mina barns lov, men i ärlighetens namn, så tror jag det finns diverse gråtoner i alla föräldrars ungar, precis som det finns i föräldrarna. Det går att ha ett i bästa fall vuxet förhållande till sina barn, för det mesta, men kompis fungerar mindre bra. Då åtminstone jag inte kan säga vad jag vill till mina ungar, utan att det där mamma/barn förhållandet flyter upp. Vänner förstår vad jag säger på ett mer  opersonligt vis, de drabbas liksom inte personligen av min åsikt eller mitt tänkande högt. Men ens barn … minerad mark och sällan är det väl helt smidigt i kontakterna.

Alltid är det en eller båda som har sitt tänkande om mig eller om varandra, de tänker att de minsann skiter i att ställa upp eller tycker att man ställer upp, vilket inte har fått tillräcklig uppskattning av varandra. Som morsa hamnar jag mitt i smeten, jag ska inget säga, helst alltid hålla tyst. Men hålla med senaste talare får jag göra …

E7B8CBC0-265E-460A-863E-6A6748DCC0B3

Jaha, inget upplyftande inlägg, men jag tror många av er känner igen sig, det är inte lätt att vara släkt det ska gudarna veta,

Så nu är jag mindre omtyckt för att jag inte tänker så logiskt som jag borde. Det kan jag skita i, men att inte ha mina barnbarn här som tänkt, det tar djupt i mig. Sen kommer väl kommentarerna, pikarna komma om jag nu vågar träffa dem på landet framöver.

32 reaktioner till “Farmor ställer inte upp

  1. Urtrist att de inte förstår din oro med detta virus som drabbar världen. Klart du gör rätt i att säga nej och tänka på ditt välmående. Vad som sedan händer framöver kan ju ingen sia om. Tror din son får andra tankar när det hela kulminerar för det säger ju smittskyddsläkarna. Du borde nog vara ute på landet istället för i stan ett tag. Ta hand om dig och stor Kram.

  2. Han måste väl förstå att du är orolig just nu då du ligger i riskgruppen . Han borde vara orolig att du ska åka på det och inte ens be dig vara barnvakt just nu. ❤

    1. Jag vet att han tänker på mig, men han blir så kantig och i mitt tycke pratar han om saker som jag inte kan svara på eller lastas för. Någonstans var han säkert besviken för att deras kväll blev inställd med den lättaste barnpassningen från oss två. Men han frågade om vi kunde ställa upp för två veckor sedan, inte sjutton kunde jag ana att coronaskiten skulle bre ut sig så mycket, så snabbt. Kram

  3. Om du verkligen ligger i riskgruppen så är det ju helt enkelt inget att diskutera ens, och det borde din son/dina barn förstå, dethär viruset, s.s andra elaka virus är ju ngt du ska beskyddas ifrån. Upp med hakan, du har all rätt i världen att säga nej, då du vill, utan att behöva ha dåligt samvete.

    1. Jag är njurtransplanterad/immundämpad och har astma. Det räcker och blir över, det är därför jag känner mig rädd. Jag isolerar mig hemma, umgås inte med andra, går bara ut med Frasse mitt på dagen, sen tvättar jag händer och spritar. Kram

    2. Som en tok tänker jag ”att det ska jag” men skit så rädd jag känner mig. Egentligen inte för att dö utan för att dö av något så jäkla onödigt. Jag är viktig för mina barn och barnbarn, så jag vill så gärna hänga med så länge det går. ❤

  4. Självklart ska du avstå barnpassning just nu. Vi hoppar över barnbarnet Auroras kalas för att inte utsätta Uno för smitta. Dessutom hörde jag i kväll att myndigheterna avråder folk att besöka de som är särskilt utsatta.

    1. ❤ Jag tror det hör till livet, fast det finns så mycket otroligt trevliga stunder och kärleksfulla möten med ungarna, lätt att glömma dessa stunder och skriva om dem gör inte många.

    2. Jo, det gör du. Skriver om möten med dina barnbarn och det vittnar om hur god stämning det är emellan er. Just nu råder mycken okunskap om pandemier som inte nått in riktigt i vardagen. ❤

  5. Med tanke på att du tillhör en riskgrupp och dessutom av två anledningar så är det bara att säga nej, vilket ska respekteras utan vidare diskussioner.

    Jag älskar vårt barnbarn och passar henne gärna men när hon har vissa åkommor blir det blankt nej och det accepterar hennes föräldrar alltid.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s